Affes Statistik-blogg

Överblick del 2 – Religion och kriminalitet

Posted in Integration, Kriminalstatistik - Sverige, Migration by Affe on januari 21, 2022

Detta är del två i en serie inlägg om utrikesfödda män 15-44 år och hur den populationen har förändrats de senaste decennierna. Första delen fokuserade på ursprungsområden. I denna del används samma material indelat efter religion samt brottsaktivitet 2015-2018. Se det tidigare inlägget för mer information om statistiken.

Efter religion
Religion i bemärkelsen trostillhörighet finns inte registrerat i folkbokföringen. Vad man kan göra är att titta på dominerande religion i födelselandet. Även om den enskilda individen inte bekänner sig till födelselandets dominerande religion, så har han säkerligen präglats av den mer eller mindre. Här har jag gått efter Religions by country från 2010. Diagrammet nedan visar antalet folkbokförda utrikesfödda män 15-44 år respektive år. De 15 största länderna visas separat. Klicka på bilden nedan för att komma till det rörliga diagrammet.

Efter brottsaktivitet 2015 – 2018
I alla undersökningar som har gjorts om invandrares brottslighet återkommer i huvudsak samma mönster. Västasien och Afrika har en hög andel misstänkta, Östasien och västländer har en låg andel, och resten med några undantag någonstans mitt emellan.

Här har jag använt resultat från den senaste Brå-rapporten i ämnet Brå 2021:9, och använt tabell B 6 för att dela in födelseländerna i Låg, Medelhög, och Hög brottsaktivitet. Andelen misstänkta för landet jämförs med andelen misstänkta bland svenskarna (inrikesfödda med inrikesfödda föräldrar).

  • Låg brottsaktivitet: lägre andel misstänkta eller 1-2 gånger fler misstänkta än svenskarna.
  • Medelhög brottsaktivitet: mellan 2-3 gånger fler misstänkta.
  • Hög brottsaktivitet: mer än 3 gånger fler misstänkta.

Denna indelning gäller förstås bara undersökningsperioden 2015 – 2018 och inget annat. Men förmodligen är det väldigt snarlikt under hela perioden. Anledningen till att Brottsförebyggande rådet under sexton års tid inte uppdaterade statistiken var ju att det var meningslöst eftersom ”resultaten är så pass lika över tid”.

Ett intressant år i det här sammanhanget är 2005. Då kommer en Brå-rapport om invandrarnas brottslighet. Brå meddelade att det sedan den tidigare rapporten 1996 inte hade hänt så mycket. De enskilda ländernas brottsaktivitet var i huvudsak densamma. Men eftersom antalet personer från länder med hög brottsaktivitet hade ökat, så hade andelen misstänkta brottslingar ökat i den utrikesfödda befolkningen som helhet. Hur stor den ökningen var fick vi dessvärre inte reda på eftersom Brå bearbetade rapporten så att resultaten inte såg så illa ut. Eller som anställda och före detta anställda på Brå uttryckte det: ”En nyckelperson på Brå ändrade slutsatser och undertryckte känsliga resultat i rapporten.”

Nu i backspegeln kan man tycka att 2005 hade varit ett bra år för en diskussion i frågan. Men nyckelpersonen på Brå såg till att den diskussionen aldrig blev av.

Källor:
SCB – Folk och bostadsräkningen 1970, 1975, 1980, 1985, 1990
SCB – Befolkning folkmängd 1976 – 1990
SCB – Statistisk Årsbok för Sverige 1971, 1997
SCB – Befolkningsstatistik 1991 – 2000
SCB – Statistikdatabasen 2000 – 2020
Brå-rapport 2021:9
Religions by country

Överblick del 1 – Utrikesfödda män 1970-2020

Posted in Integration, Migration by Affe on januari 21, 2022

Oavsett vad man tycker om Sveriges förändring de senaste decennierna är det bra med en överblick. I detta inlägg har jag djupdykt i gamla SCB-publikationer och sammanställt statistik över hur den unga manliga invandrarpopulationen har förändrats de senaste 50-60 åren. Det är inte bara volymerna som har förändrats, utan även sammansättningen.

I den mån statistik över befolkningsutvecklingen publiceras är det oftast hela befolkningen det handlar om. Det är förstås intressant i sig, men man riskerar att missa rörelser i viktiga delar av befolkningen. Ett sådant viktigt segment är unga män. De har en stor betydelse för brottsligheten. I synnerhet våldsbrottslighet.

Statistiken nedan visar, i lite olika varianter, antalet utrikesfödda män mellan 15-44 år som var folkbokförda respektive år, efter födelseland och ursprungsområde.

Uppgifterna före år 2000 är enligt SCB inte ”kvalitetssäkrade”. Det är förståeligt. Databaserna uppdateras, och redan publicerad statistik går ju inte att uppdatera. Uppgifterna är vad SCB ansåg vara korrekt det år de publicerades. Om det till exempel för år 1979 visar 9 893 danskar betyder det inte att det nödvändigtvis var exakt så många, men att det sannolikt är väldigt nära det korrekta antalet. För vissa år har jag inte hittat några uppgifter. Se avsnittet Om statistiken i slutet av inlägget för mer detaljer.

Efter ursprungsområde 1970 – 2020
Här används samma uppdelning som i rapporten Invandring och brottslighet – ett trettioårsperspektiv som Det goda samhället tog fram. Enda skillnaden är att Norden särredovisas. Detta eftersom övriga Västländer har en annorlunda trend än Norden. Klicka på bilden nedan för att komma till det rörliga diagrammet.

Nordens trend är ett bra exempel på hur statistik över hela befolkningen inte ger en rättvisande bild i alla sammanhang. Finland är fortfarande ett av de större länderna bland utrikesfödda män i alla åldrar, men bland de unga männen finns Finland inte ens med bland de tjugo största länderna år 2020. Bara ett nordiskt land finns med. Danmark på plats tjugo. Det finns, i detta åldersspann, tusentals fler män från Somalia än vad det finns från Danmark, Finland, Norge och Island tillsammans.

I nästa diagram visas utvecklingen i ursprungsområdena separat. Av utrymmesskäl är bara de femton största länderna synliga i staplarna.

Efter ursprungsområde 1960 – 2020
Det finns väldigt lite statistik från 1960-talet, men för år 1960 finns bra uppgifter. Nästa år med bra statistik över utrikesfödda är 1970. För att åtminstone få lite form på kurvorna mellan de åren har jag tittat på in- och utvandring per år under 1960-talet, Statistisk årsbok 1971. Det är med andra ord väldigt skakiga siffror runt 1965. Men det är ändå värt att redovisa för att få överblick. Först en variant med enbart ursprungsområden.

Och en variant med 15 länder i topp samt kurvor för ursprungsområdena.

Om statistiken
Statistikdatabasen på SCB:s sida sträcker sig bara från år 2000 och framåt. Äldre statistik över utrikes födda står bara att finna i gamla SCB-publikationer. Inga siffror före år 2000 är ”kvalitetssäkrade” enligt SCB. Men exakta siffror spelar mindre roll i denna sammanställning, som har de stora dragen i fokus.

Den publicerade statistiken 1970 – 1999 är heller inte komplett, då bara de största födelseländerna är redovisade. De resterande återfinns i kategorierna ”Övriga Asien”, ”Övriga Sydamerika” etc. Därför passar det bra att presentera statistiken i ett så kallat ”stapel-rally” som bara visar de största länderna. De flesta mindre länderna som det inte finns exakta uppgifter om visas inte.

För de flesta år i den äldre statistiken finns inte exakta värden för åldersspannet 15-44 år. Femtonåringar redovisas tillsammans med 13- och 14-åringar. Där har jag delat värdet med tre. I de flesta fall bör slutsumman ändå bli ganska korrekt, men det finns undantag. I simulationer där jag kan kontrollera mot facit noterade jag att för typiska adoptionsländer, Sydkorea, Sri Lanka etc. är felmarginalen större, upp till flera procentenheter. För de allra flesta länderna var felmarginalen dock bara några promille.

Några länder platsar ibland på topplistan, trots att det inte finns bra uppgifter. I de fallen har jag skattat antalet på olika sätt. Främst utifrån Folk och bostadsräkningarna som vart femte år hade statistik över alla länder.

För vissa år, 1971-1974 samt 1976, har jag inte hittat någon statistik alls. Där skattas antalet efter de närliggande åren.

Det har hänt en hel del under perioden 1970-2020 med nya länder som tillkommit. Det skapar problem i framställningar som denna, och kompromisser måste göras. Tjeckoslovakien och Jugoslavien är därför intakta. Likaså är Etiopien och Eritrea sammanslaget. Sovjetunionen däremot känns inte lika oproblematisk att låta vara intakt. I denna framställning likställs därför Sovjetunionen (exklusive Baltikum) med Ryssland.

Källor:
SCB – Folkräkningen 1960
SCB – Folk och bostadsräkningen 1970, 1975, 1980, 1985, 1990
SCB – Befolkning folkmängd 1976 – 1990
SCB – Statistisk Årsbok för Sverige 1971, 1997
SCB – Befolkningsstatistik 1991 – 2000
SCB – Statistikdatabasen 2000 – 2020

Män 15-44 år i kommunerna 2002-2020

Posted in Integration, Migration, Prognoser by Affe on augusti 17, 2021

Tabellen över män 15-44 år i kommunerna är uppdaterad för 2020. Framskrivningen tio år framåt har även justerats och sträcker sig nu till 2030.

Nedan visas den demografiska förändringen i de 25 största kommunerna 2002-2020. Observera att definitionen på ”utländsk bakgrund” skiljer sig från den officiella definitionen som är mer snäv. Mer om denna mer rimliga definition, som har föreslagits av ekonomen Jan Tullberg, kan du läsa om i detta inlägg.

Av alla män 15-44 år i Stockholm hade 33 procent utländsk bakgrund år 2002. Arton år senare har andelen ökat till 45 procent. Större delen av den ökningen står gruppen utrikes födda för.

Nedan visas utvecklingen i samtliga kommuner. Vissa kommuner har ett stort inslag nordiska invandrare – vanligtvis på grund av att kommunen gränsar till Norge eller Finland. Om över 40 procent av alla utrikes födda män i kommunen hade nordiskt ursprung 2020 är den markerad med turkos bakgrund.

Framskrivningen är baserad på de senaste tio åren. Om utvecklingen fortsätter på samma sätt som den har gjort den senaste tioårsperioden blir detta utfallet. Om utvecklingen har varit extra extrem i kommunen blir även framskrivningen extrem, vilket man bör ha i åtanke. (Klicka på bilden för större storlek.)

Samma tabell sorterad efter utländsk bakgrund 2020.

Under täcket på Brå

Posted in Kriminalstatistik - Sverige by Affe on oktober 13, 2020
För femton år sedan kom den politiskt känsliga Brå-rapporten: ”Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet”. Var den rapporten korrekt utförd, eller var den ”bearbetad” av ett klåfingrigt Brå så att den gav en felaktig och mer politiskt bekväm bild av brottsutvecklingen? Finns det kanske en förklaring till att statsminister Stefan Löfven ”inte såg det komma”?

Hösten 2019 utkommer en studie från Linköpings universitet med det självförklarande namnet, Går det att lita på Brå?. I den intervjuas anställda och före detta anställda på Brå. Vissa av svaren från intervjupersonerna är uppseendeväckande. Till exempel, på frågan ”Vilken tilltro kan fästas vid yttranden och rapporter från Brå?” svarar en anställd på Brå (sid. 27):

”Det är överhuvudtaget mycket känsligt att titta under täcket på Brå
och frågeställningen är en bomb.”

I studien finns ett intressant avsnitt på sidan 35 (min fetning):

”Ett annat exempel som nämnts vid flera intervjuer gäller en rapport som behandlade ett politiskt känsligt ämne. Åtskilliga anställda uttryckte en frustration över att en nyckelperson vid Brå ändrade slutsatser och undertryckte känsliga resultat i rapporten. Under datainsamlingen till denna rapport uttryckte nyckelpersonen, i samband med en debatt i media, att en ny studie kring detta tema var obehövlig eftersom de data som tidigare rapport bygger på fortfarande var giltiga. Detta trots att det skett omfattande förändringar (av kontext, demografi, lagar etc) som är centrala för att kunna dra slutsatser kring den aktuella frågan.”

