Affes Statistik-blogg

Utländsk bakgrund i Sverige 1900-2010

Posted in Integration, Migration by Affe on oktober 21, 2011

Uppdatering. Jag har hittat siffror för 2010 och korrigerat inlägget. 26.8 procent för 2010 är ändrat till 26 procent.

Antalet invånare med utländsk bakgrund ökar snabbt i Sverige. Allra snabbast har ökningen varit de senaste tio åren, då den har fördubblats jämfört med de tjugo åren dessförinnan. I dag har mer än var fjärde invånare i Sverige utländsk bakgrund. Samtidigt minskar andelen svenskfödda med inrikes födda föräldrar.

Diagrammet ovan visar ökningen av människor med utländsk bakgrund i Sverige. De gula och röda staplarna utgör tillsammans det som förr kallades ”utländsk bakgrund”. Procenten ovanför staplarna visar hur stor del av befolkningen som de utgör.

Sedan 2003 för SCB inte längre statistik på svenskfödda med bara en utrikes född förälder. De räknas inte längre till gruppen ”utländsk bakgrund”. Med ett penndrag försvann cirka 565 000 personer från den statistiken. (Uppdatering: Tydligen för SCB fortfarande statistik över det. Mer om det i ett kommande inlägg.)

Bland dessa personer finns säkert många som både ser sig själva som och av andra betraktas som helsvenskar. Men med tanke på hur det ser ut idag, segregation och stor invandring från utpräglat religiösa/patriarkala kulturer kan man förmoda att det ”utländska” i många familjer starkt lever kvar även om bara en förälder är utrikesfödd.

Den gamla definitionen av ”utländsk bakgrund” är mer relevant idag än vad den var för 30 år sedan när invandringen främst kom från mer närliggande länder och kulturer och segregationen var mindre.

Prognosen slog fel

I boken ”Mångfald och ursprung” utgiven av Statens invandrarverk 1997 finns prognoser fram till 2020. Då gällde fortfarande den gamla definitionen av ”utländsk bakgrund”. Deras siffror motsvarar således procentsiffrorna ovanför staplarna i det översta diagrammet.

År 2000 prickade de in bra med 20.4 procent, men det rörde sig ju bara om tre år framåt i tiden. 2010 däremot gick inte riktigt lika bra. 1.5 procent fel låter kanske inte så mycket, men 1.5 procent av Sveriges befolkning rör sig om 140 985 personer. Men å andra sidan kunde ju inte prognosmakarna på Invandrarverket veta att det skulle brinna i huvudet på våra politiker på 2000-talet och i synnerhet efter 2006.

Fördubbling av hastigheten

Det syns inte så tydligt i det översta diagrammet, men hastigheten på invandringen har mer än fördubblats. Under tjugo år, perioden 1980-2000 ökade antalet utrikes födda med 376 845 personer. Under nästföljande tio år, perioden 2000-2010 ökade antalet utrikes födda med 381 131 personer.

Värt att notera är att när den röda stapeln ungefär nått till hälften, 1989, så ansåg dåvarande regering att det hade blivit ohållbart och fattade det så kallade Luciabeslutet.

Från boken ”Exit Folkhemssverige”

Vid slutet av 1989 ansåg regeringen att man hade nått taket. Landet hade inte mottagningskapacitet för flera. Den 13 december beslutade därför regeringen att tills vidare endast ta emot asylberättigade, inga de facto-flyktingar eller värnpliktsvägrare. Det skulle ha blivit ytterst kostsamt och fysiskt svåradministrerat med en fortsatt ökad tillströmning av asylsökande. Därför accepterade riksdagens majoritet hänvisningen till sviktande mottagningskapacitet.”

Tydligen anser våra makthavare att vi har en fantastiskt mycket bättre mottagningskapacitet idag.

Vissa av de gula staplarna i det övre diagrammet
är uppskattningar. Läs mer om det här:
Beskrivning av uträkningen

Norden

Klicka på bilden till höger för samma diagram men där de utrikes födda från Norden samt deras barn är separerade från resten.
Datakällor
SCB Befolkningsstatistik del 3, 2001
Utrikes födda i riket efter födelseland och kön. År 2000-2010
Efterkrigstidens invandring och utvandring
Befolkning efter bakgrund
Mångfald och ursprung (Statens invandrarverk 1997)
http://www.bgf.nu/lagom/9/ub.html

Relaterat
Vi kommer att vara långt fler än SCB:s prognos
Exit Folkhemssverige kapitel 9 slutsatser
Luciabeslutet och Bildtregeringen – en skräckhistoria (Robsten)