Affes Statistik-blogg

Den virtuella polisen

Posted in Betraktelser by Affe on september 23, 2012

Ett hemligt dokument har läckt ut från ”The Clean IT project”. Ett EU-projekt med målet att: ”Reduce the impact of the terrorist use of internet”. Nu handlar det inte bara om terrorism utan även ”extremism” och ”hate speech”. Det vill säga, långt ifrån bara Al-Qaida utan även alla vi som bär på tankegods och producerar tankefigurer som riskerar att skapa monster som Breivik.

På sidan 21 i det läckta dokumentet tar man upp de nya ”virtuella poliserna” som ska patrullera det framtida ”rena” internet. De ska inte bara infiltrera och bli medlemmar i så många terrorist- och extremist-sammanhang som möjligt. De ska även finnas till för de icke-extremistiska nätanvändarna. En slags kvarterspolis som man kan vända sig till om man har upplevt något obehagligt.

”Virtual police officers should use easy to understand (‘popular’) language, friendly icons and profile photographs, in order to lower the tresholds of being contacted and in order to be effective in combination with (often younger) users of the social medium.”

Med andra ord, för att få vanligt folk (ofta ungdomar) att lättare bli angivare ska man snacka deras språk och ha en vänlig framtoning.

Så vill EU avskaffa yttrandefriheten på nätet
Police to ‘patrol’ Facebook and Twitter for terrorists under EU plan
Läckt EU-dokument avslöjar hur snaran om yttrandefrihetens hals dras åt

Tagged with: , ,

Vakthundarna på våra bibliotek

Posted in Betraktelser, Medias mörkning by Affe on juni 29, 2011

Jag råkade snubbla över en diskussion på nätet mellan ett antal bibliotekarier angående boken Världsmästarna av Julia Caesar. Diskussionen visade sig vara mycket intressant och avslöjande. Inköpsansvariga bibliotekarier är ju en slags makthavare i samhället. Det är de som bestämmer vilka böcker allmänheten ska få tillgång till.

Vissa långa inlägg i diskussionen är avkortade. Länk till hela diskussionen finns längst ned. Den röda texten är mina kommentarer.

Värt att notera i all denna arrogans, maktfullkomlighet och tvärsäkerhet hos vakthundarna är att ingen av dem har läst boken.
————————————–
13 juni 08:23

Ragnar Eng

Hej!
I vintras fick vi ett inköpsförslag till Eskilstuna Stadsbibliotek på boken Världsmästarna av pseudonymen Julia Ceasar. Vi avslog boken med stöd i det andra lektörsomdömet boken fick i bibliotekstjänsts boklistor samt den enda recensionen jag hittills kunnat hitta, skriven av Pär Fagerström i Mora tidning…

…I Eskilstuna har vi ett nämndbeslut på att vi inte ska köpa in medier som underblåser främlingsfientlighet, vilket jag åberopat i mina svar till den användare som upprepade gånger i ganska hätska ordalag krävt att vi ska köpa in boken. Jag har blivit ombedd att hänvisa till specifika sidor och stycken som skulle göra att den här boken strider mot våra krav på saklighet, varför jag nu ser mig tvungen att läsa valda delar av boken.

Nu senast fick jag mig tillsänd en länk från sidan politisktinkorrekt.info där läsarna uppmanas att kräva att deras lokala bibliotek köper in boken:
http://politisktinkorrekt.info/2011/06/11/varldsmastarna-bojkottas-av-biblioteken/

Det pågår alltså en kampanj för att få folkbiblioteken att ta in dena bok. Mycket riktigt har jag nu också fått ett andra inköpsförslag där vi, Eskilstuna Stadsbibliotek, beskylls för att vara ”politiskt korrekta” som inte köpt in boken.

Så, nu undrar jag, blåser den här stormen även på andra håll, och hur tacklar ni andra situationen?

Nu ska jag fortsätta att läsa, och jag kan säga att för- och efterord inte har ändrat min uppfattning att lektören och recensenten gjorde rätt i att utfärda varningar för den här boken.

Mvh
Ragnar Eng
Bibliotekarie databaser, webb
Stadsbiblioteket Eskilstuna
(Jan Bärmarks lektörsomdöme samt det omdöme av Per-Åke Walton, som enligt Bibliotekstjänst tydligen inte dög, finns att läsa i inlägget på politisktinkorrekt.info som Ragnar Eng länkar till.)
———————————————————————–
13 juni 11:06

Jonas Aghed

Hej, kollega.
Den här diskussionen påminner om en som ägde rum för några år sedan, om boken ”Mångkultur eller välfärd” av Lars Jansson.

