Överblick del 8: Tonårspopulationen 1980-2021

Detta är en beräkning över den manliga tonårspopulationens förändring i gruppen utländsk bakgrund. Utländsk bakgrund består i denna sammanställning av utrikesfödda samt inrikesfödda med två utrikesfödda föräldrar. Det är en liten men växande del av den totala manliga tonårspopulationen.

1980 = 8 %
2000 = 15 %
2021 = 27 %

Det är även en population som har en hög överrepresentation i brottslighet. Överrepresentationen varierar och mest brottsbelastade är personer med ursprung från Västra Asien och Afrika. Populationen Västra Asien/Afrika är också den grupp som har ökat mest. Sedan 1980 har den ökat med cirka 3 800 procent.

Alla som är födda i mitten av sextiotalet eller senare kan se hur denna population såg ut när de själva var i tonåren, och jämföra med hur det ser ut idag.

Nedan, diagram med mer detaljerad info samt andelar för varje år. Finns även i PDF-format för bättre överblick.

Se Överblick del 5 för mer info om hur beräkningen har gjorts.

Indelningen i ursprungsområden är samma som Det goda samhället använde i sin rapport om invandrares brottslighet.

Diagrammen i PDF-format och PowerPoint.

Datakällor:
SCB – Tabeller över Sveriges befolkning (TSB) 2006,2007,2008,2009
SCB – Sveriges framtida befolkning 2003–2020
SCB – Folk och bostadsräkningen 1980, 1985, 1990
SCB – Befolkning folkmängd 1980 – 1990
SCB – Befolkningsstatistik 1991 – 2000
SCB – Statistikdatabasen 2000 – 2021
Indelning i ursprungsområden

Överblick del 7: Hur blir det på trettiotalet?

Denna framåtblick innehåller inga beräkningar i sig utan visar istället, på ett ungefär, vilken utveckling vi kan vänta oss på lite längre sikt bland dubbelbarnen (inrikesfödda med två utrikesfödda föräldrar), genom att titta på utvecklingen i den utrikesfödda gruppen män 15-44 år. De stora dragen i den utrikesfödda populationen upprepas cirka tjugo år senare bland dubbelbarnen.

Den här sammanställningen är inte helt optimal. Det naturliga vore att jämföra med utrikesfödda kvinnor. Men att mönstret mer eller mindre upprepas syns mycket tydligt även i denna jämförelse. Det är inte så konstigt då den stora majoriteten dubbelbarn trots allt har båda föräldrarna från samma land/ursprungsområde.

Jämför årtiondet i den övre grafen med årtiondet i den nedre. Observera att y-axlarna har olika skalor.

I den utrikesfödda populationen (övre grafen) ökar Västra Asien kraftigt under 1980-talet. Rakt nedanför i den nedre grafen ser man en liknande ökning bland dubbelbarnen på 2000-talet. Barnen den första generationen har fått i Sverige har vuxit upp och börjar ingå i åldersspannet 15-44 år. En bit in på 1990-talet går Västra Asien om Norden bland de utrikesfödda, och motsvarande sker i den nedre grafen på 2010-talet.

Det finns naturligtvis fler variabler som påverkar hur kurvorna för dubbelbarnen blir. Varierande åldersdemografi och fruktsamhet i de olika populationerna gör att mönstret inte upprepas på samma sätt. Men mer eller mindre upprepas mönstret. Tillräckligt mycket för att – genom att titta på 2010-talet i den övre grafen – få ett hum om hur utvecklingen bland dubbelbarnen kommer att bli på 2030-talet.

Västra Asien, som sedan en tid redan utgör den största gruppen, kommer att öka och dominera stort bland dubbelbarnen på 2030-talet när rekylen från 2010-talets invandring börjar visa sig bland de unga männen i den andra generationen.

Västra Asiens ökning kommer dock inte vara riktigt så dramatisk som det vid en första anblick kan verka. Eftersom det rör sig om ett åldersspann 15-44 år, kommer ett stigande antal av dubbelbarnen från Västra Asien hinna bli 45 och falla ur spannet. Den förväntade ökningen på 2030-talet kommer därför att dämpas litegrann av det bortfallet. Cirka 15 000 dubbelbarn med ursprung från Västra Asien kommer mellan 2030 och 2039 att falla ur spannet. Det är årgångarna som blev 15 år mellan 2000 och 2009.

Afrika kommer att knappa in på Östeuropa under 2030-talet. Och förmodligen i högre grad än vad 2010-talet i den övre grafen indikerar. Det vill säga, om misstanken att Afrika har högre fruktsamhetstal än Östeuropa stämmer.

Om statistiken
Se inläggen Överblick del 5 samt Överblick del 6

Datakällor:
SCB – Tabeller över Sveriges befolkning (TSB) 2006,2007,2008,2009
SCB – Sveriges framtida befolkning 2003–2020
SCB – be0101_fodelseland_ursprungsland_2014
SCB – Folkräkningen 1960
SCB – Folk och bostadsräkningen 1970, 1975, 1980, 1985, 1990
SCB – Befolkning folkmängd 1976 – 1990
SCB – Statistisk Årsbok för Sverige 1971, 1997
SCB – Befolkningsstatistik 1991 – 2000
SCB – Statistikdatabasen 2000 – 2021
Brå – rapport 2021:9 Misstänkta för brott bland personer med inrikes respektive utrikes bakgrund

Överblick del 6 – män 15-44 år från Västra Asien och Afrika

Hur populationen män 15-44 år med ursprung från Västra Asien och Afrika ser ut fram till 2029. Och vad som händer om vi stänger gränsen.

Den här beräkningen fokuserar på de mest brottsbelastade populationerna. I Brå:s senaste mätning (Brå 2021:9) hamnar Västra Asien och Afrika i topp fem vad gäller andel misstänkta, både bland inrikesfödda med två utrikesfödda föräldrar (dubbelbarn) och utrikesfödda.

I detta inlägg, och i tidigare inlägg i samma serie, används en mer övergripande indelning i ursprungsområden. Det är samma indelning som Det Goda Samhället (DGS) använde i sin rapport om brottslighet. Västra Asien i DGS indelning är i princip Brå:s Västasien och Centralasien. Den enda betydande skillnaden är att Brå har placerat Turkiet i Övriga Europa.

Nedan har jag plockat ut manliga dubbelbarn 15-44 år med ursprung från Västra Asien och Afrika och tittat på utvecklingen fram till 2029.

