Affes Statistik-blogg

Cherry picking in The Washington Post

Posted in Kriminalstatistik - Sverige, Medias mörkning by Affe on mars 4, 2017

The genie is out of the bottle, and the Swedish authorities are trying their best to put it back again. In The Washington Post a criminology professor at Stockholm University, Felipe Estrada, answer the question if Sweden’s welcoming approach to refugees and its alleged effects on crime rates should be a warning sign:

Absolutely not.
Overall, Sweden’s average crime rate has fallen in recent years, Estrada said. That drop has been observed for cases of lethal violence and for assaults, two of the most serious categories of crime.

Then Estrada exemplify with two graphs.

sweden1-1024x758

In Sweden we have been told this for decades like a hypnotizing mantra when people have expressed worries about an increase in violent crime. ”Lethal violence is declining! Dont worry, all is well!”

mobile-phonesBut is lethal violence a good indicator of crime as a whole? No, it’s not. Trauma units save a lot more lives today because of technological advances. And with severe injuries minutes and seconds could be the difference between life and death. The use of mobile phones has exploded during this time period.

It’s more interesting to look at attempted murder or manslaughter where access to mobile phones and technological advances in saving lifes have no impact on the figures.

attempted-musrder

The second example from Felipe Estrada is this:

screen-shot-2017-02-20-at-15-48-56

Note that this is not crime statistics. It is results from victim studies. A problem in Sweden is that victim studies and crime stats seldom follow the same trends. Estrada’s example is a clear case of cherry picking. Below you have the actual crime stats.

assault-women-1981-2016

It’s worth noting that Sweden didn’t start welcoming refugees in large numbers only in recent years. It has been going on för decades. In 1989 Sweden even ”shut the doors” because we couldnt cope with the large numbers. A couple of years later the newly elected right-wing government opened up the doors again.

The surreal taboo against statistics
The reason we are having this debate at all is that the Swedish government refuse to update the crime statistics based on national origin. The most recent figures we have are 16 years old.1. They say immigration has no impact on crime but refuse to update the very statistics that would prove their point. It’s not only suspicious, it’s surreal as Tino Sanandaji writes in the National Review:

The Swedish criminologists and government officials who adamantly deny the effect of immigration on crime don’t know these figures, and strikingly don’t want to know. Americans who are interested in this topic should focus on this surreal taboo against statistics, not cartoonish exaggerations that falsely portray Sweden as a war zone.

1.This report (Brå 2005:17) was poorly done and didnt reveal country of origin. The most recent proper statistics we have, (comparable to studies made in other western countries) is staggeringly 28 years old.

Links:
https://www.washingtonpost.com/news/worldviews/wp/2017/02/20/trump-asked-people-to-look-at-whats-happening-in-sweden-heres-whats-happening-there/?utm_term=.3dc493e7aa26
http://www.internetstatistik.se/artiklar/alla-har-mobil/
http://bra.se

Invandrarmän i brottsaktiv ålder

Posted in Kriminalstatistik - Sverige, Migration by Affe on augusti 12, 2016

bra_1996Två stora undersökningar har gjorts om invandrares brottslighet. Den senaste gjordes 2005. Det är hög tid för en tredje, men våra makthavare är mycket ovilliga till en ny undersökning. Vad kan det bero på?

1996 kom en rapport som visade på ett problem i det svenska mångkulturella projektet. Rapporten kom från Brottsförebyggande rådet (Brå) och visade att invandrare (utrikes födda) var överrepresenterade i brottsstatistiken. Rapporten undersökte åren 1985-1989 och kom fram till att invandrarnas överrepresentation var 2,1. Det innebär att det bland invandrarna fanns 110 procent fler brottsmisstänkta per capita än vad det fanns bland svenskar (födda i Sverige med båda föräldrarna födda i Sverige).

Om 5 000 personer av 100 000 var brottsmisstänkta bland svenskarna var motsvarande siffra för 100 000 invandrare 10 500 brottsmisstänkta personer.

Nu är ju invandrarna långt ifrån lika många som svenskarna, så överrepresentationen märks inte så mycket. Men ju längre det mångkulturella projektet fortgår, desto mer märkbart kommer det förstås att bli.

2005 kom en uppföljning av rapporten från 1996. Den undersökte åren 1997-2001. Enhetschef Jan Ahlberg på Brå konstaterade att:

den nya rapportens resultat i allt väsentligt bekräftade resultaten från den tidigare rapporten1

Rapporten visade också en annan sak. Problemet hade förvärrats. Istället för 110 procent var det nu 150 procent fler brottsmisstänkta per capita bland invandrare jämfört med svenskar. Utvecklingen gick åt fel håll. Om 5 000 personer av 100 000 var brottsmisstänkta bland svenskarna, var motsvarande siffra för invandrare nu 12 500 brottsmisstänkta.

Överrepresentationen på 150 procent var genomsnittet för invandrarpopulationen. Invandrargrupper från vissa regioner hade en lägre överrepresentation, och från andra regioner var överrepresentationen högre.

andel_registrerade_i_procent

Tabellen visar andel registrerade för brott i respektive grupp under femårsperioden 1997-2001. Den visar inte den faktiska andelen kriminella i de olika grupperna, eftersom långt ifrån alla brott leder till en misstänkt gärningsman. Överrepresentationen på 150 procent gäller för samtliga brott. Vid grövre brott är överrepresentationen ännu högre.2

Varför hade problemet med överrepresentationen förvärrats mellan de båda rapporterna? Brå skriver (min fetning):

Att överrisken [överrepresentationen] för de utrikes födda har ökat beror inte på att vissa invandrargrupper i dag i större utsträckning är registrerade för brott än för 12 år sedan. Ökningen förklaras i stället i huvudsak av att antalet personer i Sverige som tillhör de flyktinggrupper, som redan i tidigare studier visat sig ha en särskilt hög överrisk [överrepresentation], har ökat.

Brå säger att invandrarpopulationens sammansättning förändrades mellan de två rapporterna, och att det är den huvudsakliga förklaringen till att andelen brottsmisstänkta bland invandrarna hade ökat. Hur den populationsförändringen såg ut kan ju då vara av intresse.

För att göra förändringen överblickbar har jag delat in länderna i tre grupper utifrån brottsaktivitet. Se tabellen ovan där det framgår vilka områden det gäller.

Mycket hög brottsaktivitet (röd)
Hög brottsaktivitet (gul)
Låg brottsaktivitet (blå)

För att ytterligare ringa in problemet tittar vi här bara på den mest problematiska gruppen, män i brottsaktiv ålder 15-44 år.

1975
Först en titt på 1975. Året då en enig riksdag beslutade att Sverige ska bli ett mångkulturellt samhälle.

brottsaktiva_1975

Befolkningsstatistiken från denna tid är ofullständig. Siffrorna är ungefärliga.3 Den helt dominerande gruppen är män som kommer från länder med låg brottsaktivitet, circa 121 000. Närmare 90 000 av dem kommer från de nordiska länderna varav circa 68 000 från Finland. Gruppen med mycket hög brottsaktivitet består till största delen av afrikaner (3 200), främst från Nordafrika.

1987
1987 är ett av åren som undersöktes i Brå:s första rapport. Även från 1987 är befolkningsstatistiken ofullständig i flera avseenden men tillräckligt detaljerad för att ge en övergripande bild. Siffrorna är ungefärliga.4

brottsaktiva_1987

Den blå stapeln med låg brottsaktivitet dominerar fortfarande. Den är större än de båda andra tillsammans. En stor del (ca 71 500) är nordiska invandrare. Gul stapel med hög brottsaktivitet har ökat till 60 500. En stor del av den ökningen (10 300) är från Iran.

2000
År 2000 var ett av åren som undersöktes i den andra rapporten.

brottsaktiva_2000

Den blå stapeln har minskat påtagligt. Gul stapel har nästan fördubblats. Och röd stapel har mer än tredubblats. Den här populationsförändringen var enligt Brå huvudförklaringen till att överrepresentationen hade ökat.

Hur agerade våra ansvariga politiker på den här informationen? Hur borde de ha agerat? Vad Brå i praktiken meddelade i rapporten från 2005 var väldigt besvärande och känsligt. Fortsätter Sverige att fylla på med människor från vissa regioner i världen kommer det med största sannolikhet leda till en ökning av brottsligheten. Vi kommer att få fler kriminella per capita i landet. Vilket förstås leder till att vi kommer att behöva fler poliser per capita. Om vi inte justerar polistätheten i takt med ökningen av kriminella kommer polisen till slut att gå på knäna och hamna i ett krisläge. Ett jobbigt faktum som inte är speciellt kul för en politiker att informera sina väljare om.

”Rösta på oss! Med vår invandringspolitik blir Sverige fantastiskt, men vi kommer att behöva förstärka polisen.”

Inget vinnarkoncept precis. En annan strategi är att förändra invandringspolitiken. En tredje strategi är att stoppa huvudet i sanden. En strategi som är möjlig i Sverige eftersom vår tredje statsmakt inte fungerar. Media ska granska makten och se till att politikerna inte kan stoppa huvudet i sanden.

Nio månader efter att rapporten kom fick vi en ny statsminister, Fredrik Reinfeldt. Idag ser det ut så här:

brottsaktiva_2015

Observera att detta gäller folkbokförda 31 december 2015. Handläggningstiden för asylsökande är lång. Det är tveksamt om ens någon av alla dem som kom under rekordåret 2015 finns med i staplarna. Och en stor del av dem som kom 2015 var just män i brottsaktiv ålder, 15-44 år.

