Under täcket på Brå – Bilaga

Detta är en bilaga till inlägget Under täcket på Brå som rekommenderas att läsa innan denna bilaga.

Slarvfel eller medvetna lögner?

Eftersom jag inte har tillgång till rådata så kan jag inte vara säker, men jag tror inte att Brå-rapport 2005:17 innehåller förfalskade resultat. Bearbetningens syfte är att vilseleda, att presentera resultat som inte är jämförbara med varandra, men ge sken av att de är jämförbara.

Några uppgifter kan dock misstänkas ha varit medvetna lögner. Utredarna på Brå måste ha varit medvetna om att 15-åringar (en mycket brottsaktiv ålder) inte fanns med i underlaget efter bearbetningen. Ändå påstår Brå det på flera ställen i rapporten (2005:17 sidan 54):

”Den första studien inkluderade alla folkbokförda personer år 1985, som var födda 1945-1974, det vill säga de som var mellan 11 och 40 år i början av observationsperioden 1985 och 1989. Det innebär att de i åldrarna 11 år till 14 år blev straffmyndiga under observationsperioden. De som var 11 år i början av perioden blev således straffmyndiga under det sista observationsåret 1989.”

Det betyder att de som var 11 år i början av perioden (årgång 1974) fyllde 15 under det sista observationsåret. De var alltså mellan 11 och 15 år under observationsperioden. Något man tydligt ser i den visualiserade populationen nedan. Brå fortsätter:

”I den andra studien däremot ingick alla som var folkbokförda den 31 december 1996 och var födda mellan åren 1945 och 1981. Vid observationsperiodens början år 1997 hade alla i populationen uppnått straffmyndig ålder. Populationsmedlemmarna var vid början av perioden mellan 15 och 51 år och mellan 20 och 56 år i slutet av perioden.”

De kan inte vara 15 år i början av perioden och 20 år i slutet, eftersom perioden bara är fem år. Det korrekta är:

Populationsmedlemmarna var vid början av perioden mellan 16 och 52 år och mellan 20 och 56 år i slutet av perioden.

Det kan förstås vara ett slarvfel. Men i så fall ett för Brå väldigt lyckosamt slarvfel, eftersom de korrekta åldrarna kunde ha föranlett den besvärliga frågan varför Brå har skurit bort alla 15-åringar.

Rånarna med utländsk bakgrund som försvann

En intressant fråga är hur mycket Brå:s bearbetning av underlaget har påverkat invandrarnas överrepresentation i enskilda brottskategorier. Brå bedyrar i en fotnot på sidan 34 att i en delstudie där populationen enligt Brå ”bättre överensstämmer” med den tidigare rapporten blir ”överriskerna exakt desamma”. Men det gällde bara den samlade totala överrisken. För de enskilda brottskategorierna bedyrar Brå ingenting.

Brå redovisade till exempel att i kategorin rån var invandrarnas överrepresentation 4,1. Upp från 2,9 i den tidigare rapporten. Det är en mycket hög överrepresentation. Den tredje högsta efter våldtäkt (5,0) och dödligt våld (4,2). Kan överrepresentationen ha varit högre eller rent av mycket högre för rån innan Brå bearbetade underlaget? Det finns en del uppgifter som tyder på att kategorin rån i hög grad kan ha påverkats av att Brå tog bort så många tonåringar från underlaget.

Det ska sägas att överrepresentationen (4,1) påverkas bara om den borttagna gruppens överrepresentation skiljer sig från gruppen som helhet. Om invandrarnas överrepresentation bland de borttagna tonåringarna också är 4,1 så påverkas inte överrepresentationen alls av att man tar bort dem. Men om överrepresentationen är mycket högre, samt om de borttagna ungdomsrånarna utgör en betydande andel av alla rånmisstänkta, då kan effekten bli stor.

Tabellen nedan visar antal rånmisstänkta efter ålder för de aktuella åren. Det rödmarkerade är det som Brå missar på grund av bearbetningen. Denna statistik är inte jämförbar med Brå-rapporten vad gäller antal eftersom samma individ kan vara med flera gånger under perioden. Men bortfallet omräknat till procent bör vara ett hyfsat bra mått.

Närmare 30 procent av alla rånmisstänkta har Brå tagit bort från underlaget. De utgör alltså en betydande andel av de misstänkta.

Vi vet inte hur invandrarnas överrepresentation ser ut i den borttagna gruppen, men i rapporten ”Ungdomar som rånar ungdomar” finns en del uppgifter om 1999. Rapporten undersöker bland annat Malmö och Stockholm första halvåret 1999. Brå-rapport 2000:6 sidan 53:

Bara tio respektive femton procent av de misstänkta rånarna är svenskar. Överrepresentationen för utrikes födda är således mycket hög. Utifrån de uppgifter om befolkningen som Brå redovisar i rapporten är överrepresentationen 15,8 i Malmö och 12,6 i Stockholm.

Om Malmö och Stockholm är representativa för hela Sverige finns det en stor risk att borttagandet av tonåringarna i hög grad har undertryckt invandrarnas överrepresentation i rån.

Eftersom det är ett skakigt underlag plus att det finns flera okända variabler, (icke folkbokförda, nyanlända), blir det svårt att göra en uppskattning av vad överrepresentationen kan ha varit innan Brå bearbetade bort tonåringarna. Men med de uppgifter som finns får jag fram att överrepresentationen åtminstone har potential att ha varit uppåt 6,0 innan Brå bearbetade underlaget. Att jämföra med 4,1 som Brå redovisade.

Att ta bort så många tonåringar från underlaget gjorde att Brå råkade missa en betydande del av alla rånmisstänkta. Om invandrarnas överrepresentation bland de borttagna ungdomsrånarna är så hög som Brå-rapport 2000:6 indikerar, har borttagandet med mycket stor sannolikhet undertryckt invandrarnas överrepresentation i rån. Hur mycket vet vi inte förrän en korrekt utredning görs.

Liknande förvanskningar kan förstås ha hänt med andra brottskategorier. Men det finns, mig veterligen, inget publicerat om invandrares överrepresentation bland ungdomar i andra brottskategorier än rån.

