Affes Statistik-blogg

Under täcket på Brå

Posted in Kriminalstatistik - Sverige by Affe on oktober 13, 2020
För femton år sedan kom den politiskt känsliga Brå-rapporten: ”Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet”. Var den rapporten korrekt utförd, eller var den ”bearbetad” av ett klåfingrigt Brå så att den gav en felaktig och mer politiskt bekväm bild av brottsutvecklingen? Finns det kanske en förklaring till att statsminister Stefan Löfven ”inte såg det komma”?

Hösten 2019 utkommer en studie från Linköpings universitet med det självförklarande namnet, Går det att lita på Brå?. I den intervjuas anställda och före detta anställda på Brå. Vissa av svaren från intervjupersonerna är uppseendeväckande. Till exempel, på frågan ”Vilken tilltro kan fästas vid yttranden och rapporter från Brå?” svarar en anställd på Brå (sid. 27):

”Det är överhuvudtaget mycket känsligt att titta under täcket på Brå
och frågeställningen är en bomb.”

I studien finns ett intressant avsnitt på sidan 35 (min fetning):

”Ett annat exempel som nämnts vid flera intervjuer gäller en rapport som behandlade ett politiskt känsligt ämne. Åtskilliga anställda uttryckte en frustration över att en nyckelperson vid Brå ändrade slutsatser och undertryckte känsliga resultat i rapporten. Under datainsamlingen till denna rapport uttryckte nyckelpersonen, i samband med en debatt i media, att en ny studie kring detta tema var obehövlig eftersom de data som tidigare rapport bygger på fortfarande var giltiga. Detta trots att det skett omfattande förändringar (av kontext, demografi, lagar etc) som är centrala för att kunna dra slutsatser kring den aktuella frågan.”

”Åtskilliga anställda” bör vara en ganska stor andel, vilket tyder på att frustrationen förmodligen är befogad, och att en förvanskning faktiskt skedde på Brå. Vad kan det i så fall ha handlat om? I studien finns inga detaljer om vilken rapport det rör sig om, men det finns tillräckligt med ledtrådar för att vi ska kunna vara säkra på att det handlar om Brå-rapport 2005:17. Med tanke på att det som de intervjuade är frustrerade över alltså skedde för femton år sedan finns det anledning att tro att just denna förvanskning var särskilt graverande och betydelsefull.

Under lång tid har jag misstänkt oegentligheter från Brå i just den rapporten. De tvivel jag har haft har handlat om de anställda och före detta anställda på Brå. Varför har ingen av dem sagt något? Avsnittet Tystnadskultur vid Brå (sid. 27), samt citatet ovan från Linköpingsstudien har skingrat dessa tvivel.

I detta inlägg vill jag förklara hur jag tror att Brå, precis som de intervjuade vittnade om, ”undertryckte känsliga resultat” och därigenom ”ändrade slutsatser” i Brå-rapport 2005:17. Jag har ingen inside information. Allt är baserat på iakttagelser som gjorts i Brå:s rapporter och i media, vilket betyder att det är kontrollerbara iakttagelser.

Brå-rapport 2005:17

Brå-rapport 2005:17, ”Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet” är utan tvekan den mest politiskt känsliga Brå-rapporten på den här sidan sekelskiftet. Rapporten är en uppföljning till en tidigare rapport från 1996 ”Invandrares och invandrares barns brottslighet”. Nu skulle vi få reda på vad som hänt sedan den tidigare rapporten. Hur ser trenden ut? Åt vilket håll utvecklas kriminaliteten?

Rapporten, som släpptes i december 2005 var försenad, och stämningen kring den var nervös. Folkpartiets dåvarande integrationstalesman Mauricio Rojas skrev på DN-debatt några dagar innan rapporten släpptes:

”Den känsliga fråga rapporten berör förklarar antagligen också den långsamma processen kring publiceringen av den rapport som presenteras på onsdag. De huvudsakliga statistiska resultaten har varit framräknade och analyserade sedan länge, men rapportens offentliggörande har fördröjts eftersom nya granskningar och bearbetningar ansågs nödvändiga beroende på ämnets kontroversiella karaktär.

I våras träffade jag två av de ansvariga för rapportens framtagning, bland dem den nu avlidne Jan Ahlberg som också var författare till rapporten från 1996. Det var ett möte som vittnade om en påtaglig nervositet som publiceringen av den nya rapporten föranledde inom vissa miljöer.”

Vad visade då den rapport som tydligen framkallade en så påtaglig nervositet?

Rapporten från 1996 kom fram till att invandrare (utrikes födda) i jämförelse med svenskar (inrikes födda med inrikes födda föräldrar) var överrepresenterade i registrerad brottslighet med 2,1. Det betyder att det är 2,1 gånger större andel brottsmisstänkta bland invandrarna än vad det är bland svenskarna.1

I 2005-rapporten har överrepresentationen ökat till 2,5. Överrepresentationen får man fram genom att dividera invandrarnas andel brottsmisstänkta med svenskarnas andel. Nedan visas resultaten i procentandelar för samtliga brott i de två rapporterna (1996:2 sid. 41, 2005:17 sid. 41).

Utvecklingen ser ju inte direkt alarmerande ut. Den ser ut så som Stina Holmberg från Brå beskriver den i Expressen februari 2017 där hon argumenterade för att det inte behövs någon ny rapport (min fetning):

”Resultaten är så pass lika över tid, vi ser överrepresentation i varje studie. Fem procent av dem med svenska föräldrar är misstänkta för brott jämfört med tolv procent av utlandsfödda.”

Men stämmer det?

En indikation på att något inte riktigt stämmer med resultatet i Period 2 är Brå:s förklaring till att överrepresentationen (som Brå kallar ”överrisk”) bland invandrare hade ökat från 2,1 till 2,5 sedan den tidigare rapporten (2005:17 sid. 11):

Att överrisken för de utrikes födda har ökat beror inte på att vissa invandrargrupper i dag i större utsträckning är registrerade för brott än för 12 år sedan. Ökningen förklaras i stället i huvudsak av att antalet personer i Sverige som tillhör de flyktinggrupper, som redan i tidigare studier visat sig ha en särskilt hög överrisk, har ökat.

Vad Brå säger är att om vi inte hade haft den invandring vi har haft sedan den tidigare rapporten hade andelen brottsmisstänkta invandrare inte ökat och överrisken hade inte förändrats. Att invandrare med ”en särskilt hög överrisk” hade ökat var den huvudsakliga anledningen till att överrisken för registrerad brottslighet bland invandrare hade ökat.

Emellertid, ser man på procentandelarna ovan så har ju inte andelen brottsmisstänkta invandrare ökat speciellt mycket. Ökningen av invandrarnas överrisk beror nästan helt och hållet på att svenskarnas brottsaktivitet har minskat. Från 5,8 procent till 5,0 procent. Hade svenskarna legat kvar på 5,8 procent, hade ökningen av invandrarnas överrepresentation varit marginell och inte ens märkts, om man bara använder en decimal: 12,4 / 5,8 = 2,1.

Varför poängterar inte Brå det? Anledningen är att Brå inte kan poängtera det, eftersom de då skulle fara med osanning. Brå:s förklaring till ökningen är förmodligen helt korrekt, men resultaten från de båda rapporterna är inte jämförbara. Brå påstår sig göra en uppföljning. Underförstått att den går att jämföra med den tidigare rapporten. Men uppföljningen 2005 visar genomgående för låga procentandelar.

Hur de korrekta procentandelarna såg ut innan Brå ”undertryckte” dem kan man bara spekulera kring. Det finns dock en del att gå på, och eftersom frågan är högintressant har jag gjort beräkningar på vad resultaten på ett ungefär bör ha varit.2. Notera att det är en beräkning, som man givetvis får ta med en nypa salt. De korrekta och jämförbara andelarna för samtliga brott i den senare rapporten bör enligt mina beräkningar vara något i den här stilen.

Andelen brottsmistänkta svenskar är i princip oförändrad. Om det ens är en ökning är den försumbar. Invandrarna däremot har gått från 12 till runt 15 procent brottsmisstänkta.

Att det här resultatet kan ha orsakat nervositet i vissa miljöer är inte förvånande. Brå:s förklaring till invandrarnas ökning, som citerades ovan, blir nu mer begriplig och logisk, men kan bli ännu mer begriplig om man formulerar om stycket och utelämnar ”överrisken”, som i sammanhanget mest bara fördunklar bilden:

Att andelen brottsmisstänkta utrikes födda har ökat beror inte på att vissa invandrargrupper i dag i större utsträckning är registrerade för brott än för 12 år sedan. Ökningen förklaras i stället i huvudsak av att antalet personer i Sverige som tillhör de flyktinggrupper, som redan i tidigare studier visat sig ha en hög andel brottsmisstänkta, har ökat.

Ökningen av andelen brottsmisstänkta invandrare berodde på invandringen. Utan invandringen hade invandrarna enligt Brå alltså legat kvar runt 12 procent. Det var inte, som Brå redovisade, en ökning med bara fyra promilleenheter till 12,4 procent. Det hade varit försumbart. Det var istället en ökning på cirka tre procentenheter.

Genom att inte redovisa jämförbara andelssiffror blir vi bara serverade halva bilden. Brå redovisar visserligen att överrisken har ökat, men de sätter det inte i ett korrekt sammanhang så att man får en tydlig bild av brottsutvecklingen. Resultatet i dess obearbetade form visar att utvecklingen inte alls ser bra ut. Tvärtom ser det riktigt illa ut. Det korrekta och jämförbara resultatet hade varit ett mycket starkt argument för dem som ville minska invandringen. Och omvänt givetvis ett mycket obekvämt resultat för invandringsförespråkarna.

Hur fick Brå ner siffrorna?

I en uppföljning är jämförbarhet A och O. Därför är det viktigt att underlaget för det man undersöker är så likt den tidigare undersökningen som möjligt. Varje avsteg riskerar att försämra jämförbarheten. I synnerhet gäller detta känsliga parametrar som har stor betydelse för det man undersöker. En sådan mycket känslig parameter när det gäller brottslighet är ålder.

Den tidigare undersökningen från 1996 omfattade personer i åldersspannet 15-44 år. Anledningen till det (enligt Brå) är att brottsaktiviteten bland äldre än 44 år är så pass mycket lägre. I uppföljningen 2005 ändrade Brå åldersspannet så att de äldsta var 56 år. Kategorin 45-56-åringar lades alltså till i undersökningspopulationen. Det handlar om hundratusentals personer.

Om man till en grupp med hög brottsaktivitet adderar en grupp med låg brottsaktivitet händer samma sak som när man häller vatten i en drink. Det sker en utspädning. Procentandelen minskar. Både svenskarnas och invandrarnas procentandel brottsmisstänkta är lägre i 2005-undersökningen på grund av att Brå lägger till de äldre åldersgrupperna. Brå kallar detta en ”smärre förändring” (2005:17 sid 26):

”Ambitionen har varit att lägga upp studien så att resultaten går att jämföra med dem som presenterades i Brå:s förra studie. Vissa smärre förändringar har dock gjorts i den nya studien när det gäller vilka som ingår i undersökningen. Den nya studien omfattar således ett större åldersspann i befolkningen.”

Brå motiverar de tillagda åldersgrupperna med att de vill ”kunna göra ytterligare framtida analyser”. Det är ett nonsensargument. Brå kan naturligtvis göra vilka framtida analyser de vill utan att förstöra underlaget i en uppföljande studie.

Men Brå nöjer sig inte med att lägga till fler åldersgrupper. Man kan även bearbeta underlaget genom att skära i den andra änden av åldersspannet. Tar man bort personer från de yngre åldersgrupperna (de mest brottsaktiva) så minskar även det den totala procentandelen brottsmisstänkta (2005:17 sidan 26):

”En annan sak som skiljer de båda studierna åt är att endast straffmyndiga personer har fått ingå i populationen för denna studie, det vill säga personer fyllda 15 år. I den förra studien var den nedre åldersgränsen vid början av observationsperioden 11 år.”

Det är inte helt lätt att direkt förstå vad denna förändring innebär. Som Brå formulerar det låter det som en bra sak att bara ha med straffmyndiga personer. Men att ha med 11-åringar, som i den förra studien, är väsentligt för att fånga upp alla tonåringar. Det blir enklare att greppa om man visualiserar undersökningspopulationen.

I rapporten 1996 undersöktes femårsperioden 1985-1989. Brå tittade på hur många i undersökningspopulationen som var skäligen misstänkta för brott under femårsperioden. Personerna i undersökningspopulationen utgjordes av alla som var födda mellan 1945 och 1974. Tabellen visar hur gamla de olika årgångarna var under observationsperioden. Födelseåren är utvalda så att populationen under observationsperioden ligger inom 15-44 år. De yngsta med födelseår 1974 fyller 11 år under startåret 1985 och 15 år under slutåret 1989. Alla straffmyndiga tonåringar (gulmarkerat) finns därför med under alla fem observationsår.

I bilden nedan visas populationerna sida vid sida. Om Brå hade haft ambitionen att göra en jämförbar uppföljning hade undersökningspopulationen till höger sett exakt likadan ut som den till vänster. Och högst sannolikt gjorde den det, till en början. Men Brå hade som sagt ett behov av att bearbeta rapporten. Det röd- och blå-markerade är förmodligen exempel på den bearbetningen. Större delen (60 procent) av tonårspopulationen tar Brå bort (röd). Under slutåret 2001 finns inga tonåringar med överhuvudtaget.

I enskilda brottskategorier, som typiska ungdomsbrott, bör detta tilltag riskera att starkt påverka resultatet och försämra jämförbarheten med den tidigare rapporten. I den tidigare rapporten fanns ju alla tonåringar med. I en bilaga till detta inlägg tar jag upp hur mycket rån-kategorin kan ha påverkats av att Brå tog bort så många tonåringar.

Ingen av dessa två stora förändringar av undersökningspopulationen ska tydligen spela någon större roll enligt Brå (2005:17 sid. 26):

”Brå:s bedömning är dock att dessa förändringar inte i någon större utsträckning påverkar studiernas jämförbarhet när det gäller resultat.”

Notera vagheten. En ”bedömning” och ”inte i någon större utsträckning”. Varför inte bara kontrollera saken och skriva exakt hur mycket förändringarna påverkar? Brå har ju facit och kan bara mata in det korrekta och jämförbara åldersintervallet. Eller en ännu bättre idé: varför inte strunta i att lägga till och dra ifrån i undersökningspopulationen överhuvudtaget? Då slipper Brå göra så många bedömningar.

Spelar förändringarna någon roll för resultatet?

Nu kan man kanske tycka att förändringarna Brå gjorde i undersökningspopulationen trots allt inte spelar så stor roll. Förändringarna påverkar väl både invandrare och svenskar lika mycket, och även om andelarna inte blir jämförbara bör väl ändå överrisken/överrepresentationen kunna jämföras mellan rapporterna? Problemet är bara att det inte stämmer. Förändringarna påverkar inte invandrare och svenskar lika mycket. Och det beror på invandrarpopulationens sammansättning.

Invandringen till Sverige har sett olika ut under olika perioder. Den tidiga invandringen, ungefär från slutet av 1940-talet till början av 1970-talet, var arbetskraftsinvandring från framförallt Västländer (låg brottsaktivitet) där Norden var mycket dominerande. Den senare invandringen har mer och mer kommit att domineras av asyl- och anhöriginvandring från Mellanöstern och Afrika (hög brottsaktivitet). Skillnaderna i brottsaktivitet syns i tabellen nedan med resultat från 2005-rapporten.

Genom att lägga till de äldre åldersgrupperna ökar Brå andelen personer från områden med låg brottsaktivitet (blå) i undersökningspopulationen. Det är de tidiga invandrarna som har hunnit komma upp i åldrarna. Och motsatsen gäller i den andra änden där Brå skär bort många tonåringar. Bland tonåringarna är andelen personer från områden med hög brottsaktivitet större (röd). Nedan ser man den stora skillnaden i sammansättning beroende på åldersspann för observationsperiodens slutår 2001.3

I den tillagda åldersgruppen 45-56 år utgör personer från områden med låg brottsaktivitet 51,2 procent. Jämfört med den högbrottsaktiva gruppen som utgör 20,4 procent. I åldersgruppen 15-19 år, som Brå tog bort, är förhållandet det motsatta.

Det är mot bakgrund av detta som Brå:s bearbetning av undersökningspopulationen blir riktigt graverande, eftersom de ändrar på något som riskerar att påverka exakt det man mäter, skillnaden i brottsaktivitet mellan svenskar och invandrare. Med andra ord, de förändringar Brå gjorde inte bara dolde trenden, vilket är illa nog, förändringarna gynnade även med stor sannolikhet invandrarna, och fick invandrarnas överrepresentation att minska. Om det gjorde det, och i så fall med hur mycket, vet vi inte förrän det görs en korrekt uppföljning.

Sammanfattning

Detta är vad jag tror hände i korthet. Med det inte sagt att det var så här det gick till i detalj. Men utifrån de iakttagelser jag har gjort ser jag detta händelseförlopp som fullt rimligt och sannolikt. Det är väl värt att gräva i för journalister och forskare.

  1. När resultaten i Brå-rapport 2005:17 är framräknade och analyserna gjorda, visar det sig att slutresultatet är mycket politiskt obekvämt. Andelen brottsmisstänkta svenskar är i princip oförändrad kring 6 procent, medan andelen brottsmisstänkta invandrare har ökat med cirka tre procentenheter från 12 till runt 15 procent. Analyserna visar att ökningen beror på att: ”antalet personer i Sverige som tillhör de flyktinggrupper, som redan i tidigare studier visat sig ha en särskilt hög överrisk, har ökat.”
  1. Med andra ord, invandringen till Sverige var den huvudsakliga anledningen till att andelen brottsmisstänkta invandrare hade ökat sedan den tidigare rapporten. Eftersom svenskarnas brottsandel misstänkta inte hade ökat, eller bara ökat marginellt, gick det inte att förklara invandrarnas ökning med en generell brottsökning. Slutsats: andelen brottsmisstänkta ökar i Sverige på grund av den invandring vi har haft, och kommer därför av allt att döma att fortsätta öka om vi fortsätter i samma stil.
  1. Resultatet hade varit ett mycket starkt argument för dem som ville minska invandringen.
  1. Någon på Brå beslutar att resultatet inte går att publicera innan det har ”bearbetats”. Om beslutet är på eget bevåg eller efter påtryckningar uppifrån vet jag inte, men ”nervositeten i vissa miljöer” som Mauricio Rojas vittnade om, talar för att påtryckningar mycket väl kan ha förekommit.
  1. I minst ett halvår pågår bearbetningen av rapporten. Genom att lägga till och ta bort olika åldersgrupper i underlaget får Brå till slut fram ett önskat och politiskt bekvämt resultat. Ökningen av andelen brottsmisstänkta invandrare landar efter bearbetningen på 0,4 procentenheter. Från 12,0 till 12,4 procent.
  1. En sannolik konsekvens av Brå:s bearbetning av underlaget är också att invandrarna gynnades. Invandrarnas överrepresentation var, på grund av invandrarpopulationens sammansättning, förmodligen högre innan bearbetningen gjordes.
  1. Brå informerar inte om att resultaten efter bearbetningen inte går att jämföra med den äldre rapporten.
  1. Rapporten släpps i december 2005, och sedan dess har Brå, ända fram till 2019, påstått att det inte behövs någon ny rapport eftersom ”resultaten är så pass lika över tid”.

Att den här rapporten kunde klara sig genom en vetenskaplig granskning är uppseendeväckande. Men, som också framkom i studien från Linköpings universitet, det verkar vara lite si och så med den vetenskapliga granskningen på Brå (sid. 31):

En intervjuperson berättade att hen, i egenskap av granskare, vid två tillfällen har kunnat konstatera att de synpunkter som lämnats på ett utkast inte fått önskvärt genomslag i slutprodukten. Intervjupersonen uppfattade att man som granskare utgjorde ett slags alibi åt Brå för rapporternas vetenskapliga kvalitet.

Därför kan det, åtminstone teoretiskt, ha varit så att Jerzy Sarnecki och Sten Höglund, som gjorde den vetenskapliga granskningen av Brå-rapport 2005:17, faktiskt protesterade och informerade Brå om vilken vilseledande uppföljning de hade producerat. Men att Brå inte brydde sig om kritiken.

***

I riksdagens partiledardebatt den 9 september 2020 kopplade statsminister Stefan Löfven ihop migrationen med brottsutvecklingen. Mats Knutson skriver i sin analys:

Stefan Löfven har tidigare närmast reflexmässigt förnekat alla samband mellan invandring och brottslighet. Det har framgått av flera intervjuer bland annat här i SVT.

Det får väl anses vara en etablerad sanning nu när statsministern erkänner detta. Det kunde ha varit en etablerad sanning redan för femton år sedan. Om Brå hade gjort en korrekt och jämförbar uppföljning.

Bilaga

För den mer detaljintresserade har jag gjort en bilaga med några nedslag i rapporten. I bilagan tar jag upp hur en betydande andel rånmisstänkta försvann på grund av bearbetningen, hur Brå vilseledde med hjälp av cherry picking, samt ett misstänkt fall av medveten lögn.

Källor

Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet – Brå-rapport 2005:17
Invandrares och invandrares barns brottslighet – Brå-rapport 1996:2
Ungdomar som rånar ungdomar – Brå-rapport 2000:6
Går det att lita på Brå – Linköpings universitet
Kulturarv ligger bakom invandrarnas brottslighet – Mauricio Rojas DN-Debatt
Sprickan om invandringen och brottsligheten – Expressen
Misstänkta personer efter ålder – Brå

1. I båda rapporterna fanns även invandrares barn redovisade. Det vill säga inrikes födda med minst en utrikes född förälder. Av utrymmesskäl har jag inte tagit med dem. Det finns heller inte lika mycket material om den gruppen jämfört med svenskar och invandrare.

2. För beräkningen har jag dels använt statistik från Brå om misstänkta personer efter ålder för att se hur procentandelarna förändras generellt när man gör liknande förändringar i populationen som Brå gjorde i 2005-rapporten. Dels har jag använt tabell 4 på sidan 64 i 2005-rapporten. Andelen brottsmisstänkta ökar med cirka 20 procent. Lite mer för invandrarna. Det är en försiktig beräkning där invandrarnas överrepresentation blir samma som i huvudrapporten 2,5. Mycket tyder dock på att överrepresentationen faktiskt var högre, men jag har valt att inte ta med det i beräkningen. Om överrepresentationen var högre än 2,5 betyder det förmodligen att svenskarnas andel brottsmisstänkta är överskattad i beräkningen eller att invandrarnas andel brottsmisstänkta är underskattad. Eller både ock.

3. För att dela upp populationen efter låg, medelhög, och hög brottsaktivitet har jag använt en tabell på sidan 62 i 2005-rapporten. Den visar utrikes födda i populationen efter geografiska ursprungsområden. Tabellen är ofullständig och visar bara de dominerande länderna i respektive ursprungsområde. I de flesta fall är det lätt att gissa vilka länder som saknas. Andelen med låg brottsaktivitet (blå) bör vara exakt eftersom det är uppenbart vilka länder som ingår, men det finns en viss osäkerhet för länderna med medelhög och hög brottsaktivet. Om jag har gjort misstag i fördelningen bör det inte röra sig om mer än en procentenhet hit eller dit för de två kategorierna.

Fullbordade våldtäkter 1975-2018 slutlig statistik

Posted in Kriminalstatistik - Sverige by Affe on mars 29, 2019

Nu har den slutgiltiga statistiken för 2018 kommit från Brå. Som vanligt justeras det litegrann uppåt. Denna gång med 116 anmälningar. Ett tidigare inlägg om den preliminära statistiken har fått kritik mot att jag inte redovisar fullbordade våldtäkter och våldtäktsförsök i klump, som Brå brukar göra. Detta trots att jag i inlägget tydligt förklarar varför:

Observera att detta bara är fullbordade våldtäkter. Brå presenterar våldtäktsförsök och fullbordade våldtäkter tillsammans, vilket ger en vilseledande bild då våldtäktsförsöken har en helt annan trend än de fullbordade våldtäkterna.

Fullbordade våldtäkter har ökat med 1 694 procent sedan 1975
Våldtäktsförsök har ökat med 19 procent sedan 1975

Med en så enorm skillnad i trend är det inte bara oseriöst, det är ohederligt, att redovisa dessa två kategorier i klump.

Bäst att tillägga. Givetvis har lagändringar påverkat statistiken, i synnerhet lagändringen 2005. Jag skrev om det för tio år sedan och gjorde även en grov uppskattning av antalet anmälda fullbordade våldtäkter om inte ändringen av sexualbrottslagen hade gjorts 2005. Då kom jag fram till att 2008 års siffror skulle reduceras med 43 procent. Idag skulle en sådan reducering innebära ett resultat på 4 305 fullbordade våldtäkter för 2018. Jag kan tänka mig att det ligger där någonstans. Fortsätter man trenden från 2004 hamnar man runt 4 000 idag. Men vi vet inte, eftersom våra beslutsfattare inte brydde sig om att de förstörde statistiken när de genomförde lagändringarna som de gjorde, och Brå har inte lyft ett finger för att bringa klarhet i hur den egentliga våldtäktsökningen kan tänkas se ut. Det jag skrev för tio år sedan gäller i högsta grad fortfarande.

”Det som är mest frustrerande i detta är att Brå mycket väl kan sätta en man på det här och snabbt ta reda på vilka våldtäktsanmälningar efter 2004 som hade klassats som sexuellt tvång eller någonting annat utan ändringen i lagen. Men icke, de är helnöjda med osäkerheten så de kan fortsätta få folk att tro att hela våldtäktsökningen beror på lagändringar.”

Våldtäkter 1975-2018 ökning med 1666 procent

Posted in Kriminalstatistik - Sverige by Affe on januari 17, 2019

Preliminära siffror för 2018 har kommit från Brå. Precis som förra året har antalet anmälningar ökat mer (467) än vad det totala antalet våldtäkter var 1975 (421). Siffrorna brukar justeras uppåt när de definitiva siffrorna kommer.

Observera att detta bara är fullbordade våldtäkter. Brå presenterar våldtäktsförsök och fullbordade våldtäkter tillsammans, vilket ger en vilseledande bild då våldtäktsförsöken har en helt annan trend än de fullbordade våldtäkterna.

Tagged with:

Överrepresentation i praktiken

Posted in Kriminalstatistik - Sverige by Affe on september 7, 2018

Invandrare och invandrares barn är överrepresenterade i brottslighet. Vad innebär det och vad får det för konsekvenser när de överrepresenterade grupperna ökar?

Överrepresentation i brottslighet mäts genom att jämföra den procentuella andelen kriminella (skäligen misstänkta för brott) i olika grupper. I den senaste stora undersökningen från Brå såg det för samtliga brott ut så här:

Av de utrikes födda var 12,4 procent misstänkta för brott, jämfört med ”födda i Sverige med svenskfödda föräldrar” där bara 5 procent var misstänkta för brott. Utrikes födda är därför överrepresenterade 2,5 gånger (12,4 dividerat med 5).

Under lång tid har Brå inte visat något intresse för att undersöka hur brottsligheten bland invandrare och invandrares barn ser ut.

Expressen feb 2017:

På Brå tycker man att den gamla rapporten från 2005 duger än. Den visar ungefär samma resultat som en tidigare Brå-utredning från 1996 och som undersökningar gjorda av Stockholms universitet sedan 1960-talet – och Brå drar slutsatsen att det ser likadant ut i dag.

– Resultaten är så pass lika över tid, vi ser överrepresentation i varje studie. Fem procent av dem med svenska föräldrar är misstänkta för brott jämfört med tolv procent av utlandsfödda.

Jag har tagit Brå på orden och tittat på hur överrepresentationen såg ut i rapporten från 2005 och visar i denna video vad det får för konsekvenser när populationen förändras och den överrepresenterade gruppen (utländsk bakgrund) ökar sin andel. 1

Naturligtvis går det inte att med exakthet räkna ut antal kriminella på det här sättet. Men om Brå har rätt och om populationen i exemplen är representativ för hela befolkningen är det detta resultat som Brå räknar med.

Det är gamla siffror i Brå:s rapport och överrepresentationen har med mycket stor sannolikhet ökat de senaste 17 åren. Jag har inte tagit hänsyn till det utan tar som sagt Brå på orden.

Tips: Videon är interaktiv. Du kan pausa och dra tidsregeln till önskad populationsförändring för att se resultatet.

1.I exemplen minskar svensk bakgrund i samma hastighet som utländsk bakgrund ökar. Detta har gjorts för att tydliggöra konsekvenserna som populationsförändringen resulterar i. Antalet i hela populationen ligger stadigt på 300 000. Det är bara sammansättningen som förändras.

För att det inte skulle bli för mycket siffror har jag räknat ut den sammanlagda överrepresentationen för invandrare och invandrares barn, baserat på populationen 2017.

Utländsk bakgrund i kommunerna 2002-2027

Posted in Integration, Kriminalstatistik - Sverige, Migration, Prognoser by Affe on juli 28, 2018

Att Sverige har förändrats de senaste decennierna är det nog ingen som förnekar. Men hur stor är förändringen, och hur ser det ut tio år framåt om det får fortsätta på samma sätt? Så här ser utvecklingen i procent ut i Sveriges 25 största kommuner.

Observera att definitionen på ”utländsk bakgrund” skiljer sig från den officiella definitionen som är mer snäv. Mer om denna mer rimliga definition, som har föreslagits av ekonomen Jan Tullberg, kan du läsa om i detta inlägg.

Den första tabellen visar hela befolkningen. Personer med utländsk bakgrund är överrepresenterade i brottsstatistiken. Om man är intresserad av den demografiska förändringens eventuella påverkan på brottsligheten är hela befolkningen ett dåligt mått. Personer med svensk bakgrund dominerar kraftigt bland de äldre, och äldre människor är inte speciellt brottsaktiva.

Bättre då att begränsa urvalet till den problematiska grupp som i alla tider har stått för en stor del av brottsligheten. Framför allt den brottslighet som skapar otrygghet. Våldsbrott, rån, hot etc. Den gruppen är unga män.

Nedan visas utvecklingen i samtliga kommuner. Vissa kommuner har ett stort inslag nordiska invandrare. Vanligtvis på grund av att kommunen gränsar till Norge eller Finland. Eftersom nordiska invandrare har en förhållandevis låg brottsaktivitet finns det anledning att markera vilka kommuner som har ett starkt nordiskt inslag.1 Om över 40 procent av alla utrikes födda män i kommunen hade nordiskt ursprung 2015 är den markerad med turkos bakgrund.

Jag har även gjort en enkel framskrivning baserad på de senaste tio åren. Om utvecklingen fortsätter i samma stil som den har gjort den senaste tioårsperioden blir detta utfallet. Om utvecklingen har varit extra extrem i kommunen blir även framskrivningen extrem. Framskrivningen bör därför inte i första hand ses som en prognos, utan mer som ett mått på hur stor den demografiska förändringen har varit det senaste decenniet.

Samma tabell som ovan men sorterad efter utländsk bakgrund 2017.


Källor

SCB Statistikdatabasen

1.Det finns fler kategorier utrikes födda som har en låg brottsaktivitet. Till exempel östasiater. Tyvärr är den officiella statistiken över demografin i kommunerna mycket bristfällig, så det går inte att utläsa hur stort inslag av andra lågbrottsaktiva grupper det finns i kommunen. Och än mer bristfällig kommer statistiken att bli då SCB 2015 slutade att uppdatera tabellen som jag har använt.

Fullbordade våldtäkter 1975-2017

Posted in Kriminalstatistik - Sverige by Affe on januari 31, 2018

Preliminära siffror för 2017. Definitiva siffror brukar komma i mars. Vanligtvis korrigeras det uppåt.

Uppdatering: Nu har slutsiffrorna kommit och grafiken är uppdaterad. Det blev 141 fler våldtäkter.

Under 2017 anmäldes 6 969 fullbordade våldtäkter – det är en ökning med 658 anmälningar jämfört med 2016. Det är fler än det totala antalet våldtäkter som anmäldes 1984 (630).

Cherry picking in The Washington Post

Posted in Kriminalstatistik - Sverige, Medias mörkning by Affe on mars 4, 2017

The genie is out of the bottle, and the Swedish authorities are trying their best to put it back again. In The Washington Post a criminology professor at Stockholm University, Felipe Estrada, answer the question if Sweden’s welcoming approach to refugees and its alleged effects on crime rates should be a warning sign:

Absolutely not.
Overall, Sweden’s average crime rate has fallen in recent years, Estrada said. That drop has been observed for cases of lethal violence and for assaults, two of the most serious categories of crime.

Then Estrada exemplify with two graphs.

sweden1-1024x758

In Sweden we have been told this for decades like a hypnotizing mantra when people have expressed worries about an increase in violent crime. ”Lethal violence is declining! Dont worry, all is well!”

mobile-phonesBut is lethal violence a good indicator of crime as a whole? No, it’s not. Trauma units save a lot more lives today because of technological advances. And with severe injuries minutes and seconds could be the difference between life and death. The use of mobile phones has exploded during this time period.

It’s more interesting to look at attempted murder or manslaughter where access to mobile phones and technological advances in saving lifes have no impact on the figures.

attempted-musrder

The second example from Felipe Estrada is this:

screen-shot-2017-02-20-at-15-48-56

Note that this is not crime statistics. It is results from victim studies. A problem in Sweden is that victim studies and crime stats seldom follow the same trends. Estrada’s example is a clear case of cherry picking. Below you have the actual crime stats.

assault-women-1981-2016

It’s worth noting that Sweden didn’t start welcoming refugees in large numbers only in recent years. It has been going on för decades. In 1989 Sweden even ”shut the doors” because we couldnt cope with the large numbers. A couple of years later the newly elected right-wing government opened up the doors again.

The surreal taboo against statistics
The reason we are having this debate at all is that the Swedish government refuse to update the crime statistics based on national origin. The most recent figures we have are 16 years old.1. They say immigration has no impact on crime but refuse to update the very statistics that would prove their point. It’s not only suspicious, it’s surreal as Tino Sanandaji writes in the National Review:

The Swedish criminologists and government officials who adamantly deny the effect of immigration on crime don’t know these figures, and strikingly don’t want to know. Americans who are interested in this topic should focus on this surreal taboo against statistics, not cartoonish exaggerations that falsely portray Sweden as a war zone.

1.This report (Brå 2005:17) was poorly done and didnt reveal country of origin. The most recent proper statistics we have, (comparable to studies made in other western countries) is staggeringly 28 years old.

Links:
https://www.washingtonpost.com/news/worldviews/wp/2017/02/20/trump-asked-people-to-look-at-whats-happening-in-sweden-heres-whats-happening-there/?utm_term=.3dc493e7aa26
http://www.internetstatistik.se/artiklar/alla-har-mobil/
http://bra.se

Överrepresentationen som försvann?

Posted in Kriminalstatistik - Sverige by Affe on februari 24, 2017

morgan-valdtakt

Det var ju ingen våldsam minskning precis.

Om männens överrepresentation i våldtäkt1 är 5,1 efter att Brå har kontrollerat för ålder och utbildning, vad var då värdet innan?

Vi vet inte. Tyvärr har Brå råkat glömma att redovisa just den tabellen när det gäller män. För kvinnor däremot redovisas olika brottskategorier både standardiserat och ostandardiserat (sid 45 och sid 69). För män finns bara de standardiserade värdena redovisade (sid 67).

Man kan undra vad de tänkte på Brå. Hela poängen med standardisering är ju att att se skillnaden mellan ostandardiserat och standardiserat. Jerzy Sarnecki kvalitetsgranskade rapporten. Konstigt att inte han upptäckte den här missen.

Var DN fick ”fem gånger vanligare” ifrån är en tabell på sid 43. Där har utrikes födda värdet 5,0. Men den tabellen redovisar alla brottslingar, både män och kvinnor.

http://www.dn.se/nyheter/politik/regeringen-anklagar-sverigedemokraterna-for-att-svartmala-sverige/
2005_17_brottslighet_bland_personer_fodda_sverige_och_utlandet

1.DN skriver ”sexualbrott” men menar ”våldtäkt”.

Invandrarmän i brottsaktiv ålder

Posted in Kriminalstatistik - Sverige, Migration by Affe on augusti 12, 2016

bra_1996Två stora undersökningar har gjorts om invandrares brottslighet. Den senaste gjordes 2005. Det är hög tid för en tredje, men våra makthavare är mycket ovilliga till en ny undersökning. Vad kan det bero på?

1996 kom en rapport som visade på ett problem i det svenska mångkulturella projektet. Rapporten kom från Brottsförebyggande rådet (Brå) och visade att invandrare (utrikes födda) var överrepresenterade i brottsstatistiken. Rapporten undersökte åren 1985-1989 och kom fram till att invandrarnas överrepresentation var 2,1. Det innebär att det bland invandrarna fanns 110 procent fler brottsmisstänkta per capita än vad det fanns bland svenskar (födda i Sverige med båda föräldrarna födda i Sverige).

Om 5 000 personer av 100 000 var brottsmisstänkta bland svenskarna var motsvarande siffra för 100 000 invandrare 10 500 brottsmisstänkta personer.

Nu är ju invandrarna långt ifrån lika många som svenskarna, så överrepresentationen märks inte så mycket. Men ju längre det mångkulturella projektet fortgår, desto mer märkbart kommer det förstås att bli.

2005 kom en uppföljning av rapporten från 1996. Den undersökte åren 1997-2001. Enhetschef Jan Ahlberg på Brå konstaterade att:

den nya rapportens resultat i allt väsentligt bekräftade resultaten från den tidigare rapporten1

Rapporten visade också en annan sak. Problemet hade förvärrats. Istället för 110 procent var det nu 150 procent fler brottsmisstänkta per capita bland invandrare jämfört med svenskar. Utvecklingen gick åt fel håll. Om 5 000 personer av 100 000 var brottsmisstänkta bland svenskarna, var motsvarande siffra för invandrare nu 12 500 brottsmisstänkta.

Överrepresentationen på 150 procent var genomsnittet för invandrarpopulationen. Invandrargrupper från vissa regioner hade en lägre överrepresentation, och från andra regioner var överrepresentationen högre.

andel_registrerade_i_procent

Tabellen visar andel registrerade för brott i respektive grupp under femårsperioden 1997-2001. Den visar inte den faktiska andelen kriminella i de olika grupperna, eftersom långt ifrån alla brott leder till en misstänkt gärningsman. Överrepresentationen på 150 procent gäller för samtliga brott. Vid grövre brott är överrepresentationen ännu högre.2

Varför hade problemet med överrepresentationen förvärrats mellan de båda rapporterna? Brå skriver (min fetning):

Att överrisken [överrepresentationen] för de utrikes födda har ökat beror inte på att vissa invandrargrupper i dag i större utsträckning är registrerade för brott än för 12 år sedan. Ökningen förklaras i stället i huvudsak av att antalet personer i Sverige som tillhör de flyktinggrupper, som redan i tidigare studier visat sig ha en särskilt hög överrisk [överrepresentation], har ökat.

Brå säger att invandrarpopulationens sammansättning förändrades mellan de två rapporterna, och att det är den huvudsakliga förklaringen till att andelen brottsmisstänkta bland invandrarna hade ökat. Hur den populationsförändringen såg ut kan ju då vara av intresse.

För att göra förändringen överblickbar har jag delat in länderna i tre grupper utifrån brottsaktivitet. Se tabellen ovan där det framgår vilka områden det gäller.

Mycket hög brottsaktivitet (röd)
Hög brottsaktivitet (gul)
Låg brottsaktivitet (blå)

För att ytterligare ringa in problemet tittar vi här bara på den mest problematiska gruppen, män i brottsaktiv ålder 15-44 år.

1975
Först en titt på 1975. Året då en enig riksdag beslutade att Sverige ska bli ett mångkulturellt samhälle.

brottsaktiva_1975

Befolkningsstatistiken från denna tid är ofullständig. Siffrorna är ungefärliga.3 Den helt dominerande gruppen är män som kommer från länder med låg brottsaktivitet, circa 121 000. Närmare 90 000 av dem kommer från de nordiska länderna varav circa 68 000 från Finland. Gruppen med mycket hög brottsaktivitet består till största delen av afrikaner (3 200), främst från Nordafrika.

1987
1987 är ett av åren som undersöktes i Brå:s första rapport. Även från 1987 är befolkningsstatistiken ofullständig i flera avseenden men tillräckligt detaljerad för att ge en övergripande bild. Siffrorna är ungefärliga.4

brottsaktiva_1987

Den blå stapeln med låg brottsaktivitet dominerar fortfarande. Den är större än de båda andra tillsammans. En stor del (ca 71 500) är nordiska invandrare. Gul stapel med hög brottsaktivitet har ökat till 60 500. En stor del av den ökningen (10 300) är från Iran.

2000
År 2000 var ett av åren som undersöktes i den andra rapporten.

brottsaktiva_2000

Den blå stapeln har minskat påtagligt. Gul stapel har nästan fördubblats. Och röd stapel har mer än tredubblats. Den här populationsförändringen var enligt Brå huvudförklaringen till att överrepresentationen hade ökat.

Hur agerade våra ansvariga politiker på den här informationen? Hur borde de ha agerat? Vad Brå i praktiken meddelade i rapporten från 2005 var väldigt besvärande och känsligt. Fortsätter Sverige att fylla på med människor från vissa regioner i världen kommer det med största sannolikhet leda till en ökning av brottsligheten. Vi kommer att få fler kriminella per capita i landet. Vilket förstås leder till att vi kommer att behöva fler poliser per capita. Om vi inte justerar polistätheten i takt med ökningen av kriminella kommer polisen till slut att gå på knäna och hamna i ett krisläge. Ett jobbigt faktum som inte är speciellt kul för en politiker att informera sina väljare om.

”Rösta på oss! Med vår invandringspolitik blir Sverige fantastiskt, men vi kommer att behöva förstärka polisen.”

Inget vinnarkoncept precis. En annan strategi är att förändra invandringspolitiken. En tredje strategi är att stoppa huvudet i sanden. En strategi som är möjlig i Sverige eftersom vår tredje statsmakt inte fungerar. Media ska granska makten och se till att politikerna inte kan stoppa huvudet i sanden.

Nio månader efter att rapporten kom fick vi en ny statsminister, Fredrik Reinfeldt. Idag ser det ut så här:

brottsaktiva_2015

Observera att detta gäller folkbokförda 31 december 2015. Handläggningstiden för asylsökande är lång. Det är tveksamt om ens någon av alla dem som kom under rekordåret 2015 finns med i staplarna. Och en stor del av dem som kom 2015 var just män i brottsaktiv ålder, 15-44 år.

Man kan förstås inte säga något med säkerhet om dagens brottslighet bland invandrare bara genom att titta på populationsförändringen. Vi vet inte om en tredje rapport i allt väsentligt skulle bekräfta resultaten från de tidigare rapporterna, så som den andra rapporten bekräftade den första.

morgan-johanssonDet kommer vi heller inte att få veta. Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (s) den 16 februari 2016:

”Mot bakgrund av tidigare studier ser jag inte att ytterligare en rapport om registrerad brottslighet och individers ursprung skulle tillföra kunskap med potential att förbättra det svenska samhället, och jag har därför inte för avsikt att ge Brå något sådant uppdrag.”

Det kan jämföras med vad Brå skrev i förordet till den andra rapporten 2005:

Om den registrerade brottsligheten visar sig vara påfallande hög i några grupper av utlandsfödda så försvinner inte problemen om man inte belyser dem och talar öppet om dem. En korrekt bild av problemens omfattning och utveckling torde i stället vara den bästa grunden för att analysera förhållandena och förbättra alla invånares förutsättningar att fungera väl i Sverige, oavsett etnisk härkomst.

Datakällor:
Folk- och bostadsräkningen 1975
Befolkning Folkmängd 1987 efter kön, ålder, civilstånd
Statistikdatabasen SCB
Brå-rapport 2005:17
Brå-rapport 1996:2

1. På sidan 64 i den andra Brå-rapporten finns också en jämförelse mellan de båda rapporterna. Där kan man se hur lika resultaten är med avseende på ursprungsområden. Det är bara Sydostasien som skiljer sig märkvärt mellan rapporterna.

2. Brå vill i rapport 2005:17 inte redovisa några grövre brott i detalj, utan nöjer sig med att redovisa genomsnittet. Men de ger en ledtråd:

”Allmänt kan dock sägas att de grupper som är särskilt kraftigt överrepresenterade när det gäller att vara misstänkta för brott i relation till sin andel av befolkningen totalt sett, också är det när det gäller de enskilda brottstyperna.”

För till exempel våldtäkt ska genomsnittet 150 procent i tabellen bytas ut mot 400 procent, vilket ger oss en aning om hur det kan se ut i respektive grupp.

3. Befolkningsstatistiken över utrikes födda från denna tid är ofullständig och bara de större ursprungsländerna finns redovisade. De oredovisade länderna ingår i kategorierna ”Övriga Asien”, ”Övriga Europa” etc. och utgör 1,3 procent av invandrarpopulationen (2 134 personer). Dessa osäkra har jag fördelat: 483 i blå stapel, 1 168 i gul stapel och 483 i röd stapel.

4. Statistiken från 1987 är precis som 1975 ofullständig. Bara de större ursprungsländerna finns redovisade. De oredovisade länderna ingår i kategorierna ”Övriga Asien”, ”Övriga Europa” etc. och utgör 8,6 procent av invandrarpopulationen (15 100 personer). Dessa osäkra har jag fördelat: 6 164 i blå stapel, 6 164 i gul stapel och 2 771 i röd stapel. Även om den fördelningen är helt fel skulle inte helhetsbilden förändras på något påtagligt sätt. En annan brist är att det inte går att få fram åldersspannet 15-44 år. 16-44 finns däremot redovisat. Antalet 15-åringar har jag uppskattat utifrån deras genomsnittliga procentuella andel (1,8 %) i åldersgruppen 15-44 år under åren 2000-2015

Anlagda bilbränder 1996-2014

Posted in Kriminalstatistik - Sverige by Affe on oktober 4, 2015

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) skriver:

Eftersom flera brandobjekt kan förekomma vid en och samma brand är summan av antalet brandobjekt större än summan av antalet händelser.

bilbrander_sverige_96_14

Obs! Siffrorna för 1996 och 1997 kan vara av bristande kvalité när det gäller brandorsak meddelar MSB.

%d bloggare gillar detta: