Affes Statistik-blogg

Är sociala problem vanligast i orter med få invandrare?

Posted in Kriminalstatistik - Sverige by Affe on februari 12, 2013

samtliga_brott_pc_utlandsk_folkmangd_15_54Stefan Fölster vid det nybildade Reforminstitutet väckte nyligen stor uppmärksamhet med en undersökning som visar att sociala problem är vanligast i orter med få invandrare. Undersökningen kom som på beställning och fick journalister att gå igång på högsta växel. Men det saknas något i undersökningen. Fölster väljer att helt utelämna brottsligheten när han undersöker sociala problem i kommunerna.
Jag har därför ställt samman statistik gällande anmäld brottslighet i alla svenska kommuner. I sammanställningen har jag listat alla kommuner efter alla polisanmälda brott per 100 000 invånare under treårsperioden 2010-2012 och jämför det med procentandel av befolkningen med utländsk bakgrund i kommunen år 2011.

Anledningen till att jag tar med de tre åren 2010-2012 istället för bara 2011 är att vissa kommuner är så små att ovanliga händelser ett år kan påverka kriminalstatistiken starkt åt något håll. Tre års statistik minskar den risken. För att göra tabellen mer lättläst har jag färglagt procentandel av befolkningen med utländsk bakgrund. Över 40 procent = svart, mellan 30-40 procent = lila och så vidare.

Observera att jag har återgett alla kommuner. Därför går det inte att jämföra denna framställning med Reforminstitutets rakt av. Reforminstitutet tyckte inte att skillnaden i storlek mellan Stockholm (864 324 invånare) och till exempel Bjurholm (2 431 invånare) var tillräckligt problematisk, så de slog ihop 45 storstadskommuner till tre. Storstockholm får då 2 091 473 invånare.

Jag har även valt att bara ta med den ”brottsaktiva” åldersgruppen 15-54 år istället för alla åldersgrupper när jag har räknat ut andel med utländsk bakgrund.

Korrelation och kausalitet

Man ser en tydlig tendens i tabellen: ju fler anmälda brott, desto större andel av befolkningen i kommunen har utländsk bakgrund. Men även om olika värden korrelerar med varandra behöver det inte betyda att det finns ett orsakssamband. Sambandet kan istället finnas mellan brottslighet och kommunens storlek, i synnerhet storleken på tätorterna i kommunen. Man vet att benägenheten att begå brott ökar med folkmängden, och invandrare tenderar att bo i större kommuner/tätorter. Därför har jag också lagt in folkmängd 2011 för respektive kommun.

Man ser dock att kopplingen folkmängd och anmälda brott inte alls är så entydig. Det är ganska många både små och medelstora kommuner i toppskiktet. Umeå (plats 161) är bra mycket större än Landskrona (plats 6). Jönköping (plats 90) är större än Katrineholm (plats 10) och så vidare. Korrelationsvärdena ser ut så här:

Anmälda brott/utländsk bakgrund = 0.64
Anmälda brott/folkmängd = 0.49

Andra saker att ta hänsyn till är förstås hur attraktiv kommunen är. Turistmagneter som Åre, Malung-Sälen, Borgholm och Gotland hamnar högt upp på listan både i förhållande till sin folkmängd och andelen med utländsk bakgrund. Där beror sannolikt de höga värdena på människor utifrån som kommer dit och begår brott. Det gäller förstås även storstäder som drar till sig mängder av turister.

Det är med andra ord problematiskt att dra några slutsatser utifrån statistiken, men det finns ändå intressanta saker att notera. Haparanda sticker ut och hamnar ganska långt ner (plats 111) till skillnad från de andra kommunerna med samma färg. Även Gnosjö, Övertorneå och Lidingö bryter mönstret och hamnar långt ner.

En annan kommun utmärker sig också.

Ragunda – helvetet på jorden?

Enligt rapporten från Reforminstitutet verkar det nästan så. När de hade räknat ihop alla ”eländesvariabler” som de kallar dem visade det sig att:

På jumboplatsen och med allra lägst poäng, byggd på genomsnittlig ranking, ligger Ragunda. I 14 av de 18 möjliga variablerna i vårt index finns Ragunda bland de 50 sämsta när vi rankar dem.

Mest ”elände” i form av sociala problem finns alltså enligt Stefan Fölster i Ragunda. Trots att det finns så få invandrare där.

Ragunda finns förstås även med i listan över anmälda brott.

På plats 285 av 290.

Topp 20 snitt

Precis som Reforminstitutet har jag räknat ut snitt för de 20 bästa och 20 sämsta kommunerna i listan.
De 20 kommunerna i topp har fler invandrare än snittet, 33,9 procent.
De 20 kommunerna i botten har färre invandrare än snittet, 8,8 procent.
Snittet för samtliga kommuner är 16,5 %1.

Sökbar tabell

I bloggens interaktiva avdelning finns en sökbar tabell så att du lätt kan hitta kommunen du söker. Där redovisas även om kommunen är över eller under snittet. Uppdatering! Tyvärr fungerade inte tabellen i Internet Explorer igår. Nu ska den fungera.

1.Andelen invånare i Sverige med utländsk bakgrund i åldersgruppen 15-54 år är 23,4 %. Genomsnittet i denna framställning är medelvärdet av de 290 kommunerna, det vill säga, oberoende av storleken på populationerna. Genomsnittet blir då 16,5 %.

Datakällor och länkar

www.bra.se
www.scb.se

Reforminstitutets rapport
Sociala problem vanligast i orter med få invandrare
Förvirrat, Fölster!

Sverige fortsätter att vara extremt

Posted in Migration by Affe on februari 3, 2013

Frankrike och Tyskland tar emot flest asylsökande i Europa och på tredje plats kommer Sverige, en bit före fyran Storbritannien. Många menar att det inte är något problem – eftersom de utgår från att det handlar om asylsökande per capita. Det gör det inte. Det handlar om absoluta tal. Räknar man om antalet asylsökande i förhållande till befolkning placerar sig Sverige på en förkrossande förstaplats. Om de andra stora mottagarländerna skulle ha tagit emot lika många som vi, skulle Tyskland ta emot åtta gånger så många flyktingar som de gör i dag.
Bara det faktum att Sverige tar emot nästan lika många (och i ett fall fler) asylsökande än Europas största länder, visar vilken en enorm skillnad det är i storleken på asylmottagandet. Hur stor skillnaden är i förhållande till folkmängden, kan man åskådliggöra genom att räkna ut hur många asylsökande dessa länder hade haft om de hade varit lika populära som Sverige.

Observera att siffrorna i denna framställning gäller antalet asylsökande och inte antalet som beviljas asyl. Men hur många som söker asyl är av intresse, i synnerhet för Sverige. Dels för att asylmottagandet utgör en stor och mycket kostsam apparat, och dels för att ett avslag inte alltid betyder att den sökande återvänder.

Författaren Merit Wager publicerar dagligen rapporter från anonyma ”miggor” (handläggare på Migrationsverket) på sin blogg. Där får man veta varför just Sverige är de asylsökandes favoritland:

”Här är det lättast att ta sig in, för ”svenskarna är så naiva” (sagt av många asylsökande). Och får man avslag på sin ansökan så kan man stanna ändå, den svarta sektorn växer så det knakar och åker man fast så kallas man ”papperslös” och omhuldas av bland andra journalister som inte har någon som helst kunskap om den utlänningslag som gäller.”
http://meritwager.wordpress.com/2012/10/18/varfor-lyssnar-ingen-varfor-bryr-sig-ingen/

För att undvika eventuella extrema värden åt något håll är det bättre att slå ihop några års statistik snarare än att använda det senaste året. I det här exemplet har jag slagit ihop samtliga asylsökanden från januari 2007 – september 2012. Fem helår och tre kvartal från 2012. Den slutliga statistiken för 2012 har inte kommit än.
asylsokande_2007_2012_blogg

De gula staplarna visar det faktiska antalet asylsökande till de olika länderna under perioden. De gröna staplarna visar antal asylsökande landet hade haft om de “matchat” Sverige – det vill säga, om landet hade tagit emot lika många som Sverige i förhållande till sin egen folkmängd. Tyskland hade då tagit emot över 1,5 miljoner asylsökande i stället för 198 822 under perioden. Det är nästan åtta gånger fler. Storbritannien sju gånger fler och Frankrike något mindre, men ändå nästan fem gånger fler.
asylsokande_2007_2012_norden_blogg
Jämför man med de nordiska länderna (Obs! annan skala) är skillnaderna för Finland och Danmark i stort sett desamma som för länderna i det första diagrammet. I Norges fall är skillnaden inte alls lika stor, vilket främst beror på åren 2008 och 2009 då Norge tog emot stora mängder asylsökande. Till och med fler per capita än vad Sverige gjorde under de två åren. Åren efter det har Norge legat på mer beskedliga nivåer, men ändå högt jämfört med Finland och Danmark.

Fotnot: Denna artikel publicerades i Dispatch International den 24 jan.

Tagged with:

SD:s stöd 75 procent – ett seglivat missförstånd

Posted in Betraktelser by Affe on januari 28, 2013

En felaktighet har cirkulerat på nätet den senaste tiden, och många köper den utan att reflektera. Det handlar om en uppgift i Yougovs senaste undersökning som säger att 75 procent av väljarkåren tycker att SD:s invandringspolitik är den bästa. Detta stämmer inte. Det är ett missförstånd.

Vad undersökningen visar är att utav de som tycker att flykting- och invandringspolitiken är den viktigaste politiska frågan tycker 75 procent att SD har den bästa politiken på det området. Om man tycker att invandringsfrågan är den viktigaste frågan – säkerligen många sverigedemokrater som tycker det – då är det ganska naturligt att man tycker att SD har den bästa politiken.

I det här fallet är det Yougov som har varit otydliga. De beklagar detta:

Det är olyckligt att så många har tolkat dessa siffror fel och vi beklagar att vi har varit otydliga.

http://www.yougov.se/weblog/stina-morian/feltolkning-av-siffror/

Yougov har i efterhand lagt in ett klargörande i rapporten (gulmarkerat).

yougov600

Utan klargörandet, och om man inte förstår eller förbiser ”Bas: 210″, är det lätt hänt att tolka uppgiften fel, och många har gjort det. Även en statsvetare som skrev om det på Newsmill.

Tagged with:

Djurplågeri får en egen brottskod

Posted in Kriminalstatistik - Sverige by Affe on januari 22, 2013

border-collie-puppyEfter att tusen och åter tusen djur har plågats av djurplågare i Sverige under all den tid vi har fört statistik över brott ska vi nu börja föra statistik över djurplågeri. Det meddelade Brottsförebyggande rådet den 14 januari när de informerade om de nya brottskoderna.
Beslutet att ge brottskategorin ”Djurplågeri” en egen brottskod gör att vi från och med den 20 december 2012 kan följa anmälningsstatistiken för djurplågeri. Det har tidigare inte gått att göra eftersom Brå klumpade samman djurplågeri-anmälningarna med diverse andra brott som “Myteri”, “Brott mot griftefriden”, “Otillåtet förfarande med pornografisk bild” och tio andra kategorier.

Det är förstås skandalöst att djurplågeri inte tidigare har haft en egen brottskod, och det kommer att ta många år innan vi kan utläsa några trender. Men bättre sent än aldrig.

Alla ni som läste och reagerade på och spred vidare mitt inlägg ”Djurplågeri – inget allmänintresse?” kan sträcka på er. Jag vågar nämligen påstå att både inlägget och reaktionerna spelade en roll. En månad efter att inlägget publicerades tog Brå beslutet att även djurplågeri ska bevärdigas med en egen brottskod.

Tack till signaturen ”Danne” som tipsade om detta.

Nya brottskoder
Djurplågeri – inget allmänintresse?
Foto Michelle Dunbar

Invandringens förändring

Posted in Integration, Migration by Affe on januari 9, 2013

hdi_grupper_till_bloggVem har mest att tillföra Sverige – en somalisk analfabet eller en högutbildad europé? Svaret är givet. Invandring är inget enhetligt begrepp. Vilka länder invandrarna kommer ifrån får stora och helt olika konsekvenser för mottagarlandet. Invandring från högt utvecklade demokratiska länder är självklart mer positiv än invandring från outvecklade dysfunktionella länder.

Dagens svenska invandring har helt annan karaktär än den första invandringsvågen i modern tid, arbetskraftsinvandringen på 1950- och 60-talen. Den kom i huvudsak från högt utvecklade länder inom samma kulturkrets som Sverige, och den fyllde ett stort och skriande behov av arbetskraft i den svenska industrin.

Skiftet kom omkring 1970 när statsminister Olof Palme (s) drev igenom ”den solidariska flyktingpolitiken” och öppnade Sveriges dörrar för utomeuropeisk invandring. I dag kommer en allt större del av invandrarna från underutvecklade länder som Somalia, Afghanistan och Irak. Hur påverkar det Sverige?

Human Development Index (HDI)

HDI är ett internationellt etablerat mått på hur olika länder fungerar. Det är ett index som används av FN för att jämföra välståndet i olika länder på samma sätt som bruttonationalprodukt (BNP). Men medan BNP fokuserar enbart på materiellt välstånd anses HDI ge en mer heltäckande bild, eftersom det är en sammanvägning av befolkningens förväntade livslängd, utbildningsnivå och BNP.

HDI är uppdelat i fyra grupper:

  • Mycket högt HDI
  • Högt HDI
  • Medel HDI
  • Lågt HDI

Sverige och de flesta andra länder i Europa har mycket högt HDI. Alla länder förutom ”Mycket högt HDI” betraktas som länder i utveckling.

Både ”Medel HDI” och ”Högt HDI” kan vara lite vilseledande. Till exempel återfinns Albanien, Rumänien och Azerbajdzjan i gruppen “Högt HDI”. I gruppen ”Medel HDI” återfinns många afrikanska länder, Irak, Syrien och även länder som Indien och Thailand.

I gruppen “Lågt HDI” återfinns de mest dysfunktionella länderna, till exempel Somalia*, Rwanda, Liberia och Afghanistan. Det är länder som präglas av politiskt och religiöst förtryck, bristfällig samhällsstruktur, analfabetism, korruption, väpnade konflikter, krig, social upplösning och extrem fattigdom.

1960_hdi_miniEn allt större del av de utrikes födda i Sverige kommer från och är präglade av sådana länder. Det är givetvis mer sannolikt att människor från länder med ”Mycket högt HDI” är en tillgång för det land de kommer till än att personer från länder med lågt HDI är det.

Utrikes födda i Sverige 1960

Större delen av den utrikes födda populationen i Sverige 1960 var arbetskraftsinvandrare, de flesta från de nordiska länderna. 289 141 personer (96,5 procent) hade sitt ursprung i länder med mycket högt HDI varav cirka 100 000 från Finland.

Resterande 10 516 (3,5 procent) av de utrikes födda tillhörde någon av de andra grupperna. Cirka 5 000 av dem kom från Ryssland eller Jugoslavien (Högt HDI).

Utrikes födda från länder med lågt HDI utgjorde endast 110 personer (0,04 procent).

1990_hdi_miniUtrikes födda i Sverige 1990

Trettio år senare syns effekterna av kursändringen i invandringspolitiken tydligt. Gruppen ”Mycket högt HDI” utgjorde då 69 procent av den totala utrikes födda populationen.

De resterande tre grupperna har ökat från 3,5 procent 1960 till 31 procent 1990. En stor andel av gruppen ”Högt HDI” är utrikes födda från före detta Jugoslavien, Turkiet och Iran.

Gruppen ”Lågt HDI” har ökat från 110 personer 1960 till 17 067 personer (2,2 procent) 1990.

Utrikes födda i Sverige 2011

2011_hdi_mini2011 kan vi se dramatiska förändringar i gruppen utrikes födda. Invandrare från länder med mycket högt HDI är sedan cirka tio år mindre än de övriga HDI-grupperna.

Gruppen invandrare från länder med lågt HDI passerade 2011 en gräns och blev för första gången fler än 100 000 (104 177 personer). De utgör nu 7,3 procent och ökar mycket kraftigt. Bara under 2012, som inte finns med i denna framställning, beviljade migrationsverket 17 408 uppehållstillstånd/uppehållsrätter från länder med lågt HDI.

Med tanke på att låg-hdi-populationen under trettioårsperioden 1960-1990 ökade med 16 957 personer måste 17 408 på ett år betraktas som en stor utmaning.

Som förstås bara är ett annat ord för möjlighet.

Hur mycket invandring tål Sverige?

Det är en fråga som man inte får ställa, enligt vissa. Men den är i högsta grad befogad.

”Vi har i Sverige aldrig tagit emot så många med låg utbildning. Alltså vi vet inte hur man gör” säger Jan-Olov Lundberg, strategiskt ansvarig för integration i Borlänge kommun.”

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5292164

Vilken hjälp barn och ungdomar får med skolarbetet av sina föräldrar betyder mycket för hur de lyckas i skolan. Hur påverkar det en skolklass och de enskilda eleverna att vissa föräldrar är analfabeter och själva aldrig har gått i skola? Svenska barn och ungdomar har blivit allt sämre på att läsa och förstå en mer komplicerad text. Det är en trend sedan fyrtio år, men försämringen har accelererat kraftigt det senaste decenniet.

”Nio- och tioåringars läsförmåga har undersökts sedan i mitten av 1960-talet, och även om de första årens svar inte är helt jämförbara med senare resultat är tendensen tydlig: svenska barn läser allt sämre.
 Det är ett förvånande resultat som strider mot vår självbild, där läsande är en del av vår kultur”, säger Monica Rosén, professor på institutionen för pedagogik vid Göteborgs universitet…

http://www.dn.se/kultur-noje/datorerna-far-svenska-barn-att-lasa-allt-samre

Ingen vågar säga det högt – men de starkt försämrade svenska skolresultaten i internationella mätningar är ett resultat bland annat av att en allt större del av elevunderlaget består av invandrarbarn eller barn till föräldrar från låg-HDI-länder.

Det är förstås inte bara läsförståelsen bland barn och unga som påverkas av ett massivt inflöde från länder med lågt HDI och utbredd analfabetism. Många barn och föräldrar till barn är psykiskt söndertrasade av traumatiska upplevelser. Det försvårar naturligtvis ytterligare all kunskapsinhämtning.

int_diagramDet är heller inte bara de som kommer efter 12 års ålder som är ett problem, som Gustav Fridolin och andra försöker inbilla oss. Alla barn, även de som föds i Sverige, med föräldrar som är analfabeter och som kommer från hem utan någon utbildningstradition har och kommer att ha ett mycket sämre utgångsläge i skolan jämfört med andra.

Vi har inte bara antagit den här utmaningen åt oss själva. Vi har även antagit den för framtiden; åt våra barn och barnbarn.

Interaktiva diagram

I den interaktiva avdelningen finns diagram där fler år redovisas och du kan följa utvecklingen från 1900-2011 i både andelar, procentuellt och ökning/minskning från tidigare år. Där listas även länderna i respektive HDI-grupp.

Fotnot: En kortare version av denna artikel publicerades i Dispatch International den 3 jan.

*= Vissa länder finns inte med i HDI 2011. Däribland Somalia som i denna sammanställning rankats efter ett tidigare resultat.

Datakällor och Länkar

Human Development Index 2011
List of countries by Human Development Index
HDI Wikipedia
SCB Befolkningsstatistik del 3, 2001
Utrikes födda i riket efter födelseland och kön. År 2000-2010
Efterkrigstidens invandring och utvandring
Uppehållstillstånd 2012
Ge äldre elever som invandrar en bra start i skolan
Gustav Fridolin: Försämrade kolresultat ska inte kopplas till invandringen

Granskning av Affes statistik, del 1 – Replik

Posted in Kriminalstatistik - Sverige by Affe on januari 2, 2013

granskningSidan motargument.se har inlett en ”granskning” av Affes Statistikblogg. Tyvärr har motargument.se missförstått det mesta. Därav detta replikinlägg.
Granskningen illustreras med två diagram som jag aldrig har sett förut. Istället för att använda något av de många hundra diagram som jag har laddat upp på bloggen använder alltså motargument.se två diagram som inte är gjorda av mig. Varför? För att illustrera vad man inte hittar på Affes Statistikblogg?

Artikeln är skriven av Hiram Li och kritiken rör inlägget Invandrarna och brotten del 1 – Samtliga brott där jag kommer fram till att allting tyder på att personer med utländsk bakgrund nu står bakom en majoritet av den polisanmälda brottsligheten.

Han kritiserar mig i huvudsak på två punkter. Hiram Li menar att eftersom Brå:s undersökningar bygger på misstankeregistret så är det omöjligt att utifrån den statistiken säga något om hur många brott som begås av någon gruppering. Problemet med den kritiken är att utredarna på Brå själva gör sådana skattningar. I båda rapporterna om invandrares brottslighet görs detta och i Brå-rapport 1996:2 gör Brå även en framräkning till 1993 som baseras på förändringarna i befolkningen (sid 31). Precis som jag har gjort. Hiram Li bygger sin kritik på en tillspetsad formulering som jag gjorde i ingressen, och han låtsas inte om alla andra ställen i inlägget där jag framhåller att detta givetvis är uppskattningar och ingenting annat. ”Bevis” för hur brottsligheten fördelas går inte att få fram och kommer aldrig någonsin gå att få fram.

Den andra kritiken är mer specificerad och rör ett antagande jag gjorde om att överrepresentationen i brottslighet för personer med utländsk bakgrund har ökat.

Varför är det rimligt att anta att överrepresentationen för personer med utländsk bakgrund har ökat?

Hiram Li skriver:
”Affe bygger sina så kallade rapporter på den ogrundade tesen att överrepresentationen i anmälningar bland invandrare ökar på samma vis mellan slutet av 90-talet och idag som det har ökat mellan slutet av 80-talet och slutet av 90-talet.”

Det är ingen ogrundad tes att överrepresentationen för invandrarna som helhet har ökat. Det är ett fullkomligt logiskt antagande. Hiram Li verkar tro att antagandet bygger på en idé om att invandrare procentuellt sett är mer kriminella idag än de var för 12 år sedan. Det är ett missförstånd som jag här ska försöka förklara med ett exempel.

Här är de med utländsk bakgrund överrepresenterade med 2.4. Det vill säga, det är 2.4 gånger fler misstänkta i gruppen med utländsk bakgrund jämfört med gruppen med svensk bakgrund.

Men, och det är ett jättestort ”men”, de med utländsk bakgrund är ingen enhetlig grupp. I vissa invandrargrupper finns det fler brottsmisstänkta än vad det finns i andra invandrargrupper. För enkelhetens skull antar vi att det i gruppen med utländsk bakgrund i exemplet ovan bara finns två invandrargrupper, från Norden och från Irak, och att de 1999 var lika stora.

Av de 12 misstänkta återfinns 4 i gruppen med nordisk bakgrund och 8 i gruppen med irakisk bakgrund. Procentuellt sett blir det 8 procent misstänkta i den nordiska gruppen och 16 procent i den irakiska.

Jämför man de procentandelarna med gruppen med svensk bakgrund där 5 procent var misstänkta blir överrepresentationen:
Nordisk bakgrund = 1.6
Irakisk bakgrund = 3.2

Överrepresentationen 2.4 är alltså det genomsnittliga värdet av 1.6 och 3.2.

Men vad skulle hända med genomsnittet 2.4 om grupperna, låt säga 12 år senare, inte var lika stora? Om irakierna istället har ökat i antal och utgör 75 procent av de med utländsk bakgrund och de med nordisk bakgrund har minskat och bara utgör 25 procent får vi den här bilden:

Antagandet här är alltså att båda grupperna är precis lika brottsbenägna som de var 1999. Det vill säga, 8 procent av de med nordisk bakgrund var misstänkta för brott vilket resulterar i 2 misstänkta av 25, och 16 procent av de med irakisk bakgrund vilket resulterar i 12 av 75.

Nu är det alltså fler misstänkta i gruppen med utländsk bakgrund, 2 + 12 = 14.

14 procent misstänkta är 2.8 gånger fler än 5 procent misstänkta. Överrepresentationen har således ökat från 2.4 1999 till 2.8 2011. Ökningen beror alltså inte på att en större procentandel irakier är misstänkta för brott utan helt enkelt på att de är fler.

Motargument.se hänger även upp sig på vissa av mina formuleringar. Till exempel denna:

“Om svenskarna (svenskfödda med båda föräldrarna svenskfödda) stod för 68.5 procent av den polisanmälda brottsligheten i slutet av 1980-talet och 55 procent i slutet på 90-talet är det uppenbart att svenskarna någon gång på 00-talet kommer att stå för mindre än hälften av brotten.“

”Det spelar ingen roll hur noga man räknar på det. Detta påstående, som utgör grunden i de rapporterna som Affe har fabricerat, är och förblir ett antagande. Istället för att motivera varför detta antagande skulle vara rimligt så hävdar Affe att “det är fullkomligt uppenbart“. Det finns inget uppenbart i det antagandet. Det finns däremot många anledningar till varför det skulle kunna ske ett trendbrott.”

Skriver Hiram Li utan att ge ett enda exempel på en anledning till ett trendbrott.

Jag utgår från att överrepresentationen för de olika grupperna är på samma nivå som de var i Brå-rapporterna 2005:17 och 1996:2. Helt enkelt eftersom jag inte har något som talar emot det. Mina beräkningar bygger alltså främst på förändringarna inom invandrarpopulationen. Dels har andelen ökat kraftigt och dels har sammansättningen förändrats. För att illustrera förändringen i sammansättning kan man titta på populationsförändringarna i tre grupper utrikes födda. Utrikes födda från Irak, Norden och Afrika. Betänk nu att överrepresentationen för dessa grupper i kategorin ”Samtliga brott” så vitt vi vet är följande:

Norden = 1.7
Afrika = 4.0
Irak = 3.8

Och så här har populationerna i de brottsaktiva åldrarna förändrats de senaste 11 åren:

År 2000 var överrepresentationen för hela gruppen 2.5. Anledningen till att det blir ett så pass lågt värde är att de med nordisk bakgrund är så många. De drar ned värdet.

2011 har det som man ser hänt en del. Förändringen av populationen påverkar överrepresentationen för hela gruppen. Den har på denna relativt korta tid ökat till 3.2.

Att i en uppskattning för 2011 inte justera överrepresentationen utifrån förändringarna i populationerna är ju samma sak som att anta att afrikaner och irakier har blivit mindre brottsbenägna.

Nu finns det ju fler invandrargrupper än de här som påverkar den sammanlagda överrepresentationen. Men det är alltså den här typen av förändringar i invandrarpopulationen som gör det mycket rimligt att anta att överrepresentationen har ökat. Enkelt uttryckt: högriskgrupper har ökat och lågriskgrupper har minskat.

Det finns ett enkelt sätt att ta reda på hur det ligger till i den här frågan. Om vi vill få reda på om de med utländsk bakgrund verkligen står för majoriteten av de polisanmälda brotten, vilket allting tyder på att de gör, så kan man ge Brå i uppdrag att undersöka detta. Men av någon anledning vill inte våra makthavare det.
motion
Länk

========== =========== =========== =========== ===========

Alla inlägg i serien ”Invandrarna och brotten”

Invandrarna och brotten 1 – Samtliga brott
Invandrarna och brotten 2 – ”Svartskallemajoriteten”
Invandrarna och brotten 3 – Östasiatisk upprättelse
Invandrarna och brotten 4 – Hiram förbättrar statistiken
Invandrarna och brotten 5 – Våldtäkt

Datakällor och länkar

BRÅ-rapport 1996:2 ”Invandrares och invandrares barns brottslighet”
BRÅ-rapport 2005:17 ”Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet.”
BRÅ-rapport 2000:6 ”Ungdomar som rånar ungdomar”
Utländsk eller svensk bakgrund (fin indelning), hela riket, efter ålder i tioårsklasser och kön. År 2002-2011
Befolkningsstatistik 1999 del 3
Efterkrigstidens invandring och utvandring
Statistik över anmälda brott
Mauricio Rojas: Kulturarv ligger bakom invandrarnas brottslighet
Granskning av Affes Statistik – del 1

Agenda – Varför ökar SD?

Posted in Satir by Affe on december 19, 2012

Polisens bemanning och våldsbrotten

Posted in Kriminalstatistik - Sverige by Affe on november 25, 2012

Idag publicerade DN en intressant artikel om polisens bemanning. ”Få poliser är i tjänst när brotten begås”. Granskningen visar att i många län har polisen idag sämre helgbemanning än på 90-talet. Det är en bra granskning, men jag tycker att DN glömde en sak: arbetsbelastningen. Har brottsanmälningarna ökat eller minskat? Om bemanningen har gått ned men brotten har minskat sedan 1998 är det ju inte så mycket att orda om.

Jag gjorde därför en kompletterande sammanställning och plockade även in ökning/minskning av våldsbrotten i respektive län.

Vad diagrammen visar

Den första och andra stapeln är från DN:s granskning. Hur många fler anställda poliser finns det i länet 2012 jämfört med 1998 (första stapeln)? Och hur ser helgbemanningen ut 2012 jämfört med 1998 (andra stapeln)? För mera detaljer om hur de gick tillväga, se DN:s granskning. Den tredje stapeln är mitt komplement och visar ökning/minskning av anmälda våldsbrott 2011 jämfört med 19981.

Exempel Värmland

För Värmlands del har andelen anställda poliser ökat med 9,8 procent sedan 1998. Helgbemanningen har minskat med 22,12 procent. Det vill säga, det är 22,12 procent färre poliser i tjänst under helgen. Våldsbrottsanmälningarna har ökat med 97,26 procent.

Nedan, alla län som var med i DN:s granskning.

Fem län ville inte lämna ut någon information till DN.

Stort tack till signaturen ”Rammstein” för idén till denna framställning.

Datakällor

Få poliser är i tjänst när brotten begås
Brå

1.Anledningen till att jag väljer att jämföra anmälda våldsbrott 1998 med 2011 istället för mars 2012 med mars 1998 är dels för att undvika risken med extrema värden. Mars månad kan ju för något av åren och för något av länen ha visat ovanligt låga eller höga siffror. Och dels för att 2011 års siffror är säkrare. Anmälningsstatistiken för 2012 är fortfarande preliminär.

Tagged with: ,

Djurplågeri – inget allmänintresse?

Posted in Kriminalstatistik - Sverige by Affe on november 23, 2012

Djurplågeri och brott mot försvarslösa djur är någonting som ofta väcker stor upprördhet hos allmänheten. Med all rätt, djur är helt utlämnade till och beroende av människors förmåga att behandla dem väl. Men hos Brå (Brottsförebyggande rådet) bevärdigas djurplågeri inte ens med en egen brottskategori. Istället ligger det ihopklumpat med diverse andra brott som “Myteri”, “Brott mot griftefriden”, “Otillåtet förfarande med pornografisk bild” och tio andra kategorier.

För en tid sedan försökte jag hitta ”Djurplågeri” i Brå:s databas över anmälda brott. Det borde väl ligga under ”Miljöbrott (djur och natur)”. Men jag hittade ingenting. Jag mailade och frågade.

Mailväxling med Brå

Hej,
Var hittar jag statistik om djurplågeri?

Svar från Brå:
Statistiken över anmälda brott bygger på så kallade brottskoder som tas fram av Brå tillsammans med rättsväsendets myndigheter. Djurplågeri saknar unik brottskod utan är in sorterad under en brottskod (1606) som är en så kallade övrigt kod och innehåller ett flertal brott.
Det går därför inte att urskilja just djurplågeri i statistiken. Däremot redovisas djurplågeri i lagföringsstatistiken eftersom den inte bygger på brottskoder utan lagrum. Om du vill veta mer om vilken detaljeringsgrad statistiken över anmälda brott finns på, kan du läsa publikationen, kodning av brott där alla brottskoder står listade. Länk till brottskodningslistan.

Tack för svar. Jag tycker att detta är väldigt märkligt. Vad är anledningen till att Djurplågeri saknar unik brottskod?

Svar från Brå:
Brottskoderna tas fram av Brå i samråd med rättsväsendets myndigheter. Givetvis skulle man kunna önska att det fanns en brottskod för varje unikt brott men ett sådant system skulle vara närmast omöjligt att administrera. Vilka koder som ska finnas görs utifrån en bedömning av vilka brott det finns störst allmän intresse att följa upp.

Tack för ditt svar, som dock ger upphov till ett par följdfrågor.

Ditt svar indikerar att djurplågeri är ett av de brott som enligt Brås och rättsväsendets myndigheters bedömning har mindre allmänt intresse. Hur har ni kommit fram till denna bedömning och vad grundar ni den på?

Det allmänna intrycket enligt min mening är istället att djurplågeri är ett av de brott som tilldrar sig mycket stort intresse och engagemang från allmänhetens sida. Det vore därför intressant att ta del av hur ni har resonerat för att komma fram till denna policy.

Svar från Brå:
Hej,
Här är lite mer information om principer och regler vid införandet av brottskoder.

Dagens brottskodsystem innehåller cirka 400 olika koder. En utökning av antalet brottskoder risker att ge en dålig kvalitet på den information som registreras genom brottkoderna. Man bör därför för varje behov av att ändra eller införa ny brottskod noga överväga ett sådant beslut. Nedan följer principer och riktlinjer för beslut om att införa nya eller ändra befintliga brottskoder.
För att kunna införa nya brottskoder eller ändra befintliga brottskoder ska samtliga av följande grundläggande kriterier vara uppfyllda:

  • Brott som representeras av brottskoder ska regleras i svensk lagstiftning.
  • Informationsbehovet ska vara av långsiktig karaktär.
  • Registrering av efterfrågad information ska förväntas kunna hålla god kvalitet.
  • Efterfrågad information ska passa in i nuvarande och framtida struktur för brottskodsystemet.

För att kunna införa nya brottskoder eller ändra befintliga brottskoder ska, förutom de grundläggande kriterierna, en eller flera av följande kriterier vara uppfyllda för efterfrågad information:

  • avser brottslighet som begås, anmäls i större omfattning eller utgör en större del av rättsväsendets verksamhet.
  • avser allvarlig (grov) brottslighet.
  • avser en av regeringen, rättsväsendet prioriterad brottslighet att följa för att t.ex. kunna förebygga eller utreda brott.
  • avser brottslighet där det finns ett stort och varaktigt samhällsintresse av att kunna följa.
  • behövs av andra mycket centrala och mycket angelägna verksamhetsmässiga skäl.

Som jag tidigare nämnde tas brottskoderna fram av Brå i samråd med rättsväsendets operativa myndigheter. Varför önskemål om egen brottskod för djurplågeri inte inkommit tidigare kan jag icke besvara.

Om du önskar kan du inkomma med ett önskemål om att införa en egen brottskod för djurplågeri så kommer vi pröva detta i när en översyn av brottskoderna görs. Det är dock inte säkert att önskemålet kommer att bifallas utan det måste accepteras av rättsväsendets myndigheter.

(slut på mailväxlingen)

Min kommentar:
Det låter onekligen som att ett brott måste vara synnerligen allvarligt för att få en egen brottskod. Som till exempel det allvarliga brottet:
Överträdelse av tillträdesförbud vid idrottsarrangemang” som har brottskod 4028. I genomsnitt kommer det in fyra anmälningar per år och varje gång blir det krigsrubriker i tidningarna.
Eller:
Tullbrott, ej grovt, vårdslös tullredovisning” med brottskod 4048.
Eller:
Ringa bidragsbrott mot övriga (PPM, CSN och Migrationsverket)” med brottskod 5072. (Ett bidragsbrott kan avses som ”ringa” om beloppet inte överstiger 1 500 kronor.)

Nu tycker jag inte att man ska strunta i att föra statistik över de här brotten. Det är väl bra att man dokumenterar så mycket som möjligt. Inte minst för att kunna följa brottstrender över tid. Men kan någon hävda att de här brotten är grövre eller har mer allmänintresse än djurplågeri?

Jag kollade upp anmälningsstatistiken för brottskodskategorin 1606. En kategori där man lägger de udda och ointressanta(?) brottsanmälningarna som inte passar in någon annanstans. Där återfinns djurplågeri. Tillsammans med ”Myteri”, ”Brott mot griftefriden”, ”Otillåtet förfarande med pornografisk bild” och tio andra kategorier. Kategorin kallas på Brå:s sida:
”Övriga brott mot kap. 16, upplopp, ohörsamhet mot ordningsmakten m.m.”. Inte precis en kategori där man förväntar sig hitta ”djurplågeri”.

Den här anmälningsstatistiken är förstås ganska värdelös. Man kan inte utläsa något om de enskilda brottskategorierna. Jag kollar därför upp lagföringsstatistiken för att få ett hum om hur fördelningen av dessa 14 kategorier kan tänkas se ut. Jag lägger ihop de senaste tio årens domslut, strafförelägganden och åtalsunderlåtelser.

Inte så förvånande dominerar djurplågeri. Inte ett enda fall av myteri eller något förledande av ungdom de senaste tio åren. ”Våldsamt upplopp”1 och ”Ohörsamhet mot ordningsmakten” utgör 22 procent respektive 10 procent. Djurplågeri utgör 61 procent.

Men det är viktigt att komma ihåg att detta är domslut, strafförelägganden och åtalsunderlåtelser. Inte anmälningar. Under perioden 2002-2011 anmäldes 15 470 brott som hamnade under brottskod 1606. Endast 977 gick så långt som till lagföring. Det kan mycket väl vara så att kategorin ”Djurplågeri” dominerar ännu mer i anmälningsstatistiken då många av de anmälningarna förmodligen inte går så långt som till lagföring.

Vad beror då detta på? Varför för man inte anmälningsstatistik över Djurplågeri? Och i den statistik som finns (kod 1606), varför finns inte ”Djurplågeri” med i beskrivningen trots att den sannolikt är den överlägset största kategorin bland de 14 kategorier som finns i brottskod 1606?

En del kanske rycker på axlarna åt detta. Det är ju ”bara” djur. Men förekomsten och eventuell ökning av djurplågeri i ett samhälle är i allra högsta grad intressant. Även för personer som inte bryr sig om djurens lidande.

A study conducted by Northeastern
University and the Massachusetts
SPCA found that people who abuse
animals are five times more likely to
commit violent crimes against humans.
The majority of inmates scheduled to
be executed for murder at California’s
San Quentin penitentiary “practiced”
their crimes on animals, according to
the warden
.

Animal Abuse & Human Abuse: Partners in Crime (obs! starka bilder)

1. Det bör tilläggas att Våldsamt upplopp och Djurplågeri är två mycket olika kategorier när det gäller anmälningar. Ett enda Våldsamt upplopp kan generera väldigt många anmälningar. Det ligger i brottets natur sa att säga. För djurplågeri råder i många fall närmast det motsatta förhållandet. En djurplågare kan plåga djur under lång tid och vid många tillfällen och generera en enda anmälning.

Tagged with: ,

Skandalen på allas läppar

Posted in Gammelmedia, Medias mörkning, Satir by Affe on november 17, 2012

Har vi verkligen råd?

Posted in Betraktelser, Integration, Migration by Affe on november 8, 2012
Tagged with: ,

Norrköping måste spara 42 miljoner

Posted in Migration by Affe on oktober 25, 2012

Uppdatering Två äldreboenden läggs ned i Norrköping. Det fattas pengar.
Kommunalrådet och ordföranden i Vård- och omsorgsnämnden, Mona Olsson (V), och verksamhetschefen Lars Carlsson fick det riktigt hett om öronen efter att de försökt förklara varför Timmermannen ska behövas läggas ned.

- Det är rent ekonomiska skäl. Vi måste spara 42 miljoner kronor och då är bästa sättet att ta bort hela enheter, sa Mona Olsson och tillade att man gjort allt man kunnat i nämnden för att undvika att det här skulle ske.

Uppdatering

Norrköpings kommun har valt att teckna ett sifferlöst avtal med staten. De vill inte begränsa sitt mottagande av flyktingar och andra skyddsbehövande i ett visst antal platser, omfattningen på mottagandet ska i stället avgöras utifrån de behov som uppstår i omvärlden.

http://www.corren.se/ostergotland/dna-test-forenar-familjer-6202153-artikel.aspx

Två äldreboenden stängs
Upprörda känslor på anhörigmöte
600 somalier till Norrköping
Första somaliska flyktingbarnen har anlänt till Norrköping

Socialstyrelsen – Statistikdatabasen
Försäkringskassan – Etableringsersättning
Etableringsersättning 2011 per kommun (Excel)
SCB – Demografivariabler efter kommun. År 1997-2011

Partiledardebatten oktober 2012

Posted in Satir by Affe on oktober 11, 2012


Edit: En kommentar från Stellan Bojerud förtjänar att lyftas fram (Mina korrigeringar inom parentes)1:

Glöm inte att berättelsen om Hibo är 17 år gammal (19 år gammal). Hon kom hit som 15-åring 1995 (1993) och är nu 32 år (34 år), gift och mor. Hon kom som flykting och krigsskadad. Ett solklart asylfall enligt UNHCR:s och EU:s regelverk.

Hon skulle ha fått asyl enligt FN:s flyktingkonvention, Luciabeslutet (S) 1989. Moderaternas program 2009 och SD:s program 2011.

Skjuta upp en öppen dörr med dynamit?

Måste Jan Björklund söka sig 17 år (19 år) bakåt i tiden för att hitta en verklig flykting?

Tack till Stellan Bojerud
Jan Björklunds rörande berättelse

1.Berättelsen om Hibo finns på sidan tre i rapporten Samarbete för ensamkommande barns bästa. Rapporten utkom för 2 år sedan. Därav korrigeringarna.

Hitler och böneutropen

Posted in Integration, Satir by Affe on oktober 2, 2012


.
Rättelse: Det är förstås inte bara Kristdemokraterna i Botkyrka kommun som är emot böneutrop. Även SD säger bestämt nej till böneutrop i Fittja. Det var i samhällsbyggnadsnämnden som det endast var Kristdemokraterna som var emot. En nämnd som jag antar SD inte är med i. Jag ber om ursäkt för det slarvet.

Nu kan böneutrop snart bli verklighet i Botkyrka
SD motionerar om förbud mot böneutrop
Böneutrop – radiodebatt och SD-nej
Mer debatt om böneutrop
Den muslimska närvaron

Tagged with: , ,

Floskelmaskinen

Posted in Betraktelser, Satir by Affe on oktober 1, 2012

En bortklippt scen från Ridley Scotts senaste film Prometheus.

Tagged with:
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 210 andra följare