För att sätta den här utvecklingen i ett sammanhang kan man titta på den första och den andra generationen tillsammans. Diagrammet nedan visar utvecklingen 1970-2021. De mörkgröna staplarna visar antal utrikesfödda från Västra Asien och Afrika. De ljusgröna visar antal dubbelbarn med ursprung från Västra Asien och Afrika.

Kanske är det så att volymer har betydelse. Att 7 000 män (1975), i brottsaktiv ålder och från förhållandevis hårt brottsbelastade populationer, är lättare att hantera för Sverige än 336 000 män (2021).

Utvecklingen till 2029 för dubbelbarnen med ursprung från Västra Asien och Afrika har redan redovisats ovan. Hur utvecklingen kommer att se ut i första generationen beror förstås helt på våra beslutsfattare. Men det finns ett scenario som går att räkna på, och det är om vi stänger (stängde) gränsen 1 jan 2022. Nu kan inte det hända eftersom det är för sent, men det ger ändå en slags överblick över läget.

Nedan ser man hur det blir en påtaglig minskning i den utrikesfödda gruppen. Det beror på att de som faller ur spannet, 45-åringarna, är många fler än tillkommande 15-åringar.

Men slår man ihop generationerna ser man att det knappt händer någonting. Minskningen i den utrikesfödda gruppen kompenseras nästan helt och hållet av ökningen i den ljusgröna andra generationen.

Även om vi alltså hade stoppat invandringen 1 jan 2022 och håller gränsen stängd fram till 2029 sker det ingen betydande volymförändring totalt. Däremot har dubbelbarnen, som har en högre överrisk i brottslighet än sina föräldrar, ökat sin andel.

Det ska dock sägas att bortfallet i den utrikesfödda gruppen ökar i storlek för varje år som går när gränsen är stängd. Det beror på att det finns förhållandevis få utrikesfödda barn. Ju yngre desto färre. Tillkommande 15-åringar minskar snabbt. I slutet av 2020-talet börjar därför även totalen att påverkas nedåt. Trots att ökningen av dubbelbarn är så stor.

Om statistiken
För perioden 1980-2024 se tidigare inlägg Överblick del 5. Beräkningen till 2029 var inte planerad, men den gick att göra på grund av en oväntad bonus i Brå-rapport 2021:9. Där redovisar Brå populationsuppgifter för bland annat alla dubbelbarn som var 15 år och uppåt år 2014. Med hjälp av tabell be0101_fodelseland_ursprungsland_2014, som redovisar totalsummor för dubbelbarnen efter ursprungsland, gick det då att räkna ut hur resten av populationen, 0–14 år, såg ut efter ursprungsområde. År 2029 är den populationen 15–29 år. Resterande, 30–44 år, finns i TSB årgång 2009, som då utgjorde populationen 10–24 år.

Åren mellan 2024 och 2029 är bara ifyllt. Därav de spikraka linjerna mellan de åren. Det hade gått att få lite form på linjerna genom att räkna på det ofullständiga material som ändå finns. Men det är mycket skrik för lite ull.

Datakällor:
SCB – Tabeller över Sveriges befolkning (TSB) 2006,2007,2008,2009
SCB – Sveriges framtida befolkning 2003–2020
SCB – be0101_fodelseland_ursprungsland_2014
SCB – Folkräkningen 1960
SCB – Folk och bostadsräkningen 1970, 1975, 1980, 1985, 1990
SCB – Befolkning folkmängd 1976 – 1990
SCB – Statistisk Årsbok för Sverige 1971, 1997
SCB – Befolkningsstatistik 1991 – 2000
SCB – Statistikdatabasen 2000 – 2021
Brå – rapport 2021:9 Misstänkta för brott bland personer med inrikes respektive utrikes bakgrund

Överblick del 5 – Andra generationen män 15-44 år

Inrikesfödda med två utrikesfödda föräldrar (dubbelbarn) är den inrikesfödda population som ökar snabbast. Det är också numera den mest brottsbelastade populationen. Hur demografin har sett ut och hur den utvecklas bland de unga manliga dubbelbarnen är därför av intresse.

Tyvärr är statistiken över dubbelbarn efter ålder, kön och ursprungsland mycket knapp. Varje år producerar SCB en tabell (be0101_fodelseland_ursprungsland) över dubbelbarnen efter kön och ursprungsland. Men den statistiken är inte efter ålder utan innehåller bara totalsummor, vilket gör den oanvändbar om man vill följa specifika åldersgrupper. För att ändå få en överblick har jag använt mig av äldre statistiska publikationer och gjort beräkningar framåt och bakåt i tiden. Detta ger åtminstone en ungefärlig bild.

Beräkningen sträcker sig från 1980 till 2024 och visar antal män 15-44 år. Observera att även om siffrorna är exakta för länderna är det en beräkning och därför ungefärligt. Se mer om hur statistiken har tagits fram nedan.

Indelningen i ursprungsområden är samma som i rapporten Invandring och brottslighet – ett trettioårsperspektiv, som stiftelsen Det Goda Samhället tog fram. Enda skillnaden är att Norden här särredovisas.

 

Om statistiken
Dubbelbarnen är en i flera avseenden problematisk kategori. Fotnötter i den äldre statistiken vittnar om att SCB inte har haft bra koll på vare sig dubbel- eller enkelbarnen (inrikesfödda med en inrikesfödd och en utrikesfödd förälder). Från 2002 finns dock kvalitetssäkrad statistik enligt SCB. Tyvärr vill inte SCB dela med sig av dessa data i den offentliga Statistikdatabasen. Om SCB gjort det hade det gått att göra mycket pricksäkra framskrivningar för populationen 15-44 år ända fram till 2036.

Underlaget i denna sammanställning kommer från publikationen Tabeller över Sveriges befolkning (TSB) åren 2006–2009. I den statistiken finns en tabell över dubbelbarnen efter ålder och ursprung. Hela tidsserien 1980-2024 är beräknad utifrån data från de fyra åren, efter följande modell:

För att exempelvis få fram antalet män 15–44 år för år 2001 använder jag TSB årgång 2006 och plockar åldersspannet 20–49 år. Fem år tidigare, år 2001, var den populationen 15–44 år. Sedan justeras antalet för bortfall.

Osäkerheten för enskilda länder varierar och ökar ju längre ifrån åren 2006-2009 som bakåt- eller framåt-räkningen sträcker sig. För regionerna är osäkerheten mindre och för totalsumman är osäkerheten som minst. Mellan 2002 och 2021 är totalsumman samma som i SCB:s statistikdatabas.

Tyvärr redovisar SCB efter både mödernet och fädernet i samma tabell, vilket gör att de personer med föräldrar från olika länder räknas två gånger. Antalet måste därför justeras ned, vilket utgör en felkälla.

Utöver det har jag även använt en SCB-prognos från 2003 SCB – Sveriges framtida befolkning 2003–2020. I den prognosen finns även en bakåträkning till 1980 för dubbelbarnen. Den beräkningen är på mödernet och delar in länderna i olika HDI-grupper. Men Norden finns särredovisat. Här används den beräkningens resultat för totalsumman samt resultaten för Norden som riktmärken. Totalen och Norden är därför mycket nära det som SCB har kommit fram till.

Denna beräkning kan ses som en kompromiss mellan fädernet och mödernet, men med en stark dragning åt mödernet.

Vad gäller tillförlitligheten överlag är det värt att påminna om den stora skillnaden i att göra beräkningar med en redan existerande population jämfört med en icke-existerande. Alla beräkningar över dubbelbarnen i det här inlägget rör redan existerande populationer, vilket ökar träffsäkerheten. Det är också anledningen till att framåträkningen inte går längre än till 2024.

Datakällor:
SCB – Tabeller över Sveriges befolkning (TSB) 2006, 2007, 2008, 2009
SCB – Sveriges framtida befolkning 2003–2020
SCB – be0101_fodelseland_ursprungsland_2014
SCB – Statistikdatabasen 2002 – 2021
Indelning i ursprungsområden

Överblick del 4: Överrisk i brottslighet efter ursprungsområden

I Brå:s senaste rapport om invandrarnas brottslighet, Brå 2021:9, finns det en tabell (B 42) i bilagorna som är värd att granska. Den visar överrisk i brottslighet i olika brottskategorier efter ursprungsområden. Tabeller är jobbiga att läsa. Bättre då att visualisera i diagram för att få en bättre överblick.

Tabellen rör samtliga personer 15 år och äldre som var folkbokförda 31 dec 2014. Undersökningsperioden är 2015-2018. Överrisken tas fram genom att jämföra andelen misstänkta i respektive grupp med andelen misstänkta svenskar (inrikesfödda med två inrikesfödda föräldrar). Svenskarnas värde är alltid 1,0. En överrisk på 2,0 betyder att andelen misstänkta i den populationen är dubbelt så stor som andelen misstänkta svenskar.

Värdet högst upp i mitten med större stil är den samlade överrisken för hela populationen utrikesfödda. Under staplarna finns den samlade överrisken för Västra Asien och Afrika samt den samlade överrisken för resten.

För att få en mer konkret bild av vad överrisken innebär kan man ta bort kommatecknen och tänka sig lika stora populationer. Exempelvis för olaga hot nedan: Om 10 svenskar är misstänkta för olaga hot i en population svenskar, så är motsvarande antal i en lika stor population utrikesfödda från Sydamerika 34 misstänkta personer. En lika stor population utrikesfödda från Västasien genererar 67 misstänkta personer, och så vidare. Nedan följer ett urval brottskategorier. I slutet av inlägget finns en PDF med 28 diagram samlade.

PDF med 28 diagram

Överblick del 3 – Utrikesfödda män 15-44 år 1960-2021

Detta är en uppdaterad sammanställning över den demografiska förändringen i populationen utrikesfödda män 15-44 år under perioden 1960-2021. Efter födelseland, ursprungsområde och populationsandelar.

Observera att det är mycket information i klippet. Det är inte meningen eller ens möjligt att ta in allting i en enda visning. Klippet är mer att betrakta som ett verktyg eller ett referensmaterial. En bra metod är att pausa videon och klicka fram önskat år i tidslinjen.

För mer information om statistiken se detta inlägg, som även innehåller fler varianter från samma statistiska material.

Källor:
SCB – Folkräkningen 1960
SCB – Folk och bostadsräkningen 1970, 1975, 1980, 1985, 1990
SCB – Befolkning folkmängd 1976 – 1990
SCB – Statistisk Årsbok för Sverige 1971, 1997
SCB – Befolkningsstatistik 1991 – 2000
SCB – Statistikdatabasen 2000 – 2021

Överblick del 2 – Religion och kriminalitet

Detta är del två i en serie inlägg om utrikesfödda män 15-44 år och hur den populationen har förändrats de senaste decennierna. Första delen fokuserade på ursprungsområden. I denna del används samma material indelat efter religion samt brottsaktivitet 2015-2018. Se det tidigare inlägget för mer information om statistiken.

Efter religion
Religion i bemärkelsen trostillhörighet finns inte registrerat i folkbokföringen. Vad man kan göra är att titta på dominerande religion i födelselandet. Även om den enskilda individen inte bekänner sig till födelselandets dominerande religion, så har han säkerligen präglats av den mer eller mindre. Här har jag gått efter Religions by country från 2010. Diagrammet nedan visar antalet folkbokförda utrikesfödda män 15-44 år respektive år. De 15 största länderna visas separat. Klicka på bilden nedan för att komma till det rörliga diagrammet.

Efter brottsaktivitet 2015 – 2018
I alla undersökningar som har gjorts om invandrares brottslighet återkommer i huvudsak samma mönster. Västasien och Afrika har en hög andel misstänkta, Östasien och västländer har en låg andel, och resten med några undantag någonstans mitt emellan.

Här har jag använt resultat från den senaste Brå-rapporten i ämnet Brå 2021:9, och använt tabell B 6 för att dela in födelseländerna i Låg, Medelhög, och Hög brottsaktivitet. Andelen misstänkta för landet jämförs med andelen misstänkta bland svenskarna (inrikesfödda med inrikesfödda föräldrar).

• Låg brottsaktivitet: lägre andel misstänkta eller 1-2 gånger fler misstänkta än svenskarna.
• Medelhög brottsaktivitet: mellan 2-3 gånger fler misstänkta.
• Hög brottsaktivitet: mer än 3 gånger fler misstänkta.

Denna indelning gäller förstås bara undersökningsperioden 2015 – 2018 och inget annat. Men förmodligen är det väldigt snarlikt under hela perioden. Anledningen till att Brottsförebyggande rådet under sexton års tid inte uppdaterade statistiken var ju att det var meningslöst eftersom ”resultaten är så pass lika över tid”.