”Åtskilliga anställda” bör vara en ganska stor andel, vilket tyder på att frustrationen förmodligen är befogad, och att en förvanskning faktiskt skedde på Brå. Vad kan det i så fall ha handlat om? I studien finns inga detaljer om vilken rapport det rör sig om, men det finns tillräckligt med ledtrådar för att vi ska kunna vara säkra på att det handlar om Brå-rapport 2005:17. Med tanke på att det som de intervjuade är frustrerade över alltså skedde för femton år sedan finns det anledning att tro att just denna förvanskning var särskilt graverande och betydelsefull.

Under lång tid har jag misstänkt oegentligheter från Brå i just den rapporten. De tvivel jag har haft har handlat om de anställda och före detta anställda på Brå. Varför har ingen av dem sagt något? Avsnittet Tystnadskultur vid Brå (sid. 27), samt citatet ovan från Linköpingsstudien har skingrat dessa tvivel.

I detta inlägg vill jag förklara hur jag tror att Brå, precis som de intervjuade vittnade om, ”undertryckte känsliga resultat” och därigenom ”ändrade slutsatser” i Brå-rapport 2005:17. Jag har ingen inside information. Allt är baserat på iakttagelser som gjorts i Brå:s rapporter och i media, vilket betyder att det är kontrollerbara iakttagelser.

Brå-rapport 2005:17

Brå-rapport 2005:17, ”Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet” är utan tvekan den mest politiskt känsliga Brå-rapporten på den här sidan sekelskiftet. Rapporten är en uppföljning till en tidigare rapport från 1996 ”Invandrares och invandrares barns brottslighet”. Nu skulle vi få reda på vad som hänt sedan den tidigare rapporten. Hur ser trenden ut? Åt vilket håll utvecklas kriminaliteten?

Rapporten, som släpptes i december 2005 var försenad, och stämningen kring den var nervös. Folkpartiets dåvarande integrationstalesman Mauricio Rojas skrev på DN-debatt några dagar innan rapporten släpptes:

”Den känsliga fråga rapporten berör förklarar antagligen också den långsamma processen kring publiceringen av den rapport som presenteras på onsdag. De huvudsakliga statistiska resultaten har varit framräknade och analyserade sedan länge, men rapportens offentliggörande har fördröjts eftersom nya granskningar och bearbetningar ansågs nödvändiga beroende på ämnets kontroversiella karaktär.

I våras träffade jag två av de ansvariga för rapportens framtagning, bland dem den nu avlidne Jan Ahlberg som också var författare till rapporten från 1996. Det var ett möte som vittnade om en påtaglig nervositet som publiceringen av den nya rapporten föranledde inom vissa miljöer.”

Vad visade då den rapport som tydligen framkallade en så påtaglig nervositet?

Rapporten från 1996 kom fram till att invandrare (utrikes födda) i jämförelse med svenskar (inrikes födda med inrikes födda föräldrar) var överrepresenterade i registrerad brottslighet med 2,1. Det betyder att det är 2,1 gånger större andel brottsmisstänkta bland invandrarna än vad det är bland svenskarna.1

I 2005-rapporten har överrepresentationen ökat till 2,5. Överrepresentationen får man fram genom att dividera invandrarnas andel brottsmisstänkta med svenskarnas andel. Nedan visas resultaten i procentandelar för samtliga brott i de två rapporterna (1996:2 sid. 41, 2005:17 sid. 41).

Utvecklingen ser ju inte direkt alarmerande ut. Den ser ut så som Stina Holmberg från Brå beskriver den i Expressen februari 2017 där hon argumenterade för att det inte behövs någon ny rapport (min fetning):

”Resultaten är så pass lika över tid, vi ser överrepresentation i varje studie. Fem procent av dem med svenska föräldrar är misstänkta för brott jämfört med tolv procent av utlandsfödda.”

Men stämmer det?

En indikation på att något inte riktigt stämmer med resultatet i Period 2 är Brå:s förklaring till att överrepresentationen (som Brå kallar ”överrisk”) bland invandrare hade ökat från 2,1 till 2,5 sedan den tidigare rapporten (2005:17 sid. 11):

Att överrisken för de utrikes födda har ökat beror inte på att vissa invandrargrupper i dag i större utsträckning är registrerade för brott än för 12 år sedan. Ökningen förklaras i stället i huvudsak av att antalet personer i Sverige som tillhör de flyktinggrupper, som redan i tidigare studier visat sig ha en särskilt hög överrisk, har ökat.

Vad Brå säger är att om vi inte hade haft den invandring vi har haft sedan den tidigare rapporten hade andelen brottsmisstänkta invandrare inte ökat och överrisken hade inte förändrats. Att invandrare med ”en särskilt hög överrisk” hade ökat var den huvudsakliga anledningen till att överrisken för registrerad brottslighet bland invandrare hade ökat.

Emellertid, ser man på procentandelarna ovan så har ju inte andelen brottsmisstänkta invandrare ökat speciellt mycket. Ökningen av invandrarnas överrisk beror nästan helt och hållet på att svenskarnas brottsaktivitet har minskat. Från 5,8 procent till 5,0 procent. Hade svenskarna legat kvar på 5,8 procent, hade ökningen av invandrarnas överrepresentation varit marginell och inte ens märkts, om man bara använder en decimal: 12,4 / 5,8 = 2,1.

Varför poängterar inte Brå det? Anledningen är att Brå inte kan poängtera det, eftersom de då skulle fara med osanning. Brå:s förklaring till ökningen är förmodligen helt korrekt, men resultaten från de båda rapporterna är inte jämförbara. Brå påstår sig göra en uppföljning. Underförstått att den går att jämföra med den tidigare rapporten. Men uppföljningen 2005 visar genomgående för låga procentandelar.

Hur de korrekta procentandelarna såg ut innan Brå ”undertryckte” dem kan man bara spekulera kring. Det finns dock en del att gå på, och eftersom frågan är högintressant har jag gjort beräkningar på vad resultaten på ett ungefär bör ha varit.2. Notera att det är en beräkning, som man givetvis får ta med en nypa salt. De korrekta och jämförbara andelarna för samtliga brott i den senare rapporten bör enligt mina beräkningar vara något i den här stilen.

Andelen brottsmistänkta svenskar är i princip oförändrad. Om det ens är en ökning är den försumbar. Invandrarna däremot har gått från 12 till runt 15 procent brottsmisstänkta.

Att det här resultatet kan ha orsakat nervositet i vissa miljöer är inte förvånande. Brå:s förklaring till invandrarnas ökning, som citerades ovan, blir nu mer begriplig och logisk, men kan bli ännu mer begriplig om man formulerar om stycket och utelämnar ”överrisken”, som i sammanhanget mest bara fördunklar bilden:

Att andelen brottsmisstänkta utrikes födda har ökat beror inte på att vissa invandrargrupper i dag i större utsträckning är registrerade för brott än för 12 år sedan. Ökningen förklaras i stället i huvudsak av att antalet personer i Sverige som tillhör de flyktinggrupper, som redan i tidigare studier visat sig ha en hög andel brottsmisstänkta, har ökat.

Ökningen av andelen brottsmisstänkta invandrare berodde på invandringen. Utan invandringen hade invandrarna enligt Brå alltså legat kvar runt 12 procent. Det var inte, som Brå redovisade, en ökning med bara fyra promilleenheter till 12,4 procent. Det hade varit försumbart. Det var istället en ökning på cirka tre procentenheter.

Genom att inte redovisa jämförbara andelssiffror blir vi bara serverade halva bilden. Brå redovisar visserligen att överrisken har ökat, men de sätter det inte i ett korrekt sammanhang så att man får en tydlig bild av brottsutvecklingen. Resultatet i dess obearbetade form visar att utvecklingen inte alls ser bra ut. Tvärtom ser det riktigt illa ut. Det korrekta och jämförbara resultatet hade varit ett mycket starkt argument för dem som ville minska invandringen. Och omvänt givetvis ett mycket obekvämt resultat för invandringsförespråkarna.

Hur fick Brå ner siffrorna?

I en uppföljning är jämförbarhet A och O. Därför är det viktigt att underlaget för det man undersöker är så likt den tidigare undersökningen som möjligt. Varje avsteg riskerar att försämra jämförbarheten. I synnerhet gäller detta känsliga parametrar som har stor betydelse för det man undersöker. En sådan mycket känslig parameter när det gäller brottslighet är ålder.

Den tidigare undersökningen från 1996 omfattade personer i åldersspannet 15-44 år. Anledningen till det (enligt Brå) är att brottsaktiviteten bland äldre än 44 år är så pass mycket lägre. I uppföljningen 2005 ändrade Brå åldersspannet så att de äldsta var 56 år. Kategorin 45-56-åringar lades alltså till i undersökningspopulationen. Det handlar om hundratusentals personer.

Om man till en grupp med hög brottsaktivitet adderar en grupp med låg brottsaktivitet händer samma sak som när man häller vatten i en drink. Det sker en utspädning. Procentandelen minskar. Både svenskarnas och invandrarnas procentandel brottsmisstänkta är lägre i 2005-undersökningen på grund av att Brå lägger till de äldre åldersgrupperna. Brå kallar detta en ”smärre förändring” (2005:17 sid 26):

”Ambitionen har varit att lägga upp studien så att resultaten går att jämföra med dem som presenterades i Brå:s förra studie. Vissa smärre förändringar har dock gjorts i den nya studien när det gäller vilka som ingår i undersökningen. Den nya studien omfattar således ett större åldersspann i befolkningen.”

Brå motiverar de tillagda åldersgrupperna med att de vill ”kunna göra ytterligare framtida analyser”. Det är ett nonsensargument. Brå kan naturligtvis göra vilka framtida analyser de vill utan att förstöra underlaget i en uppföljande studie.

Men Brå nöjer sig inte med att lägga till fler åldersgrupper. Man kan även bearbeta underlaget genom att skära i den andra änden av åldersspannet. Tar man bort personer från de yngre åldersgrupperna (de mest brottsaktiva) så minskar även det den totala procentandelen brottsmisstänkta (2005:17 sidan 26):

”En annan sak som skiljer de båda studierna åt är att endast straffmyndiga personer har fått ingå i populationen för denna studie, det vill säga personer fyllda 15 år. I den förra studien var den nedre åldersgränsen vid början av observationsperioden 11 år.”

Det är inte helt lätt att direkt förstå vad denna förändring innebär. Som Brå formulerar det låter det som en bra sak att bara ha med straffmyndiga personer. Men att ha med 11-åringar, som i den förra studien, är väsentligt för att fånga upp alla tonåringar. Det blir enklare att greppa om man visualiserar undersökningspopulationen.

I rapporten 1996 undersöktes femårsperioden 1985-1989. Brå tittade på hur många i undersökningspopulationen som var skäligen misstänkta för brott under femårsperioden. Personerna i undersökningspopulationen utgjordes av alla som var födda mellan 1945 och 1974. Tabellen visar hur gamla de olika årgångarna var under observationsperioden. Födelseåren är utvalda så att populationen under observationsperioden ligger inom 15-44 år. De yngsta med födelseår 1974 fyller 11 år under startåret 1985 och 15 år under slutåret 1989. Alla straffmyndiga tonåringar (gulmarkerat) finns därför med under alla fem observationsår.

I bilden nedan visas populationerna sida vid sida. Om Brå hade haft ambitionen att göra en jämförbar uppföljning hade undersökningspopulationen till höger sett exakt likadan ut som den till vänster. Och högst sannolikt gjorde den det, till en början. Men Brå hade som sagt ett behov av att bearbeta rapporten. Det röd- och blå-markerade är förmodligen exempel på den bearbetningen. Större delen (60 procent) av tonårspopulationen tar Brå bort (röd). Under slutåret 2001 finns inga tonåringar med överhuvudtaget.

I enskilda brottskategorier, som typiska ungdomsbrott, bör detta tilltag riskera att starkt påverka resultatet och försämra jämförbarheten med den tidigare rapporten. I den tidigare rapporten fanns ju alla tonåringar med. I en bilaga till detta inlägg tar jag upp hur mycket rån-kategorin kan ha påverkats av att Brå tog bort så många tonåringar.