Man kan förstås inte säga något med säkerhet om dagens brottslighet bland invandrare bara genom att titta på populationsförändringen. Vi vet inte om en tredje rapport i allt väsentligt skulle bekräfta resultaten från de tidigare rapporterna, så som den andra rapporten bekräftade den första.

morgan-johanssonDet kommer vi heller inte att få veta. Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (s) den 16 februari 2016:

”Mot bakgrund av tidigare studier ser jag inte att ytterligare en rapport om registrerad brottslighet och individers ursprung skulle tillföra kunskap med potential att förbättra det svenska samhället, och jag har därför inte för avsikt att ge Brå något sådant uppdrag.”

Det kan jämföras med vad Brå skrev i förordet till den andra rapporten 2005:

Om den registrerade brottsligheten visar sig vara påfallande hög i några grupper av utlandsfödda så försvinner inte problemen om man inte belyser dem och talar öppet om dem. En korrekt bild av problemens omfattning och utveckling torde i stället vara den bästa grunden för att analysera förhållandena och förbättra alla invånares förutsättningar att fungera väl i Sverige, oavsett etnisk härkomst.

Datakällor:
Folk- och bostadsräkningen 1975
Befolkning Folkmängd 1987 efter kön, ålder, civilstånd
Statistikdatabasen SCB
Brå-rapport 2005:17
Brå-rapport 1996:2

1. På sidan 64 i den andra Brå-rapporten finns också en jämförelse mellan de båda rapporterna. Där kan man se hur lika resultaten är med avseende på ursprungsområden. Det är bara Sydostasien som skiljer sig märkvärt mellan rapporterna.

2. Brå vill i rapport 2005:17 inte redovisa några grövre brott i detalj, utan nöjer sig med att redovisa genomsnittet. Men de ger en ledtråd:

”Allmänt kan dock sägas att de grupper som är särskilt kraftigt överrepresenterade när det gäller att vara misstänkta för brott i relation till sin andel av befolkningen totalt sett, också är det när det gäller de enskilda brottstyperna.”

För till exempel våldtäkt ska genomsnittet 150 procent i tabellen bytas ut mot 400 procent, vilket ger oss en aning om hur det kan se ut i respektive grupp.

3. Befolkningsstatistiken över utrikes födda från denna tid är ofullständig och bara de större ursprungsländerna finns redovisade. De oredovisade länderna ingår i kategorierna ”Övriga Asien”, ”Övriga Europa” etc. och utgör 1,3 procent av invandrarpopulationen (2 134 personer). Dessa osäkra har jag fördelat: 483 i blå stapel, 1 168 i gul stapel och 483 i röd stapel.

4. Statistiken från 1987 är precis som 1975 ofullständig. Bara de större ursprungsländerna finns redovisade. De oredovisade länderna ingår i kategorierna ”Övriga Asien”, ”Övriga Europa” etc. och utgör 8,6 procent av invandrarpopulationen (15 100 personer). Dessa osäkra har jag fördelat: 6 164 i blå stapel, 6 164 i gul stapel och 2 771 i röd stapel. Även om den fördelningen är helt fel skulle inte helhetsbilden förändras på något påtagligt sätt. En annan brist är att det inte går att få fram åldersspannet 15-44 år. 16-44 finns däremot redovisat. Antalet 15-åringar har jag uppskattat utifrån deras genomsnittliga procentuella andel (1,8 %) i åldersgruppen 15-44 år under åren 2000-2015

Fredrik Reinfeldt och brottsutvecklingen

Posted in Kriminalstatistik - Sverige by Affe on mars 20, 2013

Djurplågeri får en egen brottskod

Posted in Kriminalstatistik - Sverige by Affe on januari 22, 2013

border-collie-puppyEfter att tusen och åter tusen djur har plågats av djurplågare i Sverige under all den tid vi har fört statistik över brott ska vi nu börja föra statistik över djurplågeri. Det meddelade Brottsförebyggande rådet den 14 januari när de informerade om de nya brottskoderna.
Beslutet att ge brottskategorin ”Djurplågeri” en egen brottskod gör att vi från och med den 20 december 2012 kan följa anmälningsstatistiken för djurplågeri. Det har tidigare inte gått att göra eftersom Brå klumpade samman djurplågeri-anmälningarna med diverse andra brott som “Myteri”, “Brott mot griftefriden”, “Otillåtet förfarande med pornografisk bild” och tio andra kategorier.

Det är förstås skandalöst att djurplågeri inte tidigare har haft en egen brottskod, och det kommer att ta många år innan vi kan utläsa några trender. Men bättre sent än aldrig.

Alla ni som läste och reagerade på och spred vidare mitt inlägg ”Djurplågeri – inget allmänintresse?” kan sträcka på er. Jag vågar nämligen påstå att både inlägget och reaktionerna spelade en roll. En månad efter att inlägget publicerades tog Brå beslutet att även djurplågeri ska bevärdigas med en egen brottskod.

Tack till signaturen ”Danne” som tipsade om detta.

Nya brottskoder
Djurplågeri – inget allmänintresse?
Foto Michelle Dunbar

Djurplågeri – inget allmänintresse?

Posted in Kriminalstatistik - Sverige by Affe on november 23, 2012

Djurplågeri och brott mot försvarslösa djur är någonting som ofta väcker stor upprördhet hos allmänheten. Med all rätt, djur är helt utlämnade till och beroende av människors förmåga att behandla dem väl. Men hos Brå (Brottsförebyggande rådet) bevärdigas djurplågeri inte ens med en egen brottskategori. Istället ligger det ihopklumpat med diverse andra brott som “Myteri”, “Brott mot griftefriden”, “Otillåtet förfarande med pornografisk bild” och tio andra kategorier.

För en tid sedan försökte jag hitta ”Djurplågeri” i Brå:s databas över anmälda brott. Det borde väl ligga under ”Miljöbrott (djur och natur)”. Men jag hittade ingenting. Jag mailade och frågade.

Mailväxling med Brå

Hej,
Var hittar jag statistik om djurplågeri?

Svar från Brå:
Statistiken över anmälda brott bygger på så kallade brottskoder som tas fram av Brå tillsammans med rättsväsendets myndigheter. Djurplågeri saknar unik brottskod utan är in sorterad under en brottskod (1606) som är en så kallade övrigt kod och innehåller ett flertal brott.
Det går därför inte att urskilja just djurplågeri i statistiken. Däremot redovisas djurplågeri i lagföringsstatistiken eftersom den inte bygger på brottskoder utan lagrum. Om du vill veta mer om vilken detaljeringsgrad statistiken över anmälda brott finns på, kan du läsa publikationen, kodning av brott där alla brottskoder står listade. Länk till brottskodningslistan.

Tack för svar. Jag tycker att detta är väldigt märkligt. Vad är anledningen till att Djurplågeri saknar unik brottskod?

Svar från Brå:
Brottskoderna tas fram av Brå i samråd med rättsväsendets myndigheter. Givetvis skulle man kunna önska att det fanns en brottskod för varje unikt brott men ett sådant system skulle vara närmast omöjligt att administrera. Vilka koder som ska finnas görs utifrån en bedömning av vilka brott det finns störst allmän intresse att följa upp.

Tack för ditt svar, som dock ger upphov till ett par följdfrågor.

Ditt svar indikerar att djurplågeri är ett av de brott som enligt Brås och rättsväsendets myndigheters bedömning har mindre allmänt intresse. Hur har ni kommit fram till denna bedömning och vad grundar ni den på?

Det allmänna intrycket enligt min mening är istället att djurplågeri är ett av de brott som tilldrar sig mycket stort intresse och engagemang från allmänhetens sida. Det vore därför intressant att ta del av hur ni har resonerat för att komma fram till denna policy.

Svar från Brå:
Hej,
Här är lite mer information om principer och regler vid införandet av brottskoder.

Dagens brottskodsystem innehåller cirka 400 olika koder. En utökning av antalet brottskoder risker att ge en dålig kvalitet på den information som registreras genom brottkoderna. Man bör därför för varje behov av att ändra eller införa ny brottskod noga överväga ett sådant beslut. Nedan följer principer och riktlinjer för beslut om att införa nya eller ändra befintliga brottskoder.
För att kunna införa nya brottskoder eller ändra befintliga brottskoder ska samtliga av följande grundläggande kriterier vara uppfyllda:

  • Brott som representeras av brottskoder ska regleras i svensk lagstiftning.
  • Informationsbehovet ska vara av långsiktig karaktär.
  • Registrering av efterfrågad information ska förväntas kunna hålla god kvalitet.
  • Efterfrågad information ska passa in i nuvarande och framtida struktur för brottskodsystemet.

För att kunna införa nya brottskoder eller ändra befintliga brottskoder ska, förutom de grundläggande kriterierna, en eller flera av följande kriterier vara uppfyllda för efterfrågad information:

  • avser brottslighet som begås, anmäls i större omfattning eller utgör en större del av rättsväsendets verksamhet.
  • avser allvarlig (grov) brottslighet.
  • avser en av regeringen, rättsväsendet prioriterad brottslighet att följa för att t.ex. kunna förebygga eller utreda brott.
  • avser brottslighet där det finns ett stort och varaktigt samhällsintresse av att kunna följa.
  • behövs av andra mycket centrala och mycket angelägna verksamhetsmässiga skäl.

Som jag tidigare nämnde tas brottskoderna fram av Brå i samråd med rättsväsendets operativa myndigheter. Varför önskemål om egen brottskod för djurplågeri inte inkommit tidigare kan jag icke besvara.

Om du önskar kan du inkomma med ett önskemål om att införa en egen brottskod för djurplågeri så kommer vi pröva detta i när en översyn av brottskoderna görs. Det är dock inte säkert att önskemålet kommer att bifallas utan det måste accepteras av rättsväsendets myndigheter.

(slut på mailväxlingen)

Min kommentar:
Det låter onekligen som att ett brott måste vara synnerligen allvarligt för att få en egen brottskod. Som till exempel det allvarliga brottet:
Överträdelse av tillträdesförbud vid idrottsarrangemang” som har brottskod 4028. I genomsnitt kommer det in fyra anmälningar per år och varje gång blir det krigsrubriker i tidningarna.
Eller:
Tullbrott, ej grovt, vårdslös tullredovisning” med brottskod 4048.
Eller:
Ringa bidragsbrott mot övriga (PPM, CSN och Migrationsverket)” med brottskod 5072. (Ett bidragsbrott kan avses som ”ringa” om beloppet inte överstiger 1 500 kronor.)

Nu tycker jag inte att man ska strunta i att föra statistik över de här brotten. Det är väl bra att man dokumenterar så mycket som möjligt. Inte minst för att kunna följa brottstrender över tid. Men kan någon hävda att de här brotten är grövre eller har mer allmänintresse än djurplågeri?

Jag kollade upp anmälningsstatistiken för brottskodskategorin 1606. En kategori där man lägger de udda och ointressanta(?) brottsanmälningarna som inte passar in någon annanstans. Där återfinns djurplågeri. Tillsammans med ”Myteri”, ”Brott mot griftefriden”, ”Otillåtet förfarande med pornografisk bild” och tio andra kategorier. Kategorin kallas på Brå:s sida:
”Övriga brott mot kap. 16, upplopp, ohörsamhet mot ordningsmakten m.m.”. Inte precis en kategori där man förväntar sig hitta ”djurplågeri”.

Den här anmälningsstatistiken är förstås ganska värdelös. Man kan inte utläsa något om de enskilda brottskategorierna. Jag kollar därför upp lagföringsstatistiken för att få ett hum om hur fördelningen av dessa 14 kategorier kan tänkas se ut. Jag lägger ihop de senaste tio årens domslut, strafförelägganden och åtalsunderlåtelser.

Inte så förvånande dominerar djurplågeri. Inte ett enda fall av myteri eller något förledande av ungdom de senaste tio åren. ”Våldsamt upplopp”1 och ”Ohörsamhet mot ordningsmakten” utgör 22 procent respektive 10 procent. Djurplågeri utgör 61 procent.

Men det är viktigt att komma ihåg att detta är domslut, strafförelägganden och åtalsunderlåtelser. Inte anmälningar. Under perioden 2002-2011 anmäldes 15 470 brott som hamnade under brottskod 1606. Endast 977 gick så långt som till lagföring. Det kan mycket väl vara så att kategorin ”Djurplågeri” dominerar ännu mer i anmälningsstatistiken då många av de anmälningarna förmodligen inte går så långt som till lagföring.

Vad beror då detta på? Varför för man inte anmälningsstatistik över Djurplågeri? Och i den statistik som finns (kod 1606), varför finns inte ”Djurplågeri” med i beskrivningen trots att den sannolikt är den överlägset största kategorin bland de 14 kategorier som finns i brottskod 1606?

En del kanske rycker på axlarna åt detta. Det är ju ”bara” djur. Men förekomsten och eventuell ökning av djurplågeri i ett samhälle är i allra högsta grad intressant. Även för personer som inte bryr sig om djurens lidande.

A study conducted by Northeastern
University and the Massachusetts
SPCA found that people who abuse
animals are five times more likely to
commit violent crimes against humans.
The majority of inmates scheduled to
be executed for murder at California’s
San Quentin penitentiary “practiced”
their crimes on animals, according to
the warden
.

Animal Abuse & Human Abuse: Partners in Crime (obs! starka bilder)

1. Det bör tilläggas att Våldsamt upplopp och Djurplågeri är två mycket olika kategorier när det gäller anmälningar. Ett enda Våldsamt upplopp kan generera väldigt många anmälningar. Det ligger i brottets natur sa att säga. För djurplågeri råder i många fall närmast det motsatta förhållandet. En djurplågare kan plåga djur under lång tid och vid många tillfällen och generera en enda anmälning.

Tagged with: ,

Invandrarna och brotten 5 – Våldtäkt

Posted in Kriminalstatistik - Sverige, Prognoser by Affe on augusti 5, 2012

Brå (Brottsförebyggande rådet) har gjort två stora undersökningar angående våldtäkt och invandrare. Den första blev offentlig, men den andra gömdes undan. Myndigheter och politiker vet hur det ligger till. Men allmänheten ska inte få veta.

När jag har ”våldtäkt” i rubriken ökar besöken på bloggen dramatiskt. Våldtäkt upprör, och med all rätt, det är ett vidrigt brott som berör både kvinnor och män på djupet. Om en koppling görs till invandrares överrepresentation i våldtäktsbrott blir det mycket explosivt. Det här vet förstås våra makthavare och myndigheter. Därför gör de allt för att vi ska sväva i ovisshet. Det handlar sällan om direkta lögner. Det vore för riskabelt. Effektiv propaganda handlar istället om att skapa osäkerhet. Osäkra människor är passiva.

Ett sätt att skapa osäkerhet är att låta bli att undersöka och ta reda på fakta. Eller som i det här fallet: fakta och undersökningsresultat finns, men de släpps inte till allmänheten.

Den enda större undersökning som har gjorts angående invandrares överrepresentation i våldtäkt där resultatet blev offentligt är undersökningen i BRÅ-rapport 1996:2 som avser åren 1985-1989.

Här har jag utgått från den rapportens skattning i Tabell 24 (sid. 74). I cirkeldiagrammet till höger kan man se att redan då (1985-1989) var personer med svensk bakgrund i minoritet med 39 procent.

Detta har jag räknat om till 2011 års förhållanden, se diagrammet högst upp i inlägget. Personer med svensk bakgrund står för 22.4 procent. Anledningen till att svenskarna har en så pass hög procentandel är att jag har tagit hänsyn till den nya sexualbrottslagen som kom 2005. Utan den hade svenskarnas procentandel varit mindre.1 De icke folkbokfördas procentandel har jag låtit vara kvar på 10 procent. Det kan vara lågt räknat. Ökas den procentandelen så skulle förstås svenskarnas procentandel minska.

Vilka begår våldtäkterna?

I Brå-rapporten från 1996 redovisas överrepresentationen bland invandrare för olika brottstyper uppdelat på vilka länder/geografiska områden personerna kom från. Enligt Brå är datamaterialet för bland annat våldtäkt för tunt (sid. 61):

Vad gäller mord, dråp, våldtäkt, övriga sexualbrott, rån och bostadsinbrott är värdena för brottsparticipation för små för att det skall gå att dra slutsatser från dem.

Våldtäktssiffrorna under åren 1985-1989 var på en helt annan nivå än idag. Fördelat på enskilda länder blir materialet ännu tunnare. Det går att dra vissa slutsatser, men för att dra några säkra slutsatser behövs mer data.

Nästan tio år senare 2005 kommer den uppföljande rapporten. Istället för mer data så att vi kan börja dra slutsatser får vi det här beskedet (sid. 44):

I Brå:s förra studie gjordes ganska detaljerade analyser av de utrikes föddas och ”invandrarnas barns” överrepresentation för varje brottstyp uppdelat på vilka länder/geografiska områden personerna kom från. Brå har denna gång bedömt att en så detaljerad analys inte är meningsfull.

Jag kan hålla med. Brå:s ”analyser” är sällan meningsfulla. Däremot är en detaljerad redovisning av resultaten önskvärd.

Det är inte så att Brå inte brydde sig om att ta fram värdena för invandrarnas ursprungsländer. De har givetvis tagit fram alla resultat. Det är efter att de har sett resultaten som de bedömer att det inte är ”meningsfullt” att redovisa dem. Med andra ord vet utredarna på Brå precis hur det ligger till med invandrarnas ursprungsländer i olika brottskategorier. Ansvariga ministrar, både då och nu, har naturligtvis också blivit informerade. Thomas Bodström (s), Beatrice Ask (m), Mona Sahlin (s), Erik Ullenhag (fp), Barbro Holmberg (s), Tobias Billström (m) med flera.

Folkpartiets talesman i flykting- och integrationsfrågor Mauricio Rojas skrev på DN-debatt några dagar innan rapporten släpptes 2005:

Den känsliga fråga rapporten berör förklarar antagligen också den långsamma processen kring publiceringen av den rapport som presenteras på onsdag. De huvudsakliga statistiska resultaten har varit framräknade och analyserade sedan länge, men rapportens offentliggörande har fördröjts eftersom nya granskningar och bearbetningar ansågs nödvändiga beroende på ämnets kontroversiella karaktär.

En som ”granskade” materialet var en viss polsk före detta lantmätare…*host*

Bland alla ”bearbetningar” var en alltså att helt sonika stryka alla resultat om de brottsmisstänktas ursprungsländer i förhållande till specifika brottstyper, till exempel våldtäkt. En uppenbar mörkläggning. Mer än 2 000 enskilda värden som redovisades i den första rapporten saknas i ”uppföljningen”.

Brå väljer alltså att dölja resultat som de får fram i sina undersökningar. Undersökningar som det svenska folket bekostar via skattsedeln. För att få en uppfattning måste vi helt enkelt använda de värden som framkom i den första rapporten. Det är visserligen gamla siffror men för den skull behöver de inte vara missvisande. Mauricio Rojas träffade utredarna nästan ett år innan 2005-rapporten publicerades:

I våras träffade jag två av de ansvariga för rapportens framtagning, bland dem den nu avlidne Jan Ahlberg som också var författare till rapporten från 1996. Det var ett möte som vittnade om en påtaglig nervositet som publiceringen av den nya rapporten föranledde inom vissa miljöer.

Under samtalet konstaterade Ahlberg att den nya rapportens resultat i allt väsentligt bekräftade resultaten från den tidigare rapporten.

Om den nya rapportens resultat i allt väsentligt bekräftade resultaten från den tidigare rapporten bör de gamla siffrorna vara hyfsat tillförlitliga.

Nedan, en uppskattning2 för 2011 baserad på uppgifterna i BRÅ-rapport 1996:2 Tabell 2.3 (sid. 107).

För de tre staplarna som utmärker sig: Övriga Europa, Västasien och Afrika handlar det till viss del om att de utgör stora grupper i invandrarpopulationen. Men det är inte hela förklaringen. De utrikes födda från Afrika är till exempel bara 1 500 fler i populationen än de utrikes födda från Norden, (Ja, du läste rätt. I åldrarna 15-54 är de utrikes födda afrikanerna idag fler än de utrikes födda från Norden). Trots att båda grupperna utgör nästan lika stora populationer är stapeln för Afrika mycket högre än den för Norden. Det beror på afrikanernas överrepresentation.

För Västasien är det framför allt Irak som drar upp stapeln. Irakierna utgör en stor grupp i Sverige, och de råkar ha den näst högsta överrepresentationen för våldtäkt. Endast Nordafrika har ett högre värde.

Kan det möjligen ha varit resultat i den här stilen som utredarna på Brå fick fram 2005? Resultat som bekräftade den första rapporten och gjorde att man kunde börja dra slutsatser. Slutsatser som, om de hade publicerats, kanske hade fått folk att reagera. Reaktioner som kanske hade gjort invandringen till en valfråga i riksdagsvalet ett år senare.

Det får vi kanske aldrig veta, men en sak vet vi med säkerhet: Undersökningsresultaten finns, men de släpps inte till allmänheten.

Uträkning
En redogörelse för hur jag gjorde uppskattningarna finns att läsa här.

1.Eftersom jag tog hänsyn till ändringarna i sexualbrottslagen 2005 hamnade fler våldtäkter i svenskarnas stapel. En stor del av de ”svenska” våldtäkterna är därför av den mindre allvarliga sorten. Sådana som innan lagändringen rubricerades som sexuellt tvång.

2. Alla diagram som jag publicerar i detta ämne handlar om uppskattningar. Även de från BRÅ. Ingen har eller kommer någonsin ha full vetskap om hur brottsligheten fördelas. Helt enkelt eftersom alla brott inte klaras upp. Att antalet brott i staplarna är mycket exakta beror på att jag har valt att omvandla procentsiffrorna till antal brott, för att göra det hela lite mer påtagligt. Uppdatering 12/8: Några värden i diagrammet har justerats.

========== =========== =========== =========== ===========

Andra inlägg i samma serie

Invandrarna och brotten 1 – Samtliga brott
Invandrarna och brotten 2 – ”Svartskallemajoriteten”
Invandrarna och brotten 3 – Östasiatisk upprättelse
Invandrarna och brotten 4 – Hiram förbättrar statistiken

Datakällor och länkar

BRÅ-rapport 1996:2 ”Invandrares och invandrares barns brottslighet”
BRÅ-rapport 2005:17 ”Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet.”
BRÅ-rapport 2000:6 ”Ungdomar som rånar ungdomar”
Utländsk eller svensk bakgrund (fin indelning), hela riket, efter ålder i tioårsklasser och kön. År 2002-2011
Befolkningsstatistik 1999 del 3
Efterkrigstidens invandring och utvandring
Statistik över anmälda brott
Mauricio Rojas: Kulturarv ligger bakom invandrarnas brottslighet

Invandrarna och brotten 4 – Hiram förbättrar statistiken

Posted in Kriminalstatistik - Sverige, Prognoser by Affe on juli 29, 2012

När jag publicerade inlägget Invandrarna och brotten 1 – Samtliga brott gick signaturen Hiram Li i taket. Han skrev ett inlägg på sin blogg som inte var nådigt i sin kritik mot mig. Ett inlägg som han sedan har postat i flera kommentarsfält på nätet.

Hiram hade inte läst på så noga och mycket av hans kritik var inget att bry sig om.1 Men en sak pekade han på som jag hade lite dåligt samvete för, även innan Hiram påpekade det. Det rörde ett antagande om överrepresentationen för 2011 som jag ”höftade”. Jag antog att överrepresentationen hade ökat mellan 1999 och 2011 på samma sätt som den hade ökat mellan 1987 och 1999.

Antagandet baserades på något som Brå skrev i den senare rapporten angående varför de utrikes föddas överrepresentation (överrisk) hade ökat från 2,1 till 2,5 sedan den förra studien.

Brå-rapport 2005:17 (sid. 11):

Att överrisken för de utrikes födda har ökat beror inte på att vissa invandrargrupper i dag i större utsträckning är registrerade för brott än för 12 år sedan. Ökningen förklaras i stället i huvudsak av att antalet personer i Sverige som tillhör de flyktinggrupper, som redan i tidigare studier visat sig ha en särskilt hög överrisk, har ökat.

Med tanke på hur invandringen har sett ut de senaste 12 åren så är det inte orimligt att anta att överrepresentationen har fortsatt att öka. När jag höftar så föredrar jag att vara försiktig så jag halverade ökningen. Istället för en ökning med 0.4 räknade jag med 0.2. Närmare bestämt från 2.47 till 2.67.

Mitt dåliga samvete berodde på att jag var lite lat. Det går nämligen att göra mer precisa beräkningar på hur mycket överrepresentationen kan tänkas ha ökat eller minskat, men det tar sin lilla tid att sammanställa.

Nu har jag iallafall gjort sammanställningen. Utifrån förändringarna i alla populationer med utrikes födda har jag med överrepresentationstalen för respektive ursprungsområde fått fram ett genomsnittligt värde för överrepresentationen 2011. Det var inte det jag först hade höftat, 2.67 men inte långt ifrån. 2.74.

Det nya värdet innebär inga jättestora förändringar men heller inte obetydliga. 12 945 brott från stapeln för svensk bakgrund förs över till stapeln för utländsk bakgrund.

De med svensk bakgrund begick med den första beräkningen 45.6 procent av brotten 2011. Med denna mer genomarbetade – och enligt Hiram Li (med all rätt) mer vetenskapliga – beräkning begick de med svensk bakgrund bara 44.7 procent av brotten.

Ett stort tack till Hiram Li. Utan din input hade jag förmodligen inte gjort denna beräkning. Tack vare dig har vi nu ännu bättre uppskattningar på hur stor andel av brotten som de med utländsk bakgrund begick 2011.

1.Hiram menar att eftersom Brå:s undersökningar bygger på misstankeregistret så är det omöjligt att utifrån den statistiken säga något om hur många brott som begås av någon gruppering. Det är bara det att Brå själva gör sådana skattningar. I båda rapporterna görs detta och i Brå-rapport 1996:2 gör Brå även en framräkning till 1993 som baseras på förändringarna i befolkningen. Precis som jag har gjort. Hiram bygger sin kritik på en tillspetsad formulering som jag gjorde i ingressen, och han låtsas inte om alla andra ställen i inlägget där jag framhåller att detta givetvis är uppskattningar och ingenting annat. ”Bevis” för hur brottsligheten fördelas går inte att få fram.

========== =========== =========== =========== ===========

Andra inlägg i samma serie

Invandrarna och brotten 1 – Samtliga brott
Invandrarna och brotten 2 – ”Svartskallemajoriteten”
Invandrarna och brotten 3 – Östasiatisk upprättelse
Invandrarna och brotten 5 – Våldtäkt

Datakällor och länkar

BRÅ-rapport 1996:2 ”Invandrares och invandrares barns brottslighet”
BRÅ-rapport 2005:17 ”Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet.”
Utländsk eller svensk bakgrund (fin indelning), hela riket, efter ålder i tioårsklasser och kön. År 2002-2011
Befolkningsstatistik 1999 del 3
Efterkrigstidens invandring och utvandring
Statistik över anmälda brott
Ovetenskaplig rapport på Affes statistikblogg

Invandrarna och brotten 3 – Östasiatisk upprättelse

Posted in Kriminalstatistik - Sverige, Migration by Affe on juli 22, 2012

Invandrare är överrepresenterade i brottsligheten. Men det finns mycket stora skillnader mellan olika invandrargrupper. Invandrare från Östasien är i många fall till och med underrepresenterade.
Västasiaternas överrepresentation i brottslighet är till exempel 3,8 jämfört med östasiaternas 1,0. Även om man förstår vad det betyder är det ändå svårt att bilda sig en uppfattning.

För att göra skillnaderna åskådliga har jag räknat ut hur mycket mer/mindre polisanmälda brott Sverige hade haft 2011 om alla invandrare hade varit från ett speciellt ”ursprungsområde”. Dessa hypotetiska exempel kan man sedan jämföra både med varandra och med den nuvarande invandringen.1

Eftersom det rör sig om ett ordentligt antal staplar lämpar det sig väl med ett interaktivt diagram för denna framställning. Klicka på bilden till höger för att komma dit. Och känner du någon östasiat, förmedla gärna länken. Han/hon kommer att bli glad.

I det interaktiva diagrammet redovisas överrepresentationen i brottslighet för alla ”ursprungsområden” som Brå kallar det. Iran, Indien samt två hemliga länder redovisas också. De hemliga länderna har extrema värden åt olika håll. Brå vill inte avslöja vilka länder det är.

Det och andra saker som Brå har ”bedömt inte är meningsfullt” att redovisa, samt deras klåfingrighet, deras omdefinieringar, deras omkategoriseringar och rent allmänt hur usel BRÅ-rapport 2005:17 är jämfört med den tidigare rapporten, kommer jag att ta upp i ett senare inlägg.

Vad diagrammen inte visar
En sak som framställningen inte visar är brottslighetens karaktär. Det är inte bara antalet brott som ändras för de olika ursprungsområdena utan även typen av brott. I scenariot där alla invandrare hade kommit från Norden minskar brotten men typiska missbrukarbrott, rattfylleri och stöld ur och från motorfordon hade ökat. För Nordafrika och Västasien hade brotten inte bara ökat. Gatuvåldet (misshandel av obekant man) hade ökat mycket kraftigt.

Uträkning
En beskrivning av hur jag räknade ut de hypotetiska exemplen finns att läsa här.

1.Mer om den uppskattningen finns i inlägget ”Invandrarna och brotten 1 – Samtliga brott” samt i ”Invandrarna och brotten – Uträkning” där jag mer i detalj redogör för hur jag gick tillväga.

========== =========== =========== =========== ===========

Andra inlägg i samma serie

Invandrarna och brotten 1 – Samtliga brott
Invandrarna och brotten 2 – ”Svartskallemajoriteten”
Invandrarna och brotten 4 – Hiram förbättrar statistiken
Invandrarna och brotten 5 – Våldtäkt

Datakällor och länkar

BRÅ-rapport 1996:2 ”Invandrares och invandrares barns brottslighet”
BRÅ-rapport 2005:17 ”Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet.”
Utländsk eller svensk bakgrund (fin indelning), hela riket, efter ålder i tioårsklasser och kön. År 2002-2011
Befolkningsstatistik 1999 del 3
Efterkrigstidens invandring och utvandring
Statistik över anmälda brott

Invandrarna och brotten 2 – ”Svartskallemajoriteten”

Posted in Kriminalstatistik - Sverige by Affe on juli 14, 2012

Hur är det egentligen med ”svartskallemajoriteten” på våra fängelser? Är den enorm som Jan Guillou påstår?
Från kriminalvården får vi inga svar. De får nämligen inte berätta hur det ser ut.

Statistiken över invandrarnas överrepresentation i brott säger desto mer. Den bekräftar den – som Guillou skriver – ”närmast chockartade bild” som han fick under ett besök på Norrtäljefängelset. Och det är ändå 16 år sedan.

Tittar man flyktigt på den magra statistik som Brå ändå har publicerat så får man inte intryck av att det skulle vara riktigt så illa. Det var nog därför Jan Guillou blev chockad. Anledningen till det är att Brå:s favoritkategori ”samtliga brott” knappast är ett bra mått på hur det ser ut i våra fängelser. I ”samtliga brott” blandas klotter och snatterier med mord, våldtäkt och rån.

När ”Brottsligheten minskar” eller när ”Invandrare är något överrepresenterade i brottslighet” är det just ”samtliga brott” som det refereras till. Men invandrarnas överrepresentation är mycket större när det gäller vissa brott. Brotten som kan leda till fängelse.

Rån inkl. grovt
Här har jag gjort på samma sätt som i inlägget om ”samtliga brott”. Jag matar in överrepresentationen som framkom i de båda Brå-rapporterna 1996:2 och 2005:17, populationsandelarna samt antalet polisanmälda brott för 1987, 1999 och 2011. De två första diagrammen är alltså de båda rapporternas resultat1. Med andra ord, detta vet våra politiker och berörda myndigheter om. 2011 är en framräkning.

Den rosa delen är ”normalrepresentationen”. Det vill säga, den andel brott som de folkbokförda med utländsk bakgrund hade begått om de proportionellt sett hade begått lika många brott som svenskarna. Den röda delen visar antalet brott som samma grupp har begått på grund av att de är överrepresenterade. Den gula delen är andelen brott som har begåtts av de icke folkbokförda. Asylsökande, illegala invandrare, turister etc.1

Ja vad ska man säga? Det ser inte så bra ut. Men det kan mycket väl vara ännu värre.

”Brister ska inte upprepas”
I 2005-rapporten är Brå inte alls lika generös med uppgifter som i 1996-rapporten. Jan Ahlberg som författade den första rapporten avled 2005. I den nya rapporten som kom i december 2005 lovar Brå (sid. 15) att:

”brister i den förra studien inte ska upprepas”.

En ”brist” i den första rapporten var förmodligen att den innehöll lite för mycket information, eftersom så mycket som redovisades i den helt saknas i den andra rapporten. Bland mycket annat har Brå i den andra rapporten tagit bort beräkningar som visar ”skattad andel brott i hela landet”. Det vill säga, resultatet i undersökningspopulationen skattas till hela befolkningen efter att olika faktorer har vägts in. Dessa olika faktorer gör att skattningen kan ge intressanta resultat, och inte sällan blir justeringen så att säga inte till invandrarnas favör.

Ahlbergs skattning för rånen resulterar i att svenskarna står för bara 56 procent av brotten 1987. Till skillnad från 60.9 procent ovan. Om man väger in Ahlbergs skattning i alla tre åren blir resultatet:

Eftersom skattningar saknades i 2005-rapporten har jag i diagrammet ovan räknat ut vad Ahlbergs skattning skulle innebära även för 1999 och 2011. Hur den beräkningen gjordes skriver jag om här.

Malmö
I diagrammet till höger har jag överfört resultatet på Malmö 2011.

Malmö är visserligen bara en stad, men det är ändå en ganska stor stad. För personer i de brottsaktiva åldrarna 15-54 år är personer med utländsk bakgrund sedan några år tillbaka redan i majoritet. Skiftet ägde rum 2005. Det kan man utläsa i diagrammet där den rosa delen (160) i den andra stapeln är större än den blå (141). Att titta på Malmö är, åtminstone i det här sammanhanget, som att se in i Sveriges framtid.

Resultatet för Malmö blir inte helt oväntat ännu värre än för hela Sverige. Bara 12.9 procent av rånen begås av personer med svensk bakgrund.

Kan det verkligen vara så här illa? Finns det någonting, förutom den uppfattning man får när man läser mellan raderna i nyhetsflödet, som indikerar att de här uppskattningarna inte är helt uppåt väggarna? Ja, det finns det faktiskt. En liten undersökning från Brå som inte fick mycket utrymme i media. Undersökningen heter ”Ungdomar som rånar ungdomar”. I den undersökte Brå ”ungdomsrån” i Stockholm och Malmö 1999. I resultatet redovisades svensk/utländsk bakgrund.

Brå:s undersökning av ungdomsrån år 1999 visade för Malmös del att:

  • 69 procent av de misstänkta gärningsmännen var födda i utlandet.
  • 21 procent av de misstänkta gärningsmännen var födda i Sverige av minst en utlandsfödd förälder.
  • 10 procent var födda i Sverige av två svenskfödda föräldrar.

Att jämföra med den uppskattning jag fick fram för rånbrotten i Malmö 2011. Nu syns inte den fördelningen i staplarna, men den ser ut så här:

  • 66.4 procent av de misstänkta gärningsmännen var födda i utlandet.
  • 20.7 procent av de misstänkta gärningsmännen var födda i Sverige av minst en utlandsfödd förälder.
  • 12.9 procent var födda i Sverige av två svenskfödda föräldrar.

Nu handlar resultaten visserligen om två olika år, (jag har inte alla nödvändiga data för att göra en uppskattning av Malmö 1999), men de båda resultaten visar ändå på en uppseendeväckande likhet.

51 100 rån. Svenskar, gapa och svälj
Att delen på stapeln som visar överrepresentationen är röd är mycket medvetet. Rött är en varningsfärg. Att människor begår brott får man tyvärr räkna med. Man kan till och med kanske acceptera att folk som invandrar hit är lika kriminella som svenskarna (den rosa delen). Men den röda delen är inte acceptabel. Ansvarsfulla politiker skulle se till att den delen var så liten som möjligt. Sedan millennieskiftet till och med 2011 rör det sig om sammanlagt 51 100 rån som enbart har med överrepresentationen att göra. De rosa och gula delarna är inte inräknade. De 51 100 (polisanmälda) rånen är som Julia Caesar skriver: Priset vi betalar.

Interaktivt diagram och kortlänk
Ett interaktivt diagram för rånbrotten finns här.

Om ni vill länka till den här sidan utan att den fastnar i ett filter (på grund av rubriken) går det bra att använda denna kortlänk. http://wp.me/pvGrS-1o3

Nästa del
Jag kommer att ta upp fler brottskategorier i senare delar, men i del tre tänkte jag att östasiaterna ska få upprättelse. Det är på tiden. Att invandrare är överrepresenterade i brottsligheten betyder inte att alla grupper av invandrare är lika överrepresenterade. Tvärtom så är det mycket stora skillnader. Det kommer jag att visa i nästa del.

Uträkning
En beskrivning av hur jag gjorde uppskattningarna i det andra diagrammet (den med Ahlbergs skattning inkluderad) finns att läsa här.

1.Brå-rapporterna 1996:2 och 2005:17 undersökte åren 1985-1989 samt 1997-2001. Åren 1987 och 1999 som jag har valt är ”mittåren” i de undersökningarna och borde vara de år som överensstämmer bäst med resultaten.

2. Alla diagram som jag publicerar i detta ämne handlar om uppskattningar. Även de från BRÅ. Ingen har eller kommer någonsin ha full vetskap om hur brottsligheten fördelas. Helt enkelt eftersom alla brott inte klaras upp. Att antalet brott i staplarna är mycket exakta beror på att jag har valt att omvandla procentsiffrorna till antal brott, för att göra det hela lite mer påtagligt.

========== =========== =========== =========== ===========

Andra inlägg i samma serie

Invandrarna och brotten 1 – Samtliga brott
Invandrarna och brotten 3 – Östasiatisk upprättelse
Invandrarna och brotten 4 – Hiram förbättrar statistiken
Invandrarna och brotten 5 – Våldtäkt

Datakällor och länkar

BRÅ-rapport 1996:2 ”Invandrares och invandrares barns brottslighet”
BRÅ-rapport 2005:17 ”Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet.”
BRÅ-rapport 2000:6 ”Ungdomar som rånar ungdomar”
Utländsk eller svensk bakgrund (fin indelning), hela riket, efter ålder i tioårsklasser och kön. År 2002-2011
Befolkningsstatistik 1999 del 3
Efterkrigstidens invandring och utvandring
Statistik över anmälda brott

http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/guillou/guillou6.html

Invandrarna och brotten 1 – Samtliga brott

Posted in Kriminalstatistik - Sverige, Prognoser by Affe on juli 9, 2012

Det är inte längre svenskarna som begår de flesta brotten i Sverige. Allting tyder på att personer med utländsk bakgrund nu står bakom en majoritet av den polisanmälda brottsligheten. Det historiska skiftet ägde rum någon gång mellan 2006 och 2009.
Invandrare har länge varit överrepresenterade i brottslighet, men nu begår de alltså med stor sannolikhet också merparten av alla polisanmälda brott.

2005 publicerade Brå (Brottsförebyggande rådet) rapporten ”Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet”. Där är det tydligt att brytpunkten kunde förväntas komma någon gång under 00-talet.

Brårapporterna
Brå har gjort två större undersökningar angående invandrares överrepresentation i brott, 1996 och 2005. ”BRÅ-rapport 1996:2” undersöker åren 1985-1989 och ”BRÅ-rapport 2005:17” undersöker åren 1997-2001. I stora undersökningspopulationer analyserade Brå hur stor del av brottsligheten i Sverige som invandrarna står för. Nedan en tabell från 2005-rapporten som visar vad de båda rapporterna bland annat kom fram till (sid. 32).

Om svenskarna (svenskfödda med båda föräldrarna svenskfödda1) stod för 68.5 procent av den polisanmälda brottsligheten i slutet av 1980-talet och 55 procent i slutet på 90-talet är det uppenbart att svenskarna någon gång på 00-talet kommer att stå för mindre än hälften av brotten.

De flesta läser antagligen inte så långt som till sidan 32 i rapporten utan förlitar sig på att Brå kommer att betona de viktigaste delarna av resultaten i inledningen. Det viktigaste enligt Brå verkar vara det här som listas som första punkt när de på sidan 10 redovisar “bilden i huvudsak”:

De allra flesta invandrare är inte registrerade för brott,
vare sig i den förra studien eller i den nya.

Det är förstås sant. Men om invandrare hade varit registrerade för 50 000 mord varje år och svenskarna inte ett enda, så hade det fortfarande varit sant.

Om man tydligt både vill visa vad överrepresentationen och vad procentandelarna i tabellen ovan innebär kan man göra så här.

Samtliga brott 1987
Här är resultatet från kolumnen ”Polisanmälda brott 1985-1989” överfört till den polisanmälda brottsligheten 1987.
Då anmäldes det 1 092 417 brott. De med svensk bakgrund står för 68.5 procent vilket motsvarar 748 349 brott.

Stapeln för utländsk bakgrund är uppdelad i tre delar. Den rosa och röda delen visar antalet brott som de folkbokförda med utländsk bakgrund står för. Den undre rosa delen är andelen brott om gruppen hade haft samma brottsbenägenhet som de med svensk bakgrund, 159 842 brott. Den röda delen är antalet brott som utgör överrepresentationen, 151 453 brott. Det totala antalet brott för denna grupp blir således 159 842 + 151 453 = 311 295
Den gula delen är de icke folkbokförda. Asylsökande, illegala, turister, kriminella utländska ligor etc. 32 773 brott.

Samtliga brott 1999
På samma sätt har jag från kolumnen ”Polisanmälda brott 1997-2001″ överfört resultatet till den polisanmälda brottsligheten 1999. Som synes knappar personer med utländsk bakgrund in på dem med svensk bakgrund. Det beror främst på att de med utländsk bakgrund är så många fler än 1987 men också på att överrepresentationen har ökat. Den rosa delen visar det ”normala” antalet brott med svenska mått mätt, och den röda delen visar brotten som vi fick ”i bonus”, 231 512 brott.

De icke folkbokförda ökade sin andel från 3 procent av brotten 1987 till 7 procent 1999.
83 212 anmälda brott.

Överrepresentation
Överrepresentationen har alltså ökat mellan de två rapporterna. För ”invandrares barn” från 1.5 till 1.6 och för de utrikes födda från 2.1 – 2.5. Det låter ju inte så farligt, och det verkar inte Brå tycka heller.

Så här skriver Brå i 2005-rapporten (sid. 34):


..risken att vara registrerad som misstänkt för brott bland dem
som är födda i Sverige av minst en utrikes född förälder är i
stort sett densamma under åren 1997-2001 som den var under
åren 1985-1989 (1,6 jämfört med 1,5)…

Överrisken för dem som själva är födda utomlands har däremot
ökat något, från 2,1 till 2,5.

”Ökat något” skriver Brå. Om man omvandlar ökningen till antal anmälda brott för det år då Brå skrev detta (2005) motsvarar det mer än 50 000 fler brott. Om man räknar från 2000 och fram till och med 2011 innebär ökningen ca 650 000 fler brott.

Varför har då överrepresentationen ökat? Som förklaring till ökningen skriver Brå (sid. 37):

Det beror på att gruppen utrikes födda som helhet ser annorlunda ut i dag än för 12 år sedan. Antalet utrikes födda i landet har ökat med 270 000 personer under dessa år. Många av dem som anlänt till Sverige under denna period är flyktingar från just de områden som både i dag och för tolv år sedan har en särskilt hög överrisk att registreras för brott

Dessa områden är framförallt Mellanöstern och Afrika, och invandringen därifrån har ökat kraftigt de senaste 11 åren.

Samtliga brott 2011
Med resultaten från de två rapporterna som utgångspunkt kan man göra en hyfsad uppskattning2 av hur det ser ut idag.

Min beräkning visar att 45.6 procent av brotten begicks av personer med svensk bakgrund. Vilket innebär att svenskarna sedan några år tillbaka begår en minoritet av brotten. Enligt mina beräkningar inträffade brytpunkten 2007.

Interaktivt diagram
Här finns ett interaktivt diagram där man kan följa utvecklingen för ”Samtliga brott” och där fler år finns med.

Uträkning
En mer detaljerad beskrivning av uträkningen finns att läsa här. Där finns också alternativa beräkningar där olika variabler har ändrats i både pessimistisk och optimistisk riktning.

Problematisk kategori
Kategorin ”Samtliga brott” är problematisk i flera avseenden. Grova brott blandas med mer triviala brott. I vissa brottskategorier kan polisen själv påverka antalet anmälningar i stor utsträckning osv. Och kategorin är problematisk inte minst i detta sammanhang eftersom invandrare tenderar att utmärka sig i vissa typer av brott.

I nästa del tar jag upp invandrarna och de grova brotten. Då blir det helt andra siffror.

PS: Om ni använder diagrammen, vänligen länka till detta inlägg så att läsaren kan ta del av texten.

1.Svenskfödda med två svenskfödda föräldrar är den gamla definitionen på ”svensk bakgrund”. Definitionen ändrades 2003 till att inbegripa även de svenskfödda med en utrikesfödd förälder. BRÅ-rapport 1996:2 kom innan ändringen och den andra rapporten använder också den gamla definitionen. Med goda skäl eftersom svenskfödda med en utrikesfödd förälder är överrepresenterade i den polisanmälda brottsligheten jämfört med svenskfödda med två svenskfödda föräldrar. Jan Ahlberg som skrev rapporten 1996 använde till och med begreppen ”svenskar” och ”invandrare”. Tänk vad konstiga de var förr.

2. Alla diagram som jag publicerar i detta ämne handlar om uppskattningar. Även de från BRÅ. Ingen har eller kommer någonsin ha full vetskap om hur brottsligheten fördelas. Helt enkelt eftersom alla brott inte klaras upp. Att antalet brott i staplarna är mycket exakta beror på att jag har valt att omvandla procentsiffrorna till antal brott, för att göra det hela lite mer påtagligt.

========== =========== =========== =========== ===========

Andra inlägg i samma serie

Invandrarna och brotten 2 – ”Svartskallemajoriteten”
Invandrarna och brotten 3 – Östasiatisk upprättelse
Invandrarna och brotten 4 – Hiram förbättrar statistiken
Invandrarna och brotten 5 – Våldtäkt

Datakällor

BRÅ-rapport 1996:2 ”Invandrares och invandrares barns brottslighet”
Brårapport 2005:17 ”Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet.”
Utländsk eller svensk bakgrund (fin indelning), hela riket, efter ålder i tioårsklasser och kön. År 2002-2011
Befolkningsstatistik 1999 del 3
Efterkrigstidens invandring och utvandring
Statistik över anmälda brott

Mer om trygghetsundersökningen

Posted in Kriminalstatistik - Sverige by Affe on februari 23, 2011

Jag svarade på en kommentar från läsaren ”Björn” under inlägget om trygghetsundersökningen. Svaret svällde, så jag gjorde ett inlägg av det istället.

Hej Affe,

Jag håller med om att det där var ett knepigt sätt att mäta hur hög kriminaliteten är. Men är inte det lite samma metod man använder när man ska mäta mörkertal och liknande inom våldtäktsstatistik osv. som jag har för mig att du har hänvisat till ett par gånger? T.ex. när man hävdar att bara 5-10% av alla sexualbrott anmäls, ska vi avfärda det också som osäkra undersökningar?

Jag kan tyvär lite om metodologin när det kommer till sånt här, men är det ändå inte hyfsat säkert? T.ex. skulle man kunna göra 100 simuleringar för att sedan ta fram medelvärdet?

Synpunkter på det jag skrivit?”

—————–
Hej Björn,
nu vet jag inte var och när jag har refererat till det mörkertalet, men 5-10 procent är ju i sig självt ganska osäkert. Omräknat till siffror är det mellan 60 000 och 120 000.

Du har helt rätt i att om man gjorde 100 simuleringar och sedan tog fram medelvärdet så skulle siffran bli bra mycket bättre, men det skulle i praktiken betyda 1,4 miljoner telefonsamtal.

Nej, jag avfärdar inte undersökningen rakt av. Det finns mycket intressant i den. Vad jag främst vänder mig emot är att den av vissa används som ett precist mått på att mäta brottsutvecklingen. Man ska också komma ihåg att simuleringsexemplet jag beskrev motsvarar ett underlag som är absolut perfekt. Det vill säga, efter att Brå gjort sina bedömningar och översamplingar. På sidan 12 i den tekniska rapporten står det om detta. Man höftar, drar bort och lägger till olika grupper för att underlaget ska bli så representativt som möjligt.

Sen finns det också psykologiska faktorer. Benägenheten och viljan att svara helt sanningsenligt. Benägenhet är ju som bekant en faktor som Brå fäster extremt stor vikt vid när det handlar om att bortförklara siffror som inte är till deras fördel (anmälda brott).

När det gäller frågor om ”känslan” av trygghet så finns det ytterligare psykologiska faktorer som grumlar resultatet. Bortträngningsmekanismer, projektioner etc. Otrygghet är också något man söker sig bort från om man har möjlighet. Man flyttar. Jag och flera av mina bekanta har till exempel gjort det och känner idag inte det minsta otrygghet i våra närområden. Jag letade förgäves efter en fråga om detta i rapporten.

Jag skulle med andra ord vara perfekt för Brå när det gäller vad de så uppenbarligen vill att rapporten ska säga. Nämligen att jag inte känner otrygghet, att jag inte har blivit utsatt för brott det senaste året, men att jag ändå tror att brottsligheten ökar i samhället. Med rätt formuleringar och antydningar framstår det som att jag och många med mig är lurade av medias ”fokusering på brott”. Vi ”tror” bara att brottsligheten ökar. Våra farhågor är bara hjärnspöken.

Trots allt detta så skulle man ändå kunna säga att resultatet speglar brottsutvecklingen ganska hyfsat. Alla fem simuleringsresultaten kretsar ju kring en procent och jag antar att det är det Björn syftar på. Men resultaten används ändå som ”tendenser”. Se Sarneckicitatet i högerkolumnen till exempel.

”det finns många olika undersökningar som samstämmigt visar på att ungdomsbrottsligheten har stagnerat och kanske till och med gått lite, lite ned.”

Men Brå nöjer sig inte med att se resultaten i relation till helheten. De går även in på enskilda brott och detaljer inom dessa.

Sexualbrott

Omkring 0,9 procent av de tillfrågade uppger att de utsattes för sexualbrott under 2009 (sid 41). Det blir ca 126 stycken av de 14 000 tillfrågade. I 8 procent av fallen var gärningsmannen närstående, och det är det lägsta antalet sen undersökningarna startade. Det rör sig om tio personer. Underlaget börjar alltså bli mycket tunt. Om bara sju fler hade svarat ”närstående” så hade 2009 istället varit ett rekordår för sexualbrott utförda av närstående.

Men som sagt, det finns en hel del i rapporten som är intressant. Det är ändå en stor studie, och för varje undersökning ökar ju det totala underlaget. Om vissa förhållanden över tid visar sig vara mönster, som i fallet med närstående/bekant/okänd gärningsman, då börjar det bli intressant. I synnerhet när mönstret går emot de etablerade ”sanningarna”, som till exempel påståendet att de flesta sexbrott utförs i nära relationer.

Jag noterar för övrigt att ”bekant” har en mycket bred definition i rapporten.

Fråga B34C
Var det en nära bekant, en ytligt bekant eller en bekant endast till namn (och) eller utseende?
1 NÄRA BEKANT
2 YTLIGT BEKANT
3 BEKANT ENDAST TILL NAMN OCH/ELLER UTSEENDE

Alternativ 1 och 3 skiljer sig åt ganska ordentligt, men slås ändå ihop i slutrapporten som kategorin ”bekant”.

Trygghetsundersökningen Teknisk rapport

Trygghetsundersökningen – opium för folket.

Posted in Betraktelser, Kriminalstatistik - Sverige, På begäran från läsare by Affe on februari 12, 2011

opium_1Det första jag ser när jag öppnar rapporten:

Brå – centrum för kunskap om brott och åtgärder mot brott. Brottsförebyggande rådet (Brå) verkar för att brottsligheten minskar och tryggheten ökar i samhället.
Det gör vi genom att ta fram fakta och sprida kunskap om brottslighet, brottsförebyggande arbete och rättsväsendets reaktioner på brott.
(min fetstil)

Ett märkligt sammanträffande, kan tyckas, att just Brå lyckas få fram statistik och rapporter som visar just detta. Att brottsligheten inte ökar och att tryggheten ökar. Märkligt…

Att Brå har fått uppdraget att både ”verka” för detta samt redovisa hur bra uppdraget går måste kännas bra. För Brå. Vem skulle inte vilja recensera sina egna verk?

Jag tittar i rapporterna. Både NTU 2010 (Nationella Trygghetsundersökningen) och den tekniska rapporten som förklarar hur undersökningen har gjorts. Mycket kraft har lagts på att bygga förtroende. Många ord blir det, men sammanfattningsvis kan man säga att bilden man får är att den statistik som visar att Brå inte klarar av sitt uppdrag (statistiken över anmälda brott) är ”problematisk” och inte tillförlitlig. Medan den statistik som visar att Brå klarar av sitt uppdrag (enkätundersökningar) verkar riktigt bra och tillförlitlig på grund av urval, viktningsförfaranden, översamplingar, referenser, signifikansprövningar, konfidensintervall, omsorg, ansträngningar, kalibreringar, hjälpvariabler och noggrannhet.

Allt ovan låter förstås jättebra, men jag får ändå en känsla av att det mer handlar om att övertyga oss om att undersökningen är tillförlitlig, eftersom Brå så gärna vill att vi ska tro det. Deras uppdragsgivare politikerna blir förstås väldigt glada om vi börjar sätta vår tilltro till skakiga enkätundersökningar istället för ”den problematiska” kriminalstatistiken.

Vilseledande

Det främsta vilseledandet är att läsarna tror att de kan bedöma brottsutvecklingen utifrån den här sortens undersökningar. Nu påstår Brå inte det utan säger att undersökningen ska ses som ”ett komplement” till statistiken över anmälda brott. Icke desto mindre brukar just NTU nämnas i samma andetag efter att Brå har beklagat sig över hur svårt det är att tolka kriminalstatistiken. Många tror att undersökningen mäter brottsutvecklingen, det kan man se på kommentarer och bloggar. Till exempel ”Svensson” som skriver:

Den nationella trygghetsundersökningen (NTU) har återigen presenterats av Brå och den visar som vanligt ingen ökning av brottsligheten i landet.

