Invandrarmän i brottsaktiv ålder

Två stora undersökningar har gjorts om invandrares brottslighet. Den senaste gjordes 2005. Det är hög tid för en tredje, men våra makthavare är mycket ovilliga till en ny undersökning. Vad kan det bero på?

1996 kom en rapport som visade på ett problem i det svenska mångkulturella projektet. Rapporten kom från Brottsförebyggande rådet (Brå) och visade att invandrare (utrikes födda) var överrepresenterade i brottsstatistiken. Rapporten undersökte åren 1985-1989 och kom fram till att invandrarnas överrepresentation var 2,1. Det innebär att det bland invandrarna fanns 110 procent fler brottsmisstänkta per capita än vad det fanns bland svenskar (födda i Sverige med båda föräldrarna födda i Sverige).

Om 5 000 personer av 100 000 var brottsmisstänkta bland svenskarna var motsvarande siffra för 100 000 invandrare 10 500 brottsmisstänkta personer.

Nu är ju invandrarna långt ifrån lika många som svenskarna, så överrepresentationen märks inte så mycket. Men ju längre det mångkulturella projektet fortgår, desto mer märkbart kommer det förstås att bli.

2005 kom en uppföljning av rapporten från 1996. Den undersökte åren 1997-2001. Enhetschef Jan Ahlberg på Brå konstaterade att:

den nya rapportens resultat i allt väsentligt bekräftade resultaten från den tidigare rapporten¹

Rapporten visade också en annan sak. Problemet hade förvärrats. Istället för 110 procent var det nu 150 procent fler brottsmisstänkta per capita bland invandrare jämfört med svenskar. Utvecklingen gick åt fel håll. Om 5 000 personer av 100 000 var brottsmisstänkta bland svenskarna, var motsvarande siffra för invandrare nu 12 500 brottsmisstänkta.

Överrepresentationen på 150 procent var genomsnittet för invandrarpopulationen. Invandrargrupper från vissa regioner hade en lägre överrepresentation, och från andra regioner var överrepresentationen högre.

Tabellen visar andel registrerade för brott i respektive grupp under femårsperioden 1997-2001. Den visar inte den faktiska andelen kriminella i de olika grupperna, eftersom långt ifrån alla brott leder till en misstänkt gärningsman. Överrepresentationen på 150 procent gäller för samtliga brott. Vid grövre brott är överrepresentationen ännu högre.²

Varför hade problemet med överrepresentationen förvärrats mellan de båda rapporterna? Brå skriver (min fetning):

Att överrisken [överrepresentationen] för de utrikes födda har ökat beror inte på att vissa invandrargrupper i dag i större utsträckning är registrerade för brott än för 12 år sedan. Ökningen förklaras i stället i huvudsak av att antalet personer i Sverige som tillhör de flyktinggrupper, som redan i tidigare studier visat sig ha en särskilt hög överrisk [överrepresentation], har ökat.

Brå säger att invandrarpopulationens sammansättning förändrades mellan de två rapporterna, och att det är den huvudsakliga förklaringen till att andelen brottsmisstänkta bland invandrarna hade ökat. Hur den populationsförändringen såg ut kan ju då vara av intresse.

För att göra förändringen överblickbar har jag delat in länderna i tre grupper utifrån brottsaktivitet. Se tabellen ovan där det framgår vilka områden det gäller.

Mycket hög brottsaktivitet (röd)
Hög brottsaktivitet (gul)
Låg brottsaktivitet (blå)

För att ytterligare ringa in problemet tittar vi här bara på den mest problematiska gruppen, män i brottsaktiv ålder 15-44 år.

1975
Först en titt på 1975. Året då en enig riksdag beslutade att Sverige ska bli ett mångkulturellt samhälle.

Befolkningsstatistiken från denna tid är ofullständig. Siffrorna är ungefärliga.³ Den helt dominerande gruppen är män som kommer från länder med låg brottsaktivitet, circa 121 000. Närmare 90 000 av dem kommer från de nordiska länderna varav circa 68 000 från Finland. Gruppen med mycket hög brottsaktivitet består till största delen av afrikaner (3 200), främst från Nordafrika.

1987
1987 är ett av åren som undersöktes i Brå:s första rapport. Även från 1987 är befolkningsstatistiken ofullständig i flera avseenden men tillräckligt detaljerad för att ge en övergripande bild. Siffrorna är ungefärliga.⁴

Den blå stapeln med låg brottsaktivitet dominerar fortfarande. Den är större än de båda andra tillsammans. En stor del (ca 71 500) är nordiska invandrare. Gul stapel med hög brottsaktivitet har ökat till 60 500. En stor del av den ökningen (10 300) är från Iran.

2000
År 2000 var ett av åren som undersöktes i den andra rapporten.

Den blå stapeln har minskat påtagligt. Gul stapel har nästan fördubblats. Och röd stapel har mer än tredubblats. Den här populationsförändringen var enligt Brå huvudförklaringen till att överrepresentationen hade ökat.

Hur agerade våra ansvariga politiker på den här informationen? Hur borde de ha agerat? Vad Brå i praktiken meddelade i rapporten från 2005 var väldigt besvärande och känsligt. Fortsätter Sverige att fylla på med människor från vissa regioner i världen kommer det med största sannolikhet leda till en ökning av brottsligheten. Vi kommer att få fler kriminella per capita i landet. Vilket förstås leder till att vi kommer att behöva fler poliser per capita. Om vi inte justerar polistätheten i takt med ökningen av kriminella kommer polisen till slut att gå på knäna och hamna i ett krisläge. Ett jobbigt faktum som inte är speciellt kul för en politiker att informera sina väljare om.

”Rösta på oss! Med vår invandringspolitik blir Sverige fantastiskt, men vi kommer att behöva förstärka polisen.”

Inget vinnarkoncept precis. En annan strategi är att förändra invandringspolitiken. En tredje strategi är att stoppa huvudet i sanden. En strategi som är möjlig i Sverige eftersom vår tredje statsmakt inte fungerar. Media ska granska makten och se till att politikerna inte kan stoppa huvudet i sanden.

Nio månader efter att rapporten kom fick vi en ny statsminister, Fredrik Reinfeldt. Idag ser det ut så här:

Observera att detta gäller folkbokförda 31 december 2015. Handläggningstiden för asylsökande är lång. Det är tveksamt om ens någon av alla dem som kom under rekordåret 2015 finns med i staplarna. Och en stor del av dem som kom 2015 var just män i brottsaktiv ålder, 15-44 år.

Man kan förstås inte säga något med säkerhet om dagens brottslighet bland invandrare bara genom att titta på populationsförändringen. Vi vet inte om en tredje rapport i allt väsentligt skulle bekräfta resultaten från de tidigare rapporterna, så som den andra rapporten bekräftade den första.

Det kommer vi heller inte att få veta. Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (s) den 16 februari 2016:

”Mot bakgrund av tidigare studier ser jag inte att ytterligare en rapport om registrerad brottslighet och individers ursprung skulle tillföra kunskap med potential att förbättra det svenska samhället, och jag har därför inte för avsikt att ge Brå något sådant uppdrag.”

Det kan jämföras med vad Brå skrev i förordet till den andra rapporten 2005:

Om den registrerade brottsligheten visar sig vara påfallande hög i några grupper av utlandsfödda så försvinner inte problemen om man inte belyser dem och talar öppet om dem. En korrekt bild av problemens omfattning och utveckling torde i stället vara den bästa grunden för att analysera förhållandena och förbättra alla invånares förutsättningar att fungera väl i Sverige, oavsett etnisk härkomst.

Datakällor:
Folk- och bostadsräkningen 1975
Befolkning Folkmängd 1987 efter kön, ålder, civilstånd
Statistikdatabasen SCB
Brå-rapport 2005:17
Brå-rapport 1996:2

^1. På sidan 64 i den andra Brå-rapporten finns också en jämförelse mellan de båda rapporterna. Där kan man se hur lika resultaten är med avseende på ursprungsområden. Det är bara Sydostasien som skiljer sig märkvärt mellan rapporterna.

^2. Brå vill i rapport 2005:17 inte redovisa några grövre brott i detalj, utan nöjer sig med att redovisa genomsnittet. Men de ger en ledtråd:

”Allmänt kan dock sägas att de grupper som är särskilt kraftigt överrepresenterade när det gäller att vara misstänkta för brott i relation till sin andel av befolkningen totalt sett, också är det när det gäller de enskilda brottstyperna.”

För till exempel våldtäkt ska genomsnittet 150 procent i tabellen bytas ut mot 400 procent, vilket ger oss en aning om hur det kan se ut i respektive grupp.

^3. Befolkningsstatistiken över utrikes födda från denna tid är ofullständig och bara de större ursprungsländerna finns redovisade. De oredovisade länderna ingår i kategorierna ”Övriga Asien”, ”Övriga Europa” etc. och utgör 1,3 procent av invandrarpopulationen (2 134 personer). Dessa osäkra har jag fördelat: 483 i blå stapel, 1 168 i gul stapel och 483 i röd stapel.

^4. Statistiken från 1987 är precis som 1975 ofullständig. Bara de större ursprungsländerna finns redovisade. De oredovisade länderna ingår i kategorierna ”Övriga Asien”, ”Övriga Europa” etc. och utgör 8,6 procent av invandrarpopulationen (15 100 personer). Dessa osäkra har jag fördelat: 6 164 i blå stapel, 6 164 i gul stapel och 2 771 i röd stapel. Även om den fördelningen är helt fel skulle inte helhetsbilden förändras på något påtagligt sätt. En annan brist är att det inte går att få fram åldersspannet 15-44 år. 16-44 finns däremot redovisat. Antalet 15-åringar har jag uppskattat utifrån deras genomsnittliga procentuella andel (1,8 %) i åldersgruppen 15-44 år under åren 2000-2015

Invandrarna och brotten 4 – Hiram förbättrar statistiken

När jag publicerade inlägget Invandrarna och brotten 1 – Samtliga brott gick signaturen Hiram Li i taket. Han skrev ett inlägg på sin blogg som inte var nådigt i sin kritik mot mig. Ett inlägg som han sedan har postat i flera kommentarsfält på nätet.

Hiram hade inte läst på så noga och mycket av hans kritik var inget att bry sig om.¹ Men en sak pekade han på som jag hade lite dåligt samvete för, även innan Hiram påpekade det. Det rörde ett antagande om överrepresentationen för 2011 som jag ”höftade”. Jag antog att överrepresentationen hade ökat mellan 1999 och 2011 på samma sätt som den hade ökat mellan 1987 och 1999.

Antagandet baserades på något som Brå skrev i den senare rapporten angående varför de utrikes föddas överrepresentation (överrisk) hade ökat från 2,1 till 2,5 sedan den förra studien.

Brå-rapport 2005:17 (sid. 11):

Att överrisken för de utrikes födda har ökat beror inte på att vissa invandrargrupper i dag i större utsträckning är registrerade för brott än för 12 år sedan. Ökningen förklaras i stället i huvudsak av att antalet personer i Sverige som tillhör de flyktinggrupper, som redan i tidigare studier visat sig ha en särskilt hög överrisk, har ökat.

Med tanke på hur invandringen har sett ut de senaste 12 åren så är det inte orimligt att anta att överrepresentationen har fortsatt att öka. När jag höftar så föredrar jag att vara försiktig så jag halverade ökningen. Istället för en ökning med 0.4 räknade jag med 0.2. Närmare bestämt från 2.47 till 2.67.

Mitt dåliga samvete berodde på att jag var lite lat. Det går nämligen att göra mer precisa beräkningar på hur mycket överrepresentationen kan tänkas ha ökat eller minskat, men det tar sin lilla tid att sammanställa.

Nu har jag iallafall gjort sammanställningen. Utifrån förändringarna i alla populationer med utrikes födda har jag med överrepresentationstalen för respektive ursprungsområde fått fram ett genomsnittligt värde för överrepresentationen 2011. Det var inte det jag först hade höftat, 2.67 men inte långt ifrån. 2.74.

Det nya värdet innebär inga jättestora förändringar men heller inte obetydliga. 12 945 brott från stapeln för svensk bakgrund förs över till stapeln för utländsk bakgrund.

De med svensk bakgrund begick med den första beräkningen 45.6 procent av brotten 2011. Med denna mer genomarbetade – och enligt Hiram Li (med all rätt) mer vetenskapliga – beräkning begick de med svensk bakgrund bara 44.7 procent av brotten.

Ett stort tack till Hiram Li. Utan din input hade jag förmodligen inte gjort denna beräkning. Tack vare dig har vi nu ännu bättre uppskattningar på hur stor andel av brotten som de med utländsk bakgrund begick 2011.

^1.Hiram menar att eftersom Brå:s undersökningar bygger på misstankeregistret så är det omöjligt att utifrån den statistiken säga något om hur många brott som begås av någon gruppering. Det är bara det att Brå själva gör sådana skattningar. I båda rapporterna görs detta och i Brå-rapport 1996:2 gör Brå även en framräkning till 1993 som baseras på förändringarna i befolkningen. Precis som jag har gjort. Hiram bygger sin kritik på en tillspetsad formulering som jag gjorde i ingressen, och han låtsas inte om alla andra ställen i inlägget där jag framhåller att detta givetvis är uppskattningar och ingenting annat. ”Bevis” för hur brottsligheten fördelas går inte att få fram.

========== =========== =========== =========== ===========

Andra inlägg i samma serie

Invandrarna och brotten 1 – Samtliga brott
Invandrarna och brotten 2 – ”Svartskallemajoriteten”
Invandrarna och brotten 3 – Östasiatisk upprättelse
Invandrarna och brotten 5 – Våldtäkt

Datakällor och länkar

BRÅ-rapport 1996:2 ”Invandrares och invandrares barns brottslighet”
BRÅ-rapport 2005:17 ”Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet.”
Utländsk eller svensk bakgrund (fin indelning), hela riket, efter ålder i tioårsklasser och kön. År 2002-2011
Befolkningsstatistik 1999 del 3
Efterkrigstidens invandring och utvandring
Statistik över anmälda brott
Ovetenskaplig rapport på Affes statistikblogg

Invandrarna och brotten 3 – Östasiatisk upprättelse

Invandrare är överrepresenterade i brottsligheten. Men det finns mycket stora skillnader mellan olika invandrargrupper. Invandrare från Östasien är i många fall till och med underrepresenterade.
Västasiaternas överrepresentation i brottslighet är till exempel 3,8 jämfört med östasiaternas 1,0. Även om man förstår vad det betyder är det ändå svårt att bilda sig en uppfattning.

För att göra skillnaderna åskådliga har jag räknat ut hur mycket mer/mindre polisanmälda brott Sverige hade haft 2011 om alla invandrare hade varit från ett speciellt ”ursprungsområde”. Dessa hypotetiska exempel kan man sedan jämföra både med varandra och med den nuvarande invandringen.¹

Eftersom det rör sig om ett ordentligt antal staplar lämpar det sig väl med ett interaktivt diagram för denna framställning. Klicka på bilden till höger för att komma dit. Och känner du någon östasiat, förmedla gärna länken. Han/hon kommer att bli glad.

I det interaktiva diagrammet redovisas överrepresentationen i brottslighet för alla ”ursprungsområden” som Brå kallar det. Iran, Indien samt två hemliga länder redovisas också. De hemliga länderna har extrema värden åt olika håll. Brå vill inte avslöja vilka länder det är.

Det och andra saker som Brå har ”bedömt inte är meningsfullt” att redovisa, samt deras klåfingrighet, deras omdefinieringar, deras omkategoriseringar och rent allmänt hur usel BRÅ-rapport 2005:17 är jämfört med den tidigare rapporten, kommer jag att ta upp i ett senare inlägg.

Vad diagrammen inte visar
En sak som framställningen inte visar är brottslighetens karaktär. Det är inte bara antalet brott som ändras för de olika ursprungsområdena utan även typen av brott. I scenariot där alla invandrare hade kommit från Norden minskar brotten men typiska missbrukarbrott, rattfylleri och stöld ur och från motorfordon hade ökat. För Nordafrika och Västasien hade brotten inte bara ökat. Gatuvåldet (misshandel av obekant man) hade ökat mycket kraftigt.

Uträkning
En beskrivning av hur jag räknade ut de hypotetiska exemplen finns att läsa här.

^1.Mer om den uppskattningen finns i inlägget ”Invandrarna och brotten 1 – Samtliga brott” samt i ”Invandrarna och brotten – Uträkning” där jag mer i detalj redogör för hur jag gick tillväga.

========== =========== =========== =========== ===========

Andra inlägg i samma serie

Invandrarna och brotten 1 – Samtliga brott
Invandrarna och brotten 2 – ”Svartskallemajoriteten”
Invandrarna och brotten 4 – Hiram förbättrar statistiken
Invandrarna och brotten 5 – Våldtäkt

Datakällor och länkar

BRÅ-rapport 1996:2 ”Invandrares och invandrares barns brottslighet”
BRÅ-rapport 2005:17 ”Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet.”
Utländsk eller svensk bakgrund (fin indelning), hela riket, efter ålder i tioårsklasser och kön. År 2002-2011
Befolkningsstatistik 1999 del 3
Efterkrigstidens invandring och utvandring
Statistik över anmälda brott

Invandrarna och brotten 1 – Samtliga brott

Det är inte längre svenskarna som begår de flesta brotten i Sverige. Allting tyder på att personer med utländsk bakgrund nu står bakom en majoritet av den polisanmälda brottsligheten. Det historiska skiftet ägde rum någon gång mellan 2006 och 2009.
Invandrare har länge varit överrepresenterade i brottslighet, men nu begår de alltså med stor sannolikhet också merparten av alla polisanmälda brott.

2005 publicerade Brå (Brottsförebyggande rådet) rapporten ”Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet”. Där är det tydligt att brytpunkten kunde förväntas komma någon gång under 00-talet.

Brårapporterna
Brå har gjort två större undersökningar angående invandrares överrepresentation i brott, 1996 och 2005. ”BRÅ-rapport 1996:2” undersöker åren 1985-1989 och ”BRÅ-rapport 2005:17” undersöker åren 1997-2001. I stora undersökningspopulationer analyserade Brå hur stor del av brottsligheten i Sverige som invandrarna står för. Nedan en tabell från 2005-rapporten som visar vad de båda rapporterna bland annat kom fram till (sid. 32).

Om svenskarna (svenskfödda med båda föräldrarna svenskfödda¹) stod för 68.5 procent av den polisanmälda brottsligheten i slutet av 1980-talet och 55 procent i slutet på 90-talet är det uppenbart att svenskarna någon gång på 00-talet kommer att stå för mindre än hälften av brotten.

De flesta läser antagligen inte så långt som till sidan 32 i rapporten utan förlitar sig på att Brå kommer att betona de viktigaste delarna av resultaten i inledningen. Det viktigaste enligt Brå verkar vara det här som listas som första punkt när de på sidan 10 redovisar “bilden i huvudsak”:

De allra flesta invandrare är inte registrerade för brott,
vare sig i den förra studien eller i den nya.

Det är förstås sant. Men om invandrare hade varit registrerade för 50 000 mord varje år och svenskarna inte ett enda, så hade det fortfarande varit sant.

Om man tydligt både vill visa vad överrepresentationen och vad procentandelarna i tabellen ovan innebär kan man göra så här.

Samtliga brott 1987
Här är resultatet från kolumnen ”Polisanmälda brott 1985-1989” överfört till den polisanmälda brottsligheten 1987.
Då anmäldes det 1 092 417 brott. De med svensk bakgrund står för 68.5 procent vilket motsvarar 748 349 brott.

Stapeln för utländsk bakgrund är uppdelad i tre delar. Den rosa och röda delen visar antalet brott som de folkbokförda med utländsk bakgrund står för. Den undre rosa delen är andelen brott om gruppen hade haft samma brottsbenägenhet som de med svensk bakgrund, 159 842 brott. Den röda delen är antalet brott som utgör överrepresentationen, 151 453 brott. Det totala antalet brott för denna grupp blir således 159 842 + 151 453 = 311 295
Den gula delen är de icke folkbokförda. Asylsökande, illegala, turister, kriminella utländska ligor etc. 32 773 brott.

Samtliga brott 1999
På samma sätt har jag från kolumnen ”Polisanmälda brott 1997-2001″ överfört resultatet till den polisanmälda brottsligheten 1999. Som synes knappar personer med utländsk bakgrund in på dem med svensk bakgrund. Det beror främst på att de med utländsk bakgrund är så många fler än 1987 men också på att överrepresentationen har ökat. Den rosa delen visar det ”normala” antalet brott med svenska mått mätt, och den röda delen visar brotten som vi fick ”i bonus”, 231 512 brott.

De icke folkbokförda ökade sin andel från 3 procent av brotten 1987 till 7 procent 1999.
83 212 anmälda brott.

Överrepresentation
Överrepresentationen har alltså ökat mellan de två rapporterna. För ”invandrares barn” från 1.5 till 1.6 och för de utrikes födda från 2.1 – 2.5. Det låter ju inte så farligt, och det verkar inte Brå tycka heller.

Så här skriver Brå i 2005-rapporten (sid. 34):

..risken att vara registrerad som misstänkt för brott bland dem
som är födda i Sverige av minst en utrikes född förälder är i
stort sett densamma under åren 1997-2001 som den var under
åren 1985-1989 (1,6 jämfört med 1,5)…

Överrisken för dem som själva är födda utomlands har däremot
ökat något, från 2,1 till 2,5.

”Ökat något” skriver Brå. Om man omvandlar ökningen till antal anmälda brott för det år då Brå skrev detta (2005) motsvarar det mer än 50 000 fler brott. Om man räknar från 2000 och fram till och med 2011 innebär ökningen ca 650 000 fler brott.

Varför har då överrepresentationen ökat? Som förklaring till ökningen skriver Brå (sid. 37):

Det beror på att gruppen utrikes födda som helhet ser annorlunda ut i dag än för 12 år sedan. Antalet utrikes födda i landet har ökat med 270 000 personer under dessa år. Många av dem som anlänt till Sverige under denna period är flyktingar från just de områden som både i dag och för tolv år sedan har en särskilt hög överrisk att registreras för brott

Dessa områden är framförallt Mellanöstern och Afrika, och invandringen därifrån har ökat kraftigt de senaste 11 åren.

Samtliga brott 2011
Med resultaten från de två rapporterna som utgångspunkt kan man göra en hyfsad uppskattning² av hur det ser ut idag.

Min beräkning visar att 45.6 procent av brotten begicks av personer med svensk bakgrund. Vilket innebär att svenskarna sedan några år tillbaka begår en minoritet av brotten. Enligt mina beräkningar inträffade brytpunkten 2007.

Interaktivt diagram
Här finns ett interaktivt diagram där man kan följa utvecklingen för ”Samtliga brott” och där fler år finns med.

Uträkning
En mer detaljerad beskrivning av uträkningen finns att läsa här. Där finns också alternativa beräkningar där olika variabler har ändrats i både pessimistisk och optimistisk riktning.

Problematisk kategori
Kategorin ”Samtliga brott” är problematisk i flera avseenden. Grova brott blandas med mer triviala brott. I vissa brottskategorier kan polisen själv påverka antalet anmälningar i stor utsträckning osv. Och kategorin är problematisk inte minst i detta sammanhang eftersom invandrare tenderar att utmärka sig i vissa typer av brott.

I nästa del tar jag upp invandrarna och de grova brotten. Då blir det helt andra siffror.

PS: Om ni använder diagrammen, vänligen länka till detta inlägg så att läsaren kan ta del av texten.

^1.Svenskfödda med två svenskfödda föräldrar är den gamla definitionen på ”svensk bakgrund”. Definitionen ändrades 2003 till att inbegripa även de svenskfödda med en utrikesfödd förälder. BRÅ-rapport 1996:2 kom innan ändringen och den andra rapporten använder också den gamla definitionen. Med goda skäl eftersom svenskfödda med en utrikesfödd förälder är överrepresenterade i den polisanmälda brottsligheten jämfört med svenskfödda med två svenskfödda föräldrar. Jan Ahlberg som skrev rapporten 1996 använde till och med begreppen ”svenskar” och ”invandrare”. Tänk vad konstiga de var förr.

^2. Alla diagram som jag publicerar i detta ämne handlar om uppskattningar. Även de från BRÅ. Ingen har eller kommer någonsin ha full vetskap om hur brottsligheten fördelas. Helt enkelt eftersom alla brott inte klaras upp. Att antalet brott i staplarna är mycket exakta beror på att jag har valt att omvandla procentsiffrorna till antal brott, för att göra det hela lite mer påtagligt.

========== =========== =========== =========== ===========

Andra inlägg i samma serie

Invandrarna och brotten 2 – ”Svartskallemajoriteten”
Invandrarna och brotten 3 – Östasiatisk upprättelse
Invandrarna och brotten 4 – Hiram förbättrar statistiken
Invandrarna och brotten 5 – Våldtäkt

Datakällor

BRÅ-rapport 1996:2 ”Invandrares och invandrares barns brottslighet”
Brårapport 2005:17 ”Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet.”
Utländsk eller svensk bakgrund (fin indelning), hela riket, efter ålder i tioårsklasser och kön. År 2002-2011
Befolkningsstatistik 1999 del 3
Efterkrigstidens invandring och utvandring
Statistik över anmälda brott