Lite statistik för 2009, rån, våldsbrott och skadegörelse
Tre kvartal finns tillgängligt för 2009. Preliminära siffror förvisso.
Några rekord.
Skadegörelsebrott (inkl. mordbrand)
har spräckt 150,000-vallen för de tre första kvartalen och landar på 155,852. Det tidigare rekordet (2008) låg på 148,272.
Ett annat rekord är det senaste kvartalet. Perioden Juli-September 2009 kan vara det kvartal i modern tid som det slagits sönder och bränts upp mest i Sverige. En riktig orgie i förstörelse. Eller som våra experter skulle säga, en riktig orgie i anmälningsbenägenhet.
Kvartalsstatistiken finns bara från 1995 och framåt, men under hela 1975 t ex så anmäldes färre brott än det gjorde de senaste tre månaderna.
1975 = 55,812
2009 (kvartal 3) = 56,470
Rån inkl. grovt
har också slagit rekord och kryper över 7,000 för första gången. 7,019 rån. Tidigare rekordet är från 2005 med 6,838. Juli, Aug, Sept verkar vara det värsta tredjekvartalet nånsin, och det tredje värsta kvartalet överhuvudtaget i rånstatistiken med sina 2,498 anmälda rån.
Våldsbrott totalt
har också den högsta siffran men har inte spräckt någon speciell gräns. Bara 81,000-vallen med 81,546. Första gången över 80,000 firade vi förra året med 80,326 anmälda våldsbrott.
Prognoser
Når inte riktigt fram till rekordåret 2005.
2005 = 9,398 rån
2009 prognos = 9,359 rån
men det finns fortfarande en mycket god chans till rekord. Det fjärde kvartalet har 7 gånger de senaste 9 åren varit det mest brottsbelastade så prognosen (medelvärdet av de 3 första kvartalen) kan mycket väl vara i underkant.
För våldsbrott totalt verkar det bli rekord.
2008 = 108,448
2009 prognos = 108,728
men som synes så slår vi ju rekord nästan varje år så det är ju inte direkt någon högoddsare.
Två skjutna i Rosengård
HD
Polisjakt efter rånare
Grov misshandel i centrala Stockholm
Mordbrand mot behandlingshem
Tjuvar utger sig vara från kyrkan
Affes Statistik-blogg 
Och värre kommer det att bli. Landet som sönderfaller ser vi mitt framför våra ögon.
GillaGilla
Hur kan man från vissa kriminologers sida påstå…. att brottstatistiken inte har ökat under en 15 – års period. Ingen nämnd ingen klämd…
Det är ju bara att avläsa staplarna. Våldsbrotten bl.a. har ju en 5 faldig dubblering sedan 1975.
Är benägen att hålla med sign. Jonas, 10okt. 8:48 Landet är i en stark utförsbacke. Tacka våra politiker för den insatsen…
GillaGilla
Nja, dom förnekar inte ökningen i statistiken. Det hade varit väl magstarkt :-) Vad många av dem förnekar, eller rättare sagt sår tvivel om, är om det har skett en faktisk ökning av brotten. De har ju rätt i att det faktiskt kan vara så att det bara är anmälningarna som har ökat. Det märkliga är att de inte anstränger sig alls för att reda ut om anmälningsbenägenheten har ökat eller inte. En hel del tyder ju tvärtom på att viljan att anmäla har minskat, så det kanske är en anledning till att de inte är så pigga på att ta reda på det. Då kan de inte ta till mantrat de har rabblat i 25 års tid varje gång brottsökningen kommer på tal. att ”det kan ha skett en faktisk ökning men det kan också vara så att folk anmäler mer, vi vet inte”
GillaGilla
[…] lite siffror: här […]
GillaGilla
Jag tror med bestämdhet…. att anmälningsbenägenheten var betydligt större under
50 – 60 – talen, kanske också en bit in på 70 – talet. Varför? Vi kan se på samhällsutvecklingen i stort. Under framförallt 50 o. 60 – talen, så var kvinnorna till större delen hemmavid. D.v.s. de flesta var fortfarnade hemmafruar.
Många av dessa kvinnor hade en ”omättlig stenkoll” …..på allt som rörde sig i kvarteren. Både på sina egna ungar och andras.
Minsta rörelse av obekanta registrerades och rapporterades mellan kvinnorna. Några av dessa kvinnor var heller inte sena med…. att ringa till polisen om något såg skumt o. misstänkt ut. Så var det faktiskt i de flesta städer…. framför allt inom de s.k. genuina arbetareområden i många av våra bruksorter.
Luktar lite Statsi (Öst- tyskland) över det hela. Sverige hade en utbredd rädsla för det okända på den tiden. (Vi har också sett från vissa pilsnerfilmer från 40 -talet, hur bryska hemmafruar satt skräck i kvarteret. Ja – t.o.m. gubbarna var livrädda för de morska damerna. Film är film… Allt har sin regi med en släng av verklighet.. Detta att märka… var bland söderkåkarna i Stockholm.
Som sagt. Allt främmande sågs med största misstänksamhet. Folk i gemen, var också uppmärksamma på den minsta avvikelse från den s.k. rätta ”folknormen”.
Jag kan ta ett exempel…. Under bl.a. 50 – talet, så kom det många zigenare farande med sina ekipage och vagnar mellan olika kommuner/städer. Vad hände? Jo – någon hemmafru ringde omedelbart till polisen och beskrev plats och omfång. Polisen var inte sen med uppställning på den tiden…..Man kom omedelbart efter påringning.
Bad de ”tältande” också bryskt ibland… att de omgående skulle avresa. Till vad då, kunde man tycka. (Har själv sett det med egna ögon) Ja – det var tydligen inte polisens sak, utan det fick bli nästa kommuns huvudvärk.
Så var det faktiskt på den tiden. Misstäksamhet också blandat med rädsla…. både på ont och gott.
GillaGilla
Lasse,
Det skulle behövas fler röster som din. Jag är nog inte uppe i din ålder men jag är tillräckligt gammal för att mycket väl komma ihåg senare delan av 70-talet.
Det är lite som med kriget fast tvärtom. Snart försvinner de som kan vittna om hur det var. Som kan vittna om ett Sverige där Tumba-Tarzan 1954 var ”landets farligaste brottsling”. http://sv.wikipedia.org/wiki/Tumba-Tarzan
Visst, man ska inte skönmåla. Allt var givetvis inte bättre förr, men när alla de som var med har gått ur tiden då finns det ingen som kan säga emot när Sarnecki säger att det var lika illa på 50-talet.
T ex. hur ofta läste ni sånt här i tidningarna på 50- och 60-talen?
Citaten är tagna från tidningar de senaste åren. Gjorde inga större ansträngningar och skulle kunna hitta många många fler.
GillaGilla
jag tycker att det ser ljust ut, faktumet att dom här staplarna blir högre varje år betyder bara att polisen blir bättre på sitt jobb
GillaGilla