Nu är inte Svensson vem som helst. ”Jag är en av Sveriges kunnigaste på området” säger Svensson blygsamt innan han skäller ut en av sina läsare som ”monumentalt okunnig och inte påläst”.

Nej, man kan givetvis inte mäta brottsutvecklingen med en sån här undersökning. Nätet har för stora maskor. 14 000 intervjuade låter mycket och tillförlitligt men det är bara en liten del av befolkningen som har blivit utsatt för ett speciellt brott.

Ett exempel

För tydlighetens skull antar vi att Sverige har tio miljoner invånare och att vi 2005 hade 100 000 faktiska våldsbrottsoffer. En procent av befolkningen har alltså blivit utsatt för våldsbrott (röd tårtbit).

I undersökningen intervjuades 14 000 personer. En procent av det är 140 personer. Hur stor är sannolikheten att det slumpvisa urvalet har samma förhållande? Att 140 av de 14 000 som de ringer till är just våldsbrottsoffer.

Tänk dig cirkeln som ett roulettehjul numrerat 1-100 och där varje del representerar 140 personer. Den röda tårtbiten med våldsbrottsoffer är låt säga nummer 36. Man kastar kulan 14 000 gånger och räknar hur många gånger kulan hamnade på varje nummer. Om kulan hamnar 140 gånger på nummer 36 då har man lyckats fånga upp rätt antal våldsbrottsoffer.

Jag gjorde en datasimulering som 14 000 gånger slumpade fram en siffra mellan 1-100. Simuleringen får representera 2005.

131 gånger hamnade kulan på nummer 36.

Låt säga att året därpå 2006 så har vi av någon märklig anledning exakt samma antal våldsbrottsoffer som 2005. Varken mer eller mindre, 100 000 personer och befolkningen är även den på samma nivå. Jag kör en simulering som får representera 2006.

143 gånger på nummer 36.

och ytterligare tre simuleringar med exakt samma antal våldsbrottsoffer:
2007 = 148
2008 = 136
2009 = 121

Fem simuleringar med exakt på pricken samma underlag visar alltså väldigt olika.

En av Sveriges kunnigaste på området (Svensson) skulle nu kunna skriva ett blogginlägg om att våldsbrotten 2009 har minskat med hela 18 procent jämfört med 2007.

Och Beatrice Ask skulle även kunna säga om min simulering att resultatet är glädjande och visar att regeringens satsningar har gett resultat.

Undersökningen tyder också på att utsattheten för brott ligger stabilt. Tvärt emot utvecklingen av anmälda brott är det inte fler, utan snarast färre som uppger att de har blivit utsatta för brott de senaste åren.

Allt detta är glädjande resultat som stärker min övertygelse om att vi är på rätt väg. Att utvecklingen har varit positiv innebär dock inte att vi kan slå oss till ro. Det finns fortfarande oacceptabelt många människor som utsätts för brott, som känner sig otrygga och vars förtroende för rättsväsendet vacklar. Vi har alltså många utmaningar kvar.

PS: Notera hur ”tyder på” bara några rader ner har förvandlats till ett faktum. ”Att utvecklingen har varit positiv”.

Relaterat

Mer om trygghetsundersökningen

Datakällor och länkar

Rapporten DN Dagen Skånskan

Tagged with: , , ,

När Brå talade sanning.

Posted in Betraktelser, Kriminalstatistik - Sverige, Migration by Affe on augusti 26, 2010

Sverigedemokraterna våldtäktsrapportBrå:s reaktion på Sverigedemokraternas granskning av våldtäktsdomar är intressant. SD har granskat 114 domar för våldtäkt mot vuxna från hela landet. Granskningen visar samma resultat som Brå:s egen tidigare forskning: utrikes födda är starkt överrepresenterade i våldtäktsbrott. I den här undersökningen är 48 procent av de dömda gärningsmännen utrikes födda. Det ska ställas mot att de utgör 14 procent av befolkningen. Vid grov våldtäkt är 64 procent av gärningsmännen utrikes födda. Störst överrepresentation har irakier. De utgör 1,26 procent av befolkningen men utgör 10,53 procent av de dömda våldtäktsmännen.

Brå är en statlig myndighet vars verksamhet ska vara objektiv och vetenskaplig. Men verksamheten utgår från en tydlig politisk agenda, och man skyr inga medel för att bortförklara undersökningen. Med sin ”våldtäktsexpert” Klara Hradilova-Selin i spetsen går Brå emot sin egen tidigare forskning och agerar som om de vore ett politiskt parti i den pågående valrörelsen.

I Brås rapport från 2005 finns ett stycke som egentligen säger allt. Detta korta stycke är kanske det viktigaste som Brå någonsin har producerat. Det är logiskt, självklart och borde föranleda våra politiker att allvarligt fundera över vår nuvarande invandringspolitik.

Det står på sidan 11 där man tar upp frågan om varför överrisken bland utrikes födda har ökat sen förra rapporten, 1996.

Att överrisken för de utrikes födda har ökat beror inte på att vissa invandrargrupper i dag i större utsträckning är registrerade för brott än för 12 år sedan.

Ökningen förklaras i stället i huvudsak av att antalet personer i Sverige som tillhör de flyktinggrupper, som redan i tidigare studier visat sig ha en särskilt hög överrisk, har ökat.

Vad detta stycke säger är att om vi fortsätter med dagens invandring så ökar vi medvetet brottsligheten i Sverige. Undrar hur FI-ordföranden Gudrun Schyman tänker tackla detta problem?

Genusundervisning i förskolorna i Irak, Somalia och Afghanistan?

Tagged with: , ,

Våldsbrott, vad Brå inte berättade.

Posted in Kriminalstatistik - Sverige by Affe on augusti 6, 2010

För en tid sedan kom Brå med ett pressmeddelande om brottsligheten i Sverige det första halvåret 2010. Ni har säkert läst någon artikel om det. Media har som vanligt svalt allting och rabblar glatt upp de positiva nyheterna. För positivt är det. Det är ju valår och det gäller att leverera ”rätt” information till svenska folket. Rubriken och ingressen tar nästan enbart upp positiva saker.

Något färre anmälda brott första halvåret

Under första halvåret 2010 anmäldes 2 procent färre brott jämfört med motsvarande period förra året. Anmälda skadegörelsebrott, bilbrott och cykelstölder bidrog med de största minskningarna medan bedrägerierna fortsatte att öka. Det visar statistiken över anmälda brott första halvåret 2010 som Brottsförebyggande rådet (Brå) publicerar i dag.

Sedan fortsätter artikeln med flera ”skräm upp” för att i nästa andetag förklara att ”det inte alls är så farligt”. Detta görs både med ”överträdelse av besöksförbud” och ”dödligt våld”

Angående butiksrån är faktiskt Brå ovanligt professionella och redovisar även bakåt.

Antalet anmälda bankrån minskade till 17 och antalet anmälda butiksrån till 430 under första halvåret 2010.

– Sett till en längre period är antalet anmälda butiksrån cirka 30 procent fler än för tio år sedan och nådde förra året den högsta noteringen sedan statistiken började föras.

De sätter butiksrån i ett sammanhang, och man får en klar bild av att det inte alls ser bra ut trots minskningen som skett i år.

”Högsta noteringen sedan statistiken började föras” anser alltså Brå vara värt att berätta om. T o m när det skedde förra året. Det är definitivt värt att berätta om, men hur är det med konsekvensen?

Jag kollade in statistiken för våldsbrott och mina misstankar bekräftades. Anmälda våldsbrott har alltså den högsta noteringen sedan statistiken började föras. Under den senaste tioårsperioden har de anmälda våldsbrotten ökat med 49 procent. Det anmäldes fler våldsbrott under första halvåret 2010 än under hela 1975 och 1976 tillsammans.

Nu står detta visserligen i den mer utförliga rapporten som man kan ta del av. Men ingen i media bryr sig om att läsa den. Detta vet naturligtvis Brå om. Det är pressmeddelandet som får exponering i media. Media litar på att den sammanfattningen innehåller de viktigaste delarna.

I den mer utförliga rapporten finns för övrigt en annan intressant detalj angående våldsbrott.

Större delen (drygt tre fjärdedelar) utgörs av misshandel, som tillsammans med andra våldsbrott tillhör de brottstyper där statistiken delvis har påverkats av förändringar i benägenheten att anmäla brott.

I sammanhanget (ökning av våldsbrott) får man intrycket av att förändringen i anmälningsbenägenheten innebär en ökning. Men är det verkligen så? Inte enligt Södersjukhusets undersökningar.

I en sjukhusstudie från 1988 i Stockholm uppgav 61 procent att de hade polisanmält misshandel. Några år senare sjönk den andelen till 55 procent. I dag (2008) är situationen helt omvänd. Av dem som kommit till Södersjukhuset uppger 61 procent att de inte tänker polisanmäla misshandeln, 30 procent vill anmäla det inträffade och 10 procent vet inte.

Få offer vill anmäla allt grövre våld på gatorna
Uppskattning av misshandelsbrott

Tagged with: ,