Cherry picking med tre jämförelser

Det är lång tid sedan jag läste 2005-rapporten för första gången, men jag tror att det var ungefär så här som jag, och säkert många med mig, vilseleddes. Jag reagerade på de tillagda åldersklasserna, men tänkte inte vidare på det på grund av en lugnande fotnot på sidan 34:

”Som framgick på sidan 26 inrymmer den nya populationen fler åldersklasser än den förra. Brå har även gjort en jämförelse där den senare populationen bättre överensstämmer med den förra. Då har endast de som är födda åren 1952-1981 tagits med. Resultatet när det gäller överriskerna blir exakt desamma.”

På sidan 64 redovisas också delar av jämförelsen. Populationen i denna delstudie har ett åldersintervall som Brå påstår är ”det närmaste man kan komma den förra studiens åldersintervall”.

Intrycket blev att de tillagda åldersklasserna var trivialt. Om nu överriskerna blir exakt desamma i en jämförelse som är det närmaste man kan komma den förra studiens åldersintervall så har väl inte de tillagda åldersklasserna spelat någon större roll.

När jag läste mer noggrant upptäckte jag att Brå inte påstår detta. Det var jag som tog för givet att jämförelsen på sidan 64 var samma jämförelse som den som nämns i fotnoten på sidan 34. Men det är två olika jämförelser.

1. Brå har alltså i huvudrapporten ändrat kraftigt i populationens åldersintervall.
2. För säkerhets skull har de även gjort en jämförelse som ska vara det närmaste man kan komma den förra studiens åldersintervall. I den delstudien redovisar Brå inga överrisker. Svenskarnas andel brottsmisstänkta redovisas (5,4), men inte invandrarnas andel. Vilket gör det omöjligt att räkna ut överrisken.
3. Istället gör Brå en tredje jämförelse!? Och redovisar överrisken från den.

Det är ett exempel på cherry picking. Utredarna på Brå är uppenbarligen inte bekväma med resultatet i jämförelsen som påstås vara närmast den förra studiens åldersintervall. Istället letar de rätt på en helt irrelevant population med ett åldersintervall som är längre ifrån den tidigare studiens åldersintervall, men som ger ett för Brå bekvämt resultat där överriskerna blir exakt desamma.

Detta väcker naturligtvis misstanken att överriskerna var högre i jämförelsen som var det närmaste man kan komma den förra studiens åldersintervall. Varför skulle Brå annars göra en tredje jämförelse?

Inte nog med det. Ingen av de två extra jämförelserna är av intresse överhuvudtaget. Båda är en bra bit ifrån den tidigare studiens åldersintervall, vilket kan ses i bilderna nedan.

Och så här ser den tredje jämförelsen ut där populationen ”bättre överensstämmer” med den tidigare studien och där ”överriskerna blir exakt desamma”.

Den enda populationen av intresse är förstås den nedan. Men de resultaten fick vi aldrig reda på. Förmodligen för att resultaten orsakade en påtaglig nervositet i vissa miljöer.

Källor

Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet – Brå-rapport 2005:17
Misstänkta personer efter ålder – Brå

Fullbordade våldtäkter 1975-2018 slutlig statistik

Nu har den slutgiltiga statistiken för 2018 kommit från Brå. Som vanligt justeras det litegrann uppåt. Denna gång med 116 anmälningar. Ett tidigare inlägg om den preliminära statistiken har fått kritik mot att jag inte redovisar fullbordade våldtäkter och våldtäktsförsök i klump, som Brå brukar göra. Detta trots att jag i inlägget tydligt förklarar varför:

Observera att detta bara är fullbordade våldtäkter. Brå presenterar våldtäktsförsök och fullbordade våldtäkter tillsammans, vilket ger en vilseledande bild då våldtäktsförsöken har en helt annan trend än de fullbordade våldtäkterna.

Fullbordade våldtäkter har ökat med 1 694 procent sedan 1975
Våldtäktsförsök har ökat med 19 procent sedan 1975

Med en så enorm skillnad i trend är det inte bara oseriöst, det är ohederligt, att redovisa dessa två kategorier i klump.

Bäst att tillägga. Givetvis har lagändringar påverkat statistiken, i synnerhet lagändringen 2005. Jag skrev om det för tio år sedan och gjorde även en grov uppskattning av antalet anmälda fullbordade våldtäkter om inte ändringen av sexualbrottslagen hade gjorts 2005. Då kom jag fram till att 2008 års siffror skulle reduceras med 43 procent. Idag skulle en sådan reducering innebära ett resultat på 4 305 fullbordade våldtäkter för 2018. Jag kan tänka mig att det ligger där någonstans. Fortsätter man trenden från 2004 hamnar man runt 4 000 idag. Men vi vet inte, eftersom våra beslutsfattare inte brydde sig om att de förstörde statistiken när de genomförde lagändringarna som de gjorde, och Brå har inte lyft ett finger för att bringa klarhet i hur den egentliga våldtäktsökningen kan tänkas se ut. Det jag skrev för tio år sedan gäller i högsta grad fortfarande.

”Det som är mest frustrerande i detta är att Brå mycket väl kan sätta en man på det här och snabbt ta reda på vilka våldtäktsanmälningar efter 2004 som hade klassats som sexuellt tvång eller någonting annat utan ändringen i lagen. Men icke, de är helnöjda med osäkerheten så de kan fortsätta få folk att tro att hela våldtäktsökningen beror på lagändringar.”

Våldtäkter 1975-2018 ökning med 1666 procent

Preliminära siffror för 2018 har kommit från Brå. Precis som förra året har antalet anmälningar ökat mer (467) än vad det totala antalet våldtäkter var 1975 (421). Siffrorna brukar justeras uppåt när de definitiva siffrorna kommer.

Observera att detta bara är fullbordade våldtäkter. Brå presenterar våldtäktsförsök och fullbordade våldtäkter tillsammans, vilket ger en vilseledande bild då våldtäktsförsöken har en helt annan trend än de fullbordade våldtäkterna.

Fullbordade våldtäkter 1975-2017

Preliminära siffror för 2017. Definitiva siffror brukar komma i mars. Vanligtvis korrigeras det uppåt.

