Affes Statistik-blogg

Våldsbrott i svenska kommuner 1975-2012

Posted in Kriminalstatistik - Sverige by Affe on september 11, 2013

orebro_valdsbrott_1975_2012
1975 är ett intressant år för svenskarna. Då beslutade en enig riksdag att Sverige ska bli mångkulturellt. (proposition 1975:26) Att följa brottsutvecklingen från det året fram till idag är ett intressant mått på hur invandringen har förändrat Sverige. Detta är ett försök att få ett helhetsintryck över våldsbrotten i kommunerna.

På riksnivå går det att följa en hel del brott ändå från 1975. På kommunnivå är det sämre. För kommunerna finns bara statistik från 1996 och framåt publicerad. Länsstatistik finns däremot från 1975. Eftersom både läns- och kommunstatistik finns för perioden 1996-2012 kan man göra hyfsade uppskattningar på hur fördelningen mellan kommunerna kan ha sett ut perioden 1975-1995.1.

Vad sammanställningen innehåller

Det är förhållandevis mycket information i den här sammanställningen, men det är information som är relevant. Det översta diagrammet visar antal anmälda våldsbrott i kommunen perioden 1975-2012. Sedan följer en tabell med diverse information om kommunen:

Våldsbrott
Visar siffrorna för 1975, 2012 samt det totala antalet våldsbrott under perioden. Längst till höger visas den procentuella ökningen.
orebro_detaljer
1975 års nivå
En uppskattning som visar antal anmälda brott om brottsligheten under hela perioden hade legat på 1975 års nivå. Denna uppskattning baseras på utvecklingen i gruppen ”män 15-44 år”. Män i den åldersgruppen står för en förkrossande majoritet av våldsbrotten. Hade man i kommunen gjort en prognos 1975 om våldsbrotten 2012, förutsatt att man hade prickat in ökning/minskning i gruppen ”män 15-44 år”, är detta det resultat man på ett ungefär hade kommit fram till. (Nu begås inte alla brott i kommunen av kommuninvånarna. För kommuner med mycket turism är denna beräkning mindre relevant.)

Folkmängd
Visar kommunens folkmängd respektive år samt procentuell skillnad. Här redovisas även gruppen ”män 15-44 år”.

Brott per 100 000 inv.
Anmälda våldsbrott per capita i kommunen samt hela Sverige för jämförelse.

Toppår
Självförklarande.

Utomeuropeiska invandrare
Förutom kön och ålder finns ytterligare en viktig parameter att ta med i en sammanställning om våldsbrott.

Andelen personer som är misstänkta för brott är större i grupper från vissa
geografiska områden än från andra. Det gäller till exempel personer från
vissa delar av Afrika och Västasien. Andelen personer från Nordafrika som
är misstänkta för brott under perioden är till exempel nästan fyra gånger
högre än vad den ”borde” vara med utgångspunkt från deras andel av befolkningen.
(Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet Brå-rapport 2005:17)

Tendensen i resultaten är att ju grövre brott desto större andel av de anmälda brotten har begåtts av invandrare. De största andelarna återfinns för våldtäkter och mord/dråp, 38 respektive 30 procent. Höga andelar relativt sett gäller även för misshandelsbrotten, 20-21 procent och rån, 24procent…

…Vad gäller gatuvåld är det dock en markerat större koncentration av invandrare från Nordafrika och Västasien som har de högsta participationsvärdena (Algeriet-Libyen-Marocko-Tunisien, Irak, Turkiet, Libanon, Jordanien-Palestina-Syrien i nämnd ordning).
(Invandrares och invandrares barns brottslighet Brå-rapport 1996:2)

Tyvärr finns det inte så detaljerad statistik på kommunnivå avseende ursprung men jag har hittat statistik från 1984 som är jämförbar med dagens. ”Utomeuropeisk” inkluderar förstås även länder som Vietnam, Kina, USA och Japan som tillsammans med några andra länder utmärker sig med att ha låg brottsbenägenhet (på svensk nivå och till och med lägre). Men, i jämförelse med invandringen från Mellanöstern och Afrika är invandringen från dessa länder låg. Här finns de utomeuropeiska länderna listade under kolumnen ”Världen exkl. EU/Efta”: Födelseland och regioner (xls)

Anmälda våldsbrott i femårsperioder
Ibland är det en del ”hack i kurvan” som grumlar helhetsbilden. Att gruppera i femårsperioder ger en tydligare bild av trenden.

Kommunomläggningar
Det har varit en del kommunomläggningar under perioden som försvårar sammanställningen. Se fotnot om vilka kommuner som berörs och hur jag redovisar de kommunerna.2.

Länka till denna sida
Om ni använder diagrammen är jag tacksam om ni länkar till denna sida så att läsaren kan ta del av den förklarande texten.

Nedan följer ett axplock kommuner. Meddela i kommentarsfältet om ni vill se en speciell kommun. Supersmå kommuner är ganska ointressanta och skakiga rent statistiskt, så välj hellre den närmsta något större kommunen för ett bättre underlag.

umea_valdsbrott_1975_2012 boras_valdsbrott_1975_2012

borlange_valdsbrott_1975_2012 goteborg_valdsbrott_1975_2012

malmo_valdsbrott_1975_2012 vaxjo_valdsbrott_1975_2012

sodertalje_valdsbrott_1975_2012 katrineholm_valdsbrott_1975_2012

stockholm_valdsbrott_1975_2012karlstad_valdsbrott_1975_2012

falun_valdsbrott_1975_2012 halmstad_valdsbrott_1975_2012

harnosand_valdsbrott_1975_2012 bollnas_valdsbrott_1975_2012

sundsvall_valdsbrott_1975_2012 linkoping_valdsbrott_1975_2012

helsingborg_valdsbrott_1975_2012 eskilstuna_valdsbrott_1975_2012

vasteras_valdsbrott_1975_2012 kalmar_valdsbrott_1975_2012

1. Perioden 1975-1995 (grått område) är en uppskattning utifrån länsstatistiken baserad på kommunens genomsnittliga andel av de anmälda brotten i länet 1996-2012. Posten ”Uppgift om kommun saknas” i Brå:s statistik är medräknad i denna framställning och baseras på kommunens andel av de anmälda brotten i länet det året.

2. Kommunomläggningar under perioden. Jag har valt att redovisa berörda kommuner separat trots att de officiellt inte existerade 1975. Exempelvis Nykvarn bröt sig ur Södertälje kommun 1999 och följaktligen finns ingen statistik för Nykvarn innan det året. Fördelning av folkmängd och brottsanmälningar för perioden innan 1999 har i detta fall uppskattats utifrån statistiken efter 1999. Kommuner som har ändrats under perioden är: Uppsala/Knivsta, Södertälje/Nykvarn, Borås/Bollebygd, Örebro/Lekeberg, Nyköping/Trosa/Gnesta. Med undantag av Nyköping/Trosa/Gnesta är utrbrytarkommunerna förhållandevis mycket små.

Källor

www.bra.se
www.scb.se
Befolkning Folkmangd 1984 3 efter kon alder civilstand
Födelseland och regioner (xls)

Granskning av Affes statistik, del 1 – Replik

Posted in Kriminalstatistik - Sverige by Affe on januari 2, 2013

granskningSidan motargument.se har inlett en ”granskning” av Affes Statistikblogg. Tyvärr har motargument.se missförstått det mesta. Därav detta replikinlägg.
Granskningen illustreras med två diagram som jag aldrig har sett förut. Istället för att använda något av de många hundra diagram som jag har laddat upp på bloggen använder alltså motargument.se två diagram som inte är gjorda av mig. Varför? För att illustrera vad man inte hittar på Affes Statistikblogg?

Artikeln är skriven av Hiram Li och kritiken rör inlägget Invandrarna och brotten del 1 – Samtliga brott där jag kommer fram till att allting tyder på att personer med utländsk bakgrund nu står bakom en majoritet av den polisanmälda brottsligheten.

Han kritiserar mig i huvudsak på två punkter. Hiram Li menar att eftersom Brå:s undersökningar bygger på misstankeregistret så är det omöjligt att utifrån den statistiken säga något om hur många brott som begås av någon gruppering. Problemet med den kritiken är att utredarna på Brå själva gör sådana skattningar. I båda rapporterna om invandrares brottslighet görs detta och i Brå-rapport 1996:2 gör Brå även en framräkning till 1993 som baseras på förändringarna i befolkningen (sid 31). Precis som jag har gjort. Hiram Li bygger sin kritik på en tillspetsad formulering som jag gjorde i ingressen, och han låtsas inte om alla andra ställen i inlägget där jag framhåller att detta givetvis är uppskattningar och ingenting annat. ”Bevis” för hur brottsligheten fördelas går inte att få fram och kommer aldrig någonsin gå att få fram.

Den andra kritiken är mer specificerad och rör ett antagande jag gjorde om att överrepresentationen i brottslighet för personer med utländsk bakgrund har ökat.

Varför är det rimligt att anta att överrepresentationen för personer med utländsk bakgrund har ökat?

Hiram Li skriver:
”Affe bygger sina så kallade rapporter på den ogrundade tesen att överrepresentationen i anmälningar bland invandrare ökar på samma vis mellan slutet av 90-talet och idag som det har ökat mellan slutet av 80-talet och slutet av 90-talet.”

Det är ingen ogrundad tes att överrepresentationen för invandrarna som helhet har ökat. Det är ett fullkomligt logiskt antagande. Hiram Li verkar tro att antagandet bygger på en idé om att invandrare procentuellt sett är mer kriminella idag än de var för 12 år sedan. Det är ett missförstånd som jag här ska försöka förklara med ett exempel.

Här är de med utländsk bakgrund överrepresenterade med 2.4. Det vill säga, det är 2.4 gånger fler misstänkta i gruppen med utländsk bakgrund jämfört med gruppen med svensk bakgrund.

Men, och det är ett jättestort ”men”, de med utländsk bakgrund är ingen enhetlig grupp. I vissa invandrargrupper finns det fler brottsmisstänkta än vad det finns i andra invandrargrupper. För enkelhetens skull antar vi att det i gruppen med utländsk bakgrund i exemplet ovan bara finns två invandrargrupper, från Norden och från Irak, och att de 1999 var lika stora.

Av de 12 misstänkta återfinns 4 i gruppen med nordisk bakgrund och 8 i gruppen med irakisk bakgrund. Procentuellt sett blir det 8 procent misstänkta i den nordiska gruppen och 16 procent i den irakiska.

Jämför man de procentandelarna med gruppen med svensk bakgrund där 5 procent var misstänkta blir överrepresentationen:
Nordisk bakgrund = 1.6
Irakisk bakgrund = 3.2

Överrepresentationen 2.4 är alltså det genomsnittliga värdet av 1.6 och 3.2.

Men vad skulle hända med genomsnittet 2.4 om grupperna, låt säga 12 år senare, inte var lika stora? Om irakierna istället har ökat i antal och utgör 75 procent av de med utländsk bakgrund och de med nordisk bakgrund har minskat och bara utgör 25 procent får vi den här bilden:

Antagandet här är alltså att båda grupperna är precis lika brottsbenägna som de var 1999. Det vill säga, 8 procent av de med nordisk bakgrund var misstänkta för brott vilket resulterar i 2 misstänkta av 25, och 16 procent av de med irakisk bakgrund vilket resulterar i 12 av 75.

Nu är det alltså fler misstänkta i gruppen med utländsk bakgrund, 2 + 12 = 14.

14 procent misstänkta är 2.8 gånger fler än 5 procent misstänkta. Överrepresentationen har således ökat från 2.4 1999 till 2.8 2011. Ökningen beror alltså inte på att en större procentandel irakier är misstänkta för brott utan helt enkelt på att de är fler.

Motargument.se hänger även upp sig på vissa av mina formuleringar. Till exempel denna:

“Om svenskarna (svenskfödda med båda föräldrarna svenskfödda) stod för 68.5 procent av den polisanmälda brottsligheten i slutet av 1980-talet och 55 procent i slutet på 90-talet är det uppenbart att svenskarna någon gång på 00-talet kommer att stå för mindre än hälften av brotten.“

”Det spelar ingen roll hur noga man räknar på det. Detta påstående, som utgör grunden i de rapporterna som Affe har fabricerat, är och förblir ett antagande. Istället för att motivera varför detta antagande skulle vara rimligt så hävdar Affe att “det är fullkomligt uppenbart“. Det finns inget uppenbart i det antagandet. Det finns däremot många anledningar till varför det skulle kunna ske ett trendbrott.”

Skriver Hiram Li utan att ge ett enda exempel på en anledning till ett trendbrott.

Jag utgår från att överrepresentationen för de olika grupperna är på samma nivå som de var i Brå-rapporterna 2005:17 och 1996:2. Helt enkelt eftersom jag inte har något som talar emot det. Mina beräkningar bygger alltså främst på förändringarna inom invandrarpopulationen. Dels har andelen ökat kraftigt och dels har sammansättningen förändrats. För att illustrera förändringen i sammansättning kan man titta på populationsförändringarna i tre grupper utrikes födda. Utrikes födda från Irak, Norden och Afrika. Betänk nu att överrepresentationen för dessa grupper i kategorin ”Samtliga brott” så vitt vi vet är följande:

Norden = 1.7
Afrika = 4.0
Irak = 3.8

Och så här har populationerna i de brottsaktiva åldrarna förändrats de senaste 11 åren:

År 2000 var överrepresentationen för hela gruppen 2.5. Anledningen till att det blir ett så pass lågt värde är att de med nordisk bakgrund är så många. De drar ned värdet.

2011 har det som man ser hänt en del. Förändringen av populationen påverkar överrepresentationen för hela gruppen. Den har på denna relativt korta tid ökat till 3.2.

Att i en uppskattning för 2011 inte justera överrepresentationen utifrån förändringarna i populationerna är ju samma sak som att anta att afrikaner och irakier har blivit mindre brottsbenägna.

Nu finns det ju fler invandrargrupper än de här som påverkar den sammanlagda överrepresentationen. Men det är alltså den här typen av förändringar i invandrarpopulationen som gör det mycket rimligt att anta att överrepresentationen har ökat. Enkelt uttryckt: högriskgrupper har ökat och lågriskgrupper har minskat.

Det finns ett enkelt sätt att ta reda på hur det ligger till i den här frågan. Om vi vill få reda på om de med utländsk bakgrund verkligen står för majoriteten av de polisanmälda brotten, vilket allting tyder på att de gör, så kan man ge Brå i uppdrag att undersöka detta. Men av någon anledning vill inte våra makthavare det.
motion
Länk

========== =========== =========== =========== ===========

Alla inlägg i serien ”Invandrarna och brotten”

Invandrarna och brotten 1 – Samtliga brott
Invandrarna och brotten 2 – ”Svartskallemajoriteten”
Invandrarna och brotten 3 – Östasiatisk upprättelse
Invandrarna och brotten 4 – Hiram förbättrar statistiken
Invandrarna och brotten 5 – Våldtäkt

Datakällor och länkar

BRÅ-rapport 1996:2 ”Invandrares och invandrares barns brottslighet”
BRÅ-rapport 2005:17 ”Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet.”
BRÅ-rapport 2000:6 ”Ungdomar som rånar ungdomar”
Utländsk eller svensk bakgrund (fin indelning), hela riket, efter ålder i tioårsklasser och kön. År 2002-2011
Befolkningsstatistik 1999 del 3
Efterkrigstidens invandring och utvandring
Statistik över anmälda brott
Mauricio Rojas: Kulturarv ligger bakom invandrarnas brottslighet
Granskning av Affes Statistik – del 1

Invandrarna och brotten 5 – Våldtäkt

Posted in Kriminalstatistik - Sverige, Prognoser by Affe on augusti 5, 2012

Brå (Brottsförebyggande rådet) har gjort två stora undersökningar angående våldtäkt och invandrare. Den första blev offentlig, men den andra gömdes undan. Myndigheter och politiker vet hur det ligger till. Men allmänheten ska inte få veta.

När jag har ”våldtäkt” i rubriken ökar besöken på bloggen dramatiskt. Våldtäkt upprör, och med all rätt, det är ett vidrigt brott som berör både kvinnor och män på djupet. Om en koppling görs till invandrares överrepresentation i våldtäktsbrott blir det mycket explosivt. Det här vet förstås våra makthavare och myndigheter. Därför gör de allt för att vi ska sväva i ovisshet. Det handlar sällan om direkta lögner. Det vore för riskabelt. Effektiv propaganda handlar istället om att skapa osäkerhet. Osäkra människor är passiva.

Ett sätt att skapa osäkerhet är att låta bli att undersöka och ta reda på fakta. Eller som i det här fallet: fakta och undersökningsresultat finns, men de släpps inte till allmänheten.

Den enda större undersökning som har gjorts angående invandrares överrepresentation i våldtäkt där resultatet blev offentligt är undersökningen i BRÅ-rapport 1996:2 som avser åren 1985-1989.

Här har jag utgått från den rapportens skattning i Tabell 24 (sid. 74). I cirkeldiagrammet till höger kan man se att redan då (1985-1989) var personer med svensk bakgrund i minoritet med 39 procent.

Detta har jag räknat om till 2011 års förhållanden, se diagrammet högst upp i inlägget. Personer med svensk bakgrund står för 22.4 procent. Anledningen till att svenskarna har en så pass hög procentandel är att jag har tagit hänsyn till den nya sexualbrottslagen som kom 2005. Utan den hade svenskarnas procentandel varit mindre.1 De icke folkbokfördas procentandel har jag låtit vara kvar på 10 procent. Det kan vara lågt räknat. Ökas den procentandelen så skulle förstås svenskarnas procentandel minska.

Vilka begår våldtäkterna?

I Brå-rapporten från 1996 redovisas överrepresentationen bland invandrare för olika brottstyper uppdelat på vilka länder/geografiska områden personerna kom från. Enligt Brå är datamaterialet för bland annat våldtäkt för tunt (sid. 61):

Vad gäller mord, dråp, våldtäkt, övriga sexualbrott, rån och bostadsinbrott är värdena för brottsparticipation för små för att det skall gå att dra slutsatser från dem.

Våldtäktssiffrorna under åren 1985-1989 var på en helt annan nivå än idag. Fördelat på enskilda länder blir materialet ännu tunnare. Det går att dra vissa slutsatser, men för att dra några säkra slutsatser behövs mer data.

Nästan tio år senare 2005 kommer den uppföljande rapporten. Istället för mer data så att vi kan börja dra slutsatser får vi det här beskedet (sid. 44):

I Brå:s förra studie gjordes ganska detaljerade analyser av de utrikes föddas och ”invandrarnas barns” överrepresentation för varje brottstyp uppdelat på vilka länder/geografiska områden personerna kom från. Brå har denna gång bedömt att en så detaljerad analys inte är meningsfull.

Jag kan hålla med. Brå:s ”analyser” är sällan meningsfulla. Däremot är en detaljerad redovisning av resultaten önskvärd.

Det är inte så att Brå inte brydde sig om att ta fram värdena för invandrarnas ursprungsländer. De har givetvis tagit fram alla resultat. Det är efter att de har sett resultaten som de bedömer att det inte är ”meningsfullt” att redovisa dem. Med andra ord vet utredarna på Brå precis hur det ligger till med invandrarnas ursprungsländer i olika brottskategorier. Ansvariga ministrar, både då och nu, har naturligtvis också blivit informerade. Thomas Bodström (s), Beatrice Ask (m), Mona Sahlin (s), Erik Ullenhag (fp), Barbro Holmberg (s), Tobias Billström (m) med flera.

Folkpartiets talesman i flykting- och integrationsfrågor Mauricio Rojas skrev på DN-debatt några dagar innan rapporten släpptes 2005:

Den känsliga fråga rapporten berör förklarar antagligen också den långsamma processen kring publiceringen av den rapport som presenteras på onsdag. De huvudsakliga statistiska resultaten har varit framräknade och analyserade sedan länge, men rapportens offentliggörande har fördröjts eftersom nya granskningar och bearbetningar ansågs nödvändiga beroende på ämnets kontroversiella karaktär.

En som ”granskade” materialet var en viss polsk före detta lantmätare…*host*

Bland alla ”bearbetningar” var en alltså att helt sonika stryka alla resultat om de brottsmisstänktas ursprungsländer i förhållande till specifika brottstyper, till exempel våldtäkt. En uppenbar mörkläggning. Mer än 2 000 enskilda värden som redovisades i den första rapporten saknas i ”uppföljningen”.

Brå väljer alltså att dölja resultat som de får fram i sina undersökningar. Undersökningar som det svenska folket bekostar via skattsedeln. För att få en uppfattning måste vi helt enkelt använda de värden som framkom i den första rapporten. Det är visserligen gamla siffror men för den skull behöver de inte vara missvisande. Mauricio Rojas träffade utredarna nästan ett år innan 2005-rapporten publicerades:

I våras träffade jag två av de ansvariga för rapportens framtagning, bland dem den nu avlidne Jan Ahlberg som också var författare till rapporten från 1996. Det var ett möte som vittnade om en påtaglig nervositet som publiceringen av den nya rapporten föranledde inom vissa miljöer.

Under samtalet konstaterade Ahlberg att den nya rapportens resultat i allt väsentligt bekräftade resultaten från den tidigare rapporten.

Om den nya rapportens resultat i allt väsentligt bekräftade resultaten från den tidigare rapporten bör de gamla siffrorna vara hyfsat tillförlitliga.

Nedan, en uppskattning2 för 2011 baserad på uppgifterna i BRÅ-rapport 1996:2 Tabell 2.3 (sid. 107).

För de tre staplarna som utmärker sig: Övriga Europa, Västasien och Afrika handlar det till viss del om att de utgör stora grupper i invandrarpopulationen. Men det är inte hela förklaringen. De utrikes födda från Afrika är till exempel bara 1 500 fler i populationen än de utrikes födda från Norden, (Ja, du läste rätt. I åldrarna 15-54 är de utrikes födda afrikanerna idag fler än de utrikes födda från Norden). Trots att båda grupperna utgör nästan lika stora populationer är stapeln för Afrika mycket högre än den för Norden. Det beror på afrikanernas överrepresentation.

För Västasien är det framför allt Irak som drar upp stapeln. Irakierna utgör en stor grupp i Sverige, och de råkar ha den näst högsta överrepresentationen för våldtäkt. Endast Nordafrika har ett högre värde.

Kan det möjligen ha varit resultat i den här stilen som utredarna på Brå fick fram 2005? Resultat som bekräftade den första rapporten och gjorde att man kunde börja dra slutsatser. Slutsatser som, om de hade publicerats, kanske hade fått folk att reagera. Reaktioner som kanske hade gjort invandringen till en valfråga i riksdagsvalet ett år senare.

Det får vi kanske aldrig veta, men en sak vet vi med säkerhet: Undersökningsresultaten finns, men de släpps inte till allmänheten.

Uträkning
En redogörelse för hur jag gjorde uppskattningarna finns att läsa här.

1.Eftersom jag tog hänsyn till ändringarna i sexualbrottslagen 2005 hamnade fler våldtäkter i svenskarnas stapel. En stor del av de ”svenska” våldtäkterna är därför av den mindre allvarliga sorten. Sådana som innan lagändringen rubricerades som sexuellt tvång.

2. Alla diagram som jag publicerar i detta ämne handlar om uppskattningar. Även de från BRÅ. Ingen har eller kommer någonsin ha full vetskap om hur brottsligheten fördelas. Helt enkelt eftersom alla brott inte klaras upp. Att antalet brott i staplarna är mycket exakta beror på att jag har valt att omvandla procentsiffrorna till antal brott, för att göra det hela lite mer påtagligt. Uppdatering 12/8: Några värden i diagrammet har justerats.

========== =========== =========== =========== ===========

Andra inlägg i samma serie

Invandrarna och brotten 1 – Samtliga brott
Invandrarna och brotten 2 – ”Svartskallemajoriteten”
Invandrarna och brotten 3 – Östasiatisk upprättelse
Invandrarna och brotten 4 – Hiram förbättrar statistiken

Datakällor och länkar

BRÅ-rapport 1996:2 ”Invandrares och invandrares barns brottslighet”
BRÅ-rapport 2005:17 ”Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet.”
BRÅ-rapport 2000:6 ”Ungdomar som rånar ungdomar”
Utländsk eller svensk bakgrund (fin indelning), hela riket, efter ålder i tioårsklasser och kön. År 2002-2011
Befolkningsstatistik 1999 del 3
Efterkrigstidens invandring och utvandring
Statistik över anmälda brott
Mauricio Rojas: Kulturarv ligger bakom invandrarnas brottslighet

Invandrarna och brotten 5 – uträkning

Posted in by Affe on augusti 5, 2012

Att göra en uppskattning för våldtäkterna har inte varit helt lätt. I Brå-rapport 1996:2 finns motstridiga uppgifter och går man efter de mest troliga uppgifterna så stämmer inte det överens med Brå-rapport 2005:17. Allt detta hade klargjorts om Brå hade gjort en seriös uppföljning 2005, men de gjorde inte det.

Jag delar upp denna redogörelse i två delar. Först den grova uppskattningen svensk/utländsk bakgrund och sedan uppskattningen för olika ursprungsområden.

Svensk/utländsk bakgrund

I 1996-rapporten redovisas att invandrare stod för 38 procent av våldtäkterna i undersökningspopulationen (Tabell 23 sid. 73). Samtidigt redovisas att invandrares överrepresentation för våldtäkt ligger på 4.5 (Tabell 8 sid. 41). Det kan inte stämma. För att komma upp till 38 procent i andel måste överrepresentationen vara mycket högre. Jag utgår från att de 38 procenten är det korrekta eftersom siffran både nämns i texten samt har återgetts av Brå i andra sammanhang.

Utöver detta tar jag även hänsyn till skattningen i Tabell 24 (sid. 74) där invandrarnas andel skrevs upp och är 38 procent trots att 10 procent icke folkbokförda har lagts till.

Om jag överför denna procentandel till 2011 års förhållanden där invandrarpopulationen är mycket större, samt tar hänsyn till invandrarpopulationens sammansättning, blir resultatet 66.4 procent för invandrarnas del.

Ytterligare ett problem är ändringen i sexualbrottslagen 2005. På grund av den ändringen rubriceras många brott som förut ingick i framför allt ”sexuellt tvång” idag som våldtäkt. Då invandrarnas överrepresentation är anmärkningsvärt mindre i ”Övriga sexualbrott” måste det på något sätt vägas in i beräkningen.

Det finns inga siffror på hur stor del av våldtäkterna idag som förut gick under sexuellt tvång, men ser man på kurvan för sexuellt tvång kan man tippa att circa 1 500 brott har förts över till våldtäkt 2011.

För 1 500 av våldtäktsbrotten räknar jag därför på den lägre överrepresentationen som invandrare har för ”Övriga sexualbrott”. Det resulterar i en andel för invandrare på 55.6 procent. Tillsammans med invandrares barn och icke folkbokförda blir det 77.6 procent för stapeln med utländsk bakgrund.

Uppskattning för olika ursprungsområden

Här har jag utgått från Tabell 2.3 (sid 107) I Brå-rapport 1996:2. Där listas andelen personer för respektive ursprungsland som någon gång under femårsperioden 1985-1989 registrerats för brott i promille. Genom att använda de brottsparticipationsvärdena ihop med populationsandelarna 2011 får jag fram andelen brott per område.

Östafrika finns inte med mer än med Etiopien i tabellen. Eftersom Östafrika, till skillnad från när tabellen framställdes, idag har en stor invandrarpopulation i Sverige (framför allt från Somalia) har jag i min beräkning separerat Etiopien från Östafrika. För alla andra länder från Östafrika använder jag värdet för ”Övriga Afrika” i tabellen.

För ”invandrares barn” finns inga detaljerade uppgifter om våldtäkt. Jag har därför antagit att de har samma fördelning som de utrikes födda för respektive område.

========== =========== =========== =========== ===========

Andra inlägg i samma serie

Invandrarna och brotten 1 – Samtliga brott
Invandrarna och brotten 2 – ”Svartskallemajoriteten”
Invandrarna och brotten 3 – Östasiatisk upprättelse
Invandrarna och brotten 4 – Hiram förbättrar statistiken
Invandrarna och brotten 5 – Våldtäkt

Datakällor och länkar

BRÅ-rapport 1996:2 ”Invandrares och invandrares barns brottslighet”
BRÅ-rapport 2005:17 ”Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet.”
BRÅ-rapport 2000:6 ”Ungdomar som rånar ungdomar”
Utländsk eller svensk bakgrund (fin indelning), hela riket, efter ålder i tioårsklasser och kön. År 2002-2011
Befolkningsstatistik 1999 del 3
Efterkrigstidens invandring och utvandring
Statistik över anmälda brott
Mauricio Rojas: Kulturarv ligger bakom invandrarnas brottslighet

Invandrarna och brotten 4 – Hiram förbättrar statistiken

Posted in Kriminalstatistik - Sverige, Prognoser by Affe on juli 29, 2012

När jag publicerade inlägget Invandrarna och brotten 1 – Samtliga brott gick signaturen Hiram Li i taket. Han skrev ett inlägg på sin blogg som inte var nådigt i sin kritik mot mig. Ett inlägg som han sedan har postat i flera kommentarsfält på nätet.

Hiram hade inte läst på så noga och mycket av hans kritik var inget att bry sig om.1 Men en sak pekade han på som jag hade lite dåligt samvete för, även innan Hiram påpekade det. Det rörde ett antagande om överrepresentationen för 2011 som jag ”höftade”. Jag antog att överrepresentationen hade ökat mellan 1999 och 2011 på samma sätt som den hade ökat mellan 1987 och 1999.

Antagandet baserades på något som Brå skrev i den senare rapporten angående varför de utrikes föddas överrepresentation (överrisk) hade ökat från 2,1 till 2,5 sedan den förra studien.

Brå-rapport 2005:17 (sid. 11):

Att överrisken för de utrikes födda har ökat beror inte på att vissa invandrargrupper i dag i större utsträckning är registrerade för brott än för 12 år sedan. Ökningen förklaras i stället i huvudsak av att antalet personer i Sverige som tillhör de flyktinggrupper, som redan i tidigare studier visat sig ha en särskilt hög överrisk, har ökat.

Med tanke på hur invandringen har sett ut de senaste 12 åren så är det inte orimligt att anta att överrepresentationen har fortsatt att öka. När jag höftar så föredrar jag att vara försiktig så jag halverade ökningen. Istället för en ökning med 0.4 räknade jag med 0.2. Närmare bestämt från 2.47 till 2.67.

Mitt dåliga samvete berodde på att jag var lite lat. Det går nämligen att göra mer precisa beräkningar på hur mycket överrepresentationen kan tänkas ha ökat eller minskat, men det tar sin lilla tid att sammanställa.

Nu har jag iallafall gjort sammanställningen. Utifrån förändringarna i alla populationer med utrikes födda har jag med överrepresentationstalen för respektive ursprungsområde fått fram ett genomsnittligt värde för överrepresentationen 2011. Det var inte det jag först hade höftat, 2.67 men inte långt ifrån. 2.74.

Det nya värdet innebär inga jättestora förändringar men heller inte obetydliga. 12 945 brott från stapeln för svensk bakgrund förs över till stapeln för utländsk bakgrund.

De med svensk bakgrund begick med den första beräkningen 45.6 procent av brotten 2011. Med denna mer genomarbetade – och enligt Hiram Li (med all rätt) mer vetenskapliga – beräkning begick de med svensk bakgrund bara 44.7 procent av brotten.

Ett stort tack till Hiram Li. Utan din input hade jag förmodligen inte gjort denna beräkning. Tack vare dig har vi nu ännu bättre uppskattningar på hur stor andel av brotten som de med utländsk bakgrund begick 2011.

1.Hiram menar att eftersom Brå:s undersökningar bygger på misstankeregistret så är det omöjligt att utifrån den statistiken säga något om hur många brott som begås av någon gruppering. Det är bara det att Brå själva gör sådana skattningar. I båda rapporterna görs detta och i Brå-rapport 1996:2 gör Brå även en framräkning till 1993 som baseras på förändringarna i befolkningen. Precis som jag har gjort. Hiram bygger sin kritik på en tillspetsad formulering som jag gjorde i ingressen, och han låtsas inte om alla andra ställen i inlägget där jag framhåller att detta givetvis är uppskattningar och ingenting annat. ”Bevis” för hur brottsligheten fördelas går inte att få fram.

========== =========== =========== =========== ===========

Andra inlägg i samma serie

Invandrarna och brotten 1 – Samtliga brott
Invandrarna och brotten 2 – ”Svartskallemajoriteten”
Invandrarna och brotten 3 – Östasiatisk upprättelse
Invandrarna och brotten 5 – Våldtäkt

Datakällor och länkar

BRÅ-rapport 1996:2 ”Invandrares och invandrares barns brottslighet”
BRÅ-rapport 2005:17 ”Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet.”
Utländsk eller svensk bakgrund (fin indelning), hela riket, efter ålder i tioårsklasser och kön. År 2002-2011
Befolkningsstatistik 1999 del 3
Efterkrigstidens invandring och utvandring
Statistik över anmälda brott
Ovetenskaplig rapport på Affes statistikblogg

Invandrarna och brotten 3 – Östasiatisk upprättelse

Posted in Kriminalstatistik - Sverige, Migration by Affe on juli 22, 2012

Invandrare är överrepresenterade i brottsligheten. Men det finns mycket stora skillnader mellan olika invandrargrupper. Invandrare från Östasien är i många fall till och med underrepresenterade.
Västasiaternas överrepresentation i brottslighet är till exempel 3,8 jämfört med östasiaternas 1,0. Även om man förstår vad det betyder är det ändå svårt att bilda sig en uppfattning.

För att göra skillnaderna åskådliga har jag räknat ut hur mycket mer/mindre polisanmälda brott Sverige hade haft 2011 om alla invandrare hade varit från ett speciellt ”ursprungsområde”. Dessa hypotetiska exempel kan man sedan jämföra både med varandra och med den nuvarande invandringen.1

Eftersom det rör sig om ett ordentligt antal staplar lämpar det sig väl med ett interaktivt diagram för denna framställning. Klicka på bilden till höger för att komma dit. Och känner du någon östasiat, förmedla gärna länken. Han/hon kommer att bli glad.

I det interaktiva diagrammet redovisas överrepresentationen i brottslighet för alla ”ursprungsområden” som Brå kallar det. Iran, Indien samt två hemliga länder redovisas också. De hemliga länderna har extrema värden åt olika håll. Brå vill inte avslöja vilka länder det är.

Det och andra saker som Brå har ”bedömt inte är meningsfullt” att redovisa, samt deras klåfingrighet, deras omdefinieringar, deras omkategoriseringar och rent allmänt hur usel BRÅ-rapport 2005:17 är jämfört med den tidigare rapporten, kommer jag att ta upp i ett senare inlägg.

Vad diagrammen inte visar
En sak som framställningen inte visar är brottslighetens karaktär. Det är inte bara antalet brott som ändras för de olika ursprungsområdena utan även typen av brott. I scenariot där alla invandrare hade kommit från Norden minskar brotten men typiska missbrukarbrott, rattfylleri och stöld ur och från motorfordon hade ökat. För Nordafrika och Västasien hade brotten inte bara ökat. Gatuvåldet (misshandel av obekant man) hade ökat mycket kraftigt.

Uträkning
En beskrivning av hur jag räknade ut de hypotetiska exemplen finns att läsa här.

1.Mer om den uppskattningen finns i inlägget ”Invandrarna och brotten 1 – Samtliga brott” samt i ”Invandrarna och brotten – Uträkning” där jag mer i detalj redogör för hur jag gick tillväga.

========== =========== =========== =========== ===========

Andra inlägg i samma serie

Invandrarna och brotten 1 – Samtliga brott
Invandrarna och brotten 2 – ”Svartskallemajoriteten”
Invandrarna och brotten 4 – Hiram förbättrar statistiken
Invandrarna och brotten 5 – Våldtäkt

Datakällor och länkar

BRÅ-rapport 1996:2 ”Invandrares och invandrares barns brottslighet”
BRÅ-rapport 2005:17 ”Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet.”
Utländsk eller svensk bakgrund (fin indelning), hela riket, efter ålder i tioårsklasser och kön. År 2002-2011
Befolkningsstatistik 1999 del 3
Efterkrigstidens invandring och utvandring
Statistik över anmälda brott

Invandrarna och brotten 2 – ”Svartskallemajoriteten”

Posted in Kriminalstatistik - Sverige by Affe on juli 14, 2012

Hur är det egentligen med ”svartskallemajoriteten” på våra fängelser? Är den enorm som Jan Guillou påstår?
Från kriminalvården får vi inga svar. De får nämligen inte berätta hur det ser ut.

Statistiken över invandrarnas överrepresentation i brott säger desto mer. Den bekräftar den – som Guillou skriver – ”närmast chockartade bild” som han fick under ett besök på Norrtäljefängelset. Och det är ändå 16 år sedan.

Tittar man flyktigt på den magra statistik som Brå ändå har publicerat så får man inte intryck av att det skulle vara riktigt så illa. Det var nog därför Jan Guillou blev chockad. Anledningen till det är att Brå:s favoritkategori ”samtliga brott” knappast är ett bra mått på hur det ser ut i våra fängelser. I ”samtliga brott” blandas klotter och snatterier med mord, våldtäkt och rån.

När ”Brottsligheten minskar” eller när ”Invandrare är något överrepresenterade i brottslighet” är det just ”samtliga brott” som det refereras till. Men invandrarnas överrepresentation är mycket större när det gäller vissa brott. Brotten som kan leda till fängelse.

Rån inkl. grovt
Här har jag gjort på samma sätt som i inlägget om ”samtliga brott”. Jag matar in överrepresentationen som framkom i de båda Brå-rapporterna 1996:2 och 2005:17, populationsandelarna samt antalet polisanmälda brott för 1987, 1999 och 2011. De två första diagrammen är alltså de båda rapporternas resultat1. Med andra ord, detta vet våra politiker och berörda myndigheter om. 2011 är en framräkning.

Den rosa delen är ”normalrepresentationen”. Det vill säga, den andel brott som de folkbokförda med utländsk bakgrund hade begått om de proportionellt sett hade begått lika många brott som svenskarna. Den röda delen visar antalet brott som samma grupp har begått på grund av att de är överrepresenterade. Den gula delen är andelen brott som har begåtts av de icke folkbokförda. Asylsökande, illegala invandrare, turister etc.1

Ja vad ska man säga? Det ser inte så bra ut. Men det kan mycket väl vara ännu värre.

”Brister ska inte upprepas”
I 2005-rapporten är Brå inte alls lika generös med uppgifter som i 1996-rapporten. Jan Ahlberg som författade den första rapporten avled 2005. I den nya rapporten som kom i december 2005 lovar Brå (sid. 15) att:

”brister i den förra studien inte ska upprepas”.

En ”brist” i den första rapporten var förmodligen att den innehöll lite för mycket information, eftersom så mycket som redovisades i den helt saknas i den andra rapporten. Bland mycket annat har Brå i den andra rapporten tagit bort beräkningar som visar ”skattad andel brott i hela landet”. Det vill säga, resultatet i undersökningspopulationen skattas till hela befolkningen efter att olika faktorer har vägts in. Dessa olika faktorer gör att skattningen kan ge intressanta resultat, och inte sällan blir justeringen så att säga inte till invandrarnas favör.

Ahlbergs skattning för rånen resulterar i att svenskarna står för bara 56 procent av brotten 1987. Till skillnad från 60.9 procent ovan. Om man väger in Ahlbergs skattning i alla tre åren blir resultatet:

Eftersom skattningar saknades i 2005-rapporten har jag i diagrammet ovan räknat ut vad Ahlbergs skattning skulle innebära även för 1999 och 2011. Hur den beräkningen gjordes skriver jag om här.

Malmö
I diagrammet till höger har jag överfört resultatet på Malmö 2011.

Malmö är visserligen bara en stad, men det är ändå en ganska stor stad. För personer i de brottsaktiva åldrarna 15-54 år är personer med utländsk bakgrund sedan några år tillbaka redan i majoritet. Skiftet ägde rum 2005. Det kan man utläsa i diagrammet där den rosa delen (160) i den andra stapeln är större än den blå (141). Att titta på Malmö är, åtminstone i det här sammanhanget, som att se in i Sveriges framtid.

Resultatet för Malmö blir inte helt oväntat ännu värre än för hela Sverige. Bara 12.9 procent av rånen begås av personer med svensk bakgrund.

Kan det verkligen vara så här illa? Finns det någonting, förutom den uppfattning man får när man läser mellan raderna i nyhetsflödet, som indikerar att de här uppskattningarna inte är helt uppåt väggarna? Ja, det finns det faktiskt. En liten undersökning från Brå som inte fick mycket utrymme i media. Undersökningen heter ”Ungdomar som rånar ungdomar”. I den undersökte Brå ”ungdomsrån” i Stockholm och Malmö 1999. I resultatet redovisades svensk/utländsk bakgrund.

Brå:s undersökning av ungdomsrån år 1999 visade för Malmös del att:

  • 69 procent av de misstänkta gärningsmännen var födda i utlandet.
  • 21 procent av de misstänkta gärningsmännen var födda i Sverige av minst en utlandsfödd förälder.
  • 10 procent var födda i Sverige av två svenskfödda föräldrar.

Att jämföra med den uppskattning jag fick fram för rånbrotten i Malmö 2011. Nu syns inte den fördelningen i staplarna, men den ser ut så här:

  • 66.4 procent av de misstänkta gärningsmännen var födda i utlandet.
  • 20.7 procent av de misstänkta gärningsmännen var födda i Sverige av minst en utlandsfödd förälder.
  • 12.9 procent var födda i Sverige av två svenskfödda föräldrar.

Nu handlar resultaten visserligen om två olika år, (jag har inte alla nödvändiga data för att göra en uppskattning av Malmö 1999), men de båda resultaten visar ändå på en uppseendeväckande likhet.

51 100 rån. Svenskar, gapa och svälj
Att delen på stapeln som visar överrepresentationen är röd är mycket medvetet. Rött är en varningsfärg. Att människor begår brott får man tyvärr räkna med. Man kan till och med kanske acceptera att folk som invandrar hit är lika kriminella som svenskarna (den rosa delen). Men den röda delen är inte acceptabel. Ansvarsfulla politiker skulle se till att den delen var så liten som möjligt. Sedan millennieskiftet till och med 2011 rör det sig om sammanlagt 51 100 rån som enbart har med överrepresentationen att göra. De rosa och gula delarna är inte inräknade. De 51 100 (polisanmälda) rånen är som Julia Caesar skriver: Priset vi betalar.

Interaktivt diagram och kortlänk
Ett interaktivt diagram för rånbrotten finns här.

Om ni vill länka till den här sidan utan att den fastnar i ett filter (på grund av rubriken) går det bra att använda denna kortlänk. http://wp.me/pvGrS-1o3
Nästa del
Jag kommer att ta upp fler brottskategorier i senare delar, men i del tre tänkte jag att östasiaterna ska få upprättelse. Det är på tiden. Att invandrare är överrepresenterade i brottsligheten betyder inte att alla grupper av invandrare är lika överrepresenterade. Tvärtom så är det mycket stora skillnader. Det kommer jag att visa i nästa del.

Uträkning
En beskrivning av hur jag gjorde uppskattningarna i det andra diagrammet (den med Ahlbergs skattning inkluderad) finns att läsa här.

1.Brå-rapporterna 1996:2 och 2005:17 undersökte åren 1985-1989 samt 1997-2001. Åren 1987 och 1999 som jag har valt är ”mittåren” i de undersökningarna och borde vara de år som överensstämmer bäst med resultaten.

2. Alla diagram som jag publicerar i detta ämne handlar om uppskattningar. Även de från BRÅ. Ingen har eller kommer någonsin ha full vetskap om hur brottsligheten fördelas. Helt enkelt eftersom alla brott inte klaras upp. Att antalet brott i staplarna är mycket exakta beror på att jag har valt att omvandla procentsiffrorna till antal brott, för att göra det hela lite mer påtagligt.

========== =========== =========== =========== ===========

Andra inlägg i samma serie

Invandrarna och brotten 1 – Samtliga brott
Invandrarna och brotten 3 – Östasiatisk upprättelse
Invandrarna och brotten 4 – Hiram förbättrar statistiken
Invandrarna och brotten 5 – Våldtäkt

Datakällor och länkar

BRÅ-rapport 1996:2 ”Invandrares och invandrares barns brottslighet”
BRÅ-rapport 2005:17 ”Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet.”
BRÅ-rapport 2000:6 ”Ungdomar som rånar ungdomar”
Utländsk eller svensk bakgrund (fin indelning), hela riket, efter ålder i tioårsklasser och kön. År 2002-2011
Befolkningsstatistik 1999 del 3
Efterkrigstidens invandring och utvandring
Statistik över anmälda brott

http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/guillou/guillou6.html

Invandrarna och brotten 1 – Samtliga brott

Posted in Kriminalstatistik - Sverige, Prognoser by Affe on juli 9, 2012

Det är inte längre svenskarna som begår de flesta brotten i Sverige. Allting tyder på att personer med utländsk bakgrund nu står bakom en majoritet av den polisanmälda brottsligheten. Det historiska skiftet ägde rum någon gång mellan 2006 och 2009.
Invandrare har länge varit överrepresenterade i brottslighet, men nu begår de alltså också merparten av alla polisanmälda brott.

2005 publicerade Brå (Brottsförebyggande rådet) rapporten ”Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet”. Där är det tydligt att brytpunkten kunde förväntas komma någon gång under 00-talet.

Brårapporterna

Brå har gjort två större undersökningar angående invandrares överrepresentation i brott, 1996 och 2005. ”BRÅ-rapport 1996:2″ undersöker åren 1985-1989 och ”BRÅ-rapport 2005:17″ undersöker åren 1997-2001. I stora undersökningspopulationer analyserade Brå hur stor del av brottsligheten i Sverige som invandrarna står för. Nedan en tabell från 2005-rapporten som visar vad de båda rapporterna bland annat kom fram till (sid. 32).

Om svenskarna (svenskfödda med båda föräldrarna svenskfödda1) stod för 68.5 procent av den polisanmälda brottsligheten i slutet av 1980-talet och 55 procent i slutet på 90-talet är det uppenbart att svenskarna någon gång på 00-talet kommer att stå för mindre än hälften av brotten.

De flesta läser antagligen inte så långt som till sidan 32 i rapporten utan förlitar sig på att Brå kommer att betona de viktigaste delarna av resultaten i inledningen. Det viktigaste enligt Brå verkar vara det här som listas som första punkt när de på sidan 10 redovisar “bilden i huvudsak”:

De allra flesta invandrare är inte registrerade för brott,
vare sig i den förra studien eller i den nya.

Det är förstås sant. Men om invandrare hade varit registrerade för 50 000 mord varje år och svenskarna inte ett enda, så hade det fortfarande varit sant.

Om man tydligt både vill visa vad överrepresentationen och vad procentandelarna i tabellen ovan innebär kan man göra så här.

Samtliga brott 1987
Här är resultatet från kolumnen ”Polisanmälda brott 1985-1989″ överfört till den polisanmälda brottsligheten 1987.
Då anmäldes det 1 092 417 brott. De med svensk bakgrund står för 68.5 procent vilket motsvarar 748 349 brott.

Stapeln för utländsk bakgrund är uppdelad i tre delar. Den rosa och röda delen visar antalet brott som de folkbokförda med utländsk bakgrund står för. Den undre rosa delen är andelen brott om gruppen hade haft samma brottsbenägenhet som de med svensk bakgrund, 159 842 brott. Den röda delen är antalet brott som utgör överrepresentationen, 151 453 brott. Det totala antalet brott för denna grupp blir således 159 842 + 151 453 = 311 295
Den gula delen är de icke folkbokförda. Asylsökande, illegala, turister, kriminella utländska ligor etc. 32 773 brott.

Samtliga brott 1999
På samma sätt har jag från kolumnen ”Polisanmälda brott 1997-2001″ överfört resultatet till den polisanmälda brottsligheten 1999. Som synes knappar personer med utländsk bakgrund in på dem med svensk bakgrund. Det beror främst på att de med utländsk bakgrund är så många fler än 1987 men också på att överrepresentationen har ökat. Den rosa delen visar det ”normala” antalet brott med svenska mått mätt, och den röda delen visar brotten som vi fick ”i bonus”, 231 512 brott.

De icke folkbokförda ökade sin andel från 3 procent av brotten 1987 till 7 procent 1999.
83 212 anmälda brott.

Överrepresentation
Överrepresentationen har alltså ökat mellan de två rapporterna. För ”invandrares barn” från 1.5 till 1.6 och för de utrikes födda från 2.1 – 2.5. Det låter ju inte så farligt, och det verkar inte Brå tycka heller.

Så här skriver Brå i 2005-rapporten (sid. 34):


..risken att vara registrerad som misstänkt för brott bland dem
som är födda i Sverige av minst en utrikes född förälder är i
stort sett densamma under åren 1997-2001 som den var under
åren 1985-1989 (1,6 jämfört med 1,5)…

Överrisken för dem som själva är födda utomlands har däremot
ökat något, från 2,1 till 2,5.

”Ökat något” skriver Brå. Om man omvandlar ökningen till antal anmälda brott för det år då Brå skrev detta (2005) motsvarar det mer än 50 000 fler brott. Om man räknar från 2000 och fram till och med 2011 innebär ökningen ca 650 000 fler brott.

Varför har då överrepresentationen ökat? Som förklaring till ökningen skriver Brå (sid. 37):

Det beror på att gruppen utrikes födda som helhet ser annorlunda ut i dag än för 12 år sedan. Antalet utrikes födda i landet har ökat med 270 000 personer under dessa år. Många av dem som anlänt till Sverige under denna period är flyktingar från just de områden som både i dag och för tolv år sedan har en särskilt hög överrisk att registreras för brott

Dessa områden är framförallt Mellanöstern och Afrika, och invandringen därifrån har ökat kraftigt de senaste 11 åren.

Samtliga brott 2011
Med resultaten från de två rapporterna som utgångspunkt kan man göra en hyfsad uppskattning2 av hur det ser ut idag.

Min beräkning visar att 45.6 procent av brotten begicks av personer med svensk bakgrund. Vilket innebär att svenskarna sedan några år tillbaka begår en minoritet av brotten. Enligt mina beräkningar inträffade brytpunkten 2007.

Interaktivt diagram
Här finns ett interaktivt diagram där man kan följa utvecklingen för ”Samtliga brott” och där fler år finns med.

Uträkning
En mer detaljerad beskrivning av uträkningen finns att läsa här. Där finns också alternativa beräkningar där olika variabler har ändrats i både pessimistisk och optimistisk riktning.

Problematisk kategori
Kategorin ”Samtliga brott” är problematisk i flera avseenden. Grova brott blandas med mer triviala brott. I vissa brottskategorier kan polisen själv påverka antalet anmälningar i stor utsträckning osv. Och kategorin är problematisk inte minst i detta sammanhang eftersom invandrare tenderar att utmärka sig i vissa typer av brott.

I nästa del tar jag upp invandrarna och de grova brotten. Då blir det helt andra siffror.

PS: Om ni använder diagrammen, vänligen länka till detta inlägg så att läsaren kan ta del av texten.

1.Svenskfödda med två svenskfödda föräldrar är den gamla definitionen på ”svensk bakgrund”. Definitionen ändrades 2003 till att inbegripa även de svenskfödda med en utrikesfödd förälder. BRÅ-rapport 1996:2 kom innan ändringen och den andra rapporten använder också den gamla definitionen. Med goda skäl eftersom svenskfödda med en utrikesfödd förälder är överrepresenterade i den polisanmälda brottsligheten jämfört med svenskfödda med två svenskfödda föräldrar. Jan Ahlberg som skrev rapporten 1996 använde till och med begreppen ”svenskar” och ”invandrare”. Tänk vad konstiga de var förr.

2. Alla diagram som jag publicerar i detta ämne handlar om uppskattningar. Även de från BRÅ. Ingen har eller kommer någonsin ha full vetskap om hur brottsligheten fördelas. Helt enkelt eftersom alla brott inte klaras upp. Att antalet brott i staplarna är mycket exakta beror på att jag har valt att omvandla procentsiffrorna till antal brott, för att göra det hela lite mer påtagligt.

========== =========== =========== =========== ===========

Andra inlägg i samma serie

Invandrarna och brotten 2 – ”Svartskallemajoriteten”
Invandrarna och brotten 3 – Östasiatisk upprättelse
Invandrarna och brotten 4 – Hiram förbättrar statistiken
Invandrarna och brotten 5 – Våldtäkt

Datakällor

BRÅ-rapport 1996:2 ”Invandrares och invandrares barns brottslighet”
Brårapport 2005:17 ”Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet.”
Utländsk eller svensk bakgrund (fin indelning), hela riket, efter ålder i tioårsklasser och kön. År 2002-2011
Befolkningsstatistik 1999 del 3
Efterkrigstidens invandring och utvandring
Statistik över anmälda brott

Invandrarna och brotten – uträkning

Posted in by Affe on juli 6, 2012

För en tid sedan föddes idén om att försöka uppskatta hur brotten fördelar sig mellan svenskar och invandrare utifrån de uppgifter som finns i de båda rapporterna från Brå, 1996:2 och 2005:17. Dels för att få fram vad överrepresentationen 2.1, 3.2, 1.4 osv. betyder i antal brott och dels för att göra uppskattningar om dagens situation. Om jag för ett specifikt år vet fördelningen i populationen utländsk/svensk bakgrund, graden av överrepresentation i de olika grupperna samt hur många brott som anmäldes så borde det gå att få fram en hyfsad uppskattning av läget idag.

För att göra uppskattningarna av brottsfördelningen har jag använt mig av Tabell 12 på sid 43 i Brårapport 2005:17.

Där listas överrepresentationen (överrisken) i de olika brottskategorierna. För ”samtliga brott” finns även de tre invandrargruppernas specifika överrepresentation. Tabell 3 sid 63.

Överrepresentationen för ”samtliga brott” är:

Svenskfödda med ena föräldern född i Sverige
Svenskfödda med båda föräldrarna födda i utlandet
Födda i utlandet
1.4
2.0
2.5

I denna tabell finns också antalet brott per grupp så jag har använt det som ett kontrollexempel för min uträkning. Om jag i min ekvation matar in den angivna överrepresentationen för respektive grupp, populationsfördelningen i procent samt mängden brott i kontrollexemplet (278 138) bör jag få den brottsfördelning som anges. Med två decimaler i procentandelarna i populationen och efter lite testande så fick jag fram exakt rätt brottsfördelning med dessa decimaler för överrepresentationen:

Svenskfödda med ena föräldern född i Sverige
Svenskfödda med båda föräldrarna födda i utlandet
Födda i utlandet
1.41933
2.03009
2.47578



När jag nu vet att min uträkning fungerar kan jag ”bakåträkna” utifrån överrepresentationen för att få fram andelen brott i respektive grupp. (Det vanliga är ju annars att ”framåträkna” utifrån en känd andelsfördelning för att få fram överrepresentationen.)

Åldersfördelning

Undersökningspopulationerna inkluderar personer mellan 15 år och 54 år. För att kunna göra mina uppskattningar behöver jag ta reda på hur populationerna för ett visst år fördelas i det åldersspannet. Detta hittade jag i statistikdatabasen på SCB. Antal personer med utländsk eller svensk bakgrund (fin indelning), hela riket, efter ålder i tioårsklasser och kön. År 2002-2011.

Brå har i 2005-rapporten fått fram en ovanligt hög procentsiffra för ”svenskfödda med en förälder född i Sverige” på bekostnad av ”svenskfödda med två föräldrar födda i Sverige. Brå:s population borde rimligen stämma hyggligt bra överens med SCB:s 1999-population men Brå kategoriserar populationen lite annorlunda. I bilagan på sidan 54 i 2005-rapporten ägnas tre och en halv sida åt detta där läsaren ska övertygas om att deras annorlunda sätt att räkna populationen inte alls, så värst mycket iallafall, påverkar uträkningen av överrepresentationen. Bara det gör ju att man blir misstänksam. De skriver att det ”inte har någon nämnvärd inverkan på helhetsbilden – i alla fall inte så länge man ser på samtliga registrerade brott.”. Jag får inte ihop förklaringen de ger på sid. 54-57. Jag misstänker att det finns felaktigheter. Till exempel här:

Jag har frågat Brå om detta men de svarar inte. Det kanske bara är ett slarvfel. Oavsett vad det är så är det ändå märkligt att olika statliga organ kategoriserar populationen på olika sätt.

Anledningen till att jag hakar upp mig lite på detta är att OM… man av någon anledning skulle vilja påverka resultatet för invandrares överrepresentation i deras favör, det vill säga få den att bli mindre, skulle ett listigt sätt kunna vara att göra deras population lite större.
———————————————-
Exempel:

Population Antal brott Överrepresentation
Invandrare
Svenskar
20%  
80%  
50
50  
4.0

Om man förvandlar 2 procent av svenskarna i populationen till invandrare och antal brott är oförändrat minskar invandrarnas överrepresentation.

Population Antal brott Överrepresentation
Invandrare
Svenskar
22%  
78%  
50
50  
3.5

När det gäller kategorin ”Samtliga brott” är det mycket troligt att flera personer i de två procenten svenskar som skiftar kategori är brottsbelastade i någon form och därför för över andelar brott till invandrarna. Skillnaden i överrepresentation blir då inte så stor. Det är det som Brå syftar på med: ”inte har någon nämnvärd inverkan på helhetsbilden – i alla fall inte så länge man ser på samtliga registrerade brott.” Men när det gäller till exempel våldtäkt är det fullt möjligt att inte en enda våldtäktsman finns med i de två procenten som skiftar kategori, vilket precis som i exemplet resulterar i att överrepresentationen för invandrarna minskar påtagligt.
———————————————-

De andelar jag fick fram från olika källor hos SCB i blått, samt Brå:s population i gult. Luckorna har jag ”höftat” utifrån omgivande procentandelar.

Överrepresentationen

Hur ska man då förhålla sig till ökningen av överrepresentationen?
Som förklaring till ökningen skriver Brå i 2005-rapporten (sid. 37):

Det beror på att gruppen utrikes födda som helhet ser annorlunda ut i dag än för 12 år sedan. Antalet utrikes födda i landet har ökat med 270 000 personer under dessa år. Många av dem som anlänt till Sverige under denna period är flyktingar från just de områden som både i dag och för tolv år sedan har en särskilt hög överrisk att registreras för brott

Eftersom dessa områden främst är Afrika och Mellanöstern och med tanke på hur invandringen har sett ut de senaste åren är det rimligt att anta att överrepresentationen har ökat minst lika mycket mellan 1999 och 2011 som den gjorde mellan rapporterna från 1987 till 1999.

För utrikes födda skulle det innebära att överrepresentationen för ”samtliga brott” har ökat från 2.5 till 2.9. Men jag är mer försiktig i min bedömning och halverar ökningen så att den blir 2.5 – 2.7.1. Jag låter överrepresentationen öka linjärt:
Överrepresentation Utrikes födda
1999 = 2.47578
2000 = 2.49245
2001 = 2.50911
…..
2011 = 2.67578

När det gäller de icke folkbokfördas andel av brotten som ökade från 3 procent till 7 procent så är jag ännu mer försiktig eftersom jag inte har någon indikator på om ökningen fortsätter eller inte. Jag låter den gruppen ligga kvar på 7 procent.

Nu kan man förstås hävda att jag har varit för försiktig, men jag tycker att det är bättre att riskera att underskatta snarare än tvärtom. För att få en uppfattning om hur resultatet hade blivit med annorlunda uppskattningar vad gäller dessa två faktorer, har jag gjort några alternativa uträkningar i slutet av inlägget.

Utöver allt detta finns det ytterligare faktorer att ta hänsyn till när man ska skatta andelarna till hela befolkningen. Ahlberg beskriver hur han gick tillväga i 1996-rapporten på sidan 30. I 2005-rapporten står det ingenting mer än att: ”Den nya skattningen har inte kunnat göras på exakt samma sätt som den förra. Skattningarna bedöms ändå som tillräckligt lika för att en jämförelse ska kunna göras.”
Det hade naturligtvis varit intressant att få reda på varför inte det gick och på vilket sätt skattningarna skiljer sig från Ahlbergs metod.

Jag har ingen möjlighet att göra några skattningar eftersom att jag inte har de data som krävs. Detta visste jag från början men eftersom undersökningspopulationerna var så stora så är inte skillnaderna mellan dem och det skattade resultatet för hela befolkningen speciellt stora. I 2005-rapporten handlar det främst om fördelningen inbördes i invandrarpopulationen. I min framställning specificerar jag ändå inte den inbördes fördelningen så det spelar ingen roll.

På grund av allt det ovan sagda var jag väl medveten om att mina resultat inte skulle bli likadana som de Brå fick fram. Men frågan var om skillnaden skulle bli för stor eller inte. I min uträkning för 1999 får jag fram 55.7 procent för ”Svensk bakgrund” mot Brå:s 54.7 procent så jag är åtminstone på ”rätt” sida. Förmodligen överskattar alltså mina uträkningar brotten för de med svensk bakgrund något.

Resultat

Resultatet av min framräkning för ”Samtliga brott” 2011. De med svensk bakgrund står för 45.6 procent av brotten vilket blir 645 431 anmälda brott. De med utländsk bakgrund 54.4 procent vilket blir 770 849 amälda brott.

Stapeln för utländsk bakgrund är uppdelad i tre delar. Den rosa och röda delen visar antalet brott som de folkbokförda med utländsk bakgrund står för. Den undre rosa delen är andelen brott om gruppen hade haft samma brottsbenägenhet som de med svensk bakgrund, 293 514 brott. Den röda delen är antalet brott som utgör överrepresentationen, 378 195 brott. Det totala antalet brott för denna grupp blir 293 514 + 378 195 = 671 709
Den gula delen är de icke folkbokförda. Asylsökande, illegala, turister, kriminella utländska ligor etc. 7 procent vilket blir 99 140 brott.

Jag har även gjort ett interaktivt diagram där fler år finns med. För 1975 har jag beräknat överrepresentationen på samma sätt som för 2011 fast åt andra hållet. Överrepresentationen för 1987 (2.1) minus ökningen mellan 1987-1999 (0.4) delat med 2.

Alternativa beräkningar för 2011
Några alternativa beräkningar för samtliga brott 2011.

A. Beräkningen som jag har beskrivit ovan. Överrepresentationen har ökat från 2.5 till 2.7 och de icke folkbokfördas andel ligger kvar på 7 procent.
B. Samma som A men här har överrepresentationen ökat från 2.5 till 2.9.
C. Samma som B men de icke folkbokfördas andel har ökat från 7 till 9 procent.
D. Samma som B men de icke folkbokfördas andel har ökat från 7 till 11 procent.

Och några alternativ där jag istället är ännu mer försiktig.

E. Både överrepresentation och icke folkbokfördas andel oförändrade sedan 1999.
F. Samma som E fast icke folkbokfördas andel har minskat från 7 till 5 procent.
G. Samma som F fast överrepresentationen har minskat i samma grad som den ökat i A-exemplet. Från 2.5 till 2.3.
H. Samma som G fast överrepresentationen har minskat ännu mer. Från 2.5 till 2.1 och är nere på samma nivåer som i slutet av 80-talet.

Med andra ord, det ska till ordentligt optimistiska beräkningar för att de med utländsk bakgrund inte ska stå bakom majoriteten av de polisanmälda brotten 2011.

1. Här kanske en procentuell ökning hade varit mer korrekt, dvs. överrepresentationen 2.1 ökade med 19 procent till 2.5 och 2.5 i sin tur borde då öka med 19 procent till 2.97, men jag är inte helt säker på den logiken och det spelar heller inte så jättestor roll eftersom jag ändå halverar ökningen.

Datakällor

BRÅ-rapport 1996:2 ”Invandrares och invandrares barns brottslighet”
Brårapport 2005:17 ”Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet.”
Utländsk eller svensk bakgrund (fin indelning), hela riket, efter ålder i tioårsklasser och kön. År 2002-2011
Befolkningsstatistik 1999 del 3
Efterkrigstidens invandring och utvandring
Statistik över anmälda brott

Sexualbrott 1975-2011

Posted in Kriminalstatistik - Sverige by Affe on februari 8, 2012

Våldtäkt har på senare år omdefinierats så att det omfattar brott som tidigare rubricerades som sexuellt tvång och sexuellt ofredande. Detta brukar användas som en förklaring till den kraftiga ökningen av anmälda våldtäkter efter 2005.

Lagändringen förklarar säkerligen en del av ökningen men långtifrån hela. För att få en bättre helhetsbild av utvecklingen har jag slagit ihop de sexualbrott som kan tänkas ha påverkats av lagändringen. (Några kategorier är relativt nya och är medtagna eftersom de tidigare hade hamnat i kategorin ”sexuellt tvång, utnyttjande”.)

Jämfört med våldtäktsstatistiken, där det förekommer en kraftig ökning 2005, blir kurvan nu jämnare vilket var förväntat. Men ökningen är fortfarande kraftig trots att vi har kompenserat för lagändringen. Ökad anmälningsbenägenhet är då förklaringen. Vi har alltså stadigt blivit mer anmälningsbenägna från cirka 1981 till nu, med undantag av en plötslig extra ökad benägenhet 1993. En benägenhet som inte matchades förrän fem år senare.

De svaga siffrorna till vänster är folkmängden som hade behövts för att matcha 1975 års siffror. Till exempel, om vi 2011 hade haft samma förhållande folkmängd/brott som vi hade 1975 så hade Sverige haft 79,9 miljoner invånare.

(Det mindre diagrammet är samma som det stora men i en mer bloggvänlig storlek.)

Invasion av städare och restaurangpersonal

Posted in Betraktelser, Medias mörkning, Migration by Affe on juli 4, 2011

Migrationsstatistiken för första halvåret har kommit, och Migrationsverket skriver sitt sedvanliga vilseledande pressmeddelande.

Allt fler arbetskraftsinvandrare till Sverige

Nu börjar emellertid den nya arbetskraftsinvandringen bli så absurd att vilseledningsmanövrarna inte räcker till.

Bilden som illustrerar artikeln på Migverket föreställer en ”IT-specialist”. De är ju fortfarande den största gruppen. Men är den verkligen det?

Kreativ kategorisering är en av de metoder som myndigheter använder sig av när allmänheten ska vilseledas.

De flesta våldtäkter sker i nära relationer.
Lyckades Brå få oss att tro för några år sen. Tittade man lite närmare på statistiken visade det sig att de hade delat upp våldtäktsanmälningarna i fyra kategorier varav ”nära relation” var störst med 32 procent av anmälningarna.

De kunde alltså lika gärna ha meddelat att
”68 procent av våldtäkterna sker INTE i nära relationer.”
Det hade varit mer relevant eftersom nära relationskategorin minskade.

Kreativa kategoriseringar kryllar det av även i Migverkets statistik. Två huvudvarianter används.

1. När man (som i fallet med våldtäkter) vill förhindra att en kategori blir störst, dela upp den, voila! Statistiken ser plötsligt helt annorlunda ut.

I arbetskraftsstatistiken finns två mycket närbesläktade kategorier:
Storhushålls- och restaurangpersonal” samt ”Köks- och restaurangbiträden

Migverket skriver:

De flesta arbetstagare är IT-specialister (1 269), anställda inom storhushåll och restaurang (792) och städare med flera (494).

Men slår man ihop ”Storhushålls- och restaurangpersonal” med ”Köks- och restaurangbiträden” så blir det 1 290. Det är alltså fler än IT-specialisterna (1 269). Genom att dela upp det i två kategorier så är IT-specialister fortfarande störst. Något som ansvariga politiker är mycket tacksamma över.

2. Den andra varianten är fördunklingen av en kategori. Gör kategorin svår att tyda.

Ett exempel på det är kategorin:
”Tidningsdistributörer, vaktmästare m.fl”

Sen när började tidningsutdelning ha något med vaktmästeri att göra? Och vad är ”m.fl”?

88 personer i denna så kallade kategori har invandrat i år. Är det 2 tidningsbud och 85 vaktmästare och 1 ”m.fl” eller har kategorin en annan sammansättning? Det är omöjligt att tyda.

Vi kan förvänta oss att media, i den mån de överhuvudtaget rapporterar om saken, villigt kommer att förmedla att IT-specialisterna är den största gruppen.

De kommer garanterat inte att berätta att det har kommit fler städare under årets första 6 månader än vad det gjorde under hela förra året.

Almedalsveckan pågår just nu i Visby. Vilken politiker blir först med att upplysa det svenska folket om att 82 städare invandrar varje månad?

Vilken politiker blir först med att förklara för det svenska folket varför vi behöver 82 nya städare i månaden?

Beviljade arbetstillstånd 2011
Tobias Billström säger två ord för mycket
DN DN SvD

Vakthundarna på våra bibliotek

Posted in Betraktelser, Medias mörkning by Affe on juni 29, 2011

Jag råkade snubbla över en diskussion på nätet mellan ett antal bibliotekarier angående boken Världsmästarna av Julia Caesar. Den visade sig vara mycket intressant och avslöjande. Inköpsansvariga bibliotekarier är ju en slags makthavare i samhället. Det är de som bestämmer vilka böcker allmänheten ska få tillgång till.

Vissa långa inlägg i diskussionen är avkortade. Länk till hela diskussionen finns längst ned. Den röda texten är mina kommentarer.

Värt att notera i all denna arrogans, maktfullkomlighet och tvärsäkerhet hos vakthundarna är att ingen av dem har läst boken.
————————————–
13 juni 08:23

Ragnar Eng

Hej!
I vintras fick vi ett inköpsförslag till Eskilstuna Stadsbibliotek på boken Världsmästarna av pseudonymen Julia Ceasar. Vi avslog boken med stöd i det andra lektörsomdömet boken fick i bibliotekstjänsts boklistor samt den enda recensionen jag hittills kunnat hitta, skriven av Pär Fagerström i Mora tidning…

…I Eskilstuna har vi ett nämndbeslut på att vi inte ska köpa in medier som underblåser främlingsfientlighet, vilket jag åberopat i mina svar till den användare som upprepade gånger i ganska hätska ordalag krävt att vi ska köpa in boken. Jag har blivit ombedd att hänvisa till specifika sidor och stycken som skulle göra att den här boken strider mot våra krav på saklighet, varför jag nu ser mig tvungen att läsa valda delar av boken.

Nu senast fick jag mig tillsänd en länk från sidan politisktinkorrekt.info där läsarna uppmanas att kräva att deras lokala bibliotek köper in boken:
http://politisktinkorrekt.info/2011/06/11/varldsmastarna-bojkottas-av-biblioteken/

Det pågår alltså en kampanj för att få folkbiblioteken att ta in dena bok. Mycket riktigt har jag nu också fått ett andra inköpsförslag där vi, Eskilstuna Stadsbibliotek, beskylls för att vara ”politiskt korrekta” som inte köpt in boken.

Så, nu undrar jag, blåser den här stormen även på andra håll, och hur tacklar ni andra situationen?

Nu ska jag fortsätta att läsa, och jag kan säga att för- och efterord inte har ändrat min uppfattning att lektören och recensenten gjorde rätt i att utfärda varningar för den här boken.

Mvh
Ragnar Eng
Bibliotekarie databaser, webb
Stadsbiblioteket Eskilstuna
(Jan Bärmarks lektörsomdöme samt det omdöme av Per-Åke Walton, som enligt Bibliotekstjänst tydligen inte dög, finns att läsa i inlägget på politisktinkorrekt.info som Ragnar Eng länkar till.)
———————————————————————–
13 juni 11:06

Jonas Aghed

Hej, kollega.
Den här diskussionen påminner om en som ägde rum för några år sedan, om boken ”Mångkultur eller välfärd” av Lars Jansson.

Jag tycker det borde vara ganska enkelt för det enskilda biblioteket att bemöta de som kräver att boken ska köpas in. De enda som har rätt att och förmåga att bedöma vad som ska köpas in är bibliotekarierna. De behöver inte köpa in en bok bara för att någon tycker att den ska köpas in; det måste alltid göras en bedömning om det är värt att lägga pengar, tid, utrymme och arbete på att inlemma en viss bok i beståndet. Det räcker alltså med att svara att man som inköpsansvarig bibliotekarie bedömer att boken inte är värd att införskaffas. Byråkratiskt men korrekt.

Å andra sidan kan man ju tycka det vore intressant att ha en del skitböcker i sitt bibliotek, också, om de fungerar som exempel på tendenser i tiden. Kanske dags att starta upp ”propaganda”-hyllor?

Å tredje sidan är väl den viktigaste slutsatsen att dra av detta att det är absolut nödvändigt att vi bibliotekarier behåller ansvaret för inköpen OCH är vaksamma på försök till manipulation av oss? Alltså, att vi bibehåller/ökar vår politiska medvetenhet?

Hälsningar
Jonas Aghed
bibliotekarie
Brännkyrka gymnasium
(Mer om Jonas Aghed hittar du i en artikel av Kjell Albin Abrahamson här: Bibliotekarierna som ljuger om kommunismens brott *host*)
———————————————————————–
13 juni 16:02

Anya Feltreuter

Det är upp till biblioteken att bedöma vad som ska köpas in, absolut. Dock tror jag vi måste lita lite mer på våra låntagare. Eskilstuna bibliotek vill inte köpa in boken, men Ragnar Eng läser den (varifrån fick han tag på boken?). Får vi bibliotekarier läsa vissa böcker som de vanliga låntagarna inte ska ha tillgång till (eftersom vi inte litar på att de kan skilja propaganda från fakta?)?

Ett underligt resonemang tycker jag. Främlingsfientlighet bekämpas inte genom bannlysning, snarare genom öppenhet och dialog.

Anya Feltreuter
Bibliotekschef
Boxholms bibliotek

————————————————————————
13 juni 14:08

Ragnar Eng

Jag glömde att skriva att jag läser ett exemplar som jag lånat kommer från Mälardalens högskola i Eskilstuna. Det biblioteket har alltså valt att köpa in boken, vilket jag respekterar. Vi har dock våra politiskt beslutade urvalskriterier att hålla oss till, vilket jag har gjort och därför inte köpt in boken.
Mvh
Ragnar Eng
Bibliotekarie databaser, webb
Stadsbiblioteket Eskilstuna
———————————————————————–
13juni 22:52

Miguel Benito

Jag håller absolut med Jonas Aghed och Ragnar Eng att sådana böcker inte hör hemma i ett folkbibliotek. Yttrande- och tryckfrihet innebär inte att våra gemensamma bibliotek ska finansiera främlingsfientliga alster genom inköp.

Ofta de låntagare som föreslår dessa böcker har redan dem hemma, men vill förstås att andra också ska läsa dem och förmås hysa främlingsfientliga åsikter.
Som Jonas Aghed påminner om var det för några år sedan en liknande diskussion om Lars Janssons bok. Jansson själv skriver någonstans att han är förgrymmad för att ”Benito” stal hans möjligheter till försälning till biblioteken. Visst är jag stolt över det, och det borde ala bibliotekarier se till att böckerna som köps in inte går över gränsen.

Just nu pågår en livlig debatt i Spanien om ett biografiskt lexikon som den spanska historiska akademin producerat (ca 50 volymer för ca 23000 kronor). Biblioteken har klagat på att man glorifierar en del personer som man nu vet inte alls var några helgon. Franco är inte längre den diktator vi trodde han var, etc. Kulturdepartementet har nu bett akademien att ändra texterna genom att se till att en kommitté som akademin bestämmer går igenom texterna.

Det är ett rimligt krav, eftersom det är skattepengar som anslås. Skulle det vara ett privat företag då skulle inte ministern kunna blanda sig i. Det är det som gör skillnad i vad vi kallar yttrande-och tryckfrihet. Återigen, ang. den aktuella boken Världsmästarna skulle det behövas att någon går igenom den och presenterar och vederlägger de värsta främlingsfientliga yttranden. Får jag en sådan recension av boken publicerar jag den gärna på Immigrant-institutets hemsida, liksom Lars Janssons recension, som fortfarande går att läsa på sidan om rasism, http://www.immi.se/rasism.

Hälsningar
Miguel Benito
(Benitos immi.se har en ”frågor och svar”-sida där man får lära sig bra svar på typiska rasistfrågor.
Fråga: Flyktingarna begår brott?
Svar: De brott nya flyktingar beskylls för är ofta bagatellartade och borde kunna klaras upp omgående.)

————————————————————————
14 juni 08:34

Jan Szczepanski

Röster har höjts om att kontroversiella böcker inte ska köpas in på biblioteken. Vissa röster, som inte är politiskt korrekta ska tystas i debatten. Vissa åsikter förhindras att bli bemötta. Mångfalden utarmas. Riktigt hur främlingsfientligheten skulle underblåsas av om biblioteket köpte in boken låter tveksamt. Våra politiska partier har ju övergivit den politiken att förbigå med tystnad utan istället övergått till att ”ta debatten”.

Det är inte bibliotekens roll att vara vakthundar. Bibliotekens roll är att spegla hela spektrat av åsikter så länge dessa inte är straffbara.

Det finns alldeles för mycket censur här i världen. Censur har inte gjort världen bättre.

Jag är chockad över att man i Eskilstuna har tagit politiska beslut om vad som ska köpas in till biblioteket. Men jag är inte chockad om biblioteken köper in kontroversiell debattlitteratur.

Miguel Benitos resonemang är besynnerligt. Han tycks mena att eftersom det handlar om skattepengar så ska majoriteten kunna bestämma vad som ingår i yttrande- och tryckfrihet.

Ska verkligen politiker bestämma vad som ska finnas på bibliotekens hyllor?

Jan Szczepanski
Förste bibliotekarie
Göteborgs universitetsbibliotek
————————————————————————
14 juni 10:34

Jonas Aghed

Jamen goddag, yxskaft!
Huvudfrågan var alltså om rasistiska kampanjmakare ska kunna tvinga eller manipulera in sina alster på folkbiblioteken? Hur bemöter vi dem?

Jonas Aghed
bibliotekarie
Brännkyrka gymnasium
————————————————————————
14 juni 13:27

Uno Nilsson

Öppenhet är ordet. Fattar inte varför det ska behöva påpekas. Folkbibliotek är per definition öppna.

Uno Nilsson
Bibliotekarie
Tjörn
————————————————————————

14 juni 14:03

Mikael Böök

Jag har inte något alldeles direkt och konkret svar på frågan. Men, Kära Bibliotekarie, jag ber dig för en liten stund anta, att du befinner dig ett stycke in i framtiden. Alla böcker, inklusive den kontroversiella boken ”Världsmästarna” av Julia Caesar, har nu blivit tillgängliga på internet…

..Men hur man än försökte utesluta vissa böcker så skulle de slinka in på nytt, om så bara genom WikiLeaks. Eller någonting i stil med WikiLeaks. För att förhindra misshagliga boklån så *måste* man stänga ner hela nätet. Detta kan vi som bibliotekarier väl ändå knappast tänka oss att vi vill? Hoppas jag i alla fall.

Med vänliga hälsningar, som vanligt från Finland,- Mikael

Mikael Böök
Biblioteksaktivist
————————————————————————
14 juni 14:00

Tobias Carlsson

Det är härligt att så många här predikar frihet – men vem tar ansvar? Att ”allt” finns att tillgå via nätet är en förenkling, för så är det inte och det är inte självklart att det kommer att vara så i framtiden. Inte ens ”Världsmästarna” vars budskap man nu så gärna vill ha ut till så många som möjligt.

Var går gränsen för vad folkbiblioteket ska ta in och kalla det kunskap (för att tala med Lanke)? Vad ska vi lära ut? Hur många böcker från extremhögern, extremvänstern eller diverse sekteriska kyrkor ska vi ha för att visa upp som något som är det motsatta till folkbiblioteket och det öppna och demokratiska samhället och allt det står för? För inte är det väl kunskap vi talar om i det här fallet!

Följande är saxat från http://snaphanen.dk/2010/09/16/julia-caesar-varldsmastarna-nar-sverige-blev-mangkulturellt/.

Det är pressmeddelandet inför lanseringen av boken:
”Den svenska invandringspolitiken är extrem. Sverige är ett land under kolonialisering.””Av dem som har kommit är bara 5 procent flyktingar. Majoriteten på 95 procent kommer i huvudsak för att ta del av Sveriges frikostiga välfärdssystem. 96 procent saknar pass eller andra ID-handlingar men beviljas ändå permanent uppehållstillstånd. Svenska myndigheter känner alltså inte till identiteten hos det absoluta flertalet som släpps in i landet.”

”Den ansvarslösa politiken medför stora och djupgående konsekvenser för landet och dess invånare. Statsskulden skenar, skolor och bilar bränns ned varje dag, våldsbrottsligheten ökar och blir alltmer brutal. Förorterna utvecklas allt snabbare till segregerade etniska enklaver befolkade av ett importerat bidragsproletariat. Sverige har EU-rekord och ligger som nummer 2 i världen i anmälda våldtäkter.”

Det är fegt att inte ta ställning till innehållet i ”Världsmästarna” av Julia Caesar.

Med vänliga hälsningar
Tobias Carlsson
(Nej Tobias. Det är omöjligt att ta ställning till innehållet i ”Världsmästarna” om man inte ges möjlighet att ta del av det.)
————————————————————————
14 juni 14:51

Thomas C Ericsson

Visst är biblioteken öppna kulturinstitutioner som ska värna uttrandefrihet och mångfald. Men frågan är om vi skall tillhandahålla rasistisk och främlingsfientlig litteratur bara för att låntagarna frågar efter det?

Hälsningar från

Thomas C Ericsson
bibliotekschef
Kinda Bibliotek

————————————————————————
14 juni 21:10

Mikael Böök

Tobias Carlsson anar kanske svaret på sin egen fråga:
”Hur många böcker från extremhögern, extremvänstern eller diverse sekteriska kyrkor ska vi ha?”

Svaret är, i princip: allihopa. Jag håller alltså med Uno Nilsson, som redan nämde nyckelordet öppenhet och väntar mig också att bibliotekarier har detta helt klart för sig. En annan sak är sedan, att bibliotekets samling av tryckta böcker bara kan vara ett urval av alla befintliga böcker och att det således gäller att välja. Då kan det nog vara skäl att välja bort ”Världsmästarna” för att få råd eller rum med någon annan bok.

Men jag skulle faktiskt vilja lägga ett ord för att ett och annat bibliotek ser till att ha ”Världsmästarna” på sin hylla. Det verkar ju vara en bok som har, eller kommer att få, ett visst inflytande på debatten och attityderna. Därmed är det viktigt att den politiskt intresserade medborgaren har möjlighet att skaffa sig kunskap om bokens innehåll. Hur ska han eller hon annars kunna ta ställning till dess innehåll?..

..Visst bör vi tala om kunskap också i fallet ”Världsmästarna” hellre än att säga som Tobias C: ”För inte är det väl kunskap vi talar om i det här fallet!”

För övrigt tror jag att ”Världsmästarnas” popularitet bara växer ju mer vi uteslutar boken ur biblioteket.

Mikael Böök
Biblioteksaktivist
————————————————————————
20 juni 16:40

Christian Forsell

Angående boken så kan man konstatera om man läser diskussionstrådarna att den kampanj som pågar nu närmast kan likställas med en reklamkampanj som tyvärr innehåller negativa omdömen om en del bibliotekarier som nekat inköp. Efterfrågan är också delvis konstruerad, enligt sidan ska en och samma person t.ex. ha skickat inköpsförslag till både Malmös, Lunds och Hässleholms stadsbibliotek och ett negativt svar från Landskrona publicerade de på sidan och avslutade med kommentaren:

” PS: Robin S: Du som är Landskronit kan väl också lägga in ett förslag till nyanskaffning. Hävda ett särskilt stort läsarintresse eller nåt annat lämpligt”

http://affes.wordpress.com/2011/06/11/finns-varldsmastarna-pa-ditt-bibliotek/#comment-2309
http://aktualia.wordpress.com/2011/06/12/varldsmastarna-bojkottas/
http://politisktinkorrekt.info/2011/06/11/varldsmastarna-bojkottas-av-biblioteken/#disqus_thread

Denna kampanj är intressant på flera sätt och ställer intressanta och svåra frågor om bibliotekens inköpsprinciper och urval. En annan reflektion är varför inte fler förlag eller intresseorganisationer börjar arbeta på detta sätt? Uppenbarligen har den fått effekt. Om det är någon som läser länkarna vill jag göra en juridisk påpekan. Flera som kommenterar hänvisar till möjligheten att begära fjärrlån om biblioteken avslår inköpet. Och att biblioteken inte kan neka till fjärrlån och att det därför i slutändan blir det billigare för dem att köpa boken. En som skrivit detta gör det under titeln bibliotekarie. Men senast 2002 slog JK fast att biblioteken har möjlighet att neka till fjärrlån. Fjärrlån är alltså en möjlighet inte en rättighet. JK avgjorde då (JK Dnr 2729-02-21) ett ärende som rörde Skellefteå stadsbibliotek och boken Mångfald eller välstånd där anmälaren menade att biblioteket hindrat spridningen av boken. JKs beslut var att ett bibliotek inom det allmänna biblioteksväsendet inte behöver köpa in eller på annat sätt införskaffa [dvs fjärrlån] ett enstaka exemplar av en redan utgiven skrift.

Vänliga Hälsningar
/Christian Forsell

Bibliotekarie
Helsingborgs Stadsbibliotek
(Jag mailade en fråga till 15 bibliotek i Sverige. Min fråga löd:
Hej.
Jag har en fråga angående inköpsförslag.
Jag har läst en bok som jag tyckte var väldigt bra.
Jag vill att fler ska få chansen att läsa den.
Kan jag föreslå att biblioteket köper in den
utan att jag själv har tänkt låna den?

Tio bibliotek har svarat och alla var förstås positiva. Det behöver alltså inte finnas en direkt efterfrågan för att ge inköpsförslag. Detta vet givetvis Christian Forsell.)
————————————————————————
21 juni 13:17

Miguel Benito

Tack Christian, det var intressanta klargörande, som jag även i mitt tidigare inlägg påpekade med ett par ord, nämligen att de som föreslog inköp möjligen hade redan tillgång till boken på något sätt. Det var uppenbart att deras enda intresse var att de svenska folkbiblioteken skulle finansiera den främlingsfientliga boken. Därmed också så småningom deras kampanj mot de bibliotekarier som står på sig.

Det är modigt att vägra inköp, även om det är kristalklart att så borde det vara för alla (med undantag, som vanligt, för specialbibliotek som har ett annat syfte än folkbiblioteken – t.ex. på Immigrant-institutet har vi haft Lars Janssons bok, liksom en biografiom Ceaucescu, Maos lilla röda och Khadaffis gröna bok).

Jag skulle inte bli glad om jag på ett folkbibliotek gick förbi en hylla där jag ser en bok där främlingsfientliga och rasistiska åsikter, som tangerar till hets mot folkgrupp, ventileras och rättfärdigas. Det kan hända att boken formellt inte kan fällas, delsför att ”invandrare” inte är ”en” folkgrupp utan många folkgrupper. Å andra sidan, som samhällsmedborgare, är det vår uppgift att inte uppmuntra till helts mot folkgrupp och rasism, vilket kommentarerna och recensionerna kring boken visar att boken gör.

Det är lätt att missförstå yttrande- och tryckfriheten, vilket har gjorts av flera av debattörerna. För mig står det klart: vi ska inte finansiera främlingsfientliga och rasistiska alster. Vi ska naturligtvis inte heller bränna upp dem på bål. De får självklart leva sitt eget liv, men utan vår medverkan.

Hälsningar
Miguel Benito
(Det kan ju vara på det sättet Miguel att folkbiblioteken inte i första hand är till för att göra dig glad.)
——————————————————

Så här låter det alltså när bibliotekarier fritt diskuterar om en viss bok ska finnas tillgänglig på folkbiblioteken. Trots att ingen av dem har läst boken vet de att den är ”rasistisk”, ”främlingsfientlig” och ”en skitbok”.

Nog borde Jan Szczepanskis ord ha räckt och gjort den här diskussionen överflödig?

”Det är inte bibliotekens roll att vara vakthundar. Bibliotekens roll är att spegla hela spektrat av åsikter så länge dessa inte är straffbara.”

Den ena dåliga ursäkten efter den andra levereras. Inte bara i denna diskussion utan även från andra vakthundar på olika bibliotek i deras motiveringar att inte köpa in boken.

”Boken har dålig bindning.”
”Boken är skriven under pseudonym.”

Det är en teater, och alla vet vad det egentligen handlar om. Det handlar om att en del personer anser att viss information ska vara svårtillgänglig för medborgaren eftersom medborgaren inte anses kapabel att själv bedöma informationen.

De självutnämnda vakthundarna vaktar vidare på ”sina” folkbibliotek.

http://segate.sunet.se/cgi-bin/wa?A1=ind1106&L=BIBLIST&O=T&H=0&D=1&T=0
Maktdjävulen i biblioteket (av Mikael Böök)
Läsarrecensioner på Adlibris
Världsmästarna

Som läkare fastslår bibliotekarierna att människor kommer att påverkas
på ett dåligt sätt, och det mår de inte bra av. De bör inte få läsa boken.
/Hans Rustad
(Norsk journalist på document.no)

Julia Cæsar til besvær for svenske bibliotekarer (document.no)
Ulf Nilsson skriver om Världsmästarna
Kompakt vänstervridning i biblioteken

Tagged with: ,

Våldtagen på grund av medias maktmissbruk

Posted in Gammelmedia, Medias mörkning by Affe on juni 18, 2011

Just nu går en mycket farlig våldtäktsman lös. Varför är han kvar i Sverige? Varför är han inte i Eritrea dit han skulle utvisas enligt hovrättens dom?

Det här är ett typexempel på hur det går till när media sätter agendan genom att pressa politikerna. I praktiken är det alltså media som driver fram ett politiskt beslut, men till skillnad från politikerna är media inte folkvalda och behöver aldrig ta något ansvar.

Varför angripa media? Gör de inte bara sitt jobb? De rapporterar om fallet och är väl bara så kallat konsekvensneutrala? Nej, för den som lyssnar på inslagen och läser TT:s telegram blir det kristallklart att det fanns en agenda.

Nådeenheten på justitiedepartementet som skulle besluta om utvisningen hade fått olika yttranden. Det fanns en öppning. En möjlighet att bli av med en våldtäktsman med tanke på Fredrik Schillers yttrande. Några journalister beslutade sig för att detta inte skulle få hända. Schiller framställs som en idiot. De ”goda” i dramat kan ”inte förstå” hur han kan uttala sig som han gör. Schiller ”ville inte vara med i radio”, men lyssnarna fick ingen förklaring till orsaken. Ingen ansträngning görs heller för att klargöra varför Schiller ansåg att Henok Werie Fre kunde utvisas.

Hela medias aktion var riktad mot nådeenheten. Budskapet var:
”Vi inom media har ögonen på er. Se nu till att fatta det beslut som vi vill ha. Se till att Sverige får behålla denna våldtäktsman. Inse att det är vi som bestämmer.”

Denna enorma möjlighet att påverka och utöva makt har media, och vissa journalister drar sig inte för att använda den.

Ambassadör för avvisning till Eritrea
Hård kritik mot utvisning av eritrean
Sverige utvisar inte vid risk för tortyr
Ambassadör i Eritrea för utvisning (TT)

Kvinna släpades in i hiss och våldtogs
Polisen släpper namn och bild på misstänkt
Ännu inga spår efter misstänkt våldtäktsman
Dömd våldtäktsman utvisades ej – våldtog igen
Newsmill
Amnesty talar med dubbla tungor

Södertäljeborna ska vara stolta

”Man ska känna sig stolt över Södertälje” står det i Länstidningen.

Det finns säkerligen saker att vara stolt över i Södertälje men även saker att vara mindre stolt över. Anders Lago satt i Gomorron Sverige nyligen och sa med eftertryck att brotten faktiskt hade gått ned kraftigt de senaste två åren.

Som synes var det rekord i både våldsbrotts- och hotbrotts-kategorin 2009. Förra året hade det i båda kategorierna gått ned till ”bara” den fjärde högsta noteringen någonsin. Jag kollade även siffrorna för första kvartalet i båda kategorierna, utifall Lago nu hade räknat med siffrorna för 2011. Men där såg det ännu värre ut. Hotbrotten slog rekord första kvartalet 2011 och våldsbrotten var bara några få brott ifrån att slå rekord. Kan tillägga att 2010 även var ett rekordår för anmälda våldtäkter i Södertälje.

Anders Lago ljuger inte. Men han vilseleder ordentligt genom att utelämna vissa fakta. Den totala brottsligheten har gått ned i Södertälje, och så vitt jag kan se verkar det vara i kategorierna Skadegörelse, Stöld och Snatteri som den största minskningen har skett. Skadegörelsen handlade framförallt om klotter.

Irriterande brott förvisso och bra att de har minskat. Men Lago vet förstås mycket väl att det inte är främst på grund av dessa brott som folk flyr från Södertälje. Han vet att det är våldet och hoten som skapar otrygghet och får människor att flytta.

Röster från Södertälje

Från kommentarsfälten under olika artiklar i lt.se.

”Jag flyttade för att barnen skulle ha en chans. Dottern gick i årskurs 7 och det var kaos i klassen. Lärarna kunde inte genomföra en enda lektion utan störningar och konflikter. Det var dagliga hot och slagsmål. Är övertygad att de flesta inte vill lämna Södertälje, som har varit en fin stad. Men som förälder har man ett ansvar att se till det bästa för sina barn. Och med tanke på hur det ser ut idag så är det inte ett svårt beslut.”
/Nina O

”Jag har bott i Tälje i 35 år och sett den fasansfulla utvecklingen där. Jo, jag har flyttat . Två år sedan nu, och jag har lärt mig att det finns platser, också större städer där man fortfarande stannar upp och pratar vänligt med varandra . Så var det i Tälje förr. Jag blev till och med tvungen att se till att mina gamla föräldrar, 85 år, flyttar, därför att man inte törs ha dom kvar.”
/Flytta från eländet nu

”Min familj går före mitt “samhällsansvar”. Mina barn skall inte behöva vara i frontlinjen för att stödja ert experiment med mångkultur.”
/Lasse

”Jag var stolt Södertäljebo för ca 20 år sedan. Men sedan hände något med våran stad!!!!!”
/Lilly

”Väldigt skönt att veta att man lämnar skiten bakom sig om några veckor då det är dags att flytta från den här staden. Uppväxt här men herre gud, det har ju verkligen gått åt helsike med Södertälje. Och det märks att det bara blir än värre.”
/Bengt

”Jag kom till Södertälje för 42 år då var det fantastisk liten stad,lugn och utan kriminalitet,men nu är alt åt skogen.Vanlig folk vågar ej gå ut så fort är mörkt.Det är Södertälje nu och blir bara värre i framtiden. ”
/Ivo

”Jag kan ärligt säga att den på senare tiden katastrofala utvecklingen av staden är den starkt bidragande orsak till en lägre livskvalitet för mig – vilket jag självklart inte kan utsätta mig för i långa loppet – men då jag inte ser några som helst likheter med dagens stad och den som fanns för 20 år sedan – så ämnar även jag lämna denna stad för gott – vemodigt nog. ”
/David

Södertälje växer

Kommer Södertälje att försvinna om nu så många väljer att fly? Nej inte alls. Tvärtom så har Södertälje växt med hela 6 633 personer mellan 2002 och 2010.

Tusentals flyr från Södertälje
Man ska känna sig stolt över Södertälje
Anders Lago i Gomorron Sverige
Politiskt inkorrekt
Julia Caesars krönika ”Flykten från mångkulturen”
SvD

Mer om trygghetsundersökningen

Posted in Kriminalstatistik - Sverige by Affe on februari 23, 2011

Jag svarade på en kommentar från läsaren ”Björn” under inlägget om trygghetsundersökningen. Svaret svällde, så jag gjorde ett inlägg av det istället.

Hej Affe,

Jag håller med om att det där var ett knepigt sätt att mäta hur hög kriminaliteten är. Men är inte det lite samma metod man använder när man ska mäta mörkertal och liknande inom våldtäktsstatistik osv. som jag har för mig att du har hänvisat till ett par gånger? T.ex. när man hävdar att bara 5-10% av alla sexualbrott anmäls, ska vi avfärda det också som osäkra undersökningar?

Jag kan tyvär lite om metodologin när det kommer till sånt här, men är det ändå inte hyfsat säkert? T.ex. skulle man kunna göra 100 simuleringar för att sedan ta fram medelvärdet?

Synpunkter på det jag skrivit?”

—————–
Hej Björn,
nu vet jag inte var och när jag har refererat till det mörkertalet, men 5-10 procent är ju i sig självt ganska osäkert. Omräknat till siffror är det mellan 60 000 och 120 000.

Du har helt rätt i att om man gjorde 100 simuleringar och sedan tog fram medelvärdet så skulle siffran bli bra mycket bättre, men det skulle i praktiken betyda 1,4 miljoner telefonsamtal.

Nej, jag avfärdar inte undersökningen rakt av. Det finns mycket intressant i den. Vad jag främst vänder mig emot är att den av vissa används som ett precist mått på att mäta brottsutvecklingen. Man ska också komma ihåg att simuleringsexemplet jag beskrev motsvarar ett underlag som är absolut perfekt. Det vill säga, efter att Brå gjort sina bedömningar och översamplingar. På sidan 12 i den tekniska rapporten står det om detta. Man höftar, drar bort och lägger till olika grupper för att underlaget ska bli så representativt som möjligt.

Sen finns det också psykologiska faktorer. Benägenheten och viljan att svara helt sanningsenligt. Benägenhet är ju som bekant en faktor som Brå fäster extremt stor vikt vid när det handlar om att bortförklara siffror som inte är till deras fördel (anmälda brott).

När det gäller frågor om ”känslan” av trygghet så finns det ytterligare psykologiska faktorer som grumlar resultatet. Bortträngningsmekanismer, projektioner etc. Otrygghet är också något man söker sig bort från om man har möjlighet. Man flyttar. Jag och flera av mina bekanta har till exempel gjort det och känner idag inte det minsta otrygghet i våra närområden. Jag letade förgäves efter en fråga om detta i rapporten.

Jag skulle med andra ord vara perfekt för Brå när det gäller vad de så uppenbarligen vill att rapporten ska säga. Nämligen att jag inte känner otrygghet, att jag inte har blivit utsatt för brott det senaste året, men att jag ändå tror att brottsligheten ökar i samhället. Med rätt formuleringar och antydningar framstår det som att jag och många med mig är lurade av medias ”fokusering på brott”. Vi ”tror” bara att brottsligheten ökar. Våra farhågor är bara hjärnspöken.

Trots allt detta så skulle man ändå kunna säga att resultatet speglar brottsutvecklingen ganska hyfsat. Alla fem simuleringsresultaten kretsar ju kring en procent och jag antar att det är det Björn syftar på. Men resultaten används ändå som ”tendenser”. Se Sarneckicitatet i högerkolumnen till exempel.

”det finns många olika undersökningar som samstämmigt visar på att ungdomsbrottsligheten har stagnerat och kanske till och med gått lite, lite ned.”

Men Brå nöjer sig inte med att se resultaten i relation till helheten. De går även in på enskilda brott och detaljer inom dessa.

Sexualbrott

Omkring 0,9 procent av de tillfrågade uppger att de utsattes för sexualbrott under 2009 (sid 41). Det blir ca 126 stycken av de 14 000 tillfrågade. I 8 procent av fallen var gärningsmannen närstående, och det är det lägsta antalet sen undersökningarna startade. Det rör sig om tio personer. Underlaget börjar alltså bli mycket tunt. Om bara sju fler hade svarat ”närstående” så hade 2009 istället varit ett rekordår för sexualbrott utförda av närstående.

Men som sagt, det finns en hel del i rapporten som är intressant. Det är ändå en stor studie, och för varje undersökning ökar ju det totala underlaget. Om vissa förhållanden över tid visar sig vara mönster, som i fallet med närstående/bekant/okänd gärningsman, då börjar det bli intressant. I synnerhet när mönstret går emot de etablerade ”sanningarna”, som till exempel påståendet att de flesta sexbrott utförs i nära relationer.

Jag noterar för övrigt att ”bekant” har en mycket bred definition i rapporten.

Fråga B34C
Var det en nära bekant, en ytligt bekant eller en bekant endast till namn (och) eller utseende?
1 NÄRA BEKANT
2 YTLIGT BEKANT
3 BEKANT ENDAST TILL NAMN OCH/ELLER UTSEENDE

Alternativ 1 och 3 skiljer sig åt ganska ordentligt, men slås ändå ihop i slutrapporten som kategorin ”bekant”.

Trygghetsundersökningen Teknisk rapport

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 228 andra följare