Huddinge, svenskar i minoritet 2030?
Huddinge, ytterligare en kommun där ökningen av personer med utländsk bakgrund har accelererat de senaste åren. Baserat på 2005-2009 så kommer de med svensk bakgrund vara i minoritet ett par år tidigare än vad trendlinjen visar, ca 2028.
Mer av Moberg:
”Sverige är vårt, det är sex och en kvarts millioner levande svenskars land. Men det är även de dödas land, deras som byggt upp det åt oss från början och lämnat oss sitt verk att förvalta och förkovra.
De döda är åtskilliga millioner flera än vi. De har mycket att säga oss nu, och vi är skyldiga att lyssna till dem. Vi lyssnar till dem genom att minnas vad de uträttat och genom att värdesätta deras strävan. De kan icke mera värja sitt verk. Det åligger oss.”
”Utländsk bakgrund” innebär i denna framställning:
1. Utrikes födda.
2. Barn födda i Sverige där båda föräldrarna är utrikes födda.
De olika pilarna och linjerna förklaras här
Andra inlägg i samma serie
Förklaring av statistiken
Landskrona, svenskar i minoritet 2031?
Södertälje, svenskar i minoritet 2014?
Göteborg, svenskar i minoritet 2048?
Botkyrka, svenskar i minoritet 2007!
Malmö, svenskar i minoritet 2018?
Sundbyberg, svenskar i minoritet 2026?
Järfälla, svenskar i minoritet 2036?
Affes Statistik-blogg 
Hej Affe :-)
Jeg har fundet endnu en video med Hans Rosling. Den er ca. et år gammel. Rosling begynder først efter 22 minutter: http://www.wilsoncenter.org/index.cfm?fuseaction=events.event_summary&event_id=530150
GillaGilla
Hej!
Jag håller just på att läsa om en av svensk litteraturhistoria stora klassiker, och hajade till när jag läste följande stycke (alla eventuella paralleller med dagens verklighet överlåter jag till läsaren):
”Råttor hållas just inte i högt anseende av de andra djuren, men svartråttorna på Glimmingehus utgjorde ett undantag. De omtalades alltid med aktning, därför att de hade visat mycken tapperhet i strid med sina fiender och mycken uthållighet under de stora olyckor, som hade övergått deras folk. De tillhörde nämligen ett råttfolk, som en gång hade varit mycket talrikt och mäktigt, men nu höll på att dö ut. Under en mångfald av år hade svartråttorna ägt Skåne och hela landet. De hade funnits i varenda källare, på varenda vind, i lador och logar, i visthus och bagarstugor, i ladugårdar och stall, i kyrkor och borgar, i brännerier och kvarnar, i varje av människor rest byggnad, men nu voro de fördrivna från allt detta och nästan utrotade. Bara på ett och annat gammalt ensligt ställe kunde man råka på några få av dem, och ingenstans funnos de till så stort antal som på Glimmingehus.
När ett djurfolk dör ut, bruka människorna oftast vara skuld till det, men så var inte fallet denna gång. Människorna hade visserligen kämpat mot svartråttorna, men de hade inte kunnat göra dem någon nämnvärd skada. De, som hade besegrat dem, voro ett djurfolk av deras egen stam, som kallas gråråttor.
Dessa gråråttor hade inte bott i landet alltifrån urminnes tid såsom svartråttorna. De härstammade från ett par fattiga invandrare, som för en hundra år sedan stego i land i Malmö från en lybsk skuta. Dessa voro hemlösa, utsvultna stackare, som höllo till i själva hamnen, simmade omkring bland pålarna under bryggorna och åto avfall, som kastades i vattnet. De vågade sig aldrig upp till staden, som ägdes av svartråttorna.
Men så småningom, när gråråttorna hade växt till i antal, blevo de djärvare. Till en början flyttade de in i några öde och utdömda gamla hus, som svartråttorna hade övergivit. De sökte sin föda i rännstenar och sophögar och höllo till godo med allt skräp, som svartråttorna inte gitte ta vara på. De voro härdiga, förnöjsamma och oförskräckta, och inom få år hade de blivit så mäktiga, att de företogo sig att jaga bort svartråttorna från Malmö. De togo ifrån dem vindar, källare och magasiner, svälte ut dem eller beto ihjäl dem, för de voro inte alls rädda för strid.
Och när Malmö var taget, drogo de bort i små och stora skaror för att erövra hela landet. Det är nästan omöjligt att förstå varför inte svartråttorna samlade sig till ett stort, gemensamt härnadståg och tillintetgjorde gråråttorna, medan dessa ännu voro fåtaliga. Men de svarta voro väl så säkra på sin makt, att de inte kunde tro på möjligheten att förlora den. De sutto stilla på sina egendomar, och under tiden tog gråråttorna ifrån dem lantgård efter lantgård, by efter by, stad efter stad. De blevo utsvälta, utträngda, utrotade. I Skåne hade de inte kunnat bibehålla sig på något enda ställe utom på Glimmingehus.
De gamla stenhuset ägde så säkra murar, och så få råttgångar ledde genom dessa, att svartråttorna hade lyckats försvara dem och hindra gråråttorna från att tränga in. År efter år, natt efter natt hade striden fortgått mellan angripare och försvarare, men svartråttorna hade hållit trogen vakt och kämpat med största dödsförakt, och tack vare det präktiga gamla huset hade de alltid segrat.”
Selma Lagerlöf: Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. 1906.
GillaGilla
Och ännu en gång upprepar sig historien, fast denna gång äro råttorna tvåbenta…
GillaGilla
[…] snart i minoritet? Se Malmö, Göteborg, Sundbyberg, Huddinge, Landskrona, Botkyrka […]
GillaGilla
[…] snart i minoritet? Se Malmö, Göteborg, Sundbyberg, Huddinge, Landskrona, Botkyrka ….. Affes Statistik – På begäran från […]
GillaGilla
[…] snart i minoritet? Se Malmö, Göteborg, Sundbyberg, Huddinge, Landskrona, Botkyrka ….. Affes Statistik – På begäran från […]
GillaGilla