Uppdatering: Nu har slutsiffrorna kommit och grafiken är uppdaterad. Det blev 141 fler våldtäkter.

Under 2017 anmäldes 6 969 fullbordade våldtäkter – det är en ökning med 658 anmälningar jämfört med 2016. Det är fler än det totala antalet våldtäkter som anmäldes 1984 (630).

Överrepresentationen som försvann?

Det var ju ingen våldsam minskning precis.

Om männens överrepresentation i våldtäkt¹ är 5,1 efter att Brå har kontrollerat för ålder och utbildning, vad var då värdet innan?

Vi vet inte. Tyvärr har Brå råkat glömma att redovisa just den tabellen när det gäller män. För kvinnor däremot redovisas olika brottskategorier både standardiserat och ostandardiserat (sid 45 och sid 69). För män finns bara de standardiserade värdena redovisade (sid 67).

Man kan undra vad de tänkte på Brå. Hela poängen med standardisering är ju att att se skillnaden mellan ostandardiserat och standardiserat. Jerzy Sarnecki kvalitetsgranskade rapporten. Konstigt att inte han upptäckte den här missen.

Var DN fick ”fem gånger vanligare” ifrån är en tabell på sid 43. Där har utrikes födda värdet 5,0. Men den tabellen redovisar alla brottslingar, både män och kvinnor.

http://www.dn.se/nyheter/politik/regeringen-anklagar-sverigedemokraterna-for-att-svartmala-sverige/
2005_17_brottslighet_bland_personer_fodda_sverige_och_utlandet

^1.DN skriver ”sexualbrott” men menar ”våldtäkt”.

Invandrarmän i brottsaktiv ålder

Två stora undersökningar har gjorts om invandrares brottslighet. Den senaste gjordes 2005. Det är hög tid för en tredje, men våra makthavare är mycket ovilliga till en ny undersökning. Vad kan det bero på?

1996 kom en rapport som visade på ett problem i det svenska mångkulturella projektet. Rapporten kom från Brottsförebyggande rådet (Brå) och visade att invandrare (utrikes födda) var överrepresenterade i brottsstatistiken. Rapporten undersökte åren 1985-1989 och kom fram till att invandrarnas överrepresentation var 2,1. Det innebär att det bland invandrarna fanns 110 procent fler brottsmisstänkta per capita än vad det fanns bland svenskar (födda i Sverige med båda föräldrarna födda i Sverige).

Om 5 000 personer av 100 000 var brottsmisstänkta bland svenskarna var motsvarande siffra för 100 000 invandrare 10 500 brottsmisstänkta personer.

Nu är ju invandrarna långt ifrån lika många som svenskarna, så överrepresentationen märks inte så mycket. Men ju längre det mångkulturella projektet fortgår, desto mer märkbart kommer det förstås att bli.

2005 kom en uppföljning av rapporten från 1996. Den undersökte åren 1997-2001. Enhetschef Jan Ahlberg på Brå konstaterade att:

den nya rapportens resultat i allt väsentligt bekräftade resultaten från den tidigare rapporten¹

Rapporten visade också en annan sak. Problemet hade förvärrats. Istället för 110 procent var det nu 150 procent fler brottsmisstänkta per capita bland invandrare jämfört med svenskar. Utvecklingen gick åt fel håll. Om 5 000 personer av 100 000 var brottsmisstänkta bland svenskarna, var motsvarande siffra för invandrare nu 12 500 brottsmisstänkta.

Överrepresentationen på 150 procent var genomsnittet för invandrarpopulationen. Invandrargrupper från vissa regioner hade en lägre överrepresentation, och från andra regioner var överrepresentationen högre.

Tabellen visar andel registrerade för brott i respektive grupp under femårsperioden 1997-2001. Den visar inte den faktiska andelen kriminella i de olika grupperna, eftersom långt ifrån alla brott leder till en misstänkt gärningsman. Överrepresentationen på 150 procent gäller för samtliga brott. Vid grövre brott är överrepresentationen ännu högre.²

Varför hade problemet med överrepresentationen förvärrats mellan de båda rapporterna? Brå skriver (min fetning):

Att överrisken [överrepresentationen] för de utrikes födda har ökat beror inte på att vissa invandrargrupper i dag i större utsträckning är registrerade för brott än för 12 år sedan. Ökningen förklaras i stället i huvudsak av att antalet personer i Sverige som tillhör de flyktinggrupper, som redan i tidigare studier visat sig ha en särskilt hög överrisk [överrepresentation], har ökat.

Brå säger att invandrarpopulationens sammansättning förändrades mellan de två rapporterna, och att det är den huvudsakliga förklaringen till att andelen brottsmisstänkta bland invandrarna hade ökat. Hur den populationsförändringen såg ut kan ju då vara av intresse.

För att göra förändringen överblickbar har jag delat in länderna i tre grupper utifrån brottsaktivitet. Se tabellen ovan där det framgår vilka områden det gäller.

Mycket hög brottsaktivitet (röd)
Hög brottsaktivitet (gul)
Låg brottsaktivitet (blå)

För att ytterligare ringa in problemet tittar vi här bara på den mest problematiska gruppen, män i brottsaktiv ålder 15-44 år.

1975
Först en titt på 1975. Året då en enig riksdag beslutade att Sverige ska bli ett mångkulturellt samhälle.

Befolkningsstatistiken från denna tid är ofullständig. Siffrorna är ungefärliga.³ Den helt dominerande gruppen är män som kommer från länder med låg brottsaktivitet, circa 121 000. Närmare 90 000 av dem kommer från de nordiska länderna varav circa 68 000 från Finland. Gruppen med mycket hög brottsaktivitet består till största delen av afrikaner (3 200), främst från Nordafrika.

1987
1987 är ett av åren som undersöktes i Brå:s första rapport. Även från 1987 är befolkningsstatistiken ofullständig i flera avseenden men tillräckligt detaljerad för att ge en övergripande bild. Siffrorna är ungefärliga.⁴

Den blå stapeln med låg brottsaktivitet dominerar fortfarande. Den är större än de båda andra tillsammans. En stor del (ca 71 500) är nordiska invandrare. Gul stapel med hög brottsaktivitet har ökat till 60 500. En stor del av den ökningen (10 300) är från Iran.

2000
År 2000 var ett av åren som undersöktes i den andra rapporten.

Den blå stapeln har minskat påtagligt. Gul stapel har nästan fördubblats. Och röd stapel har mer än tredubblats. Den här populationsförändringen var enligt Brå huvudförklaringen till att överrepresentationen hade ökat.

Hur agerade våra ansvariga politiker på den här informationen? Hur borde de ha agerat? Vad Brå i praktiken meddelade i rapporten från 2005 var väldigt besvärande och känsligt. Fortsätter Sverige att fylla på med människor från vissa regioner i världen kommer det med största sannolikhet leda till en ökning av brottsligheten. Vi kommer att få fler kriminella per capita i landet. Vilket förstås leder till att vi kommer att behöva fler poliser per capita. Om vi inte justerar polistätheten i takt med ökningen av kriminella kommer polisen till slut att gå på knäna och hamna i ett krisläge. Ett jobbigt faktum som inte är speciellt kul för en politiker att informera sina väljare om.

”Rösta på oss! Med vår invandringspolitik blir Sverige fantastiskt, men vi kommer att behöva förstärka polisen.”

Inget vinnarkoncept precis. En annan strategi är att förändra invandringspolitiken. En tredje strategi är att stoppa huvudet i sanden. En strategi som är möjlig i Sverige eftersom vår tredje statsmakt inte fungerar. Media ska granska makten och se till att politikerna inte kan stoppa huvudet i sanden.

Nio månader efter att rapporten kom fick vi en ny statsminister, Fredrik Reinfeldt. Idag ser det ut så här:

Observera att detta gäller folkbokförda 31 december 2015. Handläggningstiden för asylsökande är lång. Det är tveksamt om ens någon av alla dem som kom under rekordåret 2015 finns med i staplarna. Och en stor del av dem som kom 2015 var just män i brottsaktiv ålder, 15-44 år.

Man kan förstås inte säga något med säkerhet om dagens brottslighet bland invandrare bara genom att titta på populationsförändringen. Vi vet inte om en tredje rapport i allt väsentligt skulle bekräfta resultaten från de tidigare rapporterna, så som den andra rapporten bekräftade den första.

Det kommer vi heller inte att få veta. Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (s) den 16 februari 2016:

”Mot bakgrund av tidigare studier ser jag inte att ytterligare en rapport om registrerad brottslighet och individers ursprung skulle tillföra kunskap med potential att förbättra det svenska samhället, och jag har därför inte för avsikt att ge Brå något sådant uppdrag.”

Det kan jämföras med vad Brå skrev i förordet till den andra rapporten 2005:

Om den registrerade brottsligheten visar sig vara påfallande hög i några grupper av utlandsfödda så försvinner inte problemen om man inte belyser dem och talar öppet om dem. En korrekt bild av problemens omfattning och utveckling torde i stället vara den bästa grunden för att analysera förhållandena och förbättra alla invånares förutsättningar att fungera väl i Sverige, oavsett etnisk härkomst.

Datakällor:
Folk- och bostadsräkningen 1975
Befolkning Folkmängd 1987 efter kön, ålder, civilstånd
Statistikdatabasen SCB
Brå-rapport 2005:17
Brå-rapport 1996:2

^1. På sidan 64 i den andra Brå-rapporten finns också en jämförelse mellan de båda rapporterna. Där kan man se hur lika resultaten är med avseende på ursprungsområden. Det är bara Sydostasien som skiljer sig märkvärt mellan rapporterna.

^2. Brå vill i rapport 2005:17 inte redovisa några grövre brott i detalj, utan nöjer sig med att redovisa genomsnittet. Men de ger en ledtråd:

”Allmänt kan dock sägas att de grupper som är särskilt kraftigt överrepresenterade när det gäller att vara misstänkta för brott i relation till sin andel av befolkningen totalt sett, också är det när det gäller de enskilda brottstyperna.”

För till exempel våldtäkt ska genomsnittet 150 procent i tabellen bytas ut mot 400 procent, vilket ger oss en aning om hur det kan se ut i respektive grupp.

^3. Befolkningsstatistiken över utrikes födda från denna tid är ofullständig och bara de större ursprungsländerna finns redovisade. De oredovisade länderna ingår i kategorierna ”Övriga Asien”, ”Övriga Europa” etc. och utgör 1,3 procent av invandrarpopulationen (2 134 personer). Dessa osäkra har jag fördelat: 483 i blå stapel, 1 168 i gul stapel och 483 i röd stapel.

^4. Statistiken från 1987 är precis som 1975 ofullständig. Bara de större ursprungsländerna finns redovisade. De oredovisade länderna ingår i kategorierna ”Övriga Asien”, ”Övriga Europa” etc. och utgör 8,6 procent av invandrarpopulationen (15 100 personer). Dessa osäkra har jag fördelat: 6 164 i blå stapel, 6 164 i gul stapel och 2 771 i röd stapel. Även om den fördelningen är helt fel skulle inte helhetsbilden förändras på något påtagligt sätt. En annan brist är att det inte går att få fram åldersspannet 15-44 år. 16-44 finns däremot redovisat. Antalet 15-åringar har jag uppskattat utifrån deras genomsnittliga procentuella andel (1,8 %) i åldersgruppen 15-44 år under åren 2000-2015

Mer beslutsamma våldtäktsmän?

Uppdaterad! Det finns säkert många anledningar till varför en våldtäkt fullbordas och inte stannar vid ett våldtäktsförsök. Men en viktig ingrediens måste ändå vara våldtäktsmannens beslutsamhet. Beslutsamheten hos Sveriges våldtäktsmän verkar ha ökat något enormt sedan 1975.

1975 anmäldes 762 våldtäkter. Av dem var 341 våldtäktsförsök och 421 fullbordade våldtäkter. 39 år senare anmäldes 403 våldtäktsförsök. En ökning med 18 procent sedan 1975. Fullbordade våldtäkter har en något annorlunda trend. Ökningen sedan 1975 är hela 1395 procent.

Förutom den märkbara ökningen 2005, beroende på en lagändring som rubricerade fler sexualbrott som våldtäkt, förklarar Brottsförebyggande rådet ökningen av anmälda våldtäkter med att anmälningsbenägenheten har ökat. Det vill säga, de faktiska våldtäkterna har inte ökat. Vi har alltid haft ett högt antal våldtäkter (mörkertalet), men det är först på senare tid som våldtäktsoffren har börjat anmäla.

Men om det nu är en ökad anmälningsbenägenhet som är förklaringen till ökningen av (fullbordade) våldtäkter – varför har inte benägenheten att anmäla våldtäktsförsök ökat i samma utsträckning?

Uppdatering 3 april. De slutgiltiga siffrorna för 2014 har kommit. De anmälda fullbordade våldtäkterna har INTE ökat med 1378 procent sedan 1975, som det stod i originalinlägget. De har ökat med 1395 procent.

Våldsbrott i svenska kommuner 1975-2012

1975 är ett intressant år för svenskarna. Då beslutade en enig riksdag att Sverige ska bli mångkulturellt. (proposition 1975:26) Att följa brottsutvecklingen från det året fram till idag är ett intressant mått på hur invandringen har förändrat Sverige. Detta är ett försök att få ett helhetsintryck över våldsbrotten i kommunerna.

På riksnivå går det att följa en hel del brott ändå från 1975. På kommunnivå är det sämre. För kommunerna finns bara statistik från 1996 och framåt publicerad. Länsstatistik finns däremot från 1975. Eftersom både läns- och kommunstatistik finns för perioden 1996-2012 kan man göra hyfsade uppskattningar på hur fördelningen mellan kommunerna kan ha sett ut perioden 1975-1995.^1.

Vad sammanställningen innehåller

Det är förhållandevis mycket information i den här sammanställningen, men det är information som är relevant. Det översta diagrammet visar antal anmälda våldsbrott i kommunen perioden 1975-2012. Sedan följer en tabell med diverse information om kommunen:

Våldsbrott
Visar siffrorna för 1975, 2012 samt det totala antalet våldsbrott under perioden. Längst till höger visas den procentuella ökningen.

1975 års nivå
En uppskattning som visar antal anmälda brott om brottsligheten under hela perioden hade legat på 1975 års nivå. Denna uppskattning baseras på utvecklingen i gruppen ”män 15-44 år”. Män i den åldersgruppen står för en förkrossande majoritet av våldsbrotten. Hade man i kommunen gjort en prognos 1975 om våldsbrotten 2012, förutsatt att man hade prickat in ökning/minskning i gruppen ”män 15-44 år”, är detta det resultat man på ett ungefär hade kommit fram till. (Nu begås inte alla brott i kommunen av kommuninvånarna. För kommuner med mycket turism är denna beräkning mindre relevant.)

Folkmängd
Visar kommunens folkmängd respektive år samt procentuell skillnad. Här redovisas även gruppen ”män 15-44 år”.

Brott per 100 000 inv.
Anmälda våldsbrott per capita i kommunen samt hela Sverige för jämförelse.

Toppår
Självförklarande.

Utomeuropeiska invandrare
Förutom kön och ålder finns ytterligare en viktig parameter att ta med i en sammanställning om våldsbrott.

Andelen personer som är misstänkta för brott är större i grupper från vissa
geografiska områden än från andra. Det gäller till exempel personer från
vissa delar av Afrika och Västasien. Andelen personer från Nordafrika som
är misstänkta för brott under perioden är till exempel nästan fyra gånger
högre än vad den ”borde” vara med utgångspunkt från deras andel av befolkningen.
(Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet Brå-rapport 2005:17)

Tendensen i resultaten är att ju grövre brott desto större andel av de anmälda brotten har begåtts av invandrare. De största andelarna återfinns för våldtäkter och mord/dråp, 38 respektive 30 procent. Höga andelar relativt sett gäller även för misshandelsbrotten, 20-21 procent och rån, 24procent…

…Vad gäller gatuvåld är det dock en markerat större koncentration av invandrare från Nordafrika och Västasien som har de högsta participationsvärdena (Algeriet-Libyen-Marocko-Tunisien, Irak, Turkiet, Libanon, Jordanien-Palestina-Syrien i nämnd ordning).
(Invandrares och invandrares barns brottslighet Brå-rapport 1996:2)

Tyvärr finns det inte så detaljerad statistik på kommunnivå avseende ursprung men jag har hittat statistik från 1984 som är jämförbar med dagens. ”Utomeuropeisk” inkluderar förstås även länder som Vietnam, Kina, USA och Japan som tillsammans med några andra länder utmärker sig med att ha låg brottsbenägenhet (på svensk nivå och till och med lägre). Men, i jämförelse med invandringen från Mellanöstern och Afrika är invandringen från dessa länder låg. Här finns de utomeuropeiska länderna listade under kolumnen ”Världen exkl. EU/Efta”: Födelseland och regioner (xls)

Anmälda våldsbrott i femårsperioder
Ibland är det en del ”hack i kurvan” som grumlar helhetsbilden. Att gruppera i femårsperioder ger en tydligare bild av trenden.

Kommunomläggningar
Det har varit en del kommunomläggningar under perioden som försvårar sammanställningen. Se fotnot om vilka kommuner som berörs och hur jag redovisar de kommunerna.^2.

Länka till denna sida
Om ni använder diagrammen är jag tacksam om ni länkar till denna sida så att läsaren kan ta del av den förklarande texten.

Nedan följer ett axplock kommuner. Meddela i kommentarsfältet om ni vill se en speciell kommun. Supersmå kommuner är ganska ointressanta och skakiga rent statistiskt, så välj hellre den närmsta något större kommunen för ett bättre underlag.

^1. Perioden 1975-1995 (grått område) är en uppskattning utifrån länsstatistiken baserad på kommunens genomsnittliga andel av de anmälda brotten i länet 1996-2012. Posten ”Uppgift om kommun saknas” i Brå:s statistik är medräknad i denna framställning och baseras på kommunens andel av de anmälda brotten i länet det året.

^2. Kommunomläggningar under perioden. Jag har valt att redovisa berörda kommuner separat trots att de officiellt inte existerade 1975. Exempelvis Nykvarn bröt sig ur Södertälje kommun 1999 och följaktligen finns ingen statistik för Nykvarn innan det året. Fördelning av folkmängd och brottsanmälningar för perioden innan 1999 har i detta fall uppskattats utifrån statistiken efter 1999. Kommuner som har ändrats under perioden är: Uppsala/Knivsta, Södertälje/Nykvarn, Borås/Bollebygd, Örebro/Lekeberg, Nyköping/Trosa/Gnesta. Med undantag av Nyköping/Trosa/Gnesta är utrbrytarkommunerna förhållandevis mycket små.

Källor

www.bra.se
www.scb.se
Befolkning Folkmangd 1984 3 efter kon alder civilstand
Födelseland och regioner (xls)

Granskning av Affes statistik, del 1 – Replik

Sidan motargument.se har inlett en ”granskning” av Affes Statistikblogg. Tyvärr har motargument.se missförstått det mesta. Därav detta replikinlägg.
Granskningen illustreras med två diagram som jag aldrig har sett förut. Istället för att använda något av de många hundra diagram som jag har laddat upp på bloggen använder alltså motargument.se två diagram som inte är gjorda av mig. Varför? För att illustrera vad man inte hittar på Affes Statistikblogg?

Artikeln är skriven av Hiram Li och kritiken rör inlägget Invandrarna och brotten del 1 – Samtliga brott där jag kommer fram till att allting tyder på att personer med utländsk bakgrund nu står bakom en majoritet av den polisanmälda brottsligheten.

Han kritiserar mig i huvudsak på två punkter. Hiram Li menar att eftersom Brå:s undersökningar bygger på misstankeregistret så är det omöjligt att utifrån den statistiken säga något om hur många brott som begås av någon gruppering. Problemet med den kritiken är att utredarna på Brå själva gör sådana skattningar. I båda rapporterna om invandrares brottslighet görs detta och i Brå-rapport 1996:2 gör Brå även en framräkning till 1993 som baseras på förändringarna i befolkningen (sid 31). Precis som jag har gjort. Hiram Li bygger sin kritik på en tillspetsad formulering som jag gjorde i ingressen, och han låtsas inte om alla andra ställen i inlägget där jag framhåller att detta givetvis är uppskattningar och ingenting annat. ”Bevis” för hur brottsligheten fördelas går inte att få fram och kommer aldrig någonsin gå att få fram.

Den andra kritiken är mer specificerad och rör ett antagande jag gjorde om att överrepresentationen i brottslighet för personer med utländsk bakgrund har ökat.

Varför är det rimligt att anta att överrepresentationen för personer med utländsk bakgrund har ökat?

Hiram Li skriver:
”Affe bygger sina så kallade rapporter på den ogrundade tesen att överrepresentationen i anmälningar bland invandrare ökar på samma vis mellan slutet av 90-talet och idag som det har ökat mellan slutet av 80-talet och slutet av 90-talet.”

Det är ingen ogrundad tes att överrepresentationen för invandrarna som helhet har ökat. Det är ett fullkomligt logiskt antagande. Hiram Li verkar tro att antagandet bygger på en idé om att invandrare procentuellt sett är mer kriminella idag än de var för 12 år sedan. Det är ett missförstånd som jag här ska försöka förklara med ett exempel.

Här är de med utländsk bakgrund överrepresenterade med 2.4. Det vill säga, det är 2.4 gånger fler misstänkta i gruppen med utländsk bakgrund jämfört med gruppen med svensk bakgrund.

Men, och det är ett jättestort ”men”, de med utländsk bakgrund är ingen enhetlig grupp. I vissa invandrargrupper finns det fler brottsmisstänkta än vad det finns i andra invandrargrupper. För enkelhetens skull antar vi att det i gruppen med utländsk bakgrund i exemplet ovan bara finns två invandrargrupper, från Norden och från Irak, och att de 1999 var lika stora.

Av de 12 misstänkta återfinns 4 i gruppen med nordisk bakgrund och 8 i gruppen med irakisk bakgrund. Procentuellt sett blir det 8 procent misstänkta i den nordiska gruppen och 16 procent i den irakiska.

Jämför man de procentandelarna med gruppen med svensk bakgrund där 5 procent var misstänkta blir överrepresentationen:
Nordisk bakgrund = 1.6
Irakisk bakgrund = 3.2

Överrepresentationen 2.4 är alltså det genomsnittliga värdet av 1.6 och 3.2.

Men vad skulle hända med genomsnittet 2.4 om grupperna, låt säga 12 år senare, inte var lika stora? Om irakierna istället har ökat i antal och utgör 75 procent av de med utländsk bakgrund och de med nordisk bakgrund har minskat och bara utgör 25 procent får vi den här bilden:

Antagandet här är alltså att båda grupperna är precis lika brottsbenägna som de var 1999. Det vill säga, 8 procent av de med nordisk bakgrund var misstänkta för brott vilket resulterar i 2 misstänkta av 25, och 16 procent av de med irakisk bakgrund vilket resulterar i 12 av 75.

Nu är det alltså fler misstänkta i gruppen med utländsk bakgrund, 2 + 12 = 14.

14 procent misstänkta är 2.8 gånger fler än 5 procent misstänkta. Överrepresentationen har således ökat från 2.4 1999 till 2.8 2011. Ökningen beror alltså inte på att en större procentandel irakier är misstänkta för brott utan helt enkelt på att de är fler.

Motargument.se hänger även upp sig på vissa av mina formuleringar. Till exempel denna:

“Om svenskarna (svenskfödda med båda föräldrarna svenskfödda) stod för 68.5 procent av den polisanmälda brottsligheten i slutet av 1980-talet och 55 procent i slutet på 90-talet är det uppenbart att svenskarna någon gång på 00-talet kommer att stå för mindre än hälften av brotten.“

”Det spelar ingen roll hur noga man räknar på det. Detta påstående, som utgör grunden i de rapporterna som Affe har fabricerat, är och förblir ett antagande. Istället för att motivera varför detta antagande skulle vara rimligt så hävdar Affe att “det är fullkomligt uppenbart“. Det finns inget uppenbart i det antagandet. Det finns däremot många anledningar till varför det skulle kunna ske ett trendbrott.”

Skriver Hiram Li utan att ge ett enda exempel på en anledning till ett trendbrott.

Jag utgår från att överrepresentationen för de olika grupperna är på samma nivå som de var i Brå-rapporterna 2005:17 och 1996:2. Helt enkelt eftersom jag inte har något som talar emot det. Mina beräkningar bygger alltså främst på förändringarna inom invandrarpopulationen. Dels har andelen ökat kraftigt och dels har sammansättningen förändrats. För att illustrera förändringen i sammansättning kan man titta på populationsförändringarna i tre grupper utrikes födda. Utrikes födda från Irak, Norden och Afrika. Betänk nu att överrepresentationen för dessa grupper i kategorin ”Samtliga brott” så vitt vi vet är följande:

Norden = 1.7
Afrika = 4.0
Irak = 3.8

Och så här har populationerna i de brottsaktiva åldrarna förändrats de senaste 11 åren:

År 2000 var överrepresentationen för hela gruppen 2.5. Anledningen till att det blir ett så pass lågt värde är att de med nordisk bakgrund är så många. De drar ned värdet.

2011 har det som man ser hänt en del. Förändringen av populationen påverkar överrepresentationen för hela gruppen. Den har på denna relativt korta tid ökat till 3.2.

Att i en uppskattning för 2011 inte justera överrepresentationen utifrån förändringarna i populationerna är ju samma sak som att anta att afrikaner och irakier har blivit mindre brottsbenägna.

Nu finns det ju fler invandrargrupper än de här som påverkar den sammanlagda överrepresentationen. Men det är alltså den här typen av förändringar i invandrarpopulationen som gör det mycket rimligt att anta att överrepresentationen har ökat. Enkelt uttryckt: högriskgrupper har ökat och lågriskgrupper har minskat.

Det finns ett enkelt sätt att ta reda på hur det ligger till i den här frågan. Om vi vill få reda på om de med utländsk bakgrund verkligen står för majoriteten av de polisanmälda brotten, vilket allting tyder på att de gör, så kan man ge Brå i uppdrag att undersöka detta. Men av någon anledning vill inte våra makthavare det.

Länk

========== =========== =========== =========== ===========

Alla inlägg i serien ”Invandrarna och brotten”

Invandrarna och brotten 1 – Samtliga brott
Invandrarna och brotten 2 – ”Svartskallemajoriteten”
Invandrarna och brotten 3 – Östasiatisk upprättelse
Invandrarna och brotten 4 – Hiram förbättrar statistiken
Invandrarna och brotten 5 – Våldtäkt

Datakällor och länkar

BRÅ-rapport 1996:2 ”Invandrares och invandrares barns brottslighet”
BRÅ-rapport 2005:17 ”Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet.”
BRÅ-rapport 2000:6 ”Ungdomar som rånar ungdomar”
Utländsk eller svensk bakgrund (fin indelning), hela riket, efter ålder i tioårsklasser och kön. År 2002-2011
Befolkningsstatistik 1999 del 3
Efterkrigstidens invandring och utvandring
Statistik över anmälda brott
Mauricio Rojas: Kulturarv ligger bakom invandrarnas brottslighet
Granskning av Affes Statistik – del 1

Invandrarna och brotten 5 – Våldtäkt

Brå (Brottsförebyggande rådet) har gjort två stora undersökningar angående våldtäkt och invandrare. Den första blev offentlig, men den andra gömdes undan. Myndigheter och politiker vet hur det ligger till. Men allmänheten ska inte få veta.

När jag har ”våldtäkt” i rubriken ökar besöken på bloggen dramatiskt. Våldtäkt upprör, och med all rätt, det är ett vidrigt brott som berör både kvinnor och män på djupet. Om en koppling görs till invandrares överrepresentation i våldtäktsbrott blir det mycket explosivt. Det här vet förstås våra makthavare och myndigheter. Därför gör de allt för att vi ska sväva i ovisshet. Det handlar sällan om direkta lögner. Det vore för riskabelt. Effektiv propaganda handlar istället om att skapa osäkerhet. Osäkra människor är passiva.

Ett sätt att skapa osäkerhet är att låta bli att undersöka och ta reda på fakta. Eller som i det här fallet: fakta och undersökningsresultat finns, men de släpps inte till allmänheten.

Den enda större undersökning som har gjorts angående invandrares överrepresentation i våldtäkt där resultatet blev offentligt är undersökningen i BRÅ-rapport 1996:2 som avser åren 1985-1989.

Här har jag utgått från den rapportens skattning i Tabell 24 (sid. 74). I cirkeldiagrammet till höger kan man se att redan då (1985-1989) var personer med svensk bakgrund i minoritet med 39 procent.

Detta har jag räknat om till 2011 års förhållanden, se diagrammet högst upp i inlägget. Personer med svensk bakgrund står för 22.4 procent. Anledningen till att svenskarna har en så pass hög procentandel är att jag har tagit hänsyn till den nya sexualbrottslagen som kom 2005. Utan den hade svenskarnas procentandel varit mindre.¹ De icke folkbokfördas procentandel har jag låtit vara kvar på 10 procent. Det kan vara lågt räknat. Ökas den procentandelen så skulle förstås svenskarnas procentandel minska.

Vilka begår våldtäkterna?

I Brå-rapporten från 1996 redovisas överrepresentationen bland invandrare för olika brottstyper uppdelat på vilka länder/geografiska områden personerna kom från. Enligt Brå är datamaterialet för bland annat våldtäkt för tunt (sid. 61):

Vad gäller mord, dråp, våldtäkt, övriga sexualbrott, rån och bostadsinbrott är värdena för brottsparticipation för små för att det skall gå att dra slutsatser från dem.

Våldtäktssiffrorna under åren 1985-1989 var på en helt annan nivå än idag. Fördelat på enskilda länder blir materialet ännu tunnare. Det går att dra vissa slutsatser, men för att dra några säkra slutsatser behövs mer data.

Nästan tio år senare 2005 kommer den uppföljande rapporten. Istället för mer data så att vi kan börja dra slutsatser får vi det här beskedet (sid. 44):

I Brå:s förra studie gjordes ganska detaljerade analyser av de utrikes föddas och ”invandrarnas barns” överrepresentation för varje brottstyp uppdelat på vilka länder/geografiska områden personerna kom från. Brå har denna gång bedömt att en så detaljerad analys inte är meningsfull.

