Katten bland hermelinerna.

Alla med sinne för proportioner måste ha noterat det oproportionerliga motståndet i media och i det politiska etablissemanget mot ett nytt parti i Sveriges riksdag.

Hur kan motståndet vara så kompakt? Hur kan det vara så oresonligt? Det är ju inte så att världen går under ifall ett nytt litet parti kommer in i Sveriges riksdag. Om partiet visar sig vara lögnaktiga, inkompetenta och allt annat som har påståtts om dem så röstar ju väljarna bara bort partiet i nästa val. Konstigare än så och allvarligare än så är det inte.

Så vad kan motståndet bero på?

Efter ett och ett halvt års grävande i statistik och granskning av etablissemangets spegling eller rättare sagt obefintliga spegling av de fakta/siffror som finns är jag ganska övertygad om svaret.

Det massiva och oproportionerliga motståndet beror på rädsla. Det är så mycket som har blivit mörkat, fördunklat, ignorerat och undanhållet svenska folket. De som har undanhållit detta är det mediala och politiska etablissemanget. Men den största skulden ligger ändå på media. Det är media som skulle ha förhindrat att makten lyckades med detta. Det har de inte gjort. De har spelat med.

SD är en katt bland hermelinerna. En röst som inte är med på den outtalade överenskommelsen. Det är inte partiets historia, eventuella dolda agendor hos enskilda företrädare eller partiet i stort eller ”hatet” eller ”främlingsfientligheten” som är förklaringen till motståndet. Nej det är SD i egenskap av Katt bland hermelinerna som motståndet grundar sig i.

”Katten” hade kunnat vara svart, vit, röd eller spräcklig. Det hade inte spelat någon roll. Motståndet hade varit lika stort ändå.

För vad kommer hända om det kommer fram ”nya” sanningar? Om fakta plötsligt läggs fram på bordet? Jo, frågor kommer ställas. Varför har vi inte fått reda på detta? Varför har inte media informerat oss om detta? Varför har inte detta granskats? Visste ni journalister om detta?

Man kan avfärda och skratta bort detta som en konspirationsteori. Men om det som Janne Josefsson sa stämmer, är det ju faktiskt inte så konstigt om makthavarna inom media är rädda. Vem vill bli betraktad som oseriös, icke trovärdig och svekfull?

– Flykting- och invandrarfrågan är det största journalistiska sveket som min generation journalister genomfört i det här landet. Vi har inte på ett seriöst och trovärdigt sätt beskrivit vilka oerhörda problem som finns i ett mångkulturellt samhälle.
/Janne Josefsson

DN DN DN SvD SvD DN
foto: Kevin Dooley

Det nya medielandskapet.

Jag har tittat lite på besöksstatistiken för bloggen Politiskt Inkorrekt. En blogg som i princip gjort succé på nätet. En viktig faktor för att göra succé på nätet är länkar till sidan. Länkar till denna sida har systematiskt censurerats bort i de flesta etablerade media på nätet. Det är väldigt sällan, om någonsin, man hittar en länk till sidan i något kommentarsfält eller bland blogglänkar på de etablerade mediasidorna. Med det i åtanke är deras framgångar ännu mer imponerande.

Den här censureringen och blockaden kan man ha i bakhuvudet när man studerar diagrammen nedan. Dessa trogna besökare gör alltså allt de kan för att deras egna läsare inte ska besöka PI.

Diagrammen visar besök hos PI från datorer på de etablerade medias arbetsplatser.

Den första grafen ger en bild av regelbundenheten. Vilka dagar som är helgdagar går inte att ta miste på.

Den andra grafen visar mer specifikt vilka som är de största fansen av PI.

Den tredje grafen visar besöken kontorstid under en månad. Mellan 15:00-16:00 är det någon där från media nästan varannan minut.