Demografin under Reinfeldt

Sammanställningen visar den demografiska förändringen under 2006-2013 samt en framskrivning till 2022 om utvecklingen fortsätter i samma takt. Observera att framskrivningen enbart är baserad på utvecklingen mellan 2006-2013. De nya prognoserna om kraftigt ökad asylinvandring är inte medräknade.

Staplarna under visar ökning/minskning i respektive grupp.

Varför denna åldersgrupp?
Det finns flera skäl till att titta på åldersgruppen 0-44 år istället för att titta på alla åldrar.

• Ur ett demografiskt och framåtblickande perspektiv är den yngre halvan av befolkningen klart mer intressant än den äldre halvan.
• En stor majoritet av brotten begås i åldersgruppen 15-44 år och personer med utländsk bakgrund är överrepresenterade i brottslighet.

Det finns även ett annat bra skäl att titta på denna åldersgrupp när det gäller just Sverige.

Inga invandrare från den tidigare arbetskraftsinvandringen (före 1975) finns med i sammanställningen. De är alla över 44 år vid det här laget. Deras barn däremot finns med och de utgör en stor grupp, i synnerhet den finska. Men även denna grupp börjar komma till åren och börjar falla utanför åldersspannet. Ingen som är född före 1969 finns med i stapeln för 2013.

Niklas Orrenius på DN ondgör sig över att folk ens kan ha ett intresse av den demografiska sammansättningen i Sverige. Då är man ju rasist. Som så ofta är det inte faktan i sig som är fel, det erkänner Orrenius, utan det är formuleringar och sättet folk uttrycker sig på som är problemet. Någon råkar säga ”svenskar” istället för ”personer med svensk bakgrund” och det gillar inte Niklas Orrenius. Någon säger ”folkutbyte” om det som sker, och då blir Niklas Orrenius mycket upprörd.

Överrepresentation i brottslighet
Två stora undersökningar har gjorts om invandrares och invandrares barns brottslighet. I den senaste (Brå-rapport 2005:17) framgår det att överrepresentationen (”överrisk” på nyspråk) ser ut så här för samtliga brott:

Vad innebär det i praktiken? När de överrepresenterade grupperna är små märks det inte av så mycket och det går att sopa under mattan med argumentet: ”Svenskarna begår ju majoriteten av brotten”. Men när ”svensk bakgrund” närmar sig 50 procent blir överrepresentationen mer påtaglig och det blir tydligt att det är ett stort problem. Det kan illustreras med ett exempel.

Samtliga brott
I exemplet till höger har vi en rimlig fördelning när ”svensk bakgrund” (blå) är nere i 50 procent. Invandrares barn (i mitten) utgör tillsammans 25 procent och utrikes födda utgör 25 procent.

Om 500 av de med ”svensk bakgrund” är brottsmisstänkta borde de med ”utländsk bakgrund”, utifrån deras populationsandel, också vara 500 (rad 2). Men på grund av överrepresentationen blir det helt andra siffror i realiteten (rad 4).

Totalt blir det 1 547 brottsmisstänkta. Gruppen ”utländsk bakgrund” står för 67,7 procent.

Nu går det förstås inte att räkna så här rakt av på varje kommun. I vissa kommuner är överrepresentationen lägre och i andra kommuner är den högre. Det beror på flera faktorer. Men i genomsnitt ser det ut så här. Och, icke att förglömma, detta är gamla siffror. En färsk undersökning skulle med mycket stor sannolikhet visa att överrepresentationen har ökat, med tanke på hur invandringen har sett ut de senaste åren. Varför överrepresentationen har ökat skriver jag om i ett tidigare inlägg. Gissningsvis är de utrikes födda uppe i en överrepresentation kring 3,0 vid det här laget.

Rån
Exemplet ovan gäller ”Samtliga brott”. Vid grövre brott är invandrare och invandrares barn mer överrepresenterade.

Om man istället för samtliga brott tittar på kategorin rån ser det följaktligen värre ut. Om de med ”svensk bakgrund” misstänks för 500 rån, är motsvarande siffra för ”utländsk bakgrund” 1850.
78,7 procent av de misstänkta har utländsk bakgrund.

Överrepresentationen är det ingen som förnekar. Den är en realitet. Att Mikael Wiehes pappa är född i Danmark, som Niklas Orrenius skriver, ändrar inte på det.