Jag tycker det borde vara ganska enkelt för det enskilda biblioteket att bemöta de som kräver att boken ska köpas in. De enda som har rätt att och förmåga att bedöma vad som ska köpas in är bibliotekarierna. De behöver inte köpa in en bok bara för att någon tycker att den ska köpas in; det måste alltid göras en bedömning om det är värt att lägga pengar, tid, utrymme och arbete på att inlemma en viss bok i beståndet. Det räcker alltså med att svara att man som inköpsansvarig bibliotekarie bedömer att boken inte är värd att införskaffas. Byråkratiskt men korrekt.

Å andra sidan kan man ju tycka det vore intressant att ha en del skitböcker i sitt bibliotek, också, om de fungerar som exempel på tendenser i tiden. Kanske dags att starta upp ”propaganda”-hyllor?

Å tredje sidan är väl den viktigaste slutsatsen att dra av detta att det är absolut nödvändigt att vi bibliotekarier behåller ansvaret för inköpen OCH är vaksamma på försök till manipulation av oss? Alltså, att vi bibehåller/ökar vår politiska medvetenhet?

Hälsningar
Jonas Aghed
bibliotekarie
Brännkyrka gymnasium
(Mer om Jonas Aghed hittar du i en artikel av Kjell Albin Abrahamson här: Bibliotekarierna som ljuger om kommunismens brott *host*)
———————————————————————–
13 juni 16:02

Anya Feltreuter

Det är upp till biblioteken att bedöma vad som ska köpas in, absolut. Dock tror jag vi måste lita lite mer på våra låntagare. Eskilstuna bibliotek vill inte köpa in boken, men Ragnar Eng läser den (varifrån fick han tag på boken?). Får vi bibliotekarier läsa vissa böcker som de vanliga låntagarna inte ska ha tillgång till (eftersom vi inte litar på att de kan skilja propaganda från fakta?)?

Ett underligt resonemang tycker jag. Främlingsfientlighet bekämpas inte genom bannlysning, snarare genom öppenhet och dialog.

Anya Feltreuter
Bibliotekschef
Boxholms bibliotek

————————————————————————
13 juni 14:08

Ragnar Eng

Jag glömde att skriva att jag läser ett exemplar som jag lånat kommer från Mälardalens högskola i Eskilstuna. Det biblioteket har alltså valt att köpa in boken, vilket jag respekterar. Vi har dock våra politiskt beslutade urvalskriterier att hålla oss till, vilket jag har gjort och därför inte köpt in boken.
Mvh
Ragnar Eng
Bibliotekarie databaser, webb
Stadsbiblioteket Eskilstuna
———————————————————————–
13juni 22:52

Miguel Benito

Jag håller absolut med Jonas Aghed och Ragnar Eng att sådana böcker inte hör hemma i ett folkbibliotek. Yttrande- och tryckfrihet innebär inte att våra gemensamma bibliotek ska finansiera främlingsfientliga alster genom inköp.

Ofta de låntagare som föreslår dessa böcker har redan dem hemma, men vill förstås att andra också ska läsa dem och förmås hysa främlingsfientliga åsikter.
Som Jonas Aghed påminner om var det för några år sedan en liknande diskussion om Lars Janssons bok. Jansson själv skriver någonstans att han är förgrymmad för att ”Benito” stal hans möjligheter till försälning till biblioteken. Visst är jag stolt över det, och det borde ala bibliotekarier se till att böckerna som köps in inte går över gränsen.

Just nu pågår en livlig debatt i Spanien om ett biografiskt lexikon som den spanska historiska akademin producerat (ca 50 volymer för ca 23000 kronor). Biblioteken har klagat på att man glorifierar en del personer som man nu vet inte alls var några helgon. Franco är inte längre den diktator vi trodde han var, etc. Kulturdepartementet har nu bett akademien att ändra texterna genom att se till att en kommitté som akademin bestämmer går igenom texterna.

Det är ett rimligt krav, eftersom det är skattepengar som anslås. Skulle det vara ett privat företag då skulle inte ministern kunna blanda sig i. Det är det som gör skillnad i vad vi kallar yttrande-och tryckfrihet. Återigen, ang. den aktuella boken Världsmästarna skulle det behövas att någon går igenom den och presenterar och vederlägger de värsta främlingsfientliga yttranden. Får jag en sådan recension av boken publicerar jag den gärna på Immigrant-institutets hemsida, liksom Lars Janssons recension, som fortfarande går att läsa på sidan om rasism, http://www.immi.se/rasism.

Hälsningar
Miguel Benito

————————————————————————
14 juni 08:34

Jan Szczepanski

Röster har höjts om att kontroversiella böcker inte ska köpas in på biblioteken. Vissa röster, som inte är politiskt korrekta ska tystas i debatten. Vissa åsikter förhindras att bli bemötta. Mångfalden utarmas. Riktigt hur främlingsfientligheten skulle underblåsas av om biblioteket köpte in boken låter tveksamt. Våra politiska partier har ju övergivit den politiken att förbigå med tystnad utan istället övergått till att ”ta debatten”.

Det är inte bibliotekens roll att vara vakthundar. Bibliotekens roll är att spegla hela spektrat av åsikter så länge dessa inte är straffbara.

Det finns alldeles för mycket censur här i världen. Censur har inte gjort världen bättre.

Jag är chockad över att man i Eskilstuna har tagit politiska beslut om vad som ska köpas in till biblioteket. Men jag är inte chockad om biblioteken köper in kontroversiell debattlitteratur.

Miguel Benitos resonemang är besynnerligt. Han tycks mena att eftersom det handlar om skattepengar så ska majoriteten kunna bestämma vad som ingår i yttrande- och tryckfrihet.

Ska verkligen politiker bestämma vad som ska finnas på bibliotekens hyllor?

Jan Szczepanski
Förste bibliotekarie
Göteborgs universitetsbibliotek
————————————————————————
14 juni 10:34

Jonas Aghed

Jamen goddag, yxskaft!
Huvudfrågan var alltså om rasistiska kampanjmakare ska kunna tvinga eller manipulera in sina alster på folkbiblioteken? Hur bemöter vi dem?

Jonas Aghed
bibliotekarie
Brännkyrka gymnasium
————————————————————————
14 juni 13:27

Uno Nilsson

Öppenhet är ordet. Fattar inte varför det ska behöva påpekas. Folkbibliotek är per definition öppna.

Uno Nilsson
Bibliotekarie
Tjörn
————————————————————————

14 juni 14:03

Mikael Böök

Jag har inte något alldeles direkt och konkret svar på frågan. Men, Kära Bibliotekarie, jag ber dig för en liten stund anta, att du befinner dig ett stycke in i framtiden. Alla böcker, inklusive den kontroversiella boken ”Världsmästarna” av Julia Caesar, har nu blivit tillgängliga på internet…

..Men hur man än försökte utesluta vissa böcker så skulle de slinka in på nytt, om så bara genom WikiLeaks. Eller någonting i stil med WikiLeaks. För att förhindra misshagliga boklån så *måste* man stänga ner hela nätet. Detta kan vi som bibliotekarier väl ändå knappast tänka oss att vi vill? Hoppas jag i alla fall.

Med vänliga hälsningar, som vanligt från Finland,- Mikael

Mikael Böök
Biblioteksaktivist
————————————————————————
14 juni 14:00

Tobias Carlsson

Det är härligt att så många här predikar frihet – men vem tar ansvar? Att ”allt” finns att tillgå via nätet är en förenkling, för så är det inte och det är inte självklart att det kommer att vara så i framtiden. Inte ens ”Världsmästarna” vars budskap man nu så gärna vill ha ut till så många som möjligt.

Var går gränsen för vad folkbiblioteket ska ta in och kalla det kunskap (för att tala med Lanke)? Vad ska vi lära ut? Hur många böcker från extremhögern, extremvänstern eller diverse sekteriska kyrkor ska vi ha för att visa upp som något som är det motsatta till folkbiblioteket och det öppna och demokratiska samhället och allt det står för? För inte är det väl kunskap vi talar om i det här fallet!

Följande är saxat från http://snaphanen.dk/2010/09/16/julia-caesar-varldsmastarna-nar-sverige-blev-mangkulturellt/.

Det är pressmeddelandet inför lanseringen av boken:
”Den svenska invandringspolitiken är extrem. Sverige är ett land under kolonialisering.””Av dem som har kommit är bara 5 procent flyktingar. Majoriteten på 95 procent kommer i huvudsak för att ta del av Sveriges frikostiga välfärdssystem. 96 procent saknar pass eller andra ID-handlingar men beviljas ändå permanent uppehållstillstånd. Svenska myndigheter känner alltså inte till identiteten hos det absoluta flertalet som släpps in i landet.”

”Den ansvarslösa politiken medför stora och djupgående konsekvenser för landet och dess invånare. Statsskulden skenar, skolor och bilar bränns ned varje dag, våldsbrottsligheten ökar och blir alltmer brutal. Förorterna utvecklas allt snabbare till segregerade etniska enklaver befolkade av ett importerat bidragsproletariat. Sverige har EU-rekord och ligger som nummer 2 i världen i anmälda våldtäkter.”

Det är fegt att inte ta ställning till innehållet i ”Världsmästarna” av Julia Caesar.

Med vänliga hälsningar
Tobias Carlsson
(Nej Tobias. Det är omöjligt att ta ställning till innehållet i ”Världsmästarna” om man inte ges möjlighet att ta del av det.)
————————————————————————
14 juni 14:51

Thomas C Ericsson

Visst är biblioteken öppna kulturinstitutioner som ska värna uttrandefrihet och mångfald. Men frågan är om vi skall tillhandahålla rasistisk och främlingsfientlig litteratur bara för att låntagarna frågar efter det?

Hälsningar från

Thomas C Ericsson
bibliotekschef
Kinda Bibliotek

————————————————————————
14 juni 21:10

Mikael Böök

Tobias Carlsson anar kanske svaret på sin egen fråga:
”Hur många böcker från extremhögern, extremvänstern eller diverse sekteriska kyrkor ska vi ha?”

Svaret är, i princip: allihopa. Jag håller alltså med Uno Nilsson, som redan nämde nyckelordet öppenhet och väntar mig också att bibliotekarier har detta helt klart för sig. En annan sak är sedan, att bibliotekets samling av tryckta böcker bara kan vara ett urval av alla befintliga böcker och att det således gäller att välja. Då kan det nog vara skäl att välja bort ”Världsmästarna” för att få råd eller rum med någon annan bok.

Men jag skulle faktiskt vilja lägga ett ord för att ett och annat bibliotek ser till att ha ”Världsmästarna” på sin hylla. Det verkar ju vara en bok som har, eller kommer att få, ett visst inflytande på debatten och attityderna. Därmed är det viktigt att den politiskt intresserade medborgaren har möjlighet att skaffa sig kunskap om bokens innehåll. Hur ska han eller hon annars kunna ta ställning till dess innehåll?..

..Visst bör vi tala om kunskap också i fallet ”Världsmästarna” hellre än att säga som Tobias C: ”För inte är det väl kunskap vi talar om i det här fallet!”

För övrigt tror jag att ”Världsmästarnas” popularitet bara växer ju mer vi uteslutar boken ur biblioteket.

Mikael Böök
Biblioteksaktivist
————————————————————————
20 juni 16:40

Christian Forsell

Angående boken så kan man konstatera om man läser diskussionstrådarna att den kampanj som pågar nu närmast kan likställas med en reklamkampanj som tyvärr innehåller negativa omdömen om en del bibliotekarier som nekat inköp. Efterfrågan är också delvis konstruerad, enligt sidan ska en och samma person t.ex. ha skickat inköpsförslag till både Malmös, Lunds och Hässleholms stadsbibliotek och ett negativt svar från Landskrona publicerade de på sidan och avslutade med kommentaren:

” PS: Robin S: Du som är Landskronit kan väl också lägga in ett förslag till nyanskaffning. Hävda ett särskilt stort läsarintresse eller nåt annat lämpligt”

https://affes.wordpress.com/2011/06/11/finns-varldsmastarna-pa-ditt-bibliotek/#comment-2309
http://aktualia.wordpress.com/2011/06/12/varldsmastarna-bojkottas/
http://politisktinkorrekt.info/2011/06/11/varldsmastarna-bojkottas-av-biblioteken/#disqus_thread

Denna kampanj är intressant på flera sätt och ställer intressanta och svåra frågor om bibliotekens inköpsprinciper och urval. En annan reflektion är varför inte fler förlag eller intresseorganisationer börjar arbeta på detta sätt? Uppenbarligen har den fått effekt. Om det är någon som läser länkarna vill jag göra en juridisk påpekan. Flera som kommenterar hänvisar till möjligheten att begära fjärrlån om biblioteken avslår inköpet. Och att biblioteken inte kan neka till fjärrlån och att det därför i slutändan blir det billigare för dem att köpa boken. En som skrivit detta gör det under titeln bibliotekarie. Men senast 2002 slog JK fast att biblioteken har möjlighet att neka till fjärrlån. Fjärrlån är alltså en möjlighet inte en rättighet. JK avgjorde då (JK Dnr 2729-02-21) ett ärende som rörde Skellefteå stadsbibliotek och boken Mångfald eller välstånd där anmälaren menade att biblioteket hindrat spridningen av boken. JKs beslut var att ett bibliotek inom det allmänna biblioteksväsendet inte behöver köpa in eller på annat sätt införskaffa [dvs fjärrlån] ett enstaka exemplar av en redan utgiven skrift.

Vänliga Hälsningar
/Christian Forsell

Bibliotekarie
Helsingborgs Stadsbibliotek
(Jag mailade en fråga till 15 bibliotek i Sverige. Min fråga löd:
Hej.
Jag har en fråga angående inköpsförslag.
Jag har läst en bok som jag tyckte var väldigt bra.
Jag vill att fler ska få chansen att läsa den.
Kan jag föreslå att biblioteket köper in den
utan att jag själv har tänkt låna den?

Tio bibliotek har svarat och alla var förstås positiva. Det behöver alltså inte finnas en direkt efterfrågan för att ge inköpsförslag. Detta vet givetvis Christian Forsell.)
————————————————————————
21 juni 13:17

Miguel Benito

Tack Christian, det var intressanta klargörande, som jag även i mitt tidigare inlägg påpekade med ett par ord, nämligen att de som föreslog inköp möjligen hade redan tillgång till boken på något sätt. Det var uppenbart att deras enda intresse var att de svenska folkbiblioteken skulle finansiera den främlingsfientliga boken. Därmed också så småningom deras kampanj mot de bibliotekarier som står på sig.

Det är modigt att vägra inköp, även om det är kristalklart att så borde det vara för alla (med undantag, som vanligt, för specialbibliotek som har ett annat syfte än folkbiblioteken – t.ex. på Immigrant-institutet har vi haft Lars Janssons bok, liksom en biografiom Ceaucescu, Maos lilla röda och Khadaffis gröna bok).

Jag skulle inte bli glad om jag på ett folkbibliotek gick förbi en hylla där jag ser en bok där främlingsfientliga och rasistiska åsikter, som tangerar till hets mot folkgrupp, ventileras och rättfärdigas. Det kan hända att boken formellt inte kan fällas, delsför att ”invandrare” inte är ”en” folkgrupp utan många folkgrupper. Å andra sidan, som samhällsmedborgare, är det vår uppgift att inte uppmuntra till helts mot folkgrupp och rasism, vilket kommentarerna och recensionerna kring boken visar att boken gör.

Det är lätt att missförstå yttrande- och tryckfriheten, vilket har gjorts av flera av debattörerna. För mig står det klart: vi ska inte finansiera främlingsfientliga och rasistiska alster. Vi ska naturligtvis inte heller bränna upp dem på bål. De får självklart leva sitt eget liv, men utan vår medverkan.

Hälsningar
Miguel Benito
(Det kan ju vara på det sättet Miguel att folkbiblioteken inte i första hand är till för att göra dig glad.)
——————————————————

Så här låter det alltså när bibliotekarier fritt diskuterar om en viss bok ska finnas tillgänglig på folkbiblioteken. Trots att ingen av dem har läst boken vet de att den är ”rasistisk”, ”främlingsfientlig” och ”en skitbok”.

Nog borde Jan Szczepanskis ord ha räckt och gjort den här diskussionen överflödig?

”Det är inte bibliotekens roll att vara vakthundar. Bibliotekens roll är att spegla hela spektrat av åsikter så länge dessa inte är straffbara.”

Den ena dåliga ursäkten efter den andra levereras. Inte bara i denna diskussion utan även från andra vakthundar på olika bibliotek i deras motiveringar att inte köpa in boken.

”Boken har dålig bindning.”
”Boken är skriven under pseudonym.”

Det är en teater, och alla vet vad det egentligen handlar om. Det handlar om att en del personer anser att viss information ska vara svårtillgänglig för medborgaren eftersom medborgaren inte anses kapabel att själv bedöma informationen.

De självutnämnda vakthundarna vaktar vidare på ”sina” folkbibliotek.

http://segate.sunet.se/cgi-bin/wa?A1=ind1106&L=BIBLIST&O=T&H=0&D=1&T=0
Maktdjävulen i biblioteket (av Mikael Böök)
Läsarrecensioner på Adlibris
Världsmästarna

Som läkare fastslår bibliotekarierna att människor kommer att påverkas
på ett dåligt sätt, och det mår de inte bra av. De bör inte få läsa boken.
/Hans Rustad
(Norsk journalist på document.no)

Julia Cæsar til besvær for svenske bibliotekarer (document.no)
Ulf Nilsson skriver om Världsmästarna
Kompakt vänstervridning i biblioteken

Tagged with: ,

Sista spiken i Newsmills kista?

Posted in Betraktelser by Affe on april 12, 2010

Psykologen Maj Grandmo skrev en artikel på debattsidan Newsmill. Efter någon dag censurerades ett stycke och nu är artikeln helt borttagen. Den kan ”underblåsa rasistiska strömningar” förklarar newsmill. Det måste ha varit ängsliga dagar på redaktionen. Grandmos artikel toppade listan över mest lästa artikel på Newsmill i två dagar.

Maj Grandmos artikel i sin helhet kommer nu kunna läsas på många bloggar. Förmodligen kommer den nu nå ut till mångdubbelt fler personer. Sug på den, Newsmill.

Hela artikeln (diagrammet över misshandel lade jag till)

tillägg: Jag hittade en cachad sida med de första 50 kommentarerna till artikeln. Länken hittar du under artikeln.
——————————————————
Vurmen för mångkulturen och sanningen
av Maj Grandmo

Likt en enstämmig kör sjunger politiker och media mångkulturens lov. Dock får via aldrig reda på vad som är så bra med mångkulturen. Däremot måste man argumentera sig blå om man råkar ha lite reservationer när det gäller mångkulturens positiva effekt på demokratin, yttrandefriheten och öppenheten.Professor Robert Putnam, en sann förespråkare för invandring, har forskat på mångkulturens effekter på samhället. Hans resultat visar att mångkulturen för med sig en lång rad negativa konsekvenser, på såväl kort som på lång sikt.Vurmen hos den svenska makteliten för den tveksamma mångkulturen måste bottna i ett skuldkomplex där ett flertal försvarsmekanismer är aktiva.

På 1950-60-talen hade Sverige en sund invandring av arbetskraft. Tillsammans med folkhemmets kamp för assimilering av nyanlända och värdet av en homogen kultur med sann nationell identitet, blev Sverige det rikaste landet i världen. Samhället var tryggt, stabilt, brottsligheten låg, BNP högt och skatterna låga. Sverige var en attraktiv handelspartner och företagsvärlden blomstrade.

Men vad hände egentligen? Vi har fallit som en sten i välståndsligan, folket jobbar i ihjäl sig och mår dåligt, medan över en miljon människor går sysslolösa. Ungdomarna kommer inte in på arbetsmarknaden; fackens maffialiknande metoder, LAS och andra uteslutande regler och dogmer håller utvecklingen tillbaka. Våldsbrottsligheten är skyhög, våldtäktsligan i Europa toppas av Sverige med råge.

Något hände uppenbarligen i 1970-talets början. 1968 var året då 40-talisterna stod på barrikaderna och skrek ”ner med kapitalismen”. Man efterlyste ”solidaritet med världens folk” (Sverige = alliansfritt!!!), ”ner med USA”, ja i stort sett ”ner med allt”. Åter igen, vi bodde alltså i ett blomstrande välståndsland. Vad ville de egentligen? Man ville ha, inte socialdemokrati, inte ens socialism. Det var Marx som var Gud och Mao hans profet. Man kan verkligen undra hur en generation som så ivrigt proklamerade för öppenhet, medvetenhet och kampfronter, kunde beundra kommunistiska diktaturer.

Nåväl, 40-talisternas högt uppskruvade megafoner skapade det vi idag kallar för ”välfärdsamhället”. Ett system som har givit oss världens största offentliga sektor med världens högsta skatter, utarmande av företagskulturen, där alla måste jobba för att klara av att betala alla skatter och avgifter. Där makten över det egna livet har krympt till en valnöts storlek. När båda föräldrarna jobbar lämnas barnen in på dagis, ett slags förvaringsanstalt i Alva Myrdals anda. Barnen blir vilsna och otrygga över att splittras upp i så många ”uppfostrare”. Svenska barn mår i ett internationellt perspektiv ovanligt psykiskt dåligt. I andra länder varnar man för att ta efter det svenska exemplet.

Den egna ekonomin är otillräcklig och barnfamiljer är därför en stor massa bidragstagare. När inte den egna ekonomin räcker till, tar bidragssystemet vid. Man betalar sålunda först in 60% av all inkomst (kommunal, statlig skatt + arbetsgivarens utgifter för att ha folk anställda), för att sedan begära tillbaka en del av denna. Byråkratin är därför ofantlig, 5-600 myndigheter (inget vet, jag har kollat), kollossen på lerfötterna vet inte vad som är början och vad som är slutet, vad någon av händerna sysslar med.

Och så på detta: invandringen. Från sjuttiotalets början till idag, har Sverige tagit emot bortåt 1,5 miljon nya invånare. De senaste åren har invandringen legat på c:a 100.000, mestadels anhöriginvandrare. Den internationella solidariteten innebar alltså att vi har infört svängdörrar in i landet. Intressant nog så sammanfaller byggandet av bidragssamhället med denna extrema befolkningstillökning. Man kommer ofta från länder i Mellanöstern, majoriteten är muslimer. Asylskälen är ofta mer än tveksamma, man tar sig hit via människosmugglare och betalar bortåt 100.000 kr för en resa hit. Inga fattiglappar således.

En frapperande del av dessa människor kommer aldrig in i det svenska samhället. Mindre än 50% går och lär sig svenska på SFI. Man bildar egna enklaver där man lever i stort sett som man alltid har levt, bara lite mer strikt, eftersom man tenderar och bli mer fundamentalist än i hemlandet. I vissa grupper, t ex irakier och somalier är arbetslösheten 70-80%. Lärare på skolorna med mycket invandrarbarn hävdar att dessa inte har den minsta lust att bidra med en fena till det svenska samhället. Istället åtnjuter man frukterna av 40-talisternas idealsamhälle. Media frossar numera i hur ”frustrerade” invandrarna är på det svenska samhället och att man tar ut det hela genom att bränna ner förorterna. Invandrare i både första, andra och tredje generationen är för övrigt kraftigt överrepresenterade i brottsligheten, särskilt då vålds- och sexbrott. Att Sverige har så hög brottslighet nu mot förr är i mycket ett resultat av 40 års import av improduktiva multikulti.

Och det är alltså detta som är det mångkulturella samhället. Det största problem vi har i vårt land. Och ingen får prata om det. Gör man det är man rasist och kan bli av med jobbet.

Robert Putnam har publicerat flera rapporter som pekar på samma sak. Mångkultur medför ett allt tystare, otryggare, instabilare och normupplöst samhälle. I slutändan upphör samhället att kunna upprätthålla fasaden som demokrati. Han pekar på värdet av homogenitet och och en enad nationell identitet som grundvalar för att allt ska fungera.

Men i Sverige ryggar makteliten för sanningen. Jag är säker på att man ligger på kvällen och smygläser Robert Putnam och håller med i varje stavelse. Men här slår försvaret till; oönskade impulser måste omedelbart förpassas till sin mörka bakgård. I det öppna ljuset blir man därför en stark förespråkare för det man innerst inne känner är fel. Detta fenomen kallas reaktionsbildning på psykologspråk.

Och dessutom bär Sverige på gamla försyndelser. Neutralt och alliansfritt stod vi pall för Hitler. Men vad kostade detta? Vi höll tyskarna om ryggen, hade diplomatiska och idrottsliga förbindelser med dem och lät soldaterna passera genom landet för att de lättare skulle kunna anfalla våra grannländer. Grannar som vi för övrigt kastade ut när de kom och bad om vår hjälp. Den svenska solidariteten har uppenbarligen sina brister.

Men med krigsgenerationen, 40-talisterna kom så vår chans att lätta på skuldbördan. Och här står vi nu idag. Med skägget i brevlådan men utan att ha fått ut ändan ur vagnen. Vi är förnekelsens folk och likt alkoholistens envisa försvar för att få dricka, tror vi det gör oss goda att blunda, räkna till tio och prisa välfärdssamhällets lågvattenmärke: mångkulturen.

Newsmill
Censuren på Newsmill

Artikeln med 50 kommentarer från Google cache

Om länken ovan slutar fungera så finns kommentarerna sparade här.

Tagged with: , ,

Newsmill och censuren

Posted in Betraktelser by Affe on februari 25, 2010

Jag trodde mycket på debattsidan Newsmill när den startade, men inte nu längre. Skärmbilden talar för sig själv.

Kommentarerna är alltså numrerade vilket är ganska avslöjande. Nu kan det förstås vara andra anledningar än censur som ligger bakom de borttagna kommentarerna, dubbelpostningar t ex, men jag tvivlar på det.

Originalinlägget på Newsmill som handlade om att asylsökande bör få extra bidrag. Skrivet av Yvonne Ruwaida (mp).

Läs även:
Om censuren på DN från Merit Wagers blogg
Bloggläsare: ”DN censurerar. Herbert Tingsten vänder sig i sin grav.”

Är detta Sverige år 2010? Drömmer jag? Vi i vårt land som har en så lång tradition av tryckfrihet och åsiktsfrihet! Idag bedriver tidningarna censur. Jag kan faktiskt inte kalla det för något annat. Det är inte värdigt en tidning som Dagens Nyheter. Herbert Tingsten vänder sig i sin grav.

Det är helt enkelt oerhört och otroligt och ofattbart och jag kan inte finna ord starka för att beskriva hur upprörd jag är över denna vanhelgelse av det fria ordet!

Min egen erfarenhet av censur skrev jag om i ett tidigare inlägg. Det är inte första gången. Har nog blivit censurerad säkert 30-40 gånger genom åren och jag vet att jag har följt regelverket.

Media vill ju gärna framställa författarna till alla borttagna kommentarer som kompletta galningar och/eller rasister, men jag och många med mig vet att det inte är sant.

Kritik mot Newsmill

Censuren på DN

Posted in Betraktelser, Medias mörkning by Affe on november 21, 2009

Läste Hanne Kjöllers artikel Rationellt att tiga där hon skriver om Gellert Tamas oseriösa journalistik, men även om journalistik överhuvudtaget. Hon avslutar sin artikel med

Journalistik handlar precis som politik om förtroende. När några politiker fifflar smetar det av sig på hela skrået. Samma sak sker när journalister skarvar med sanningen, fulredigerar eller ser till att använda sitt replikutrymme för att smutskasta sina kritiker.

Detta utmanar journalistiken och det offentliga samtalet. Att vissa väljer att tiga i denna maktfullkomliga mediekultur är inte konstigt.
Det är rationellt.

Jag skrev en kommentar som tydligen blev borttagen. Den fanns där i kanske 10 minuter. Av en tillfällighet råkade jag spara den. Jag trodde nämligen inte den skulle censureras. Jag skrev:

Bra Hanne. Du är en klippa. När du ändå är igång varför inte ge sig på det som Janne Josefsson kallade

”det största journalistiska sveket som min generation journalister genomfört i det här landet”.

eller som Birger Schlaug formulerade det

”Under många år fanns en outtalad överenskommelse mellan journalister, politiker och tyckare att inte säga sanningen om det framväxande mångkulturella samhället.”

Det vore väl nåt? Den första journalist som på allvar tar upp detta kommer bli historisk.

Från regelverket för artikelkommentarer på DN.

Vi vill att artikelkommentarer ska hålla en hög kvalitet och vill därför att du som skriver tänker på följande:

* Håll en vänlig och respektfull ton
* Håll dig till ämnet
* Använd ett civiliserat språkbruk
* Skriv kort, max 500 tecken för kommentarer
* Skriv på svenska

Kommentarerna får inte innehålla:

* förtal, personliga angrepp eller förolämpningar
* hets mot folkgrupp, sexistiska yttranden eller andra trakasserier
* olovliga våldsskildringar eller pornografi
* uppmaningar till brott eller utgöra annan brottslig verksamhet
* olovligt bruk av upphovsrättsligt skyddat material
* Svordomar eller obscena ord
* Kommersiella budskap eller reklam

Möjligtvis bröt jag mot punkten ”Håll dig till ämnet” men nog bör väl ”journalistiskt svek” och journalister som medvetet undanhåller sanningen i allra högsta grad höra till ämnet?

%d bloggare gillar detta: