En olöst personlig neuros styr Sverige
Ett kort utdrag från Julia Caesars söndagskrönika den 25 september:
En som definitivt inte bryr sig [om den totalt urspårade invandringspolitiken] är statsminister Fredrik Reinfeldt (m). Han har fullt upp med att vantrivas med att leda en minoritetsregering, en position som för någon med hans personlighet utgör en dödlig förolämpning.
Fredrik Reinfeldt vill bestämma själv. All sin frustration över att regera i minoritet, all ilska och alla tillkortakommanden projicerar han på ett demokratiskt invalt riksdagsparti, Sverigedemokraterna. Fredrik Reinfeldt tål dem inte, och han accepterar inte att mer än 300 000 väljare har röstat in dem i riksdagen. De är ett ständigt närvarande rött skynke för hans ögon. Gång på gång upprepar Sveriges statsminister att han tänker göra allt för att isolera detta demokratiskt invalda parti från politiskt inflytande. Så talar en antidemokrat. Av allt att döma bär Fredrik Reinfeldt på någon form av mobbingproblematik som är så obearbetad och omedveten att den levs ut inför öppen ridå. En olöst personlig neuros styr i praktiken Sverige. Lägg till detta alla politikers gränspsykotiska godhetssyndrom som yttrar sig i en strävan att vara världsmästare på att ta hand om alla jordens människor – och bilden av ett sjunkande skepp blir allt tydligare.
”Man kan ju alltid möblera om på däck när fartyget sjunker.”
(Citat av journalisten Frederick Lyon (Ben Wishaw) i BBC:s kritikerrosade serie ”The Hour”, som nyligen sändes i SVT.)
Det är ungefär vad regeringen Reinfeldt håller på med. Möblerar om på däck. I desperation över minoritetssitsen har den kastat sig i miljöpartiets invandringsextremistiska famn. Bara SD kan isoleras från inflytande spelar det ingen roll om Sverige sjunker.
I huvudet på Erik Ullenhag
Den 15 september debatterades ”upplopp i förorten” i SVT Debatt. Integrationsminister Erik Ullenhag medverkade.
Notera att Erik Ullenhag säger att 600 000 utrikes födda går till jobbet ”varje vecka” istället för det mer naturliga ”varje dag”. Anledningen till det är att i statistiken räknas man som sysselsatt om man har någon form av verksamhet minst en timme i veckan.
Om Sverige hade haft dansk politik
Hur skiljer sig Sverige från Danmark vad gäller antal utrikes födda, och hur har det förändrats de senaste tio åren?
Hur hade Sveriges staplar sett ut om vi hade haft en ”dansk” politik?
Hur hade Danmarks staplar sett ut om de hade haft en ”svensk” politik?
Klicka på bilden till höger för flera jämförande diagram.
Datakällor: Statistics Denmark
SCB – Befolkning – Utrikes födda
Vilka är nybyggarna i nybyggarlandet?
Den här statistiken tar inte upp på vilket sätt förändringarna har skett. Om det rör sig om arbetskraft, flyktingar, adoptivbarn, anhöriga och så vidare framgår inte. Den tar ett stort kliv över hela den snåriga diskussionen och tittar istället på resultatet. Hur såg det ut den 31 december 2010 jämfört med 31 december 2000?
Den stora elefanten i rummet är förstås stapel 6. Länderna som ingår där är framförallt länder i Mellanöstern, hela Afrika och muslimska länder men även några ”problematiska” länder. Läs mer om gruppindelningen sist i inlägget.
De senaste åren
Jag har fått uppfattningen att en hel del som röstade fram den borgerliga alliansregeringen 2006 gjorde det, åtminstone delvis, i hopp om att Moderaterna med Fredrik Reinfeldt i spetsen skulle göra något åt den stora invandringen. De som gjorde det har goda skäl att vara besvikna. Takten på invandringen från Mellanöstern, Afrika m. fl. i stapel 6 har nästan fördubblats efter valet 2006.
Hur många hyreshus ökar det med per månad?
Siffror är abstrakta. Staplar och diagram ger en bättre bild, men det kan ändå vara svårt att göra sig en föreställning om omfattningen. Ett sätt kan vara att illustrera med hyreshus (inte minst med tanke på bostadskrisen).
I mitt exempel är det 24 lägenheter i varje hus som rymmer cirka 55 hyresgäster.
Utrikes födda från stapel 6 (Mellanöstern, Afrika m. fl.) har de senaste fyra
åren i snitt per månad (observera: per månad) ökat så här mycket:
Sedan Fredrik Reinfeldt tog över stafettpinnen* har alltså de utrikes födda från Mellanöstern, Afrika m. fl. i snitt ökat med 2 711 personer per månad. Innan dess (2000-2006) ökade den gruppen med ”bara” 1 463 personer per månad.
* = De första månaderna efter valet är inte inräknade. De fyra åren avser 31 december 2006 till 31 december 2010.
Men alla finländare då?
När statistik och i synnerhet prognoser över befolkningsutvecklingen presenteras brukar det alltid påpekas att man inte ska glömma alla finländare eller andra utrikes födda från Norden. Nej visst, man ska inte glömma dem, men man ska heller inte glömma hur trenden ser ut. Under samma period som exemplet ovan har finländarna minskat så här mycket per månad:
Utrikes födda från Finland har minskat med i snitt 237 personer per månad de senaste fyra åren.
Finländarna är fortfarande den största gruppen bland de utrikes födda i Sverige. Men inte så värst länge till om trenden fortsätter. Om bara 5-10 år kommer utrikes födda från Irak att vara fler än vårt broderfolk finländarna. (Det kan hända att gruppen ”f.d. Jugoslavien” kniper den förstaplatsen före Irak.)
Beskrivning av statistiken
Siffrorna för varje land är skillnaden mellan 2000 och 2010 i SCB:s statistik om utrikes födda. En gruppindelning är nödvändig att göra, men SCB:s indelning är inte bra. Där hamnar till exempel Thailand och Irak i samma grupp (Asien).
Indelningen är inte helt lätt att göra, och man kan naturligtvis diskutera den. Jag har tänkt i termer av svår-/lätt-integrerade, belastning/tillgång, liknande/främmande kulturer.
Rumänien till exempel hamnar i stapel 6. Hela före detta Jugoslavien finns också i den stapeln, eftersom en viss svårintegrerad grupp tenderar att komma därifrån, i synnerhet de senaste åren. Kategorin ”Okänt födelseland” är också placerad i stapel 6.
Man kan som sagt diskutera gruppindelningen, men även om man flyttar på vissa tveksamma länder så ändrar det inte mycket i det stora hela.
(Ett trettiotal småländer och öriken har jag inte brytt mig om. Det rör sig om 74 personer.)
1. Norden
Finland, Norge, Danmark, Island
2. Sydamerika
Argentina, Bahamas, Barbados, Belize, Bermuda, Bolivia, Brasilien, Chile, Colombia, Costa Rica, Dominikanska republiken, Ecuador, El Salvador, Grenada, Guatemala, Guyana, Haiti, Honduras, Jamaica, Kuba, Mexiko, Nicaragua, Panama, Paraguay, Peru, Surinam, Trinidad Tobago, Uruguay, Venezuela
3. Ryssland m. fl.
Ryssland, Sovjetunionen fd, Ukraina, Vitryssland
4. Asien
Bhutan, Fiji, Filippinerna, Hongkong, Indien, Japan, Kambodja, Kina, Korea, nord-, Korea, syd-, Laos, Mauritius, Mongoliet, Myanmar, Nepal, Singapore, Sri Lanka, Taiwan, Thailand, Vietnam
5. EU-USA m. fl.
Australien, Belgien, Cypern, Estland, Frankrike, Grekland, Irland, Israel, Italien, Kanada, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Nya Zeeland, Österrike, Polen, Portugal, Schweiz, Slovakien, Spanien, Storbritannien och Nordirland, Tjeckien, Tjeckoslovakien fd, Tyskland, Ungern, USA
6. Mellanöstern, Afrika m. fl.
Afghanistan, Afrika, Albanien, Arabemiraten Förenade, Armenien, Azerbajdzjan, Bahrain, Bangladesh, Bulgarien, Gaza-området, Georgien, Indonesien, Irak, Iran, Jordanien, f.d. Jugoslavien, Kazakstan, Kirgistan, Kuwait, Libanon, Malaysia, Maldiverna, Moldavien, okänt födelseland, Oman, Pakistan, Qatar, Rumänien, Saudiarabien, Syrien, Tadzjikistan, Turkiet, Turkmenistan, Uzbekistan, Västbanken/Gazaremsan, Yemen
Felkällor
Framställningen utgår ifrån antagandet att ingen är dubbelregistrerad. SCB skriver att de nya statsbildningarna kan påverka kvaliteten på statistiken. Det handlar främst om före detta Jugoslavien och före detta Sovjetunionen. Hur och i vilken omfattning det kan påverka framgår inte. Förmodligen inte så mycket eftersom SCB i sina framställningar använder ”f.d. Jugoslavien” för att beteckna alla som kommer därifrån.
Datakälla: SCB – Befolkning – Utrikes födda
Definitioner på SCB
På Arbetsförmedlingen finns i dag 218.000 inskrivna med utländsk bakgrund. SvD Dagen
(uppdatering 14 sept: Några korrigeringar samt Mongoliet flyttad till stapel 4.)
Utländsk bakgrund i alla kommuner 2050
Uppdatering! På begäran har jag gjort en utskriftsvänlig pdf. Finns att ladda ned här
Massinvandring till Sverige?
Många förnekar det, och vissa menar till och med att man inte ska använda ordet ”massinvandring”. Argumenten handlar ofta om att det inte alls är så många som kommer hit ”egentligen”. Vad är fakta?
Ett sätt att närma sig frågan är att helt enkelt se på resultatet och titta på hur befolkningen såg ut för ett antal år sedan och jämföra det med hur den ser ut idag. Till exempel hur många invånare som hade utländsk bakgrund 1997 och hur många som hade det 2010.
Personer med utländsk bakgrund definieras som
personer som är: Utrikes födda, eller
inrikes födda med två utrikes födda föräldrar.
I den här prognosen jämför jag den procentuella andelen invånare med utländsk bakgrund 1997 med andelen 2010 i respektive kommun. Andelen invånare med utländsk bakgrund har ökat i alla 290 kommuner utom en, Lekeberg i Örebro län. Utifrån den ökningen har jag gjort en prognos.
Med andra ord: förutsatt att befolkningsförändringen i kommunerna fortsätter i samma takt som den har gjort under perioden 1997-2010 kommer andelen med utländsk bakgrund att vara så som prognosen visar. Om det inte har pågått en massinvandring de senaste 13 åren, varför ser då kartan för 2050 ut som den gör?
Observera att detta baseras på de senaste 13 åren. Befolkningsförändringen har accelererat kraftigt sedan den borgerliga regeringen tog över 2006. Om prognosen hade baserats enbart på de senaste fyra åren hade kartan varit ännu mörkare.
Interaktiv karta
På den interaktiva kartan kan du se hur det ser ut 1997, 2010, 2020, 2030, 2040, 2050. Välj en kommun på kartan och klicka sen på de olika årtalen för att få reda på hur prognosen ser ut för just den kommunen.
PS: Sidan med kartan ligger på en annan adress som kan komma att ändras. Om du vill länka till den interaktiva kartan använd länken till det här inlägget:
http://affes.wordpress.com/2011/08/25/utlandsk-bakgrund-i-alla-kommuner-2050
Datakälla
SCB Statistik med inriktning mot demografi. Fördelning efter kommun och kön. År 1997-2010
Relaterat
Svenskar i minoritet år 2050?
Befolkningsförändring i Sverige
Befolkningsförändringar i län och kommun. Del 1
Stockholms län, Uppsala län
Södermanlands län, Östergötlands län
Jönköpings län, Kronobergs län
Kalmar län, Gotlands län
Befolkningsförändringar i län och kommun. Del 2
Blekinge län, Skåne län
Hallands län, Västra Götalands län
Befolkningsförändringar i län och kommun. Del 3
Värmlands län, Örebro län
Västmanlands län, Dalarnas län
Gävleborgs län, Västernorrlands län
Jämtlands län, Västerbottens län
Norrbottens län
Ekonomiskt bistånd i hela Sverige
Ekonomiskt bistånd i Sverige under perioden 1998-2010.
Detta och alla andra diagram för enskilda kommuner är faktiska kostnader utan hänsyn taget till KPI.
Här står bland annat vad som ingår i Ekonomiskt bistånd
Uträkning
Fram till och med 2009 var detta relativt enkelt att få fram på SCB:s sida. Nu har någon bestämt att det inte ska vara enkelt längre.
Jag har adderat ihop alla enskilda kommuner. Om en kommun inte har redovisat något år har jag använt föregående års siffra för den kommunen. Jag har inte fått fram exakt samma siffror som Socialstyrelsen.
I deras statistikdatabas får man fram denna totalsiffra för 2010:
Jag får fram siffran 11 594 349 vilket ändå ligger väldigt nära.
När det sen gäller fördelningen utrikes födda/svenskfödda så är det kolumnen ”Okänt” som krånglar till det. Vissa kommuner placerar den summan i ”utrikes födda” och vissa i ”svenskfödda”. Eftersom jag inte har den informationen för 2010 så har jag jämfört Socialstyrelsens siffror med SCB:s siffror och gått efter hur varje kommun fördelade ”Okänt” 2009. Det är en felkälla men vad gör man när Socialstyrelsen har bestämt sig för att inte redovisa som SCB?
Hursomhelst, några miljoner hit eller dit är i sammanhanget småsummor. Det är ju inte de exakta summorna som är intressanta. Det är fördelningen.
PS: Om du använder detta diagram, länka gärna till det här inlägget så alla kan ta del av texten.
Publikation – Ekonomiskt bistånd kvartal 1-4 2010
Socialstyrelsens statistikdatabas
SCB
Ekonomiskt bistånd i 24 kommuner
”Invandrarna bär upp välfärdens kärna”, sa den avgående centerledaren Maud Olofsson i sitt tal i Almedalen nyligen. Statistik över utrikes föddas förbrukning av ekonomiskt bistånd (socialbidrag eller försörjningsstöd) visar en annan sida av saken. Här är färska siffror för de 24 största kommunerna.
Det har tagit sin lilla tid att sammanställa detta. Anledningen kan ni läsa om i slutet av inlägget.
Notera att detta rör ”utrikes födda”. Samma statistik för ”utländsk bakgrund” skulle se mycket värre ut, men den finns inte sammanställd och helvetet lär väl frysa till is innan vi får se den statistiken.
Klicka på bilderna för full storlek.
(Läs mer…)
Maud Olofsson och nybyggarlandet
Maud Olofsson höll den 7 juli sitt sista Almedalstal som partiledare för Centerpartiet.
Det var en avspänd, glad och stundtals rörd Maud Olofsson.
Cyniskt fusk med bidragspengar
Nio åtalas i assistanshärvan
Skolan måste slåss – mot ordet haram
Analfabeter får bidrag för studier
Muslimskt förbund kräver egna lagar
Svensk tros ha finansierat terror
En migga om att ”det ska bli den flottaste villan i byn”.
Par tvingade handikappad att tigga
Krafttag mot hedersvåld, EU!
Kriminella gäng tar över Sverige
Unga västsvenskar blåste försäkrningskassan på miljoner
Maud Olofssons bevingade ord i Almedalen ”Invandrarna bär upp välfärdens kärna”
Maud Olofssons tal i Almedalen
SvD SvD
Invasion av städare och restaurangpersonal
Migrationsstatistiken för första halvåret har kommit, och Migrationsverket skriver sitt sedvanliga vilseledande pressmeddelande.
Allt fler arbetskraftsinvandrare till Sverige
Nu börjar emellertid den nya arbetskraftsinvandringen bli så absurd att vilseledningsmanövrarna inte räcker till.
Bilden som illustrerar artikeln på Migverket föreställer en ”IT-specialist”. De är ju fortfarande den största gruppen. Men är den verkligen det?
Kreativ kategorisering är en av de metoder som myndigheter använder sig av när allmänheten ska vilseledas.
De flesta våldtäkter sker i nära relationer.
Lyckades Brå få oss att tro för några år sen. Tittade man lite närmare på statistiken visade det sig att de hade delat upp våldtäktsanmälningarna i fyra kategorier varav ”nära relation” var störst med 32 procent av anmälningarna.
De kunde alltså lika gärna ha meddelat att
”68 procent av våldtäkterna sker INTE i nära relationer.”
Det hade varit mer relevant eftersom nära relationskategorin minskade.
Kreativa kategoriseringar kryllar det av även i Migverkets statistik. Två huvudvarianter används.
1. När man (som i fallet med våldtäkter) vill förhindra att en kategori blir störst, dela upp den, voila! Statistiken ser plötsligt helt annorlunda ut.
I arbetskraftsstatistiken finns två mycket närbesläktade kategorier:
”Storhushålls- och restaurangpersonal” samt ”Köks- och restaurangbiträden”
Migverket skriver:
De flesta arbetstagare är IT-specialister (1 269), anställda inom storhushåll och restaurang (792) och städare med flera (494).
Men slår man ihop ”Storhushålls- och restaurangpersonal” med ”Köks- och restaurangbiträden” så blir det 1 290. Det är alltså fler än IT-specialisterna (1 269). Genom att dela upp det i två kategorier så är IT-specialister fortfarande störst. Något som ansvariga politiker är mycket tacksamma över.
2. Den andra varianten är fördunklingen av en kategori. Gör kategorin svår att tyda.
Ett exempel på det är kategorin:
”Tidningsdistributörer, vaktmästare m.fl”
Sen när började tidningsutdelning ha något med vaktmästeri att göra? Och vad är ”m.fl”?
88 personer i denna så kallade kategori har invandrat i år. Är det 2 tidningsbud och 85 vaktmästare och 1 ”m.fl” eller har kategorin en annan sammansättning? Det är omöjligt att tyda.
Vi kan förvänta oss att media, i den mån de överhuvudtaget rapporterar om saken, villigt kommer att förmedla att IT-specialisterna är den största gruppen.
De kommer garanterat inte att berätta att det har kommit fler städare under årets första 6 månader än vad det gjorde under hela förra året.
Almedalsveckan pågår just nu i Visby. Vilken politiker blir först med att upplysa det svenska folket om att 82 städare invandrar varje månad?
Vilken politiker blir först med att förklara för det svenska folket varför vi behöver 82 nya städare i månaden?
Beviljade arbetstillstånd 2011
Tobias Billström säger två ord för mycket
DN DN SvD
Vakthundarna på våra bibliotek
Jag råkade snubbla över en diskussion på nätet mellan ett antal bibliotekarier angående boken Världsmästarna av Julia Caesar. Den visade sig vara mycket intressant och avslöjande. Inköpsansvariga bibliotekarier är ju en slags makthavare i samhället. Det är de som bestämmer vilka böcker allmänheten ska få tillgång till.
Vissa långa inlägg i diskussionen är avkortade. Länk till hela diskussionen finns längst ned. Den röda texten är mina kommentarer.
Värt att notera i all denna arrogans, maktfullkomlighet och tvärsäkerhet hos vakthundarna är att ingen av dem har läst boken.
————————————–
13 juni 08:23
Ragnar Eng
Hej!
I vintras fick vi ett inköpsförslag till Eskilstuna Stadsbibliotek på boken Världsmästarna av pseudonymen Julia Ceasar. Vi avslog boken med stöd i det andra lektörsomdömet boken fick i bibliotekstjänsts boklistor samt den enda recensionen jag hittills kunnat hitta, skriven av Pär Fagerström i Mora tidning…
…I Eskilstuna har vi ett nämndbeslut på att vi inte ska köpa in medier som underblåser främlingsfientlighet, vilket jag åberopat i mina svar till den användare som upprepade gånger i ganska hätska ordalag krävt att vi ska köpa in boken. Jag har blivit ombedd att hänvisa till specifika sidor och stycken som skulle göra att den här boken strider mot våra krav på saklighet, varför jag nu ser mig tvungen att läsa valda delar av boken.
Nu senast fick jag mig tillsänd en länk från sidan politisktinkorrekt.info där läsarna uppmanas att kräva att deras lokala bibliotek köper in boken:
http://politisktinkorrekt.info/2011/06/11/varldsmastarna-bojkottas-av-biblioteken/
Det pågår alltså en kampanj för att få folkbiblioteken att ta in dena bok. Mycket riktigt har jag nu också fått ett andra inköpsförslag där vi, Eskilstuna Stadsbibliotek, beskylls för att vara ”politiskt korrekta” som inte köpt in boken.
Så, nu undrar jag, blåser den här stormen även på andra håll, och hur tacklar ni andra situationen?
Nu ska jag fortsätta att läsa, och jag kan säga att för- och efterord inte har ändrat min uppfattning att lektören och recensenten gjorde rätt i att utfärda varningar för den här boken.
Mvh
Ragnar Eng
Bibliotekarie databaser, webb
Stadsbiblioteket Eskilstuna
(Jan Bärmarks lektörsomdöme samt det omdöme av Per-Åke Walton, som enligt Bibliotekstjänst tydligen inte dög, finns att läsa i inlägget på politisktinkorrekt.info som Ragnar Eng länkar till.)
———————————————————————–
13 juni 11:06
Jonas Aghed
Hej, kollega.
Den här diskussionen påminner om en som ägde rum för några år sedan, om boken ”Mångkultur eller välfärd” av Lars Jansson.
Jag tycker det borde vara ganska enkelt för det enskilda biblioteket att bemöta de som kräver att boken ska köpas in. De enda som har rätt att och förmåga att bedöma vad som ska köpas in är bibliotekarierna. De behöver inte köpa in en bok bara för att någon tycker att den ska köpas in; det måste alltid göras en bedömning om det är värt att lägga pengar, tid, utrymme och arbete på att inlemma en viss bok i beståndet. Det räcker alltså med att svara att man som inköpsansvarig bibliotekarie bedömer att boken inte är värd att införskaffas. Byråkratiskt men korrekt.
Å andra sidan kan man ju tycka det vore intressant att ha en del skitböcker i sitt bibliotek, också, om de fungerar som exempel på tendenser i tiden. Kanske dags att starta upp ”propaganda”-hyllor?
Å tredje sidan är väl den viktigaste slutsatsen att dra av detta att det är absolut nödvändigt att vi bibliotekarier behåller ansvaret för inköpen OCH är vaksamma på försök till manipulation av oss? Alltså, att vi bibehåller/ökar vår politiska medvetenhet?
Hälsningar
Jonas Aghed
bibliotekarie
Brännkyrka gymnasium
(Mer om Jonas Aghed hittar du i en artikel av Kjell Albin Abrahamson här: Bibliotekarierna som ljuger om kommunismens brott *host*)
———————————————————————–
13 juni 16:02
Anya Feltreuter
Det är upp till biblioteken att bedöma vad som ska köpas in, absolut. Dock tror jag vi måste lita lite mer på våra låntagare. Eskilstuna bibliotek vill inte köpa in boken, men Ragnar Eng läser den (varifrån fick han tag på boken?). Får vi bibliotekarier läsa vissa böcker som de vanliga låntagarna inte ska ha tillgång till (eftersom vi inte litar på att de kan skilja propaganda från fakta?)?
Ett underligt resonemang tycker jag. Främlingsfientlighet bekämpas inte genom bannlysning, snarare genom öppenhet och dialog.
Anya Feltreuter
Bibliotekschef
Boxholms bibliotek
————————————————————————
13 juni 14:08
Ragnar Eng
Jag glömde att skriva att jag läser ett exemplar som jag lånat kommer från Mälardalens högskola i Eskilstuna. Det biblioteket har alltså valt att köpa in boken, vilket jag respekterar. Vi har dock våra politiskt beslutade urvalskriterier att hålla oss till, vilket jag har gjort och därför inte köpt in boken.
Mvh
Ragnar Eng
Bibliotekarie databaser, webb
Stadsbiblioteket Eskilstuna
———————————————————————–
13juni 22:52
Miguel Benito
Jag håller absolut med Jonas Aghed och Ragnar Eng att sådana böcker inte hör hemma i ett folkbibliotek. Yttrande- och tryckfrihet innebär inte att våra gemensamma bibliotek ska finansiera främlingsfientliga alster genom inköp.
Ofta de låntagare som föreslår dessa böcker har redan dem hemma, men vill förstås att andra också ska läsa dem och förmås hysa främlingsfientliga åsikter.
Som Jonas Aghed påminner om var det för några år sedan en liknande diskussion om Lars Janssons bok. Jansson själv skriver någonstans att han är förgrymmad för att ”Benito” stal hans möjligheter till försälning till biblioteken. Visst är jag stolt över det, och det borde ala bibliotekarier se till att böckerna som köps in inte går över gränsen.
Just nu pågår en livlig debatt i Spanien om ett biografiskt lexikon som den spanska historiska akademin producerat (ca 50 volymer för ca 23000 kronor). Biblioteken har klagat på att man glorifierar en del personer som man nu vet inte alls var några helgon. Franco är inte längre den diktator vi trodde han var, etc. Kulturdepartementet har nu bett akademien att ändra texterna genom att se till att en kommitté som akademin bestämmer går igenom texterna.
Det är ett rimligt krav, eftersom det är skattepengar som anslås. Skulle det vara ett privat företag då skulle inte ministern kunna blanda sig i. Det är det som gör skillnad i vad vi kallar yttrande-och tryckfrihet. Återigen, ang. den aktuella boken Världsmästarna skulle det behövas att någon går igenom den och presenterar och vederlägger de värsta främlingsfientliga yttranden. Får jag en sådan recension av boken publicerar jag den gärna på Immigrant-institutets hemsida, liksom Lars Janssons recension, som fortfarande går att läsa på sidan om rasism, http://www.immi.se/rasism.
Hälsningar
Miguel Benito
(Benitos immi.se har en ”frågor och svar”-sida där man får lära sig bra svar på typiska rasistfrågor.
Fråga: Flyktingarna begår brott?
Svar: De brott nya flyktingar beskylls för är ofta bagatellartade och borde kunna klaras upp omgående.)
————————————————————————
14 juni 08:34
Jan Szczepanski
Röster har höjts om att kontroversiella böcker inte ska köpas in på biblioteken. Vissa röster, som inte är politiskt korrekta ska tystas i debatten. Vissa åsikter förhindras att bli bemötta. Mångfalden utarmas. Riktigt hur främlingsfientligheten skulle underblåsas av om biblioteket köpte in boken låter tveksamt. Våra politiska partier har ju övergivit den politiken att förbigå med tystnad utan istället övergått till att ”ta debatten”.
Det är inte bibliotekens roll att vara vakthundar. Bibliotekens roll är att spegla hela spektrat av åsikter så länge dessa inte är straffbara.
Det finns alldeles för mycket censur här i världen. Censur har inte gjort världen bättre.
Jag är chockad över att man i Eskilstuna har tagit politiska beslut om vad som ska köpas in till biblioteket. Men jag är inte chockad om biblioteken köper in kontroversiell debattlitteratur.
Miguel Benitos resonemang är besynnerligt. Han tycks mena att eftersom det handlar om skattepengar så ska majoriteten kunna bestämma vad som ingår i yttrande- och tryckfrihet.
Ska verkligen politiker bestämma vad som ska finnas på bibliotekens hyllor?
Jan Szczepanski
Förste bibliotekarie
Göteborgs universitetsbibliotek
————————————————————————
14 juni 10:34
Jonas Aghed
Jamen goddag, yxskaft!
Huvudfrågan var alltså om rasistiska kampanjmakare ska kunna tvinga eller manipulera in sina alster på folkbiblioteken? Hur bemöter vi dem?
Jonas Aghed
bibliotekarie
Brännkyrka gymnasium
————————————————————————
14 juni 13:27
Uno Nilsson
Öppenhet är ordet. Fattar inte varför det ska behöva påpekas. Folkbibliotek är per definition öppna.
Uno Nilsson
Bibliotekarie
Tjörn
————————————————————————
14 juni 14:03
Mikael Böök
Jag har inte något alldeles direkt och konkret svar på frågan. Men, Kära Bibliotekarie, jag ber dig för en liten stund anta, att du befinner dig ett stycke in i framtiden. Alla böcker, inklusive den kontroversiella boken ”Världsmästarna” av Julia Caesar, har nu blivit tillgängliga på internet…
..Men hur man än försökte utesluta vissa böcker så skulle de slinka in på nytt, om så bara genom WikiLeaks. Eller någonting i stil med WikiLeaks. För att förhindra misshagliga boklån så *måste* man stänga ner hela nätet. Detta kan vi som bibliotekarier väl ändå knappast tänka oss att vi vill? Hoppas jag i alla fall.
Med vänliga hälsningar, som vanligt från Finland,- Mikael
Mikael Böök
Biblioteksaktivist
————————————————————————
14 juni 14:00
Tobias Carlsson
Det är härligt att så många här predikar frihet – men vem tar ansvar? Att ”allt” finns att tillgå via nätet är en förenkling, för så är det inte och det är inte självklart att det kommer att vara så i framtiden. Inte ens ”Världsmästarna” vars budskap man nu så gärna vill ha ut till så många som möjligt.
Var går gränsen för vad folkbiblioteket ska ta in och kalla det kunskap (för att tala med Lanke)? Vad ska vi lära ut? Hur många böcker från extremhögern, extremvänstern eller diverse sekteriska kyrkor ska vi ha för att visa upp som något som är det motsatta till folkbiblioteket och det öppna och demokratiska samhället och allt det står för? För inte är det väl kunskap vi talar om i det här fallet!
Följande är saxat från http://snaphanen.dk/2010/09/16/julia-caesar-varldsmastarna-nar-sverige-blev-mangkulturellt/.
Det är pressmeddelandet inför lanseringen av boken:
”Den svenska invandringspolitiken är extrem. Sverige är ett land under kolonialisering.”"Av dem som har kommit är bara 5 procent flyktingar. Majoriteten på 95 procent kommer i huvudsak för att ta del av Sveriges frikostiga välfärdssystem. 96 procent saknar pass eller andra ID-handlingar men beviljas ändå permanent uppehållstillstånd. Svenska myndigheter känner alltså inte till identiteten hos det absoluta flertalet som släpps in i landet.”
”Den ansvarslösa politiken medför stora och djupgående konsekvenser för landet och dess invånare. Statsskulden skenar, skolor och bilar bränns ned varje dag, våldsbrottsligheten ökar och blir alltmer brutal. Förorterna utvecklas allt snabbare till segregerade etniska enklaver befolkade av ett importerat bidragsproletariat. Sverige har EU-rekord och ligger som nummer 2 i världen i anmälda våldtäkter.”
Det är fegt att inte ta ställning till innehållet i ”Världsmästarna” av Julia Caesar.
Med vänliga hälsningar
Tobias Carlsson
(Nej Tobias. Det är omöjligt att ta ställning till innehållet i ”Världsmästarna” om man inte ges möjlighet att ta del av det.)
————————————————————————
14 juni 14:51
Thomas C Ericsson
Visst är biblioteken öppna kulturinstitutioner som ska värna uttrandefrihet och mångfald. Men frågan är om vi skall tillhandahålla rasistisk och främlingsfientlig litteratur bara för att låntagarna frågar efter det?
Hälsningar från
Thomas C Ericsson
bibliotekschef
Kinda Bibliotek
————————————————————————
14 juni 21:10
Mikael Böök
Tobias Carlsson anar kanske svaret på sin egen fråga:
”Hur många böcker från extremhögern, extremvänstern eller diverse sekteriska kyrkor ska vi ha?”
Svaret är, i princip: allihopa. Jag håller alltså med Uno Nilsson, som redan nämde nyckelordet öppenhet och väntar mig också att bibliotekarier har detta helt klart för sig. En annan sak är sedan, att bibliotekets samling av tryckta böcker bara kan vara ett urval av alla befintliga böcker och att det således gäller att välja. Då kan det nog vara skäl att välja bort ”Världsmästarna” för att få råd eller rum med någon annan bok.
Men jag skulle faktiskt vilja lägga ett ord för att ett och annat bibliotek ser till att ha ”Världsmästarna” på sin hylla. Det verkar ju vara en bok som har, eller kommer att få, ett visst inflytande på debatten och attityderna. Därmed är det viktigt att den politiskt intresserade medborgaren har möjlighet att skaffa sig kunskap om bokens innehåll. Hur ska han eller hon annars kunna ta ställning till dess innehåll?..
..Visst bör vi tala om kunskap också i fallet ”Världsmästarna” hellre än att säga som Tobias C: ”För inte är det väl kunskap vi talar om i det här fallet!”
För övrigt tror jag att ”Världsmästarnas” popularitet bara växer ju mer vi uteslutar boken ur biblioteket.
Mikael Böök
Biblioteksaktivist
————————————————————————
20 juni 16:40
Christian Forsell
Angående boken så kan man konstatera om man läser diskussionstrådarna att den kampanj som pågar nu närmast kan likställas med en reklamkampanj som tyvärr innehåller negativa omdömen om en del bibliotekarier som nekat inköp. Efterfrågan är också delvis konstruerad, enligt sidan ska en och samma person t.ex. ha skickat inköpsförslag till både Malmös, Lunds och Hässleholms stadsbibliotek och ett negativt svar från Landskrona publicerade de på sidan och avslutade med kommentaren:
” PS: Robin S: Du som är Landskronit kan väl också lägga in ett förslag till nyanskaffning. Hävda ett särskilt stort läsarintresse eller nåt annat lämpligt”
http://affes.wordpress.com/2011/06/11/finns-varldsmastarna-pa-ditt-bibliotek/#comment-2309
http://aktualia.wordpress.com/2011/06/12/varldsmastarna-bojkottas/
http://politisktinkorrekt.info/2011/06/11/varldsmastarna-bojkottas-av-biblioteken/#disqus_thread
Denna kampanj är intressant på flera sätt och ställer intressanta och svåra frågor om bibliotekens inköpsprinciper och urval. En annan reflektion är varför inte fler förlag eller intresseorganisationer börjar arbeta på detta sätt? Uppenbarligen har den fått effekt. Om det är någon som läser länkarna vill jag göra en juridisk påpekan. Flera som kommenterar hänvisar till möjligheten att begära fjärrlån om biblioteken avslår inköpet. Och att biblioteken inte kan neka till fjärrlån och att det därför i slutändan blir det billigare för dem att köpa boken. En som skrivit detta gör det under titeln bibliotekarie. Men senast 2002 slog JK fast att biblioteken har möjlighet att neka till fjärrlån. Fjärrlån är alltså en möjlighet inte en rättighet. JK avgjorde då (JK Dnr 2729-02-21) ett ärende som rörde Skellefteå stadsbibliotek och boken Mångfald eller välstånd där anmälaren menade att biblioteket hindrat spridningen av boken. JKs beslut var att ett bibliotek inom det allmänna biblioteksväsendet inte behöver köpa in eller på annat sätt införskaffa [dvs fjärrlån] ett enstaka exemplar av en redan utgiven skrift.
Vänliga Hälsningar
/Christian Forsell
Bibliotekarie
Helsingborgs Stadsbibliotek
(Jag mailade en fråga till 15 bibliotek i Sverige. Min fråga löd:
Hej.
Jag har en fråga angående inköpsförslag.
Jag har läst en bok som jag tyckte var väldigt bra.
Jag vill att fler ska få chansen att läsa den.
Kan jag föreslå att biblioteket köper in den
utan att jag själv har tänkt låna den?
Tio bibliotek har svarat och alla var förstås positiva. Det behöver alltså inte finnas en direkt efterfrågan för att ge inköpsförslag. Detta vet givetvis Christian Forsell.)
————————————————————————
21 juni 13:17
Miguel Benito
Tack Christian, det var intressanta klargörande, som jag även i mitt tidigare inlägg påpekade med ett par ord, nämligen att de som föreslog inköp möjligen hade redan tillgång till boken på något sätt. Det var uppenbart att deras enda intresse var att de svenska folkbiblioteken skulle finansiera den främlingsfientliga boken. Därmed också så småningom deras kampanj mot de bibliotekarier som står på sig.
Det är modigt att vägra inköp, även om det är kristalklart att så borde det vara för alla (med undantag, som vanligt, för specialbibliotek som har ett annat syfte än folkbiblioteken – t.ex. på Immigrant-institutet har vi haft Lars Janssons bok, liksom en biografiom Ceaucescu, Maos lilla röda och Khadaffis gröna bok).
Jag skulle inte bli glad om jag på ett folkbibliotek gick förbi en hylla där jag ser en bok där främlingsfientliga och rasistiska åsikter, som tangerar till hets mot folkgrupp, ventileras och rättfärdigas. Det kan hända att boken formellt inte kan fällas, delsför att ”invandrare” inte är ”en” folkgrupp utan många folkgrupper. Å andra sidan, som samhällsmedborgare, är det vår uppgift att inte uppmuntra till helts mot folkgrupp och rasism, vilket kommentarerna och recensionerna kring boken visar att boken gör.
Det är lätt att missförstå yttrande- och tryckfriheten, vilket har gjorts av flera av debattörerna. För mig står det klart: vi ska inte finansiera främlingsfientliga och rasistiska alster. Vi ska naturligtvis inte heller bränna upp dem på bål. De får självklart leva sitt eget liv, men utan vår medverkan.
Hälsningar
Miguel Benito
(Det kan ju vara på det sättet Miguel att folkbiblioteken inte i första hand är till för att göra dig glad.)
——————————————————
Så här låter det alltså när bibliotekarier fritt diskuterar om en viss bok ska finnas tillgänglig på folkbiblioteken. Trots att ingen av dem har läst boken vet de att den är ”rasistisk”, ”främlingsfientlig” och ”en skitbok”.
Nog borde Jan Szczepanskis ord ha räckt och gjort den här diskussionen överflödig?
”Det är inte bibliotekens roll att vara vakthundar. Bibliotekens roll är att spegla hela spektrat av åsikter så länge dessa inte är straffbara.”
Den ena dåliga ursäkten efter den andra levereras. Inte bara i denna diskussion utan även från andra vakthundar på olika bibliotek i deras motiveringar att inte köpa in boken.
”Boken har dålig bindning.”
”Boken är skriven under pseudonym.”
Det är en teater, och alla vet vad det egentligen handlar om. Det handlar om att en del personer anser att viss information ska vara svårtillgänglig för medborgaren eftersom medborgaren inte anses kapabel att själv bedöma informationen.
De självutnämnda vakthundarna vaktar vidare på ”sina” folkbibliotek.
http://segate.sunet.se/cgi-bin/wa?A1=ind1106&L=BIBLIST&O=T&H=0&D=1&T=0
Maktdjävulen i biblioteket (av Mikael Böök)
Läsarrecensioner på Adlibris
Världsmästarna
Som läkare fastslår bibliotekarierna att människor kommer att påverkas
på ett dåligt sätt, och det mår de inte bra av. De bör inte få läsa boken.
/Hans Rustad (Norsk journalist på document.no)
Julia Cæsar til besvær for svenske bibliotekarer (document.no)
Ulf Nilsson skriver om Världsmästarna
Kompakt vänstervridning i biblioteken
61 comments