Hur ska SD stoppas?
Agenda 12 april 2015
Agenda – Varför ökar SD?
Sanningssägaren Jan Helin.
I Agenda den 6 mars förklarar Aftonbladets chefredaktör Jan Helin att Sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder nu är en makthavare. Att han sitter i Sveriges högsta beslutande församling och sprider lögner.
Björn Söder har ett ansvar, mästrar alltså chefredaktören på Sveriges största tidning. Jan Helin är en man med mycket makt. Makt att skapa opinion och kampanja för eller emot det han anser att det behöver kampanjas om. Helin har i praktiken enormt mycket större inflytande och makt än Söder. Till skillnad från Söder är han inte folkvald.
Är Helin sanningsenlig?
Eftersom det oftast är Sverigedemokraterna som brukar anklagas för att överdriva brottslighetens omfattning hamnar Jan Helin i en smått komisk position i Agenda. Han försvarar Aftonbladets tystnad om övergreppen på Husbybadet med att det sker ju så många sexualbrott och Aftonbladet kan inte skriva om alla.
I sitt försvar lyckas han på bara några minuter producera två lögner eller åtminstone två enorma överdrifter. Båda rör antalet anmälningar om sexuella övergrepp på Husbybadet.
Först påstår han att en undersökning visade att det på ett par månader hade gjorts 14 anmälningar. Dessa ”par månader” visar sig vara 25 månader.
Sen tar han i så att han nästan spricker och påstår att det bara i år har skett ett hundratal anmälningar om sexualbrott på Husbybadet.
Om det nu skulle vara så illa att det anmäls nästan två sexualbrott om dagen på det badhuset bör det stängas med omedelbar verkan.
Kanske något för Jan Helin och Aftonbladet att driva opinion om?
Kollegan backar upp
Kollegan Thomas Mattson på Expressen tyckte att Jan Helin ”stod upp för journalistiken”. Han skriver om Helins insats på sin blogg. (min fetstil)
”Söder malde på om att ”Aftonbladet erkänt” något, oklart vad, medans Helin med sakliga argument och fakta ställa försökte ställa relevanta frågor till SD-mannen. Den som är invandrarfientlig och lever i villfarelsen att medierna – de seriösa, alltså – mörkar någon slags för allmänheten okänd sanning om integrationsproblematiken lät sig säkert inte övertygas av Jan Helins lugna konstateranden av siffror och faktiska förhållanden.”
Nej Thomas Mattson, jag lät mig inte övertygas av Helins ”lugna” konstateranden. Helin hade nog kunnat säga precis vad som helst utan att varken du eller Anna Hedenmo hade reagerat. Så starka är era förutfattade meningar om vilka som har ”rätt” och vilka som har ”fel” i svensk debatt.
Jag avslutar med en kommentar från Thomas Mattsons blogg skriven av signaturen ”Thomas”.
”Måste säga att det roar mig att en representant av skvallerpressen har mage att anklaga någon annan för bristande källkritik. Här pratar vi inte om att kasta sten i glashus utan om att spränga en atombomb i glashuset.”
http://svtplay.se/t/103430/agenda
http://blogg.expressen.se/thomasmattsson/entry.jsp?messid=650853
Katten bland hermelinerna.
Alla med sinne för proportioner måste ha noterat det oproportionerliga motståndet i media och i det politiska etablissemanget mot ett nytt parti i Sveriges riksdag.
Hur kan motståndet vara så kompakt? Hur kan det vara så oresonligt? Det är ju inte så att världen går under ifall ett nytt litet parti kommer in i Sveriges riksdag. Om partiet visar sig vara lögnaktiga, inkompetenta och allt annat som har påståtts om dem så röstar ju väljarna bara bort partiet i nästa val. Konstigare än så och allvarligare än så är det inte.
Så vad kan motståndet bero på?
Efter ett och ett halvt års grävande i statistik och granskning av etablissemangets spegling eller rättare sagt obefintliga spegling av de fakta/siffror som finns är jag ganska övertygad om svaret.
Det massiva och oproportionerliga motståndet beror på rädsla. Det är så mycket som har blivit mörkat, fördunklat, ignorerat och undanhållet svenska folket. De som har undanhållit detta är det mediala och politiska etablissemanget. Men den största skulden ligger ändå på media. Det är media som skulle ha förhindrat att makten lyckades med detta. Det har de inte gjort. De har spelat med.
SD är en katt bland hermelinerna. En röst som inte är med på den outtalade överenskommelsen. Det är inte partiets historia, eventuella dolda agendor hos enskilda företrädare eller partiet i stort eller ”hatet” eller ”främlingsfientligheten” som är förklaringen till motståndet. Nej det är SD i egenskap av Katt bland hermelinerna som motståndet grundar sig i.
”Katten” hade kunnat vara svart, vit, röd eller spräcklig. Det hade inte spelat någon roll. Motståndet hade varit lika stort ändå.
För vad kommer hända om det kommer fram ”nya” sanningar? Om fakta plötsligt läggs fram på bordet? Jo, frågor kommer ställas. Varför har vi inte fått reda på detta? Varför har inte media informerat oss om detta? Varför har inte detta granskats? Visste ni journalister om detta?
Man kan avfärda och skratta bort detta som en konspirationsteori. Men om det som Janne Josefsson sa stämmer, är det ju faktiskt inte så konstigt om makthavarna inom media är rädda. Vem vill bli betraktad som oseriös, icke trovärdig och svekfull?
– Flykting- och invandrarfrågan är det största journalistiska sveket som min generation journalister genomfört i det här landet. Vi har inte på ett seriöst och trovärdigt sätt beskrivit vilka oerhörda problem som finns i ett mångkulturellt samhälle.
/Janne Josefsson
Mobbar media SD?
Exponering i media är naturligtvis väldigt viktigt innan ett val. Nedan är ett diagram som visar ett exempel på den exponeringen två dagar innan EU-valet 2009. Jag har räknat antalet referenser till de olika partierna på startsidan till expressens ”EU-valet 2009” avdelning.
Textreferens kan t ex vara ”S”, ”Socialdemokraterna”, ”Marita Ulvskog”, ”Sahlin” osv. Bilder har ännu mer genomslag så jag gav bildreferenser två poäng istället för ett poäng. Jag kan inte garantera att siffrorna är exakta förutom den mest intressanta siffran.
Det är ganska uppenbart att expressen ansåg att SD var uträknade. Att det inte ens fanns på skalan att SD skulle ha en chans. Varför besvära läsaren med en endaste referens till det här chanslösa partiet. På vad grundade man den bedömningen?
Hur låg SD till i opinionsläget innan valet? eller rättare sagt, vad kunde man baserat på tidigare undersökningar och val rimligen förvänta sig angående SDs chanser i valet?
Sören Holmbergs ”skämmighetsfaktor”
Att SD underskattas i opinionsmätningar är välkänt. Sören Holmberg har kallat det för ”skämmighetsfaktorn”. Folk vill inte erkänna i en undersökning att de ska rösta på SD. Det är skämmigt.
Bloggaren ”Robsten” tittade år 2007 på olika undersökningar, jämförde med valresultat och räknade ut skämmighetsfaktorn:
Jag anser att dessa fakta pekar på att Sd underskattas med i runda slängar en tredjedel: dvs man ska multiplicera Sd:s siffror med 1,5 för att få fram en riktigare bild av opinionsläget.
En månad innan valet i SIFOs ”Vilket parti skulle du rösta på i EU-parlamentsvalet om det var val idag”
låg SD på 2.54%. Multiplicera det med skämmighetsfaktorn på 1.5 så blir det 3.8%.
Detta vet expressen och övrig media. De vet också alltför väl att ”syns man inte finns man inte”. De vet att ett parti som är nära 4% är mer attraktivt för osäkra väljare som inte vill riskera att kasta bort sin röst. Det är därför staplarna ser ut som de gör i diagrammet, och det var därför DN inte hade med SD i sitt val-test.
Vi har med detta val fått ytterligare bevis för ”skämmighetsfaktorn” när det gäller SD. Kommer svensk media ta med det i beräkningen innan riksdagsvalet 2010 eller ska dom låtsas bli överraskade ytterligare en gång till?
Affes Statistik-blogg 
10 comments