Ett intressant år i det här sammanhanget är 2005. Då kommer en Brå-rapport om invandrarnas brottslighet. Brå meddelade att det sedan den tidigare rapporten 1996 inte hade hänt så mycket. De enskilda ländernas brottsaktivitet var i huvudsak densamma. Men eftersom antalet personer från länder med hög brottsaktivitet hade ökat, så hade andelen misstänkta brottslingar ökat i den utrikesfödda befolkningen som helhet. Hur stor den ökningen var fick vi dessvärre inte reda på eftersom Brå bearbetade rapporten så att resultaten inte såg så illa ut. Eller som anställda och före detta anställda på Brå uttryckte det: ”En nyckelperson på Brå ändrade slutsatser och undertryckte känsliga resultat i rapporten.”

Nu i backspegeln kan man tycka att 2005 hade varit ett bra år för en diskussion i frågan. Men nyckelpersonen på Brå såg till att den diskussionen aldrig blev av.

Källor:
SCB – Folk och bostadsräkningen 1970, 1975, 1980, 1985, 1990
SCB – Befolkning folkmängd 1976 – 1990
SCB – Statistisk Årsbok för Sverige 1971, 1997
SCB – Befolkningsstatistik 1991 – 2000
SCB – Statistikdatabasen 2000 – 2020
Brå-rapport 2021:9
Religions by country

Överblick del 1 – Utrikesfödda män 1970-2020

Oavsett vad man tycker om Sveriges förändring de senaste decennierna är det bra med en överblick. I detta inlägg har jag djupdykt i gamla SCB-publikationer och sammanställt statistik över hur den unga manliga invandrarpopulationen har förändrats de senaste 50-60 åren. Det är inte bara volymerna som har förändrats, utan även sammansättningen.

I den mån statistik över befolkningsutvecklingen publiceras är det oftast hela befolkningen det handlar om. Det är förstås intressant i sig, men man riskerar att missa rörelser i viktiga delar av befolkningen. Ett sådant viktigt segment är unga män. De har en stor betydelse för brottsligheten. I synnerhet våldsbrottslighet.

Statistiken nedan visar, i lite olika varianter, antalet utrikesfödda män mellan 15-44 år som var folkbokförda respektive år, efter födelseland och ursprungsområde.

Uppgifterna före år 2000 är enligt SCB inte ”kvalitetssäkrade”. Det är förståeligt. Databaserna uppdateras, och redan publicerad statistik går ju inte att uppdatera. Uppgifterna är vad SCB ansåg vara korrekt det år de publicerades. Om det till exempel för år 1979 visar 9 893 danskar betyder det inte att det nödvändigtvis var exakt så många, men att det sannolikt är väldigt nära det korrekta antalet. För vissa år har jag inte hittat några uppgifter. Se avsnittet Om statistiken i slutet av inlägget för mer detaljer.

Efter ursprungsområde 1970 – 2020
Här används samma uppdelning som i rapporten Invandring och brottslighet – ett trettioårsperspektiv som Det goda samhället tog fram. Enda skillnaden är att Norden särredovisas. Detta eftersom övriga Västländer har en annorlunda trend än Norden. Klicka på bilden nedan för att komma till det rörliga diagrammet.

Nordens trend är ett bra exempel på hur statistik över hela befolkningen inte ger en rättvisande bild i alla sammanhang. Finland är fortfarande ett av de större länderna bland utrikesfödda män i alla åldrar, men bland de unga männen finns Finland inte ens med bland de tjugo största länderna år 2020. Bara ett nordiskt land finns med. Danmark på plats tjugo. Det finns, i detta åldersspann, tusentals fler män från Somalia än vad det finns från Danmark, Finland, Norge och Island tillsammans.

I nästa diagram visas utvecklingen i ursprungsområdena separat. Av utrymmesskäl är bara de femton största länderna synliga i staplarna.

Efter ursprungsområde 1960 – 2020
Det finns väldigt lite statistik från 1960-talet, men för år 1960 finns bra uppgifter. Nästa år med bra statistik över utrikesfödda är 1970. För att åtminstone få lite form på kurvorna mellan de åren har jag tittat på in- och utvandring per år under 1960-talet, Statistisk årsbok 1971. Det är med andra ord väldigt skakiga siffror runt 1965. Men det är ändå värt att redovisa för att få överblick. Först en variant med enbart ursprungsområden.

Och en variant med 15 länder i topp samt kurvor för ursprungsområdena.

Om statistiken
Statistikdatabasen på SCB:s sida sträcker sig bara från år 2000 och framåt. Äldre statistik över utrikes födda står bara att finna i gamla SCB-publikationer. Inga siffror före år 2000 är ”kvalitetssäkrade” enligt SCB. Men exakta siffror spelar mindre roll i denna sammanställning, som har de stora dragen i fokus.

Den publicerade statistiken 1970 – 1999 är heller inte komplett, då bara de största födelseländerna är redovisade. De resterande återfinns i kategorierna ”Övriga Asien”, ”Övriga Sydamerika” etc. Därför passar det bra att presentera statistiken i ett så kallat ”stapel-rally” som bara visar de största länderna. De flesta mindre länderna som det inte finns exakta uppgifter om visas inte.

För de flesta år i den äldre statistiken finns inte exakta värden för åldersspannet 15-44 år. Femtonåringar redovisas tillsammans med 13- och 14-åringar. Där har jag delat värdet med tre. I de flesta fall bör slutsumman ändå bli ganska korrekt, men det finns undantag. I simulationer där jag kan kontrollera mot facit noterade jag att för typiska adoptionsländer, Sydkorea, Sri Lanka etc. är felmarginalen större, upp till flera procentenheter. För de allra flesta länderna var felmarginalen dock bara några promille.

Några länder platsar ibland på topplistan, trots att det inte finns bra uppgifter. I de fallen har jag skattat antalet på olika sätt. Främst utifrån Folk och bostadsräkningarna som vart femte år hade statistik över alla länder.

För vissa år, 1971-1974 samt 1976, har jag inte hittat någon statistik alls. Där skattas antalet efter de närliggande åren.

Det har hänt en hel del under perioden 1970-2020 med nya länder som tillkommit. Det skapar problem i framställningar som denna, och kompromisser måste göras. Tjeckoslovakien och Jugoslavien är därför intakta. Likaså är Etiopien och Eritrea sammanslaget. Sovjetunionen däremot känns inte lika oproblematisk att låta vara intakt. I denna framställning likställs därför Sovjetunionen (exklusive Baltikum) med Ryssland.

Källor:
SCB – Folkräkningen 1960
SCB – Folk och bostadsräkningen 1970, 1975, 1980, 1985, 1990
SCB – Befolkning folkmängd 1976 – 1990
SCB – Statistisk Årsbok för Sverige 1971, 1997
SCB – Befolkningsstatistik 1991 – 2000
SCB – Statistikdatabasen 2000 – 2020

Män 15-44 år i kommunerna 2002-2020

Tabellen över män 15-44 år i kommunerna är uppdaterad för 2020. Framskrivningen tio år framåt har även justerats och sträcker sig nu till 2030.

Nedan visas den demografiska förändringen i de 25 största kommunerna 2002-2020. Observera att definitionen på ”utländsk bakgrund” skiljer sig från den officiella definitionen som är mer snäv. Mer om denna mer rimliga definition, som har föreslagits av ekonomen Jan Tullberg, kan du läsa om i detta inlägg.

Av alla män 15-44 år i Stockholm hade 33 procent utländsk bakgrund år 2002. Arton år senare har andelen ökat till 45 procent. Större delen av den ökningen står gruppen utrikes födda för.

Nedan visas utvecklingen i samtliga kommuner. Vissa kommuner har ett stort inslag nordiska invandrare – vanligtvis på grund av att kommunen gränsar till Norge eller Finland. Om över 40 procent av alla utrikes födda män i kommunen hade nordiskt ursprung 2020 är den markerad med turkos bakgrund.

Framskrivningen är baserad på de senaste tio åren. Om utvecklingen fortsätter på samma sätt som den har gjort den senaste tioårsperioden blir detta utfallet. Om utvecklingen har varit extra extrem i kommunen blir även framskrivningen extrem, vilket man bör ha i åtanke. (Klicka på bilden för större storlek.)

Samma tabell sorterad efter utländsk bakgrund 2020.

Under täcket på Brå

För femton år sedan kom den politiskt känsliga Brå-rapporten: ”Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet”. Var den rapporten korrekt utförd, eller var den ”bearbetad” av ett klåfingrigt Brå så att den gav en felaktig och mer politiskt bekväm bild av brottsutvecklingen? Finns det kanske en förklaring till att statsminister Stefan Löfven ”inte såg det komma”?

Hösten 2019 utkommer en studie från Linköpings universitet med det självförklarande namnet, Går det att lita på Brå?. I den intervjuas anställda och före detta anställda på Brå. Vissa av svaren från intervjupersonerna är uppseendeväckande. Till exempel, på frågan ”Vilken tilltro kan fästas vid yttranden och rapporter från Brå?” svarar en anställd på Brå (sid. 27):

”Det är överhuvudtaget mycket känsligt att titta under täcket på Brå
och frågeställningen är en bomb.”

I studien finns ett intressant avsnitt på sidan 35 (min fetning):

”Ett annat exempel som nämnts vid flera intervjuer gäller en rapport som behandlade ett politiskt känsligt ämne. Åtskilliga anställda uttryckte en frustration över att en nyckelperson vid Brå ändrade slutsatser och undertryckte känsliga resultat i rapporten. Under datainsamlingen till denna rapport uttryckte nyckelpersonen, i samband med en debatt i media, att en ny studie kring detta tema var obehövlig eftersom de data som tidigare rapport bygger på fortfarande var giltiga. Detta trots att det skett omfattande förändringar (av kontext, demografi, lagar etc) som är centrala för att kunna dra slutsatser kring den aktuella frågan.”

”Åtskilliga anställda” bör vara en ganska stor andel, vilket tyder på att frustrationen förmodligen är befogad, och att en förvanskning faktiskt skedde på Brå. Vad kan det i så fall ha handlat om? I studien finns inga detaljer om vilken rapport det rör sig om, men det finns tillräckligt med ledtrådar för att vi ska kunna vara säkra på att det handlar om Brå-rapport 2005:17. Med tanke på att det som de intervjuade är frustrerade över alltså skedde för femton år sedan finns det anledning att tro att just denna förvanskning var särskilt graverande och betydelsefull.

Under lång tid har jag misstänkt oegentligheter från Brå i just den rapporten. De tvivel jag har haft har handlat om de anställda och före detta anställda på Brå. Varför har ingen av dem sagt något? Avsnittet Tystnadskultur vid Brå (sid. 27), samt citatet ovan från Linköpingsstudien har skingrat dessa tvivel.

I detta inlägg vill jag förklara hur jag tror att Brå, precis som de intervjuade vittnade om, ”undertryckte känsliga resultat” och därigenom ”ändrade slutsatser” i Brå-rapport 2005:17. Jag har ingen inside information. Allt är baserat på iakttagelser som gjorts i Brå:s rapporter och i media, vilket betyder att det är kontrollerbara iakttagelser.

Brå-rapport 2005:17

Brå-rapport 2005:17, ”Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet” är utan tvekan den mest politiskt känsliga Brå-rapporten på den här sidan sekelskiftet. Rapporten är en uppföljning till en tidigare rapport från 1996 ”Invandrares och invandrares barns brottslighet”. Nu skulle vi få reda på vad som hänt sedan den tidigare rapporten. Hur ser trenden ut? Åt vilket håll utvecklas kriminaliteten?

Rapporten, som släpptes i december 2005 var försenad, och stämningen kring den var nervös. Folkpartiets dåvarande integrationstalesman Mauricio Rojas skrev på DN-debatt några dagar innan rapporten släpptes:

”Den känsliga fråga rapporten berör förklarar antagligen också den långsamma processen kring publiceringen av den rapport som presenteras på onsdag. De huvudsakliga statistiska resultaten har varit framräknade och analyserade sedan länge, men rapportens offentliggörande har fördröjts eftersom nya granskningar och bearbetningar ansågs nödvändiga beroende på ämnets kontroversiella karaktär.

I våras träffade jag två av de ansvariga för rapportens framtagning, bland dem den nu avlidne Jan Ahlberg som också var författare till rapporten från 1996. Det var ett möte som vittnade om en påtaglig nervositet som publiceringen av den nya rapporten föranledde inom vissa miljöer.”

Vad visade då den rapport som tydligen framkallade en så påtaglig nervositet?

Rapporten från 1996 kom fram till att invandrare (utrikes födda) i jämförelse med svenskar (inrikes födda med inrikes födda föräldrar) var överrepresenterade i registrerad brottslighet med 2,1. Det betyder att det är 2,1 gånger större andel brottsmisstänkta bland invandrarna än vad det är bland svenskarna.¹

I 2005-rapporten har överrepresentationen ökat till 2,5. Överrepresentationen får man fram genom att dividera invandrarnas andel brottsmisstänkta med svenskarnas andel. Nedan visas resultaten i procentandelar för samtliga brott i de två rapporterna (1996:2 sid. 41, 2005:17 sid. 41).

Utvecklingen ser ju inte direkt alarmerande ut. Den ser ut så som Stina Holmberg från Brå beskriver den i Expressen februari 2017 där hon argumenterade för att det inte behövs någon ny rapport (min fetning):

”Resultaten är så pass lika över tid, vi ser överrepresentation i varje studie. Fem procent av dem med svenska föräldrar är misstänkta för brott jämfört med tolv procent av utlandsfödda.”

Men stämmer det?

En indikation på att något inte riktigt stämmer med resultatet i Period 2 är Brå:s förklaring till att överrepresentationen (som Brå kallar ”överrisk”) bland invandrare hade ökat från 2,1 till 2,5 sedan den tidigare rapporten (2005:17 sid. 11):

Att överrisken för de utrikes födda har ökat beror inte på att vissa invandrargrupper i dag i större utsträckning är registrerade för brott än för 12 år sedan. Ökningen förklaras i stället i huvudsak av att antalet personer i Sverige som tillhör de flyktinggrupper, som redan i tidigare studier visat sig ha en särskilt hög överrisk, har ökat.

Vad Brå säger är att om vi inte hade haft den invandring vi har haft sedan den tidigare rapporten hade andelen brottsmisstänkta invandrare inte ökat och överrisken hade inte förändrats. Att invandrare med ”en särskilt hög överrisk” hade ökat var den huvudsakliga anledningen till att överrisken för registrerad brottslighet bland invandrare hade ökat.

Emellertid, ser man på procentandelarna ovan så har ju inte andelen brottsmisstänkta invandrare ökat speciellt mycket. Ökningen av invandrarnas överrisk beror nästan helt och hållet på att svenskarnas brottsaktivitet har minskat. Från 5,8 procent till 5,0 procent. Hade svenskarna legat kvar på 5,8 procent, hade ökningen av invandrarnas överrepresentation varit marginell och inte ens märkts, om man bara använder en decimal: 12,4 / 5,8 = 2,1.

Varför poängterar inte Brå det? Anledningen är att Brå inte kan poängtera det, eftersom de då skulle fara med osanning. Brå:s förklaring till ökningen är förmodligen helt korrekt, men resultaten från de båda rapporterna är inte jämförbara. Brå påstår sig göra en uppföljning. Underförstått att den går att jämföra med den tidigare rapporten. Men uppföljningen 2005 visar genomgående för låga procentandelar.

Hur de korrekta procentandelarna såg ut innan Brå ”undertryckte” dem kan man bara spekulera kring. Det finns dock en del att gå på, och eftersom frågan är högintressant har jag gjort beräkningar på vad resultaten på ett ungefär bör ha varit.^2. Notera att det är en beräkning, som man givetvis får ta med en nypa salt. De korrekta och jämförbara andelarna för samtliga brott i den senare rapporten bör enligt mina beräkningar vara något i den här stilen.

Andelen brottsmistänkta svenskar är i princip oförändrad. Om det ens är en ökning är den försumbar. Invandrarna däremot har gått från 12 till runt 15 procent brottsmisstänkta.

Att det här resultatet kan ha orsakat nervositet i vissa miljöer är inte förvånande. Brå:s förklaring till invandrarnas ökning, som citerades ovan, blir nu mer begriplig och logisk, men kan bli ännu mer begriplig om man formulerar om stycket och utelämnar ”överrisken”, som i sammanhanget mest bara fördunklar bilden:

Att andelen brottsmisstänkta utrikes födda har ökat beror inte på att vissa invandrargrupper i dag i större utsträckning är registrerade för brott än för 12 år sedan. Ökningen förklaras i stället i huvudsak av att antalet personer i Sverige som tillhör de flyktinggrupper, som redan i tidigare studier visat sig ha en hög andel brottsmisstänkta, har ökat.

Ökningen av andelen brottsmisstänkta invandrare berodde på invandringen. Utan invandringen hade invandrarna enligt Brå alltså legat kvar runt 12 procent. Det var inte, som Brå redovisade, en ökning med bara fyra promilleenheter till 12,4 procent. Det hade varit försumbart. Det var istället en ökning på cirka tre procentenheter.

Genom att inte redovisa jämförbara andelssiffror blir vi bara serverade halva bilden. Brå redovisar visserligen att överrisken har ökat, men de sätter det inte i ett korrekt sammanhang så att man får en tydlig bild av brottsutvecklingen. Resultatet i dess obearbetade form visar att utvecklingen inte alls ser bra ut. Tvärtom ser det riktigt illa ut. Det korrekta och jämförbara resultatet hade varit ett mycket starkt argument för dem som ville minska invandringen. Och omvänt givetvis ett mycket obekvämt resultat för invandringsförespråkarna.

Hur fick Brå ner siffrorna?

I en uppföljning är jämförbarhet A och O. Därför är det viktigt att underlaget för det man undersöker är så likt den tidigare undersökningen som möjligt. Varje avsteg riskerar att försämra jämförbarheten. I synnerhet gäller detta känsliga parametrar som har stor betydelse för det man undersöker. En sådan mycket känslig parameter när det gäller brottslighet är ålder.

Den tidigare undersökningen från 1996 omfattade personer i åldersspannet 15-44 år. Anledningen till det (enligt Brå) är att brottsaktiviteten bland äldre än 44 år är så pass mycket lägre. I uppföljningen 2005 ändrade Brå åldersspannet så att de äldsta var 56 år. Kategorin 45-56-åringar lades alltså till i undersökningspopulationen. Det handlar om hundratusentals personer.

Om man till en grupp med hög brottsaktivitet adderar en grupp med låg brottsaktivitet händer samma sak som när man häller vatten i en drink. Det sker en utspädning. Procentandelen minskar. Både svenskarnas och invandrarnas procentandel brottsmisstänkta är lägre i 2005-undersökningen på grund av att Brå lägger till de äldre åldersgrupperna. Brå kallar detta en ”smärre förändring” (2005:17 sid 26):

”Ambitionen har varit att lägga upp studien så att resultaten går att jämföra med dem som presenterades i Brå:s förra studie. Vissa smärre förändringar har dock gjorts i den nya studien när det gäller vilka som ingår i undersökningen. Den nya studien omfattar således ett större åldersspann i befolkningen.”

Brå motiverar de tillagda åldersgrupperna med att de vill ”kunna göra ytterligare framtida analyser”. Det är ett nonsensargument. Brå kan naturligtvis göra vilka framtida analyser de vill utan att förstöra underlaget i en uppföljande studie.

Men Brå nöjer sig inte med att lägga till fler åldersgrupper. Man kan även bearbeta underlaget genom att skära i den andra änden av åldersspannet. Tar man bort personer från de yngre åldersgrupperna (de mest brottsaktiva) så minskar även det den totala procentandelen brottsmisstänkta (2005:17 sidan 26):

”En annan sak som skiljer de båda studierna åt är att endast straffmyndiga personer har fått ingå i populationen för denna studie, det vill säga personer fyllda 15 år. I den förra studien var den nedre åldersgränsen vid början av observationsperioden 11 år.”

Det är inte helt lätt att direkt förstå vad denna förändring innebär. Som Brå formulerar det låter det som en bra sak att bara ha med straffmyndiga personer. Men att ha med 11-åringar, som i den förra studien, är väsentligt för att fånga upp alla tonåringar. Det blir enklare att greppa om man visualiserar undersökningspopulationen.

I rapporten 1996 undersöktes femårsperioden 1985-1989. Brå tittade på hur många i undersökningspopulationen som var skäligen misstänkta för brott under femårsperioden. Personerna i undersökningspopulationen utgjordes av alla som var födda mellan 1945 och 1974. Tabellen visar hur gamla de olika årgångarna var under observationsperioden. Födelseåren är utvalda så att populationen under observationsperioden ligger inom 15-44 år. De yngsta med födelseår 1974 fyller 11 år under startåret 1985 och 15 år under slutåret 1989. Alla straffmyndiga tonåringar (gulmarkerat) finns därför med under alla fem observationsår.

I bilden nedan visas populationerna sida vid sida. Om Brå hade haft ambitionen att göra en jämförbar uppföljning hade undersökningspopulationen till höger sett exakt likadan ut som den till vänster. Och högst sannolikt gjorde den det, till en början. Men Brå hade som sagt ett behov av att bearbeta rapporten. Det röd- och blå-markerade är förmodligen exempel på den bearbetningen. Större delen (60 procent) av tonårspopulationen tar Brå bort (röd). Under slutåret 2001 finns inga tonåringar med överhuvudtaget.

I enskilda brottskategorier, som typiska ungdomsbrott, bör detta tilltag riskera att starkt påverka resultatet och försämra jämförbarheten med den tidigare rapporten. I den tidigare rapporten fanns ju alla tonåringar med. I en bilaga till detta inlägg tar jag upp hur mycket rån-kategorin kan ha påverkats av att Brå tog bort så många tonåringar.

Ingen av dessa två stora förändringar av undersökningspopulationen ska tydligen spela någon större roll enligt Brå (2005:17 sid. 26):

”Brå:s bedömning är dock att dessa förändringar inte i någon större utsträckning påverkar studiernas jämförbarhet när det gäller resultat.”

Notera vagheten. En ”bedömning” och ”inte i någon större utsträckning”. Varför inte bara kontrollera saken och skriva exakt hur mycket förändringarna påverkar? Brå har ju facit och kan bara mata in det korrekta och jämförbara åldersintervallet. Eller en ännu bättre idé: varför inte strunta i att lägga till och dra ifrån i undersökningspopulationen överhuvudtaget? Då slipper Brå göra så många bedömningar.

Spelar förändringarna någon roll för resultatet?

Nu kan man kanske tycka att förändringarna Brå gjorde i undersökningspopulationen trots allt inte spelar så stor roll. Förändringarna påverkar väl både invandrare och svenskar lika mycket, och även om andelarna inte blir jämförbara bör väl ändå överrisken/överrepresentationen kunna jämföras mellan rapporterna? Problemet är bara att det inte stämmer. Förändringarna påverkar inte invandrare och svenskar lika mycket. Och det beror på invandrarpopulationens sammansättning.

Invandringen till Sverige har sett olika ut under olika perioder. Den tidiga invandringen, ungefär från slutet av 1940-talet till början av 1970-talet, var arbetskraftsinvandring från framförallt Västländer (låg brottsaktivitet) där Norden var mycket dominerande. Den senare invandringen har mer och mer kommit att domineras av asyl- och anhöriginvandring från Mellanöstern och Afrika (hög brottsaktivitet). Skillnaderna i brottsaktivitet syns i tabellen nedan med resultat från 2005-rapporten.

Genom att lägga till de äldre åldersgrupperna ökar Brå andelen personer från områden med låg brottsaktivitet (blå) i undersökningspopulationen. Det är de tidiga invandrarna som har hunnit komma upp i åldrarna. Och motsatsen gäller i den andra änden där Brå skär bort många tonåringar. Bland tonåringarna är andelen personer från områden med hög brottsaktivitet större (röd). Nedan ser man den stora skillnaden i sammansättning beroende på åldersspann för observationsperiodens slutår 2001.³

I den tillagda åldersgruppen 45-56 år utgör personer från områden med låg brottsaktivitet 51,2 procent. Jämfört med den högbrottsaktiva gruppen som utgör 20,4 procent. I åldersgruppen 15-19 år, som Brå tog bort, är förhållandet det motsatta.

Det är mot bakgrund av detta som Brå:s bearbetning av undersökningspopulationen blir riktigt graverande, eftersom de ändrar på något som riskerar att påverka exakt det man mäter, skillnaden i brottsaktivitet mellan svenskar och invandrare. Med andra ord, de förändringar Brå gjorde inte bara dolde trenden, vilket är illa nog, förändringarna gynnade även med stor sannolikhet invandrarna, och fick invandrarnas överrepresentation att minska. Om det gjorde det, och i så fall med hur mycket, vet vi inte förrän det görs en korrekt uppföljning.

Sammanfattning

Detta är vad jag tror hände i korthet. Med det inte sagt att det var så här det gick till i detalj. Men utifrån de iakttagelser jag har gjort ser jag detta händelseförlopp som fullt rimligt och sannolikt. Det är väl värt att gräva i för journalister och forskare.

1. När resultaten i Brå-rapport 2005:17 är framräknade och analyserna gjorda, visar det sig att slutresultatet är mycket politiskt obekvämt. Andelen brottsmisstänkta svenskar är i princip oförändrad kring 6 procent, medan andelen brottsmisstänkta invandrare har ökat med cirka tre procentenheter från 12 till runt 15 procent. Analyserna visar att ökningen beror på att: ”antalet personer i Sverige som tillhör de flyktinggrupper, som redan i tidigare studier visat sig ha en särskilt hög överrisk, har ökat.”

1. Med andra ord, invandringen till Sverige var den huvudsakliga anledningen till att andelen brottsmisstänkta invandrare hade ökat sedan den tidigare rapporten. Eftersom svenskarnas brottsandel misstänkta inte hade ökat, eller bara ökat marginellt, gick det inte att förklara invandrarnas ökning med en generell brottsökning. Slutsats: andelen brottsmisstänkta ökar i Sverige på grund av den invandring vi har haft, och kommer därför av allt att döma att fortsätta öka om vi fortsätter i samma stil.

1. Resultatet hade varit ett mycket starkt argument för dem som ville minska invandringen.

2. Någon på Brå beslutar att resultatet inte går att publicera innan det har ”bearbetats”. Om beslutet är på eget bevåg eller efter påtryckningar uppifrån vet jag inte, men ”nervositeten i vissa miljöer” som Mauricio Rojas vittnade om, talar för att påtryckningar mycket väl kan ha förekommit.

3. I minst ett halvår pågår bearbetningen av rapporten. Genom att lägga till och ta bort olika åldersgrupper i underlaget får Brå till slut fram ett önskat och politiskt bekvämt resultat. Ökningen av andelen brottsmisstänkta invandrare landar efter bearbetningen på 0,4 procentenheter. Från 12,0 till 12,4 procent.

1. En sannolik konsekvens av Brå:s bearbetning av underlaget är också att invandrarna gynnades. Invandrarnas överrepresentation var, på grund av invandrarpopulationens sammansättning, förmodligen högre innan bearbetningen gjordes.

1. Brå informerar inte om att resultaten efter bearbetningen inte går att jämföra med den äldre rapporten.

4. Rapporten släpps i december 2005, och sedan dess har Brå, ända fram till 2019, påstått att det inte behövs någon ny rapport eftersom ”resultaten är så pass lika över tid”.

Att den här rapporten kunde klara sig genom en vetenskaplig granskning är uppseendeväckande. Men, som också framkom i studien från Linköpings universitet, det verkar vara lite si och så med den vetenskapliga granskningen på Brå (sid. 31):

En intervjuperson berättade att hen, i egenskap av granskare, vid två tillfällen har kunnat konstatera att de synpunkter som lämnats på ett utkast inte fått önskvärt genomslag i slutprodukten. Intervjupersonen uppfattade att man som granskare utgjorde ett slags alibi åt Brå för rapporternas vetenskapliga kvalitet.

Därför kan det, åtminstone teoretiskt, ha varit så att Jerzy Sarnecki och Sten Höglund, som gjorde den vetenskapliga granskningen av Brå-rapport 2005:17, faktiskt protesterade och informerade Brå om vilken vilseledande uppföljning de hade producerat. Men att Brå inte brydde sig om kritiken.

***

I riksdagens partiledardebatt den 9 september 2020 kopplade statsminister Stefan Löfven ihop migrationen med brottsutvecklingen. Mats Knutson skriver i sin analys:

Stefan Löfven har tidigare närmast reflexmässigt förnekat alla samband mellan invandring och brottslighet. Det har framgått av flera intervjuer bland annat här i SVT.

Det får väl anses vara en etablerad sanning nu när statsministern erkänner detta. Det kunde ha varit en etablerad sanning redan för femton år sedan. Om Brå hade gjort en korrekt och jämförbar uppföljning.

Bilaga

För den mer detaljintresserade har jag gjort en bilaga med några nedslag i rapporten. I bilagan tar jag upp hur en betydande andel rånmisstänkta försvann på grund av bearbetningen, hur Brå vilseledde med hjälp av cherry picking, samt ett misstänkt fall av medveten lögn.

Källor

Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet – Brå-rapport 2005:17
Invandrares och invandrares barns brottslighet – Brå-rapport 1996:2
Ungdomar som rånar ungdomar – Brå-rapport 2000:6
Går det att lita på Brå – Linköpings universitet
Kulturarv ligger bakom invandrarnas brottslighet – Mauricio Rojas DN-Debatt
Sprickan om invandringen och brottsligheten – Expressen
Misstänkta personer efter ålder – Brå

^1. I båda rapporterna fanns även invandrares barn redovisade. Det vill säga inrikes födda med minst en utrikes född förälder. Av utrymmesskäl har jag inte tagit med dem. Det finns heller inte lika mycket material om den gruppen jämfört med svenskar och invandrare.

^2. För beräkningen har jag dels använt statistik från Brå om misstänkta personer efter ålder för att se hur procentandelarna förändras generellt när man gör liknande förändringar i populationen som Brå gjorde i 2005-rapporten. Dels har jag använt tabell 4 på sidan 64 i 2005-rapporten. Andelen brottsmisstänkta ökar med cirka 20 procent. Lite mer för invandrarna. Det är en försiktig beräkning där invandrarnas överrepresentation blir samma som i huvudrapporten 2,5. Mycket tyder dock på att överrepresentationen faktiskt var högre, men jag har valt att inte ta med det i beräkningen. Om överrepresentationen var högre än 2,5 betyder det förmodligen att svenskarnas andel brottsmisstänkta är överskattad i beräkningen eller att invandrarnas andel brottsmisstänkta är underskattad. Eller både ock.

^3. För att dela upp populationen efter låg, medelhög, och hög brottsaktivitet har jag använt en tabell på sidan 62 i 2005-rapporten. Den visar utrikes födda i populationen efter geografiska ursprungsområden. Tabellen är ofullständig och visar bara de dominerande länderna i respektive ursprungsområde. I de flesta fall är det lätt att gissa vilka länder som saknas. Andelen med låg brottsaktivitet (blå) bör vara exakt eftersom det är uppenbart vilka länder som ingår, men det finns en viss osäkerhet för länderna med medelhög och hög brottsaktivet. Om jag har gjort misstag i fördelningen bör det inte röra sig om mer än en procentenhet hit eller dit för de två kategorierna.