Jag kan hålla med. Brå:s ”analyser” är sällan meningsfulla. Däremot är en detaljerad redovisning av resultaten önskvärd.

Det är inte så att Brå inte brydde sig om att ta fram värdena för invandrarnas ursprungsländer. De har givetvis tagit fram alla resultat. Det är efter att de har sett resultaten som de bedömer att det inte är ”meningsfullt” att redovisa dem. Med andra ord vet utredarna på Brå precis hur det ligger till med invandrarnas ursprungsländer i olika brottskategorier. Ansvariga ministrar, både då och nu, har naturligtvis också blivit informerade. Thomas Bodström (s), Beatrice Ask (m), Mona Sahlin (s), Erik Ullenhag (fp), Barbro Holmberg (s), Tobias Billström (m) med flera.

Folkpartiets talesman i flykting- och integrationsfrågor Mauricio Rojas skrev på DN-debatt några dagar innan rapporten släpptes 2005:

Den känsliga fråga rapporten berör förklarar antagligen också den långsamma processen kring publiceringen av den rapport som presenteras på onsdag. De huvudsakliga statistiska resultaten har varit framräknade och analyserade sedan länge, men rapportens offentliggörande har fördröjts eftersom nya granskningar och bearbetningar ansågs nödvändiga beroende på ämnets kontroversiella karaktär.

En som ”granskade” materialet var en viss polsk före detta lantmätare…*host*

Bland alla ”bearbetningar” var en alltså att helt sonika stryka alla resultat om de brottsmisstänktas ursprungsländer i förhållande till specifika brottstyper, till exempel våldtäkt. En uppenbar mörkläggning. Mer än 2 000 enskilda värden som redovisades i den första rapporten saknas i ”uppföljningen”.

Brå väljer alltså att dölja resultat som de får fram i sina undersökningar. Undersökningar som det svenska folket bekostar via skattsedeln. För att få en uppfattning måste vi helt enkelt använda de värden som framkom i den första rapporten. Det är visserligen gamla siffror men för den skull behöver de inte vara missvisande. Mauricio Rojas träffade utredarna nästan ett år innan 2005-rapporten publicerades:

I våras träffade jag två av de ansvariga för rapportens framtagning, bland dem den nu avlidne Jan Ahlberg som också var författare till rapporten från 1996. Det var ett möte som vittnade om en påtaglig nervositet som publiceringen av den nya rapporten föranledde inom vissa miljöer.

Under samtalet konstaterade Ahlberg att den nya rapportens resultat i allt väsentligt bekräftade resultaten från den tidigare rapporten.

Om den nya rapportens resultat i allt väsentligt bekräftade resultaten från den tidigare rapporten bör de gamla siffrorna vara hyfsat tillförlitliga.

Nedan, en uppskattning² för 2011 baserad på uppgifterna i BRÅ-rapport 1996:2 Tabell 2.3 (sid. 107).

För de tre staplarna som utmärker sig: Övriga Europa, Västasien och Afrika handlar det till viss del om att de utgör stora grupper i invandrarpopulationen. Men det är inte hela förklaringen. De utrikes födda från Afrika är till exempel bara 1 500 fler i populationen än de utrikes födda från Norden, (Ja, du läste rätt. I åldrarna 15-54 är de utrikes födda afrikanerna idag fler än de utrikes födda från Norden). Trots att båda grupperna utgör nästan lika stora populationer är stapeln för Afrika mycket högre än den för Norden. Det beror på afrikanernas överrepresentation.

För Västasien är det framför allt Irak som drar upp stapeln. Irakierna utgör en stor grupp i Sverige, och de råkar ha den näst högsta överrepresentationen för våldtäkt. Endast Nordafrika har ett högre värde.

Kan det möjligen ha varit resultat i den här stilen som utredarna på Brå fick fram 2005? Resultat som bekräftade den första rapporten och gjorde att man kunde börja dra slutsatser. Slutsatser som, om de hade publicerats, kanske hade fått folk att reagera. Reaktioner som kanske hade gjort invandringen till en valfråga i riksdagsvalet ett år senare.

Det får vi kanske aldrig veta, men en sak vet vi med säkerhet: Undersökningsresultaten finns, men de släpps inte till allmänheten.

Uträkning
En redogörelse för hur jag gjorde uppskattningarna finns att läsa här.

^1.Eftersom jag tog hänsyn till ändringarna i sexualbrottslagen 2005 hamnade fler våldtäkter i svenskarnas stapel. En stor del av de ”svenska” våldtäkterna är därför av den mindre allvarliga sorten. Sådana som innan lagändringen rubricerades som sexuellt tvång.

^2. Alla diagram som jag publicerar i detta ämne handlar om uppskattningar. Även de från BRÅ. Ingen har eller kommer någonsin ha full vetskap om hur brottsligheten fördelas. Helt enkelt eftersom alla brott inte klaras upp. Att antalet brott i staplarna är mycket exakta beror på att jag har valt att omvandla procentsiffrorna till antal brott, för att göra det hela lite mer påtagligt. Uppdatering 12/8: Några värden i diagrammet har justerats.

========== =========== =========== =========== ===========

Andra inlägg i samma serie

Invandrarna och brotten 1 – Samtliga brott
Invandrarna och brotten 2 – ”Svartskallemajoriteten”
Invandrarna och brotten 3 – Östasiatisk upprättelse
Invandrarna och brotten 4 – Hiram förbättrar statistiken

Datakällor och länkar

BRÅ-rapport 1996:2 ”Invandrares och invandrares barns brottslighet”
BRÅ-rapport 2005:17 ”Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet.”
BRÅ-rapport 2000:6 ”Ungdomar som rånar ungdomar”
Utländsk eller svensk bakgrund (fin indelning), hela riket, efter ålder i tioårsklasser och kön. År 2002-2011
Befolkningsstatistik 1999 del 3
Efterkrigstidens invandring och utvandring
Statistik över anmälda brott
Mauricio Rojas: Kulturarv ligger bakom invandrarnas brottslighet