Ingen av dessa två stora förändringar av undersökningspopulationen ska tydligen spela någon större roll enligt Brå (2005:17 sid. 26):

”Brå:s bedömning är dock att dessa förändringar inte i någon större utsträckning påverkar studiernas jämförbarhet när det gäller resultat.”

Notera vagheten. En ”bedömning” och ”inte i någon större utsträckning”. Varför inte bara kontrollera saken och skriva exakt hur mycket förändringarna påverkar? Brå har ju facit och kan bara mata in det korrekta och jämförbara åldersintervallet. Eller en ännu bättre idé: varför inte strunta i att lägga till och dra ifrån i undersökningspopulationen överhuvudtaget? Då slipper Brå göra så många bedömningar.

Spelar förändringarna någon roll för resultatet?

Nu kan man kanske tycka att förändringarna Brå gjorde i undersökningspopulationen trots allt inte spelar så stor roll. Förändringarna påverkar väl både invandrare och svenskar lika mycket, och även om andelarna inte blir jämförbara bör väl ändå överrisken/överrepresentationen kunna jämföras mellan rapporterna? Problemet är bara att det inte stämmer. Förändringarna påverkar inte invandrare och svenskar lika mycket. Och det beror på invandrarpopulationens sammansättning.

Invandringen till Sverige har sett olika ut under olika perioder. Den tidiga invandringen, ungefär från slutet av 1940-talet till början av 1970-talet, var arbetskraftsinvandring från framförallt Västländer (låg brottsaktivitet) där Norden var mycket dominerande. Den senare invandringen har mer och mer kommit att domineras av asyl- och anhöriginvandring från Mellanöstern och Afrika (hög brottsaktivitet). Skillnaderna i brottsaktivitet syns i tabellen nedan med resultat från 2005-rapporten.

Genom att lägga till de äldre åldersgrupperna ökar Brå andelen personer från områden med låg brottsaktivitet (blå) i undersökningspopulationen. Det är de tidiga invandrarna som har hunnit komma upp i åldrarna. Och motsatsen gäller i den andra änden där Brå skär bort många tonåringar. Bland tonåringarna är andelen personer från områden med hög brottsaktivitet större (röd). Nedan ser man den stora skillnaden i sammansättning beroende på åldersspann för observationsperiodens slutår 2001.3

I den tillagda åldersgruppen 45-56 år utgör personer från områden med låg brottsaktivitet 51,2 procent. Jämfört med den högbrottsaktiva gruppen som utgör 20,4 procent. I åldersgruppen 15-19 år, som Brå tog bort, är förhållandet det motsatta.

Det är mot bakgrund av detta som Brå:s bearbetning av undersökningspopulationen blir riktigt graverande, eftersom de ändrar på något som riskerar att påverka exakt det man mäter, skillnaden i brottsaktivitet mellan svenskar och invandrare. Med andra ord, de förändringar Brå gjorde inte bara dolde trenden, vilket är illa nog, förändringarna gynnade även med stor sannolikhet invandrarna, och fick invandrarnas överrepresentation att minska. Om det gjorde det, och i så fall med hur mycket, vet vi inte förrän det görs en korrekt uppföljning.

Sammanfattning

Detta är vad jag tror hände i korthet. Med det inte sagt att det var så här det gick till i detalj. Men utifrån de iakttagelser jag har gjort ser jag detta händelseförlopp som fullt rimligt och sannolikt. Det är väl värt att gräva i för journalister och forskare.

  1. När resultaten i Brå-rapport 2005:17 är framräknade och analyserna gjorda, visar det sig att slutresultatet är mycket politiskt obekvämt. Andelen brottsmisstänkta svenskar är i princip oförändrad kring 6 procent, medan andelen brottsmisstänkta invandrare har ökat med cirka tre procentenheter från 12 till runt 15 procent. Analyserna visar att ökningen beror på att: ”antalet personer i Sverige som tillhör de flyktinggrupper, som redan i tidigare studier visat sig ha en särskilt hög överrisk, har ökat.”
  1. Med andra ord, invandringen till Sverige var den huvudsakliga anledningen till att andelen brottsmisstänkta invandrare hade ökat sedan den tidigare rapporten. Eftersom svenskarnas brottsandel misstänkta inte hade ökat, eller bara ökat marginellt, gick det inte att förklara invandrarnas ökning med en generell brottsökning. Slutsats: andelen brottsmisstänkta ökar i Sverige på grund av den invandring vi har haft, och kommer därför av allt att döma att fortsätta öka om vi fortsätter i samma stil.
  1. Resultatet hade varit ett mycket starkt argument för dem som ville minska invandringen.
  1. Någon på Brå beslutar att resultatet inte går att publicera innan det har ”bearbetats”. Om beslutet är på eget bevåg eller efter påtryckningar uppifrån vet jag inte, men ”nervositeten i vissa miljöer” som Mauricio Rojas vittnade om, talar för att påtryckningar mycket väl kan ha förekommit.
  1. I minst ett halvår pågår bearbetningen av rapporten. Genom att lägga till och ta bort olika åldersgrupper i underlaget får Brå till slut fram ett önskat och politiskt bekvämt resultat. Ökningen av andelen brottsmisstänkta invandrare landar efter bearbetningen på 0,4 procentenheter. Från 12,0 till 12,4 procent.
  1. En sannolik konsekvens av Brå:s bearbetning av underlaget är också att invandrarna gynnades. Invandrarnas överrepresentation var, på grund av invandrarpopulationens sammansättning, förmodligen högre innan bearbetningen gjordes.
  1. Brå informerar inte om att resultaten efter bearbetningen inte går att jämföra med den äldre rapporten.
  1. Rapporten släpps i december 2005, och sedan dess har Brå, ända fram till 2019, påstått att det inte behövs någon ny rapport eftersom ”resultaten är så pass lika över tid”.

Att den här rapporten kunde klara sig genom en vetenskaplig granskning är uppseendeväckande. Men, som också framkom i studien från Linköpings universitet, det verkar vara lite si och så med den vetenskapliga granskningen på Brå (sid. 31):

En intervjuperson berättade att hen, i egenskap av granskare, vid två tillfällen har kunnat konstatera att de synpunkter som lämnats på ett utkast inte fått önskvärt genomslag i slutprodukten. Intervjupersonen uppfattade att man som granskare utgjorde ett slags alibi åt Brå för rapporternas vetenskapliga kvalitet.

Därför kan det, åtminstone teoretiskt, ha varit så att Jerzy Sarnecki och Sten Höglund, som gjorde den vetenskapliga granskningen av Brå-rapport 2005:17, faktiskt protesterade och informerade Brå om vilken vilseledande uppföljning de hade producerat. Men att Brå inte brydde sig om kritiken.

***

I riksdagens partiledardebatt den 9 september 2020 kopplade statsminister Stefan Löfven ihop migrationen med brottsutvecklingen. Mats Knutson skriver i sin analys:

Stefan Löfven har tidigare närmast reflexmässigt förnekat alla samband mellan invandring och brottslighet. Det har framgått av flera intervjuer bland annat här i SVT.

Det får väl anses vara en etablerad sanning nu när statsministern erkänner detta. Det kunde ha varit en etablerad sanning redan för femton år sedan. Om Brå hade gjort en korrekt och jämförbar uppföljning.

Bilaga

För den mer detaljintresserade har jag gjort en bilaga med några nedslag i rapporten. I bilagan tar jag upp hur en betydande andel rånmisstänkta försvann på grund av bearbetningen, hur Brå vilseledde med hjälp av cherry picking, samt ett misstänkt fall av medveten lögn.

Källor

Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet – Brå-rapport 2005:17
Invandrares och invandrares barns brottslighet – Brå-rapport 1996:2
Ungdomar som rånar ungdomar – Brå-rapport 2000:6
Går det att lita på Brå – Linköpings universitet
Kulturarv ligger bakom invandrarnas brottslighet – Mauricio Rojas DN-Debatt
Sprickan om invandringen och brottsligheten – Expressen
Misstänkta personer efter ålder – Brå

1. I båda rapporterna fanns även invandrares barn redovisade. Det vill säga inrikes födda med minst en utrikes född förälder. Av utrymmesskäl har jag inte tagit med dem. Det finns heller inte lika mycket material om den gruppen jämfört med svenskar och invandrare.

2. För beräkningen har jag dels använt statistik från Brå om misstänkta personer efter ålder för att se hur procentandelarna förändras generellt när man gör liknande förändringar i populationen som Brå gjorde i 2005-rapporten. Dels har jag använt tabell 4 på sidan 64 i 2005-rapporten. Andelen brottsmisstänkta ökar med cirka 20 procent. Lite mer för invandrarna. Det är en försiktig beräkning där invandrarnas överrepresentation blir samma som i huvudrapporten 2,5. Mycket tyder dock på att överrepresentationen faktiskt var högre, men jag har valt att inte ta med det i beräkningen. Om överrepresentationen var högre än 2,5 betyder det förmodligen att svenskarnas andel brottsmisstänkta är överskattad i beräkningen eller att invandrarnas andel brottsmisstänkta är underskattad. Eller både ock.

3. För att dela upp populationen efter låg, medelhög, och hög brottsaktivitet har jag använt en tabell på sidan 62 i 2005-rapporten. Den visar utrikes födda i populationen efter geografiska ursprungsområden. Tabellen är ofullständig och visar bara de dominerande länderna i respektive ursprungsområde. I de flesta fall är det lätt att gissa vilka länder som saknas. Andelen med låg brottsaktivitet (blå) bör vara exakt eftersom det är uppenbart vilka länder som ingår, men det finns en viss osäkerhet för länderna med medelhög och hög brottsaktivet. Om jag har gjort misstag i fördelningen bör det inte röra sig om mer än en procentenhet hit eller dit för de två kategorierna.

Tidslinje över coronautbrottet i Kina

Posted in Utlandet by Affe on mars 16, 2020

Detta är en svensk översättning av en intressant sammanställning över coronautbrottet i Kina. Det är bara en liten del av en lång artikel skriven av Tomas Pueyo.

Om det är så att den kinesiska kritiken mot Sverige faktiskt är helt genuin och berättigad kan den här sammanställningen kasta ljus över hur kineserna tänker och varför kritiken från Kina är så stark.


Source: Tomas Pueyo analysis over chart from the Journal of the American Medical Association, based on raw case data
from the Chinese Center for Disease Control and Prevention

Staplarna i orange visar antalet officiella nya fall som registrerades i Hubeiprovinsen. Det vill säga, antal fall som diagnostiserades den dagen.

De grå staplarna visar antalet faktiska dagliga fall. Dagen då personerna började visa symptom. Detta har man fått fram genom intervjuer med patienterna. Det faktiska antalet var förstås inte känt vid den aktuella tidpunkten, utan det har sammanställts i efterhand.

Det betyder att de orangefärgade staplarna visar vad myndigheterna visste, och de grå visar vad som verkligen hände.

Den 21 januari exploderar antalet nya registrerade fall (orange). Det är cirka 100 nya fall. I verkligheten var det 1 500 nya fall den dagen, och ökningen var exponentiell. Det visste inte myndigheterna. Vad de visste var att det plötsligt var 100 nya fall av denna nya sjukdom.

Två dagar senare sattes Wuhan i karantän (lockdown). Den dagen var det cirka 400 nya officiella fall. Notera den siffran: de tog beslutet att stänga ned staden med bara cirka 400 dagliga fall. I verkligheten var det 2 500 nya fall den dagen. Men det visste man inte.

Dagen efter, det vill säga den 24 januari, sätts ytterligare 15 städer i karantän.

Fram till 23 januari när Wuhan sätts i karantän ser man hur de grå staplarna ökar exponentiellt. De faktiska fallen exploderar i antal. Så fort karantän har införts i Wuhan avtar de nya faktiska fallen. Dagen efter, den 24 januari, när ytterligare 15 städer försätts i karantän, stannar ökningen upp (grå staplar). Två dagar senare, den 26 januari, nås det maximala antalet dagliga faktiska nya fall, och antalet har gått ned sedan dess.

Läs hela artikeln på engelska här.

Stefan Löfven och översvämningen

Posted in Integration, Migration, Satir by Affe on december 14, 2019

Tagged with: ,

Uppdaterad statistik: män 15-44 år i kommunerna 2002-2018

Posted in Migration, Prognoser by Affe on maj 23, 2019

Tabellen över män 15-44 år i kommunerna är nu uppdaterad för 2018. Prognosen som sträcker sig tio år framåt har även justerats och sträcker sig nu till 2028.
”Det bästa sättet att hantera problem är att inte skaffa dem.” skriver Richard Sörman på Det goda samhället.

Kriminalitet är ett problem i samhället och en grupp utmärker sig. Män i brottsaktiv ålder, 15-44 år. Framför allt när det gäller den brottslighet som skapar otrygghet. Våldsbrott, rån, hot etc. Denna grupp är som Gunnar Sandelin skriver ”den känsligaste värdemätaren på tryggheten i ett samhälle”. Därför är det värt att hålla ett öga på den gruppen.

Män och kvinnor klumpas ofta ihop när kriminalstatistik redovisas. Det är ganska märkligt att kvinnor i Sverige accepterar detta. Kvinnor, och i synnerhet kvinnor födda i Sverige med svenskfödda föräldrar, har all anledning att kräva könsuppdelad statistik, med tanke på den stora skillnaden i brottsaktivitet mellan män och kvinnor.

I Brå-rapporten från 1996 redovisas att av svenska män och kvinnor (inrikes födda med två svenskfödda föräldrar) i åldersgruppen 15-44 år var 5,8 procent registrerade för brott under en femårsperiod.1. Könsuppdelat såg de brottsregistrerades procentandelar ut så här:

Kvinnor: 2,1 procent
Män: 9,3 procent

Bland de utrikes födda var 12 procent registrerade för brott. Könsuppdelat:

Kvinnor: 5,3 procent
Män: 19 procent

Det är männens procentandelar man bör ha i bakhuvudet när man läser detta inlägg. Översta diagrammet till höger visar den demografiska förändringen den senaste 16-årsperioden. Gruppen där 19 procent var brottsregistrerade har ökat med 265 084 personer. Samtidigt som gruppen där 9,3 procent var brottsregistrerade har minskat med 106 592 personer. Andra generationens invandrare (mittenstaplarna) har även de en högre procentandel brottsregistrerade än de svenskfödda med två svenskfödda föräldrar, men något mindre än de utlandsfödda.

Det är inte Nobelprisklass på att räkna ut att detta kommer att få konsekvenser för Sverige och de människor som bor här. Vi, eller rättare sagt våra politiker, drar med andra ord på oss problem, och de gör det med öppna ögon. Stina Holmberg, enhetschef på Brottsförebyggande rådet:

”Resultaten är så pass lika över tid, vi ser överrepresentation i varje studie. Fem procent av dem med svenska föräldrar är misstänkta för brott jämfört med tolv procent av utlandsfödda. Och ännu högre överrepresentation vad gäller grova brott.”

Från samma artikel i Expressen:

”På Brå tycker man att den gamla rapporten från 2005 duger än. Den visar ungefär samma resultat som en tidigare Brå-utredning från 1996 och som undersökningar gjorda av Stockholms universitet sedan 1960-talet – och Brå drar slutsatsen att det ser likadant ut i dag.”

Nedan ser vi den demografiska förändringen i de 25 största kommunerna 2002-2018. Observera att definitionen på ”utländsk bakgrund” skiljer sig från den officiella definitionen som är mer snäv. Mer om denna mer rimliga definition, som har föreslagits av ekonomen Jan Tullberg, kan du läsa om i detta inlägg.

Av alla män 15-44 år i Stockholm hade 33 procent utländsk bakgrund år 2002. Sexton år senare har andelen ökat till 44,2 procent. Större delen av den ökningen står gruppen utrikes födda för.

Nedan visas utvecklingen i samtliga kommuner. Vissa kommuner har ett stort inslag nordiska invandrare – vanligtvis på grund av att kommunen gränsar till Norge eller Finland. Eftersom nordiska invandrare har en förhållandevis låg brottsaktivitet, finns det anledning att markera vilka kommuner som har ett starkt nordiskt inslag. Om över 40 procent av alla utrikes födda män i kommunen hade nordiskt ursprung 2015 är den markerad med turkos bakgrund.2.

Framskrivningen är baserad på de senaste tio åren. Om utvecklingen fortsätter på samma sätt som den har gjort den senaste tioårsperioden blir detta utfallet. Om utvecklingen har varit extra extrem i kommunen blir även framskrivningen extrem, vilket man bör ha i åtanke. (Klicka på bilden för större storlek.)

Samma tabell sorterad efter utländsk bakgrund 2018.

Prognos vs utfall
Prognosen/framskrivningen jag gör är mycket enkel. Jag tittar på förändringen den senaste tioårsperioden och extrapolerar den.

Framskrivningen är framförallt intressant för de större kommunerna.

Till höger ser man förra årets prognos för 2018 jämfört med utfallet. Ett plus betyder att prognosen var underskattad.

I 20 av de 25 största kommunerna var prognosen alltså i underkant.

Göteborg och Uppsala sticker ut, då skillnaden mellan prognos och utfall var extra stor i de kommunerna.

Bättre upplösning
På begäran har jag även gjort de stora tabellerna i något högre upplösning.
Kommuntabell sorterad efter storlek
Kommuntabell sorterad efter utländsk bakgrund

Källor
SCB
Brå-rapport 1996:2

1. Tabell 8 sid 41 samt tabell 26 sid 77, i Brå-rapport 1996:2, (I den senare Brå-rapporten från 2005 fanns inte dessa uppgifter). Det bör nämnas att sammansättningen i den utrikes födda gruppen har ändrats radikalt sedan Brå-rapporten från 1996. I den undersökningspopulationen utgjorde utrikes födda från Norden hela 46 procent av den utrikes födda gruppen i åldersspannet 15-44 år. Detta gällde både män och kvinnor, men förmodligen var det en liknande procentandel för enbart männen. Idag utgör de nordiska männen endast 3,7 procent av de utrikes födda männen i åldersspannet 15-44 år. Detta har betydelse eftersom nordiska invandrare har en förhållandevis låg brottsaktivitet. 19 procent brottsregistrerade bland de utrikes födda männen är därför med stor sannolikhet en underskattning idag.

2.Det finns fler kategorier utrikes födda som har en låg brottsaktivitet. Till exempel östasiater. Tyvärr är den officiella statistiken över demografin i kommunerna mycket bristfällig, så det går inte att utläsa hur stort inslag av andra lågbrottsaktiva grupper det finns i kommunen. Och än mer bristfällig kommer statistiken att bli då SCB 2015 slutade att uppdatera tabellen som jag har använt.

Fullbordade våldtäkter 1975-2018 slutlig statistik

Posted in Kriminalstatistik - Sverige by Affe on mars 29, 2019

Nu har den slutgiltiga statistiken för 2018 kommit från Brå. Som vanligt justeras det litegrann uppåt. Denna gång med 116 anmälningar. Ett tidigare inlägg om den preliminära statistiken har fått kritik mot att jag inte redovisar fullbordade våldtäkter och våldtäktsförsök i klump, som Brå brukar göra. Detta trots att jag i inlägget tydligt förklarar varför:

Observera att detta bara är fullbordade våldtäkter. Brå presenterar våldtäktsförsök och fullbordade våldtäkter tillsammans, vilket ger en vilseledande bild då våldtäktsförsöken har en helt annan trend än de fullbordade våldtäkterna.

Fullbordade våldtäkter har ökat med 1 694 procent sedan 1975
Våldtäktsförsök har ökat med 19 procent sedan 1975

Med en så enorm skillnad i trend är det inte bara oseriöst, det är ohederligt, att redovisa dessa två kategorier i klump.

Bäst att tillägga. Givetvis har lagändringar påverkat statistiken, i synnerhet lagändringen 2005. Jag skrev om det för tio år sedan och gjorde även en grov uppskattning av antalet anmälda fullbordade våldtäkter om inte ändringen av sexualbrottslagen hade gjorts 2005. Då kom jag fram till att 2008 års siffror skulle reduceras med 43 procent. Idag skulle en sådan reducering innebära ett resultat på 4 305 fullbordade våldtäkter för 2018. Jag kan tänka mig att det ligger där någonstans. Fortsätter man trenden från 2004 hamnar man runt 4 000 idag. Men vi vet inte, eftersom våra beslutsfattare inte brydde sig om att de förstörde statistiken när de genomförde lagändringarna som de gjorde, och Brå har inte lyft ett finger för att bringa klarhet i hur den egentliga våldtäktsökningen kan tänkas se ut. Det jag skrev för tio år sedan gäller i högsta grad fortfarande.

”Det som är mest frustrerande i detta är att Brå mycket väl kan sätta en man på det här och snabbt ta reda på vilka våldtäktsanmälningar efter 2004 som hade klassats som sexuellt tvång eller någonting annat utan ändringen i lagen. Men icke, de är helnöjda med osäkerheten så de kan fortsätta få folk att tro att hela våldtäktsökningen beror på lagändringar.”

Våldtäkter 1975-2018 ökning med 1666 procent

Posted in Kriminalstatistik - Sverige by Affe on januari 17, 2019

Preliminära siffror för 2018 har kommit från Brå. Precis som förra året har antalet anmälningar ökat mer (467) än vad det totala antalet våldtäkter var 1975 (421). Siffrorna brukar justeras uppåt när de definitiva siffrorna kommer.

Observera att detta bara är fullbordade våldtäkter. Brå presenterar våldtäktsförsök och fullbordade våldtäkter tillsammans, vilket ger en vilseledande bild då våldtäktsförsöken har en helt annan trend än de fullbordade våldtäkterna.

Tagged with:

Överrepresentation i praktiken

Posted in Kriminalstatistik - Sverige by Affe on september 7, 2018

Invandrare och invandrares barn är överrepresenterade i brottslighet. Vad innebär det och vad får det för konsekvenser när de överrepresenterade grupperna ökar?

Överrepresentation i brottslighet mäts genom att jämföra den procentuella andelen kriminella (skäligen misstänkta för brott) i olika grupper. I den senaste stora undersökningen från Brå såg det för samtliga brott ut så här:

Av de utrikes födda var 12,4 procent misstänkta för brott, jämfört med ”födda i Sverige med svenskfödda föräldrar” där bara 5 procent var misstänkta för brott. Utrikes födda är därför överrepresenterade 2,5 gånger (12,4 dividerat med 5).

Under lång tid har Brå inte visat något intresse för att undersöka hur brottsligheten bland invandrare och invandrares barn ser ut.

Expressen feb 2017:

På Brå tycker man att den gamla rapporten från 2005 duger än. Den visar ungefär samma resultat som en tidigare Brå-utredning från 1996 och som undersökningar gjorda av Stockholms universitet sedan 1960-talet – och Brå drar slutsatsen att det ser likadant ut i dag.

– Resultaten är så pass lika över tid, vi ser överrepresentation i varje studie. Fem procent av dem med svenska föräldrar är misstänkta för brott jämfört med tolv procent av utlandsfödda.

Jag har tagit Brå på orden och tittat på hur överrepresentationen såg ut i rapporten från 2005 och visar i denna video vad det får för konsekvenser när populationen förändras och den överrepresenterade gruppen (utländsk bakgrund) ökar sin andel. 1

Naturligtvis går det inte att med exakthet räkna ut antal kriminella på det här sättet. Men om Brå har rätt och om populationen i exemplen är representativ för hela befolkningen är det detta resultat som Brå räknar med.

Det är gamla siffror i Brå:s rapport och överrepresentationen har med mycket stor sannolikhet ökat de senaste 17 åren. Jag har inte tagit hänsyn till det utan tar som sagt Brå på orden.

Tips: Videon är interaktiv. Du kan pausa och dra tidsregeln till önskad populationsförändring för att se resultatet.

1.I exemplen minskar svensk bakgrund i samma hastighet som utländsk bakgrund ökar. Detta har gjorts för att tydliggöra konsekvenserna som populationsförändringen resulterar i. Antalet i hela populationen ligger stadigt på 300 000. Det är bara sammansättningen som förändras.

För att det inte skulle bli för mycket siffror har jag räknat ut den sammanlagda överrepresentationen för invandrare och invandrares barn, baserat på populationen 2017.

%d bloggare gillar detta: