Affes Statistik-blogg

SVT:s Brottspejl är missvisande

Posted in Gammelmedia, Kriminalstatistik - Sverige by Affe on februari 14, 2013

applenSVT har en riktigt bra statistikavdelning med bland annat brottsstatistik. Men på en väsentlig punkt är brottsstatistiken kraftigt missvisande vilket gör att kommunstatistiken skönmålas.
På SVT:s brottspejl kan man ta fram statistik för kommun, län och riket. Man kan även jämföra anmälda brott per capita mellan kommun, län och riket. Det är här som statistiken blir missvisande eller helt enkelt felaktig.

Som exempel kan vi ta Norrköpings kommun. Så här ser sidan ut på SVT:s brottspejl.

norrkoping_svtpejl

Här visas ett diagram som jämför anmälda brott per 100 000 invånare för Norrköpings kommun, Östergötlands län samt Sverige. För 2011 kan vi se att Norrköpings kommun (14 023 brott) visserligen har en högre siffra än Östergötlands län (12 877 brott) – vilket är förståeligt med tanke på att det är en stor kommun – men att kommunen ändå ligger bättre till än Sverige (14 998 brott). Om Norrköping ligger bättre till än hela riket måste det betyda att många andra kommuner ligger sämre till. Det ser med andra ord inte så allvarligt ut för Norrköping.

Men det är något som inte stämmer. Ovanför diagrammet finns en mörkröd cirkel i vilken det står: ”Mycket högt”. Under cirkeln finns en kort sammanfattning för Norrköpings kommun:

”I Norrköpings kommun anmäldes 2011 mycket högre antal fall av alla brott per invånare jämfört med andra kommuner.”

Men hur kan det komma sig när Norrköping ligger bättre till än Sverige? Svaret är att Norrköping förmodligen inte alls ligger bättre till. En mer trolig siffra för Norrköping är runt 16 100 anmälda brott per 100 000 invånare.

Äpplen och päron

uppgift_saknasVad man har gjort är att jämföra äpplen och päron. SVT har använt ett underlag för kommunerna och ett annat för länen och Sverige. Felkällan hittar man i Brå:s statistik över kommunerna. För varje län där kommunerna är listade finns en extra post som heter: ”Uppgift om kommun saknas”.

För Östergötlands del 2011 saknades det uppgift om kommun i hela 7 328 brottsanmälningar. Det är 13,2 procent av det sammanlagda antalet anmälda brott i länet 55 416.

Dessa 13,2 procent faller bort i kommunstatistiken eftersom de inte går att koppla till någon kommun. Däremot räknas de med i både länsstatistiken och i statistiken för hela Sverige. Underlaget för läns- och riksstatistiken är alltså inte samma som för kommunstatistiken. Nästan 200 000 anmälda brott hamnade 2011 i de 21 posterna ”Uppgift om kommun saknas”.

Konsekvensen av detta klantiga sätt att räkna blir att kommunstatistiken skönmålas. Den ser bättre ut än vad den är. Detta rör förstås inte bara Norrköpings kommun. Varenda kommun får ”friserade” siffror på SVT brottspejl.

Det är ganska ögonbrynshöjande att SVT inte har upptäckt detta. Inte minst med tanke på att de har experthjälp från vår favoritprofessor i kriminologi, Jerzy Sarnecki.

Vill man visa jämförelser på det sätt som SVT gör mellan kommun, län och riket och få en rättvisande bild kan man i huvudsak göra på två sätt. Man kan ta bort alla anmälda brott under ”Uppgift om kommun saknas” även när man räknar ut läns- och riksstatistiken. Men det skulle bland annat innebära ett bortfall på 200 000 brott, vilket inte är så lyckat.

Det andra sättet är att fördela brotten som ”har blivit över” i länet till kommunerna. Det vill säga, man antar att de överblivna brotten fördelar sig likadant som brotten som är registrerade på kommunerna.

I Östergötlands län anmäldes 38,01 procent av brotten i Norrköping. 38,01 procent av de 7 328 överblivna brottsanmälningarna är 2  785.

Tillsammans med de 18 277 brotten som 2011 anmäldes i Norrköping blir det 21 062 brott. Omräknat till per capita blir det 16 124 anmälda brott per 100 000 invånare istället för 14 023. Med den nya siffran skulle Norrköping komma en bra bit över anmälda brott i riket och kommunstatistiken skulle komma en bra bit närmare verkligheten.

Så här skulle kurvan för Norrköpings kommun då se ut:
norrkoping_korrigerad

Den nya serien för Norrköpings kommun i siffror: 14917;14284;14618;15076;14875;15332;14676;15789;15738;16107;15042;16124;15674

http://pejl.svt.se/brott/ostergotland/norrkoping/?brott=alla-brott&brottsdata=anmalda-per_capita
www.bra.se
Apples and pears av Petr Kratochvil

Tagged with: ,

Är sociala problem vanligast i orter med få invandrare?

Posted in Kriminalstatistik - Sverige by Affe on februari 12, 2013

samtliga_brott_pc_utlandsk_folkmangd_15_54Stefan Fölster vid det nybildade Reforminstitutet väckte nyligen stor uppmärksamhet med en undersökning som visar att sociala problem är vanligast i orter med få invandrare. Undersökningen kom som på beställning och fick journalister att gå igång på högsta växel. Men det saknas något i undersökningen. Fölster väljer att helt utelämna brottsligheten när han undersöker sociala problem i kommunerna.
Jag har därför ställt samman statistik gällande anmäld brottslighet i alla svenska kommuner. I sammanställningen har jag listat alla kommuner efter alla polisanmälda brott per 100 000 invånare under treårsperioden 2010-2012 och jämför det med procentandel av befolkningen med utländsk bakgrund i kommunen år 2011.

Anledningen till att jag tar med de tre åren 2010-2012 istället för bara 2011 är att vissa kommuner är så små att ovanliga händelser ett år kan påverka kriminalstatistiken starkt åt något håll. Tre års statistik minskar den risken. För att göra tabellen mer lättläst har jag färglagt procentandel av befolkningen med utländsk bakgrund. Över 40 procent = svart, mellan 30-40 procent = lila och så vidare.

Observera att jag har återgett alla kommuner. Därför går det inte att jämföra denna framställning med Reforminstitutets rakt av. Reforminstitutet tyckte inte att skillnaden i storlek mellan Stockholm (864 324 invånare) och till exempel Bjurholm (2 431 invånare) var tillräckligt problematisk, så de slog ihop 45 storstadskommuner till tre. Storstockholm får då 2 091 473 invånare.

Jag har även valt att bara ta med den ”brottsaktiva” åldersgruppen 15-54 år istället för alla åldersgrupper när jag har räknat ut andel med utländsk bakgrund.

Korrelation och kausalitet

Man ser en tydlig tendens i tabellen: ju fler anmälda brott, desto större andel av befolkningen i kommunen har utländsk bakgrund. Men även om olika värden korrelerar med varandra behöver det inte betyda att det finns ett orsakssamband. Sambandet kan istället finnas mellan brottslighet och kommunens storlek, i synnerhet storleken på tätorterna i kommunen. Man vet att benägenheten att begå brott ökar med folkmängden, och invandrare tenderar att bo i större kommuner/tätorter. Därför har jag också lagt in folkmängd 2011 för respektive kommun.

Man ser dock att kopplingen folkmängd och anmälda brott inte alls är så entydig. Det är ganska många både små och medelstora kommuner i toppskiktet. Umeå (plats 161) är bra mycket större än Landskrona (plats 6). Jönköping (plats 90) är större än Katrineholm (plats 10) och så vidare. Korrelationsvärdena ser ut så här:

Anmälda brott/utländsk bakgrund = 0.64
Anmälda brott/folkmängd = 0.49

Andra saker att ta hänsyn till är förstås hur attraktiv kommunen är. Turistmagneter som Åre, Malung-Sälen, Borgholm och Gotland hamnar högt upp på listan både i förhållande till sin folkmängd och andelen med utländsk bakgrund. Där beror sannolikt de höga värdena på människor utifrån som kommer dit och begår brott. Det gäller förstås även storstäder som drar till sig mängder av turister.

Det är med andra ord problematiskt att dra några slutsatser utifrån statistiken, men det finns ändå intressanta saker att notera. Haparanda sticker ut och hamnar ganska långt ner (plats 111) till skillnad från de andra kommunerna med samma färg. Även Gnosjö, Övertorneå och Lidingö bryter mönstret och hamnar långt ner.

En annan kommun utmärker sig också.

Ragunda – helvetet på jorden?

Enligt rapporten från Reforminstitutet verkar det nästan så. När de hade räknat ihop alla ”eländesvariabler” som de kallar dem visade det sig att:

På jumboplatsen och med allra lägst poäng, byggd på genomsnittlig ranking, ligger Ragunda. I 14 av de 18 möjliga variablerna i vårt index finns Ragunda bland de 50 sämsta när vi rankar dem.

Mest ”elände” i form av sociala problem finns alltså enligt Stefan Fölster i Ragunda. Trots att det finns så få invandrare där.

Ragunda finns förstås även med i listan över anmälda brott.

På plats 285 av 290.

Topp 20 snitt

Precis som Reforminstitutet har jag räknat ut snitt för de 20 bästa och 20 sämsta kommunerna i listan.
De 20 kommunerna i topp har fler invandrare än snittet, 33,9 procent.
De 20 kommunerna i botten har färre invandrare än snittet, 8,8 procent.
Snittet för samtliga kommuner är 16,5 %1.

Sökbar tabell

I bloggens interaktiva avdelning finns en sökbar tabell så att du lätt kan hitta kommunen du söker. Där redovisas även om kommunen är över eller under snittet. Uppdatering! Tyvärr fungerade inte tabellen i Internet Explorer igår. Nu ska den fungera.

1.Andelen invånare i Sverige med utländsk bakgrund i åldersgruppen 15-54 år är 23,4 %. Genomsnittet i denna framställning är medelvärdet av de 290 kommunerna, det vill säga, oberoende av storleken på populationerna. Genomsnittet blir då 16,5 %.

Datakällor och länkar

www.bra.se
www.scb.se

Reforminstitutets rapport
Sociala problem vanligast i orter med få invandrare
Förvirrat, Fölster!

Djurplågeri får en egen brottskod

Posted in Kriminalstatistik - Sverige by Affe on januari 22, 2013

border-collie-puppyEfter att tusen och åter tusen djur har plågats av djurplågare i Sverige under all den tid vi har fört statistik över brott ska vi nu börja föra statistik över djurplågeri. Det meddelade Brottsförebyggande rådet den 14 januari när de informerade om de nya brottskoderna.
Beslutet att ge brottskategorin ”Djurplågeri” en egen brottskod gör att vi från och med den 20 december 2012 kan följa anmälningsstatistiken för djurplågeri. Det har tidigare inte gått att göra eftersom Brå klumpade samman djurplågeri-anmälningarna med diverse andra brott som “Myteri”, “Brott mot griftefriden”, “Otillåtet förfarande med pornografisk bild” och tio andra kategorier.

Det är förstås skandalöst att djurplågeri inte tidigare har haft en egen brottskod, och det kommer att ta många år innan vi kan utläsa några trender. Men bättre sent än aldrig.

Alla ni som läste och reagerade på och spred vidare mitt inlägg ”Djurplågeri – inget allmänintresse?” kan sträcka på er. Jag vågar nämligen påstå att både inlägget och reaktionerna spelade en roll. En månad efter att inlägget publicerades tog Brå beslutet att även djurplågeri ska bevärdigas med en egen brottskod.

Tack till signaturen ”Danne” som tipsade om detta.

Nya brottskoder
Djurplågeri – inget allmänintresse?
Foto Michelle Dunbar

Granskning av Affes statistik, del 1 – Replik

Posted in Kriminalstatistik - Sverige by Affe on januari 2, 2013

granskningSidan motargument.se har inlett en ”granskning” av Affes Statistikblogg. Tyvärr har motargument.se missförstått det mesta. Därav detta replikinlägg.
Granskningen illustreras med två diagram som jag aldrig har sett förut. Istället för att använda något av de många hundra diagram som jag har laddat upp på bloggen använder alltså motargument.se två diagram som inte är gjorda av mig. Varför? För att illustrera vad man inte hittar på Affes Statistikblogg?

Artikeln är skriven av Hiram Li och kritiken rör inlägget Invandrarna och brotten del 1 – Samtliga brott där jag kommer fram till att allting tyder på att personer med utländsk bakgrund nu står bakom en majoritet av den polisanmälda brottsligheten.

Han kritiserar mig i huvudsak på två punkter. Hiram Li menar att eftersom Brå:s undersökningar bygger på misstankeregistret så är det omöjligt att utifrån den statistiken säga något om hur många brott som begås av någon gruppering. Problemet med den kritiken är att utredarna på Brå själva gör sådana skattningar. I båda rapporterna om invandrares brottslighet görs detta och i Brå-rapport 1996:2 gör Brå även en framräkning till 1993 som baseras på förändringarna i befolkningen (sid 31). Precis som jag har gjort. Hiram Li bygger sin kritik på en tillspetsad formulering som jag gjorde i ingressen, och han låtsas inte om alla andra ställen i inlägget där jag framhåller att detta givetvis är uppskattningar och ingenting annat. ”Bevis” för hur brottsligheten fördelas går inte att få fram och kommer aldrig någonsin gå att få fram.

Den andra kritiken är mer specificerad och rör ett antagande jag gjorde om att överrepresentationen i brottslighet för personer med utländsk bakgrund har ökat.

Varför är det rimligt att anta att överrepresentationen för personer med utländsk bakgrund har ökat?

Hiram Li skriver:
”Affe bygger sina så kallade rapporter på den ogrundade tesen att överrepresentationen i anmälningar bland invandrare ökar på samma vis mellan slutet av 90-talet och idag som det har ökat mellan slutet av 80-talet och slutet av 90-talet.”

Det är ingen ogrundad tes att överrepresentationen för invandrarna som helhet har ökat. Det är ett fullkomligt logiskt antagande. Hiram Li verkar tro att antagandet bygger på en idé om att invandrare procentuellt sett är mer kriminella idag än de var för 12 år sedan. Det är ett missförstånd som jag här ska försöka förklara med ett exempel.

Här är de med utländsk bakgrund överrepresenterade med 2.4. Det vill säga, det är 2.4 gånger fler misstänkta i gruppen med utländsk bakgrund jämfört med gruppen med svensk bakgrund.

Men, och det är ett jättestort ”men”, de med utländsk bakgrund är ingen enhetlig grupp. I vissa invandrargrupper finns det fler brottsmisstänkta än vad det finns i andra invandrargrupper. För enkelhetens skull antar vi att det i gruppen med utländsk bakgrund i exemplet ovan bara finns två invandrargrupper, från Norden och från Irak, och att de 1999 var lika stora.

Av de 12 misstänkta återfinns 4 i gruppen med nordisk bakgrund och 8 i gruppen med irakisk bakgrund. Procentuellt sett blir det 8 procent misstänkta i den nordiska gruppen och 16 procent i den irakiska.

Jämför man de procentandelarna med gruppen med svensk bakgrund där 5 procent var misstänkta blir överrepresentationen:
Nordisk bakgrund = 1.6
Irakisk bakgrund = 3.2

Överrepresentationen 2.4 är alltså det genomsnittliga värdet av 1.6 och 3.2.

Men vad skulle hända med genomsnittet 2.4 om grupperna, låt säga 12 år senare, inte var lika stora? Om irakierna istället har ökat i antal och utgör 75 procent av de med utländsk bakgrund och de med nordisk bakgrund har minskat och bara utgör 25 procent får vi den här bilden:

Antagandet här är alltså att båda grupperna är precis lika brottsbenägna som de var 1999. Det vill säga, 8 procent av de med nordisk bakgrund var misstänkta för brott vilket resulterar i 2 misstänkta av 25, och 16 procent av de med irakisk bakgrund vilket resulterar i 12 av 75.

Nu är det alltså fler misstänkta i gruppen med utländsk bakgrund, 2 + 12 = 14.

14 procent misstänkta är 2.8 gånger fler än 5 procent misstänkta. Överrepresentationen har således ökat från 2.4 1999 till 2.8 2011. Ökningen beror alltså inte på att en större procentandel irakier är misstänkta för brott utan helt enkelt på att de är fler.

Motargument.se hänger även upp sig på vissa av mina formuleringar. Till exempel denna:

“Om svenskarna (svenskfödda med båda föräldrarna svenskfödda) stod för 68.5 procent av den polisanmälda brottsligheten i slutet av 1980-talet och 55 procent i slutet på 90-talet är det uppenbart att svenskarna någon gång på 00-talet kommer att stå för mindre än hälften av brotten.“

”Det spelar ingen roll hur noga man räknar på det. Detta påstående, som utgör grunden i de rapporterna som Affe har fabricerat, är och förblir ett antagande. Istället för att motivera varför detta antagande skulle vara rimligt så hävdar Affe att “det är fullkomligt uppenbart“. Det finns inget uppenbart i det antagandet. Det finns däremot många anledningar till varför det skulle kunna ske ett trendbrott.”

Skriver Hiram Li utan att ge ett enda exempel på en anledning till ett trendbrott.

Jag utgår från att överrepresentationen för de olika grupperna är på samma nivå som de var i Brå-rapporterna 2005:17 och 1996:2. Helt enkelt eftersom jag inte har något som talar emot det. Mina beräkningar bygger alltså främst på förändringarna inom invandrarpopulationen. Dels har andelen ökat kraftigt och dels har sammansättningen förändrats. För att illustrera förändringen i sammansättning kan man titta på populationsförändringarna i tre grupper utrikes födda. Utrikes födda från Irak, Norden och Afrika. Betänk nu att överrepresentationen för dessa grupper i kategorin ”Samtliga brott” så vitt vi vet är följande:

Norden = 1.7
Afrika = 4.0
Irak = 3.8

Och så här har populationerna i de brottsaktiva åldrarna förändrats de senaste 11 åren:

År 2000 var överrepresentationen för hela gruppen 2.5. Anledningen till att det blir ett så pass lågt värde är att de med nordisk bakgrund är så många. De drar ned värdet.

2011 har det som man ser hänt en del. Förändringen av populationen påverkar överrepresentationen för hela gruppen. Den har på denna relativt korta tid ökat till 3.2.

Att i en uppskattning för 2011 inte justera överrepresentationen utifrån förändringarna i populationerna är ju samma sak som att anta att afrikaner och irakier har blivit mindre brottsbenägna.

Nu finns det ju fler invandrargrupper än de här som påverkar den sammanlagda överrepresentationen. Men det är alltså den här typen av förändringar i invandrarpopulationen som gör det mycket rimligt att anta att överrepresentationen har ökat. Enkelt uttryckt: högriskgrupper har ökat och lågriskgrupper har minskat.

Det finns ett enkelt sätt att ta reda på hur det ligger till i den här frågan. Om vi vill få reda på om de med utländsk bakgrund verkligen står för majoriteten av de polisanmälda brotten, vilket allting tyder på att de gör, så kan man ge Brå i uppdrag att undersöka detta. Men av någon anledning vill inte våra makthavare det.
motion
Länk

========== =========== =========== =========== ===========

Alla inlägg i serien ”Invandrarna och brotten”

Invandrarna och brotten 1 – Samtliga brott
Invandrarna och brotten 2 – ”Svartskallemajoriteten”
Invandrarna och brotten 3 – Östasiatisk upprättelse
Invandrarna och brotten 4 – Hiram förbättrar statistiken
Invandrarna och brotten 5 – Våldtäkt

Datakällor och länkar

BRÅ-rapport 1996:2 ”Invandrares och invandrares barns brottslighet”
BRÅ-rapport 2005:17 ”Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet.”
BRÅ-rapport 2000:6 ”Ungdomar som rånar ungdomar”
Utländsk eller svensk bakgrund (fin indelning), hela riket, efter ålder i tioårsklasser och kön. År 2002-2011
Befolkningsstatistik 1999 del 3
Efterkrigstidens invandring och utvandring
Statistik över anmälda brott
Mauricio Rojas: Kulturarv ligger bakom invandrarnas brottslighet
Granskning av Affes Statistik – del 1

Polisens bemanning och våldsbrotten

Posted in Kriminalstatistik - Sverige by Affe on november 25, 2012

Idag publicerade DN en intressant artikel om polisens bemanning. ”Få poliser är i tjänst när brotten begås”. Granskningen visar att i många län har polisen idag sämre helgbemanning än på 90-talet. Det är en bra granskning, men jag tycker att DN glömde en sak: arbetsbelastningen. Har brottsanmälningarna ökat eller minskat? Om bemanningen har gått ned men brotten har minskat sedan 1998 är det ju inte så mycket att orda om.

Jag gjorde därför en kompletterande sammanställning och plockade även in ökning/minskning av våldsbrotten i respektive län.

Vad diagrammen visar

Den första och andra stapeln är från DN:s granskning. Hur många fler anställda poliser finns det i länet 2012 jämfört med 1998 (första stapeln)? Och hur ser helgbemanningen ut 2012 jämfört med 1998 (andra stapeln)? För mera detaljer om hur de gick tillväga, se DN:s granskning. Den tredje stapeln är mitt komplement och visar ökning/minskning av anmälda våldsbrott 2011 jämfört med 19981.

Exempel Värmland

För Värmlands del har andelen anställda poliser ökat med 9,8 procent sedan 1998. Helgbemanningen har minskat med 22,12 procent. Det vill säga, det är 22,12 procent färre poliser i tjänst under helgen. Våldsbrottsanmälningarna har ökat med 97,26 procent.

Nedan, alla län som var med i DN:s granskning.

Fem län ville inte lämna ut någon information till DN.

Stort tack till signaturen ”Rammstein” för idén till denna framställning.

Datakällor

Få poliser är i tjänst när brotten begås
Brå

1.Anledningen till att jag väljer att jämföra anmälda våldsbrott 1998 med 2011 istället för mars 2012 med mars 1998 är dels för att undvika risken med extrema värden. Mars månad kan ju för något av åren och för något av länen ha visat ovanligt låga eller höga siffror. Och dels för att 2011 års siffror är säkrare. Anmälningsstatistiken för 2012 är fortfarande preliminär.

Tagged with: ,

Djurplågeri – inget allmänintresse?

Posted in Kriminalstatistik - Sverige by Affe on november 23, 2012

Djurplågeri och brott mot försvarslösa djur är någonting som ofta väcker stor upprördhet hos allmänheten. Med all rätt, djur är helt utlämnade till och beroende av människors förmåga att behandla dem väl. Men hos Brå (Brottsförebyggande rådet) bevärdigas djurplågeri inte ens med en egen brottskategori. Istället ligger det ihopklumpat med diverse andra brott som “Myteri”, “Brott mot griftefriden”, “Otillåtet förfarande med pornografisk bild” och tio andra kategorier.

För en tid sedan försökte jag hitta ”Djurplågeri” i Brå:s databas över anmälda brott. Det borde väl ligga under ”Miljöbrott (djur och natur)”. Men jag hittade ingenting. Jag mailade och frågade.

Mailväxling med Brå

Hej,
Var hittar jag statistik om djurplågeri?

Svar från Brå:
Statistiken över anmälda brott bygger på så kallade brottskoder som tas fram av Brå tillsammans med rättsväsendets myndigheter. Djurplågeri saknar unik brottskod utan är in sorterad under en brottskod (1606) som är en så kallade övrigt kod och innehåller ett flertal brott.
Det går därför inte att urskilja just djurplågeri i statistiken. Däremot redovisas djurplågeri i lagföringsstatistiken eftersom den inte bygger på brottskoder utan lagrum. Om du vill veta mer om vilken detaljeringsgrad statistiken över anmälda brott finns på, kan du läsa publikationen, kodning av brott där alla brottskoder står listade. Länk till brottskodningslistan.

Tack för svar. Jag tycker att detta är väldigt märkligt. Vad är anledningen till att Djurplågeri saknar unik brottskod?

Svar från Brå:
Brottskoderna tas fram av Brå i samråd med rättsväsendets myndigheter. Givetvis skulle man kunna önska att det fanns en brottskod för varje unikt brott men ett sådant system skulle vara närmast omöjligt att administrera. Vilka koder som ska finnas görs utifrån en bedömning av vilka brott det finns störst allmän intresse att följa upp.

Tack för ditt svar, som dock ger upphov till ett par följdfrågor.

Ditt svar indikerar att djurplågeri är ett av de brott som enligt Brås och rättsväsendets myndigheters bedömning har mindre allmänt intresse. Hur har ni kommit fram till denna bedömning och vad grundar ni den på?

Det allmänna intrycket enligt min mening är istället att djurplågeri är ett av de brott som tilldrar sig mycket stort intresse och engagemang från allmänhetens sida. Det vore därför intressant att ta del av hur ni har resonerat för att komma fram till denna policy.

Svar från Brå:
Hej,
Här är lite mer information om principer och regler vid införandet av brottskoder.

Dagens brottskodsystem innehåller cirka 400 olika koder. En utökning av antalet brottskoder risker att ge en dålig kvalitet på den information som registreras genom brottkoderna. Man bör därför för varje behov av att ändra eller införa ny brottskod noga överväga ett sådant beslut. Nedan följer principer och riktlinjer för beslut om att införa nya eller ändra befintliga brottskoder.
För att kunna införa nya brottskoder eller ändra befintliga brottskoder ska samtliga av följande grundläggande kriterier vara uppfyllda:

  • Brott som representeras av brottskoder ska regleras i svensk lagstiftning.
  • Informationsbehovet ska vara av långsiktig karaktär.
  • Registrering av efterfrågad information ska förväntas kunna hålla god kvalitet.
  • Efterfrågad information ska passa in i nuvarande och framtida struktur för brottskodsystemet.

För att kunna införa nya brottskoder eller ändra befintliga brottskoder ska, förutom de grundläggande kriterierna, en eller flera av följande kriterier vara uppfyllda för efterfrågad information:

  • avser brottslighet som begås, anmäls i större omfattning eller utgör en större del av rättsväsendets verksamhet.
  • avser allvarlig (grov) brottslighet.
  • avser en av regeringen, rättsväsendet prioriterad brottslighet att följa för att t.ex. kunna förebygga eller utreda brott.
  • avser brottslighet där det finns ett stort och varaktigt samhällsintresse av att kunna följa.
  • behövs av andra mycket centrala och mycket angelägna verksamhetsmässiga skäl.

Som jag tidigare nämnde tas brottskoderna fram av Brå i samråd med rättsväsendets operativa myndigheter. Varför önskemål om egen brottskod för djurplågeri inte inkommit tidigare kan jag icke besvara.

Om du önskar kan du inkomma med ett önskemål om att införa en egen brottskod för djurplågeri så kommer vi pröva detta i när en översyn av brottskoderna görs. Det är dock inte säkert att önskemålet kommer att bifallas utan det måste accepteras av rättsväsendets myndigheter.

(slut på mailväxlingen)

Min kommentar:
Det låter onekligen som att ett brott måste vara synnerligen allvarligt för att få en egen brottskod. Som till exempel det allvarliga brottet:
Överträdelse av tillträdesförbud vid idrottsarrangemang” som har brottskod 4028. I genomsnitt kommer det in fyra anmälningar per år och varje gång blir det krigsrubriker i tidningarna.
Eller:
Tullbrott, ej grovt, vårdslös tullredovisning” med brottskod 4048.
Eller:
Ringa bidragsbrott mot övriga (PPM, CSN och Migrationsverket)” med brottskod 5072. (Ett bidragsbrott kan avses som ”ringa” om beloppet inte överstiger 1 500 kronor.)

Nu tycker jag inte att man ska strunta i att föra statistik över de här brotten. Det är väl bra att man dokumenterar så mycket som möjligt. Inte minst för att kunna följa brottstrender över tid. Men kan någon hävda att de här brotten är grövre eller har mer allmänintresse än djurplågeri?

Jag kollade upp anmälningsstatistiken för brottskodskategorin 1606. En kategori där man lägger de udda och ointressanta(?) brottsanmälningarna som inte passar in någon annanstans. Där återfinns djurplågeri. Tillsammans med ”Myteri”, ”Brott mot griftefriden”, ”Otillåtet förfarande med pornografisk bild” och tio andra kategorier. Kategorin kallas på Brå:s sida:
”Övriga brott mot kap. 16, upplopp, ohörsamhet mot ordningsmakten m.m.”. Inte precis en kategori där man förväntar sig hitta ”djurplågeri”.

Den här anmälningsstatistiken är förstås ganska värdelös. Man kan inte utläsa något om de enskilda brottskategorierna. Jag kollar därför upp lagföringsstatistiken för att få ett hum om hur fördelningen av dessa 14 kategorier kan tänkas se ut. Jag lägger ihop de senaste tio årens domslut, strafförelägganden och åtalsunderlåtelser.

Inte så förvånande dominerar djurplågeri. Inte ett enda fall av myteri eller något förledande av ungdom de senaste tio åren. ”Våldsamt upplopp”1 och ”Ohörsamhet mot ordningsmakten” utgör 22 procent respektive 10 procent. Djurplågeri utgör 61 procent.

Men det är viktigt att komma ihåg att detta är domslut, strafförelägganden och åtalsunderlåtelser. Inte anmälningar. Under perioden 2002-2011 anmäldes 15 470 brott som hamnade under brottskod 1606. Endast 977 gick så långt som till lagföring. Det kan mycket väl vara så att kategorin ”Djurplågeri” dominerar ännu mer i anmälningsstatistiken då många av de anmälningarna förmodligen inte går så långt som till lagföring.

Vad beror då detta på? Varför för man inte anmälningsstatistik över Djurplågeri? Och i den statistik som finns (kod 1606), varför finns inte ”Djurplågeri” med i beskrivningen trots att den sannolikt är den överlägset största kategorin bland de 14 kategorier som finns i brottskod 1606?

En del kanske rycker på axlarna åt detta. Det är ju ”bara” djur. Men förekomsten och eventuell ökning av djurplågeri i ett samhälle är i allra högsta grad intressant. Även för personer som inte bryr sig om djurens lidande.

A study conducted by Northeastern
University and the Massachusetts
SPCA found that people who abuse
animals are five times more likely to
commit violent crimes against humans.
The majority of inmates scheduled to
be executed for murder at California’s
San Quentin penitentiary “practiced”
their crimes on animals, according to
the warden
.

Animal Abuse & Human Abuse: Partners in Crime (obs! starka bilder)

1. Det bör tilläggas att Våldsamt upplopp och Djurplågeri är två mycket olika kategorier när det gäller anmälningar. Ett enda Våldsamt upplopp kan generera väldigt många anmälningar. Det ligger i brottets natur sa att säga. För djurplågeri råder i många fall närmast det motsatta förhållandet. En djurplågare kan plåga djur under lång tid och vid många tillfällen och generera en enda anmälning.

Tagged with: ,

Invandrarna och brotten 5 – Våldtäkt

Posted in Kriminalstatistik - Sverige, Prognoser by Affe on augusti 5, 2012

Brå (Brottsförebyggande rådet) har gjort två stora undersökningar angående våldtäkt och invandrare. Den första blev offentlig, men den andra gömdes undan. Myndigheter och politiker vet hur det ligger till. Men allmänheten ska inte få veta.

När jag har ”våldtäkt” i rubriken ökar besöken på bloggen dramatiskt. Våldtäkt upprör, och med all rätt, det är ett vidrigt brott som berör både kvinnor och män på djupet. Om en koppling görs till invandrares överrepresentation i våldtäktsbrott blir det mycket explosivt. Det här vet förstås våra makthavare och myndigheter. Därför gör de allt för att vi ska sväva i ovisshet. Det handlar sällan om direkta lögner. Det vore för riskabelt. Effektiv propaganda handlar istället om att skapa osäkerhet. Osäkra människor är passiva.

Ett sätt att skapa osäkerhet är att låta bli att undersöka och ta reda på fakta. Eller som i det här fallet: fakta och undersökningsresultat finns, men de släpps inte till allmänheten.

Den enda större undersökning som har gjorts angående invandrares överrepresentation i våldtäkt där resultatet blev offentligt är undersökningen i BRÅ-rapport 1996:2 som avser åren 1985-1989.

Här har jag utgått från den rapportens skattning i Tabell 24 (sid. 74). I cirkeldiagrammet till höger kan man se att redan då (1985-1989) var personer med svensk bakgrund i minoritet med 39 procent.

Detta har jag räknat om till 2011 års förhållanden, se diagrammet högst upp i inlägget. Personer med svensk bakgrund står för 22.4 procent. Anledningen till att svenskarna har en så pass hög procentandel är att jag har tagit hänsyn till den nya sexualbrottslagen som kom 2005. Utan den hade svenskarnas procentandel varit mindre.1 De icke folkbokfördas procentandel har jag låtit vara kvar på 10 procent. Det kan vara lågt räknat. Ökas den procentandelen så skulle förstås svenskarnas procentandel minska.

Vilka begår våldtäkterna?

I Brå-rapporten från 1996 redovisas överrepresentationen bland invandrare för olika brottstyper uppdelat på vilka länder/geografiska områden personerna kom från. Enligt Brå är datamaterialet för bland annat våldtäkt för tunt (sid. 61):

Vad gäller mord, dråp, våldtäkt, övriga sexualbrott, rån och bostadsinbrott är värdena för brottsparticipation för små för att det skall gå att dra slutsatser från dem.

Våldtäktssiffrorna under åren 1985-1989 var på en helt annan nivå än idag. Fördelat på enskilda länder blir materialet ännu tunnare. Det går att dra vissa slutsatser, men för att dra några säkra slutsatser behövs mer data.

Nästan tio år senare 2005 kommer den uppföljande rapporten. Istället för mer data så att vi kan börja dra slutsatser får vi det här beskedet (sid. 44):

I Brå:s förra studie gjordes ganska detaljerade analyser av de utrikes föddas och ”invandrarnas barns” överrepresentation för varje brottstyp uppdelat på vilka länder/geografiska områden personerna kom från. Brå har denna gång bedömt att en så detaljerad analys inte är meningsfull.

Jag kan hålla med. Brå:s ”analyser” är sällan meningsfulla. Däremot är en detaljerad redovisning av resultaten önskvärd.

Det är inte så att Brå inte brydde sig om att ta fram värdena för invandrarnas ursprungsländer. De har givetvis tagit fram alla resultat. Det är efter att de har sett resultaten som de bedömer att det inte är ”meningsfullt” att redovisa dem. Med andra ord vet utredarna på Brå precis hur det ligger till med invandrarnas ursprungsländer i olika brottskategorier. Ansvariga ministrar, både då och nu, har naturligtvis också blivit informerade. Thomas Bodström (s), Beatrice Ask (m), Mona Sahlin (s), Erik Ullenhag (fp), Barbro Holmberg (s), Tobias Billström (m) med flera.

Folkpartiets talesman i flykting- och integrationsfrågor Mauricio Rojas skrev på DN-debatt några dagar innan rapporten släpptes 2005:

Den känsliga fråga rapporten berör förklarar antagligen också den långsamma processen kring publiceringen av den rapport som presenteras på onsdag. De huvudsakliga statistiska resultaten har varit framräknade och analyserade sedan länge, men rapportens offentliggörande har fördröjts eftersom nya granskningar och bearbetningar ansågs nödvändiga beroende på ämnets kontroversiella karaktär.

En som ”granskade” materialet var en viss polsk före detta lantmätare…*host*

Bland alla ”bearbetningar” var en alltså att helt sonika stryka alla resultat om de brottsmisstänktas ursprungsländer i förhållande till specifika brottstyper, till exempel våldtäkt. En uppenbar mörkläggning. Mer än 2 000 enskilda värden som redovisades i den första rapporten saknas i ”uppföljningen”.

Brå väljer alltså att dölja resultat som de får fram i sina undersökningar. Undersökningar som det svenska folket bekostar via skattsedeln. För att få en uppfattning måste vi helt enkelt använda de värden som framkom i den första rapporten. Det är visserligen gamla siffror men för den skull behöver de inte vara missvisande. Mauricio Rojas träffade utredarna nästan ett år innan 2005-rapporten publicerades:

I våras träffade jag två av de ansvariga för rapportens framtagning, bland dem den nu avlidne Jan Ahlberg som också var författare till rapporten från 1996. Det var ett möte som vittnade om en påtaglig nervositet som publiceringen av den nya rapporten föranledde inom vissa miljöer.

Under samtalet konstaterade Ahlberg att den nya rapportens resultat i allt väsentligt bekräftade resultaten från den tidigare rapporten.

Om den nya rapportens resultat i allt väsentligt bekräftade resultaten från den tidigare rapporten bör de gamla siffrorna vara hyfsat tillförlitliga.

Nedan, en uppskattning2 för 2011 baserad på uppgifterna i BRÅ-rapport 1996:2 Tabell 2.3 (sid. 107).

För de tre staplarna som utmärker sig: Övriga Europa, Västasien och Afrika handlar det till viss del om att de utgör stora grupper i invandrarpopulationen. Men det är inte hela förklaringen. De utrikes födda från Afrika är till exempel bara 1 500 fler i populationen än de utrikes födda från Norden, (Ja, du läste rätt. I åldrarna 15-54 är de utrikes födda afrikanerna idag fler än de utrikes födda från Norden). Trots att båda grupperna utgör nästan lika stora populationer är stapeln för Afrika mycket högre än den för Norden. Det beror på afrikanernas överrepresentation.

För Västasien är det framför allt Irak som drar upp stapeln. Irakierna utgör en stor grupp i Sverige, och de råkar ha den näst högsta överrepresentationen för våldtäkt. Endast Nordafrika har ett högre värde.

Kan det möjligen ha varit resultat i den här stilen som utredarna på Brå fick fram 2005? Resultat som bekräftade den första rapporten och gjorde att man kunde börja dra slutsatser. Slutsatser som, om de hade publicerats, kanske hade fått folk att reagera. Reaktioner som kanske hade gjort invandringen till en valfråga i riksdagsvalet ett år senare.

Det får vi kanske aldrig veta, men en sak vet vi med säkerhet: Undersökningsresultaten finns, men de släpps inte till allmänheten.

Uträkning
En redogörelse för hur jag gjorde uppskattningarna finns att läsa här.

1.Eftersom jag tog hänsyn till ändringarna i sexualbrottslagen 2005 hamnade fler våldtäkter i svenskarnas stapel. En stor del av de ”svenska” våldtäkterna är därför av den mindre allvarliga sorten. Sådana som innan lagändringen rubricerades som sexuellt tvång.

2. Alla diagram som jag publicerar i detta ämne handlar om uppskattningar. Även de från BRÅ. Ingen har eller kommer någonsin ha full vetskap om hur brottsligheten fördelas. Helt enkelt eftersom alla brott inte klaras upp. Att antalet brott i staplarna är mycket exakta beror på att jag har valt att omvandla procentsiffrorna till antal brott, för att göra det hela lite mer påtagligt. Uppdatering 12/8: Några värden i diagrammet har justerats.

========== =========== =========== =========== ===========

Andra inlägg i samma serie

Invandrarna och brotten 1 – Samtliga brott
Invandrarna och brotten 2 – ”Svartskallemajoriteten”
Invandrarna och brotten 3 – Östasiatisk upprättelse
Invandrarna och brotten 4 – Hiram förbättrar statistiken

Datakällor och länkar

BRÅ-rapport 1996:2 ”Invandrares och invandrares barns brottslighet”
BRÅ-rapport 2005:17 ”Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet.”
BRÅ-rapport 2000:6 ”Ungdomar som rånar ungdomar”
Utländsk eller svensk bakgrund (fin indelning), hela riket, efter ålder i tioårsklasser och kön. År 2002-2011
Befolkningsstatistik 1999 del 3
Efterkrigstidens invandring och utvandring
Statistik över anmälda brott
Mauricio Rojas: Kulturarv ligger bakom invandrarnas brottslighet

Invandrarna och brotten 4 – Hiram förbättrar statistiken

Posted in Kriminalstatistik - Sverige, Prognoser by Affe on juli 29, 2012

När jag publicerade inlägget Invandrarna och brotten 1 – Samtliga brott gick signaturen Hiram Li i taket. Han skrev ett inlägg på sin blogg som inte var nådigt i sin kritik mot mig. Ett inlägg som han sedan har postat i flera kommentarsfält på nätet.

Hiram hade inte läst på så noga och mycket av hans kritik var inget att bry sig om.1 Men en sak pekade han på som jag hade lite dåligt samvete för, även innan Hiram påpekade det. Det rörde ett antagande om överrepresentationen för 2011 som jag ”höftade”. Jag antog att överrepresentationen hade ökat mellan 1999 och 2011 på samma sätt som den hade ökat mellan 1987 och 1999.

Antagandet baserades på något som Brå skrev i den senare rapporten angående varför de utrikes föddas överrepresentation (överrisk) hade ökat från 2,1 till 2,5 sedan den förra studien.

Brå-rapport 2005:17 (sid. 11):

Att överrisken för de utrikes födda har ökat beror inte på att vissa invandrargrupper i dag i större utsträckning är registrerade för brott än för 12 år sedan. Ökningen förklaras i stället i huvudsak av att antalet personer i Sverige som tillhör de flyktinggrupper, som redan i tidigare studier visat sig ha en särskilt hög överrisk, har ökat.

Med tanke på hur invandringen har sett ut de senaste 12 åren så är det inte orimligt att anta att överrepresentationen har fortsatt att öka. När jag höftar så föredrar jag att vara försiktig så jag halverade ökningen. Istället för en ökning med 0.4 räknade jag med 0.2. Närmare bestämt från 2.47 till 2.67.

Mitt dåliga samvete berodde på att jag var lite lat. Det går nämligen att göra mer precisa beräkningar på hur mycket överrepresentationen kan tänkas ha ökat eller minskat, men det tar sin lilla tid att sammanställa.

Nu har jag iallafall gjort sammanställningen. Utifrån förändringarna i alla populationer med utrikes födda har jag med överrepresentationstalen för respektive ursprungsområde fått fram ett genomsnittligt värde för överrepresentationen 2011. Det var inte det jag först hade höftat, 2.67 men inte långt ifrån. 2.74.

Det nya värdet innebär inga jättestora förändringar men heller inte obetydliga. 12 945 brott från stapeln för svensk bakgrund förs över till stapeln för utländsk bakgrund.

De med svensk bakgrund begick med den första beräkningen 45.6 procent av brotten 2011. Med denna mer genomarbetade – och enligt Hiram Li (med all rätt) mer vetenskapliga – beräkning begick de med svensk bakgrund bara 44.7 procent av brotten.

Ett stort tack till Hiram Li. Utan din input hade jag förmodligen inte gjort denna beräkning. Tack vare dig har vi nu ännu bättre uppskattningar på hur stor andel av brotten som de med utländsk bakgrund begick 2011.

1.Hiram menar att eftersom Brå:s undersökningar bygger på misstankeregistret så är det omöjligt att utifrån den statistiken säga något om hur många brott som begås av någon gruppering. Det är bara det att Brå själva gör sådana skattningar. I båda rapporterna görs detta och i Brå-rapport 1996:2 gör Brå även en framräkning till 1993 som baseras på förändringarna i befolkningen. Precis som jag har gjort. Hiram bygger sin kritik på en tillspetsad formulering som jag gjorde i ingressen, och han låtsas inte om alla andra ställen i inlägget där jag framhåller att detta givetvis är uppskattningar och ingenting annat. ”Bevis” för hur brottsligheten fördelas går inte att få fram.

========== =========== =========== =========== ===========

Andra inlägg i samma serie

Invandrarna och brotten 1 – Samtliga brott
Invandrarna och brotten 2 – ”Svartskallemajoriteten”
Invandrarna och brotten 3 – Östasiatisk upprättelse
Invandrarna och brotten 5 – Våldtäkt

Datakällor och länkar

BRÅ-rapport 1996:2 ”Invandrares och invandrares barns brottslighet”
BRÅ-rapport 2005:17 ”Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet.”
Utländsk eller svensk bakgrund (fin indelning), hela riket, efter ålder i tioårsklasser och kön. År 2002-2011
Befolkningsstatistik 1999 del 3
Efterkrigstidens invandring och utvandring
Statistik över anmälda brott
Ovetenskaplig rapport på Affes statistikblogg

Invandrarna och brotten 3 – Östasiatisk upprättelse

Posted in Kriminalstatistik - Sverige, Migration by Affe on juli 22, 2012

Invandrare är överrepresenterade i brottsligheten. Men det finns mycket stora skillnader mellan olika invandrargrupper. Invandrare från Östasien är i många fall till och med underrepresenterade.
Västasiaternas överrepresentation i brottslighet är till exempel 3,8 jämfört med östasiaternas 1,0. Även om man förstår vad det betyder är det ändå svårt att bilda sig en uppfattning.

För att göra skillnaderna åskådliga har jag räknat ut hur mycket mer/mindre polisanmälda brott Sverige hade haft 2011 om alla invandrare hade varit från ett speciellt ”ursprungsområde”. Dessa hypotetiska exempel kan man sedan jämföra både med varandra och med den nuvarande invandringen.1

Eftersom det rör sig om ett ordentligt antal staplar lämpar det sig väl med ett interaktivt diagram för denna framställning. Klicka på bilden till höger för att komma dit. Och känner du någon östasiat, förmedla gärna länken. Han/hon kommer att bli glad.

I det interaktiva diagrammet redovisas överrepresentationen i brottslighet för alla ”ursprungsområden” som Brå kallar det. Iran, Indien samt två hemliga länder redovisas också. De hemliga länderna har extrema värden åt olika håll. Brå vill inte avslöja vilka länder det är.

Det och andra saker som Brå har ”bedömt inte är meningsfullt” att redovisa, samt deras klåfingrighet, deras omdefinieringar, deras omkategoriseringar och rent allmänt hur usel BRÅ-rapport 2005:17 är jämfört med den tidigare rapporten, kommer jag att ta upp i ett senare inlägg.

Vad diagrammen inte visar
En sak som framställningen inte visar är brottslighetens karaktär. Det är inte bara antalet brott som ändras för de olika ursprungsområdena utan även typen av brott. I scenariot där alla invandrare hade kommit från Norden minskar brotten men typiska missbrukarbrott, rattfylleri och stöld ur och från motorfordon hade ökat. För Nordafrika och Västasien hade brotten inte bara ökat. Gatuvåldet (misshandel av obekant man) hade ökat mycket kraftigt.

Uträkning
En beskrivning av hur jag räknade ut de hypotetiska exemplen finns att läsa här.

1.Mer om den uppskattningen finns i inlägget ”Invandrarna och brotten 1 – Samtliga brott” samt i ”Invandrarna och brotten – Uträkning” där jag mer i detalj redogör för hur jag gick tillväga.

========== =========== =========== =========== ===========

Andra inlägg i samma serie

Invandrarna och brotten 1 – Samtliga brott
Invandrarna och brotten 2 – ”Svartskallemajoriteten”
Invandrarna och brotten 4 – Hiram förbättrar statistiken
Invandrarna och brotten 5 – Våldtäkt

Datakällor och länkar

BRÅ-rapport 1996:2 ”Invandrares och invandrares barns brottslighet”
BRÅ-rapport 2005:17 ”Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet.”
Utländsk eller svensk bakgrund (fin indelning), hela riket, efter ålder i tioårsklasser och kön. År 2002-2011
Befolkningsstatistik 1999 del 3
Efterkrigstidens invandring och utvandring
Statistik över anmälda brott

Invandrarna och brotten 2 – ”Svartskallemajoriteten”

Posted in Kriminalstatistik - Sverige by Affe on juli 14, 2012

Hur är det egentligen med ”svartskallemajoriteten” på våra fängelser? Är den enorm som Jan Guillou påstår?
Från kriminalvården får vi inga svar. De får nämligen inte berätta hur det ser ut.

Statistiken över invandrarnas överrepresentation i brott säger desto mer. Den bekräftar den – som Guillou skriver – ”närmast chockartade bild” som han fick under ett besök på Norrtäljefängelset. Och det är ändå 16 år sedan.

Tittar man flyktigt på den magra statistik som Brå ändå har publicerat så får man inte intryck av att det skulle vara riktigt så illa. Det var nog därför Jan Guillou blev chockad. Anledningen till det är att Brå:s favoritkategori ”samtliga brott” knappast är ett bra mått på hur det ser ut i våra fängelser. I ”samtliga brott” blandas klotter och snatterier med mord, våldtäkt och rån.

När ”Brottsligheten minskar” eller när ”Invandrare är något överrepresenterade i brottslighet” är det just ”samtliga brott” som det refereras till. Men invandrarnas överrepresentation är mycket större när det gäller vissa brott. Brotten som kan leda till fängelse.

Rån inkl. grovt
Här har jag gjort på samma sätt som i inlägget om ”samtliga brott”. Jag matar in överrepresentationen som framkom i de båda Brå-rapporterna 1996:2 och 2005:17, populationsandelarna samt antalet polisanmälda brott för 1987, 1999 och 2011. De två första diagrammen är alltså de båda rapporternas resultat1. Med andra ord, detta vet våra politiker och berörda myndigheter om. 2011 är en framräkning.

Den rosa delen är ”normalrepresentationen”. Det vill säga, den andel brott som de folkbokförda med utländsk bakgrund hade begått om de proportionellt sett hade begått lika många brott som svenskarna. Den röda delen visar antalet brott som samma grupp har begått på grund av att de är överrepresenterade. Den gula delen är andelen brott som har begåtts av de icke folkbokförda. Asylsökande, illegala invandrare, turister etc.1

Ja vad ska man säga? Det ser inte så bra ut. Men det kan mycket väl vara ännu värre.

”Brister ska inte upprepas”
I 2005-rapporten är Brå inte alls lika generös med uppgifter som i 1996-rapporten. Jan Ahlberg som författade den första rapporten avled 2005. I den nya rapporten som kom i december 2005 lovar Brå (sid. 15) att:

”brister i den förra studien inte ska upprepas”.

En ”brist” i den första rapporten var förmodligen att den innehöll lite för mycket information, eftersom så mycket som redovisades i den helt saknas i den andra rapporten. Bland mycket annat har Brå i den andra rapporten tagit bort beräkningar som visar ”skattad andel brott i hela landet”. Det vill säga, resultatet i undersökningspopulationen skattas till hela befolkningen efter att olika faktorer har vägts in. Dessa olika faktorer gör att skattningen kan ge intressanta resultat, och inte sällan blir justeringen så att säga inte till invandrarnas favör.

Ahlbergs skattning för rånen resulterar i att svenskarna står för bara 56 procent av brotten 1987. Till skillnad från 60.9 procent ovan. Om man väger in Ahlbergs skattning i alla tre åren blir resultatet:

Eftersom skattningar saknades i 2005-rapporten har jag i diagrammet ovan räknat ut vad Ahlbergs skattning skulle innebära även för 1999 och 2011. Hur den beräkningen gjordes skriver jag om här.

Malmö
I diagrammet till höger har jag överfört resultatet på Malmö 2011.

Malmö är visserligen bara en stad, men det är ändå en ganska stor stad. För personer i de brottsaktiva åldrarna 15-54 år är personer med utländsk bakgrund sedan några år tillbaka redan i majoritet. Skiftet ägde rum 2005. Det kan man utläsa i diagrammet där den rosa delen (160) i den andra stapeln är större än den blå (141). Att titta på Malmö är, åtminstone i det här sammanhanget, som att se in i Sveriges framtid.

Resultatet för Malmö blir inte helt oväntat ännu värre än för hela Sverige. Bara 12.9 procent av rånen begås av personer med svensk bakgrund.

Kan det verkligen vara så här illa? Finns det någonting, förutom den uppfattning man får när man läser mellan raderna i nyhetsflödet, som indikerar att de här uppskattningarna inte är helt uppåt väggarna? Ja, det finns det faktiskt. En liten undersökning från Brå som inte fick mycket utrymme i media. Undersökningen heter ”Ungdomar som rånar ungdomar”. I den undersökte Brå ”ungdomsrån” i Stockholm och Malmö 1999. I resultatet redovisades svensk/utländsk bakgrund.

Brå:s undersökning av ungdomsrån år 1999 visade för Malmös del att:

  • 69 procent av de misstänkta gärningsmännen var födda i utlandet.
  • 21 procent av de misstänkta gärningsmännen var födda i Sverige av minst en utlandsfödd förälder.
  • 10 procent var födda i Sverige av två svenskfödda föräldrar.

Att jämföra med den uppskattning jag fick fram för rånbrotten i Malmö 2011. Nu syns inte den fördelningen i staplarna, men den ser ut så här:

  • 66.4 procent av de misstänkta gärningsmännen var födda i utlandet.
  • 20.7 procent av de misstänkta gärningsmännen var födda i Sverige av minst en utlandsfödd förälder.
  • 12.9 procent var födda i Sverige av två svenskfödda föräldrar.

Nu handlar resultaten visserligen om två olika år, (jag har inte alla nödvändiga data för att göra en uppskattning av Malmö 1999), men de båda resultaten visar ändå på en uppseendeväckande likhet.

51 100 rån. Svenskar, gapa och svälj
Att delen på stapeln som visar överrepresentationen är röd är mycket medvetet. Rött är en varningsfärg. Att människor begår brott får man tyvärr räkna med. Man kan till och med kanske acceptera att folk som invandrar hit är lika kriminella som svenskarna (den rosa delen). Men den röda delen är inte acceptabel. Ansvarsfulla politiker skulle se till att den delen var så liten som möjligt. Sedan millennieskiftet till och med 2011 rör det sig om sammanlagt 51 100 rån som enbart har med överrepresentationen att göra. De rosa och gula delarna är inte inräknade. De 51 100 (polisanmälda) rånen är som Julia Caesar skriver: Priset vi betalar.

Interaktivt diagram och kortlänk
Ett interaktivt diagram för rånbrotten finns här.

Om ni vill länka till den här sidan utan att den fastnar i ett filter (på grund av rubriken) går det bra att använda denna kortlänk. http://wp.me/pvGrS-1o3

Nästa del
Jag kommer att ta upp fler brottskategorier i senare delar, men i del tre tänkte jag att östasiaterna ska få upprättelse. Det är på tiden. Att invandrare är överrepresenterade i brottsligheten betyder inte att alla grupper av invandrare är lika överrepresenterade. Tvärtom så är det mycket stora skillnader. Det kommer jag att visa i nästa del.

Uträkning
En beskrivning av hur jag gjorde uppskattningarna i det andra diagrammet (den med Ahlbergs skattning inkluderad) finns att läsa här.

1.Brå-rapporterna 1996:2 och 2005:17 undersökte åren 1985-1989 samt 1997-2001. Åren 1987 och 1999 som jag har valt är ”mittåren” i de undersökningarna och borde vara de år som överensstämmer bäst med resultaten.

2. Alla diagram som jag publicerar i detta ämne handlar om uppskattningar. Även de från BRÅ. Ingen har eller kommer någonsin ha full vetskap om hur brottsligheten fördelas. Helt enkelt eftersom alla brott inte klaras upp. Att antalet brott i staplarna är mycket exakta beror på att jag har valt att omvandla procentsiffrorna till antal brott, för att göra det hela lite mer påtagligt.

========== =========== =========== =========== ===========

Andra inlägg i samma serie

Invandrarna och brotten 1 – Samtliga brott
Invandrarna och brotten 3 – Östasiatisk upprättelse
Invandrarna och brotten 4 – Hiram förbättrar statistiken
Invandrarna och brotten 5 – Våldtäkt

Datakällor och länkar

BRÅ-rapport 1996:2 ”Invandrares och invandrares barns brottslighet”
BRÅ-rapport 2005:17 ”Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet.”
BRÅ-rapport 2000:6 ”Ungdomar som rånar ungdomar”
Utländsk eller svensk bakgrund (fin indelning), hela riket, efter ålder i tioårsklasser och kön. År 2002-2011
Befolkningsstatistik 1999 del 3
Efterkrigstidens invandring och utvandring
Statistik över anmälda brott

http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/guillou/guillou6.html

Invandrarna och brotten 1 – Samtliga brott

Posted in Kriminalstatistik - Sverige, Prognoser by Affe on juli 9, 2012

Det är inte längre svenskarna som begår de flesta brotten i Sverige. Allting tyder på att personer med utländsk bakgrund nu står bakom en majoritet av den polisanmälda brottsligheten. Det historiska skiftet ägde rum någon gång mellan 2006 och 2009.
Invandrare har länge varit överrepresenterade i brottslighet, men nu begår de alltså med stor sannolikhet också merparten av alla polisanmälda brott.

2005 publicerade Brå (Brottsförebyggande rådet) rapporten ”Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet”. Där är det tydligt att brytpunkten kunde förväntas komma någon gång under 00-talet.

Brårapporterna
Brå har gjort två större undersökningar angående invandrares överrepresentation i brott, 1996 och 2005. ”BRÅ-rapport 1996:2” undersöker åren 1985-1989 och ”BRÅ-rapport 2005:17” undersöker åren 1997-2001. I stora undersökningspopulationer analyserade Brå hur stor del av brottsligheten i Sverige som invandrarna står för. Nedan en tabell från 2005-rapporten som visar vad de båda rapporterna bland annat kom fram till (sid. 32).

Om svenskarna (svenskfödda med båda föräldrarna svenskfödda1) stod för 68.5 procent av den polisanmälda brottsligheten i slutet av 1980-talet och 55 procent i slutet på 90-talet är det uppenbart att svenskarna någon gång på 00-talet kommer att stå för mindre än hälften av brotten.

De flesta läser antagligen inte så långt som till sidan 32 i rapporten utan förlitar sig på att Brå kommer att betona de viktigaste delarna av resultaten i inledningen. Det viktigaste enligt Brå verkar vara det här som listas som första punkt när de på sidan 10 redovisar “bilden i huvudsak”:

De allra flesta invandrare är inte registrerade för brott,
vare sig i den förra studien eller i den nya.

Det är förstås sant. Men om invandrare hade varit registrerade för 50 000 mord varje år och svenskarna inte ett enda, så hade det fortfarande varit sant.

Om man tydligt både vill visa vad överrepresentationen och vad procentandelarna i tabellen ovan innebär kan man göra så här.

Samtliga brott 1987
Här är resultatet från kolumnen ”Polisanmälda brott 1985-1989” överfört till den polisanmälda brottsligheten 1987.
Då anmäldes det 1 092 417 brott. De med svensk bakgrund står för 68.5 procent vilket motsvarar 748 349 brott.

Stapeln för utländsk bakgrund är uppdelad i tre delar. Den rosa och röda delen visar antalet brott som de folkbokförda med utländsk bakgrund står för. Den undre rosa delen är andelen brott om gruppen hade haft samma brottsbenägenhet som de med svensk bakgrund, 159 842 brott. Den röda delen är antalet brott som utgör överrepresentationen, 151 453 brott. Det totala antalet brott för denna grupp blir således 159 842 + 151 453 = 311 295
Den gula delen är de icke folkbokförda. Asylsökande, illegala, turister, kriminella utländska ligor etc. 32 773 brott.

Samtliga brott 1999
På samma sätt har jag från kolumnen ”Polisanmälda brott 1997-2001″ överfört resultatet till den polisanmälda brottsligheten 1999. Som synes knappar personer med utländsk bakgrund in på dem med svensk bakgrund. Det beror främst på att de med utländsk bakgrund är så många fler än 1987 men också på att överrepresentationen har ökat. Den rosa delen visar det ”normala” antalet brott med svenska mått mätt, och den röda delen visar brotten som vi fick ”i bonus”, 231 512 brott.

De icke folkbokförda ökade sin andel från 3 procent av brotten 1987 till 7 procent 1999.
83 212 anmälda brott.

Överrepresentation
Överrepresentationen har alltså ökat mellan de två rapporterna. För ”invandrares barn” från 1.5 till 1.6 och för de utrikes födda från 2.1 – 2.5. Det låter ju inte så farligt, och det verkar inte Brå tycka heller.

Så här skriver Brå i 2005-rapporten (sid. 34):


..risken att vara registrerad som misstänkt för brott bland dem
som är födda i Sverige av minst en utrikes född förälder är i
stort sett densamma under åren 1997-2001 som den var under
åren 1985-1989 (1,6 jämfört med 1,5)…

Överrisken för dem som själva är födda utomlands har däremot
ökat något, från 2,1 till 2,5.

”Ökat något” skriver Brå. Om man omvandlar ökningen till antal anmälda brott för det år då Brå skrev detta (2005) motsvarar det mer än 50 000 fler brott. Om man räknar från 2000 och fram till och med 2011 innebär ökningen ca 650 000 fler brott.

Varför har då överrepresentationen ökat? Som förklaring till ökningen skriver Brå (sid. 37):

Det beror på att gruppen utrikes födda som helhet ser annorlunda ut i dag än för 12 år sedan. Antalet utrikes födda i landet har ökat med 270 000 personer under dessa år. Många av dem som anlänt till Sverige under denna period är flyktingar från just de områden som både i dag och för tolv år sedan har en särskilt hög överrisk att registreras för brott

Dessa områden är framförallt Mellanöstern och Afrika, och invandringen därifrån har ökat kraftigt de senaste 11 åren.

Samtliga brott 2011
Med resultaten från de två rapporterna som utgångspunkt kan man göra en hyfsad uppskattning2 av hur det ser ut idag.

Min beräkning visar att 45.6 procent av brotten begicks av personer med svensk bakgrund. Vilket innebär att svenskarna sedan några år tillbaka begår en minoritet av brotten. Enligt mina beräkningar inträffade brytpunkten 2007.

Interaktivt diagram
Här finns ett interaktivt diagram där man kan följa utvecklingen för ”Samtliga brott” och där fler år finns med.

Uträkning
En mer detaljerad beskrivning av uträkningen finns att läsa här. Där finns också alternativa beräkningar där olika variabler har ändrats i både pessimistisk och optimistisk riktning.

Problematisk kategori
Kategorin ”Samtliga brott” är problematisk i flera avseenden. Grova brott blandas med mer triviala brott. I vissa brottskategorier kan polisen själv påverka antalet anmälningar i stor utsträckning osv. Och kategorin är problematisk inte minst i detta sammanhang eftersom invandrare tenderar att utmärka sig i vissa typer av brott.

I nästa del tar jag upp invandrarna och de grova brotten. Då blir det helt andra siffror.

PS: Om ni använder diagrammen, vänligen länka till detta inlägg så att läsaren kan ta del av texten.

1.Svenskfödda med två svenskfödda föräldrar är den gamla definitionen på ”svensk bakgrund”. Definitionen ändrades 2003 till att inbegripa även de svenskfödda med en utrikesfödd förälder. BRÅ-rapport 1996:2 kom innan ändringen och den andra rapporten använder också den gamla definitionen. Med goda skäl eftersom svenskfödda med en utrikesfödd förälder är överrepresenterade i den polisanmälda brottsligheten jämfört med svenskfödda med två svenskfödda föräldrar. Jan Ahlberg som skrev rapporten 1996 använde till och med begreppen ”svenskar” och ”invandrare”. Tänk vad konstiga de var förr.

2. Alla diagram som jag publicerar i detta ämne handlar om uppskattningar. Även de från BRÅ. Ingen har eller kommer någonsin ha full vetskap om hur brottsligheten fördelas. Helt enkelt eftersom alla brott inte klaras upp. Att antalet brott i staplarna är mycket exakta beror på att jag har valt att omvandla procentsiffrorna till antal brott, för att göra det hela lite mer påtagligt.

========== =========== =========== =========== ===========

Andra inlägg i samma serie

Invandrarna och brotten 2 – ”Svartskallemajoriteten”
Invandrarna och brotten 3 – Östasiatisk upprättelse
Invandrarna och brotten 4 – Hiram förbättrar statistiken
Invandrarna och brotten 5 – Våldtäkt

Datakällor

BRÅ-rapport 1996:2 ”Invandrares och invandrares barns brottslighet”
Brårapport 2005:17 ”Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet.”
Utländsk eller svensk bakgrund (fin indelning), hela riket, efter ålder i tioårsklasser och kön. År 2002-2011
Befolkningsstatistik 1999 del 3
Efterkrigstidens invandring och utvandring
Statistik över anmälda brott

Sexualbrott 1975-2011

Posted in Kriminalstatistik - Sverige by Affe on februari 8, 2012

Våldtäkt har på senare år omdefinierats så att det omfattar brott som tidigare rubricerades som sexuellt tvång och sexuellt ofredande. Detta brukar användas som en förklaring till den kraftiga ökningen av anmälda våldtäkter efter 2005.

Lagändringen förklarar säkerligen en del av ökningen men långtifrån hela. För att få en bättre helhetsbild av utvecklingen har jag slagit ihop de sexualbrott som kan tänkas ha påverkats av lagändringen. (Några kategorier är relativt nya och är medtagna eftersom de tidigare hade hamnat i kategorin ”sexuellt tvång, utnyttjande”.)

Jämfört med våldtäktsstatistiken, där det förekommer en kraftig ökning 2005, blir kurvan nu jämnare vilket var förväntat. Men ökningen är fortfarande kraftig trots att vi har kompenserat för lagändringen. Ökad anmälningsbenägenhet är då förklaringen. Vi har alltså stadigt blivit mer anmälningsbenägna från cirka 1981 till nu, med undantag av en plötslig extra ökad benägenhet 1993. En benägenhet som inte matchades förrän fem år senare.

De svaga siffrorna till vänster är folkmängden som hade behövts för att matcha 1975 års siffror. Till exempel, om vi 2011 hade haft samma förhållande folkmängd/brott som vi hade 1975 så hade Sverige haft 79,9 miljoner invånare.

(Det mindre diagrammet är samma som det stora men i en mer bloggvänlig storlek.)

Våldsbrott 1975-2011

Posted in Kriminalstatistik - Sverige by Affe on januari 12, 2012

Inget nytt under solen. Som vanligt slår anmälda våldsbrott rekord. Jag noterar att det är 30 316 fler våldsbrottsanmälningar 2011 jämfört med 2004. Det är fler än det totala antalet anmälningar som gjordes 1975.

De svaga siffrorna till vänster är folkmängden som hade behövts för att matcha 1975 års siffror. Till exempel, om vi 2011 hade haft samma förhållande folkmängd/brott som vi hade 1975 så hade Sverige haft 35,2 miljoner invånare.

Bloggvänlig storlek

Tagged with:

Katarina Sandström gör ett förtydligande

Posted in Kriminalstatistik - Sverige, Medias mörkning by Affe on augusti 24, 2011

Den glömda stapeln – PI påverkar

Vakthundarna på våra bibliotek

Posted in Kriminalstatistik - Sverige by Affe on juni 28, 2011

WordPress beter sig skumt! Klicka här för att komma till inlägget

%d bloggare gillar detta: