Affes Statistik-blogg

Våldsbrott i svenska kommuner 1975-2012

Posted in Kriminalstatistik - Sverige by Affe on september 11, 2013

orebro_valdsbrott_1975_2012
1975 är ett intressant år för svenskarna. Då beslutade en enig riksdag att Sverige ska bli mångkulturellt. (proposition 1975:26) Att följa brottsutvecklingen från det året fram till idag är ett intressant mått på hur invandringen har förändrat Sverige. Detta är ett försök att få ett helhetsintryck över våldsbrotten i kommunerna.

På riksnivå går det att följa en hel del brott ändå från 1975. På kommunnivå är det sämre. För kommunerna finns bara statistik från 1996 och framåt publicerad. Länsstatistik finns däremot från 1975. Eftersom både läns- och kommunstatistik finns för perioden 1996-2012 kan man göra hyfsade uppskattningar på hur fördelningen mellan kommunerna kan ha sett ut perioden 1975-1995.1.

Vad sammanställningen innehåller

Det är förhållandevis mycket information i den här sammanställningen, men det är information som är relevant. Det översta diagrammet visar antal anmälda våldsbrott i kommunen perioden 1975-2012. Sedan följer en tabell med diverse information om kommunen:

Våldsbrott
Visar siffrorna för 1975, 2012 samt det totala antalet våldsbrott under perioden. Längst till höger visas den procentuella ökningen.
orebro_detaljer
1975 års nivå
En uppskattning som visar antal anmälda brott om brottsligheten under hela perioden hade legat på 1975 års nivå. Denna uppskattning baseras på utvecklingen i gruppen ”män 15-44 år”. Män i den åldersgruppen står för en förkrossande majoritet av våldsbrotten. Hade man i kommunen gjort en prognos 1975 om våldsbrotten 2012, förutsatt att man hade prickat in ökning/minskning i gruppen ”män 15-44 år”, är detta det resultat man på ett ungefär hade kommit fram till. (Nu begås inte alla brott i kommunen av kommuninvånarna. För kommuner med mycket turism är denna beräkning mindre relevant.)

Folkmängd
Visar kommunens folkmängd respektive år samt procentuell skillnad. Här redovisas även gruppen ”män 15-44 år”.

Brott per 100 000 inv.
Anmälda våldsbrott per capita i kommunen samt hela Sverige för jämförelse.

Toppår
Självförklarande.

Utomeuropeiska invandrare
Förutom kön och ålder finns ytterligare en viktig parameter att ta med i en sammanställning om våldsbrott.

Andelen personer som är misstänkta för brott är större i grupper från vissa
geografiska områden än från andra. Det gäller till exempel personer från
vissa delar av Afrika och Västasien. Andelen personer från Nordafrika som
är misstänkta för brott under perioden är till exempel nästan fyra gånger
högre än vad den ”borde” vara med utgångspunkt från deras andel av befolkningen.
(Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet Brå-rapport 2005:17)

Tendensen i resultaten är att ju grövre brott desto större andel av de anmälda brotten har begåtts av invandrare. De största andelarna återfinns för våldtäkter och mord/dråp, 38 respektive 30 procent. Höga andelar relativt sett gäller även för misshandelsbrotten, 20-21 procent och rån, 24procent…

…Vad gäller gatuvåld är det dock en markerat större koncentration av invandrare från Nordafrika och Västasien som har de högsta participationsvärdena (Algeriet-Libyen-Marocko-Tunisien, Irak, Turkiet, Libanon, Jordanien-Palestina-Syrien i nämnd ordning).
(Invandrares och invandrares barns brottslighet Brå-rapport 1996:2)

Tyvärr finns det inte så detaljerad statistik på kommunnivå avseende ursprung men jag har hittat statistik från 1984 som är jämförbar med dagens. ”Utomeuropeisk” inkluderar förstås även länder som Vietnam, Kina, USA och Japan som tillsammans med några andra länder utmärker sig med att ha låg brottsbenägenhet (på svensk nivå och till och med lägre). Men, i jämförelse med invandringen från Mellanöstern och Afrika är invandringen från dessa länder låg. Här finns de utomeuropeiska länderna listade under kolumnen ”Världen exkl. EU/Efta”: Födelseland och regioner (xls)

Anmälda våldsbrott i femårsperioder
Ibland är det en del ”hack i kurvan” som grumlar helhetsbilden. Att gruppera i femårsperioder ger en tydligare bild av trenden.

Kommunomläggningar
Det har varit en del kommunomläggningar under perioden som försvårar sammanställningen. Se fotnot om vilka kommuner som berörs och hur jag redovisar de kommunerna.2.

Länka till denna sida
Om ni använder diagrammen är jag tacksam om ni länkar till denna sida så att läsaren kan ta del av den förklarande texten.

Nedan följer ett axplock kommuner. Meddela i kommentarsfältet om ni vill se en speciell kommun. Supersmå kommuner är ganska ointressanta och skakiga rent statistiskt, så välj hellre den närmsta något större kommunen för ett bättre underlag.

umea_valdsbrott_1975_2012 boras_valdsbrott_1975_2012

borlange_valdsbrott_1975_2012 goteborg_valdsbrott_1975_2012

malmo_valdsbrott_1975_2012 vaxjo_valdsbrott_1975_2012

sodertalje_valdsbrott_1975_2012 katrineholm_valdsbrott_1975_2012

stockholm_valdsbrott_1975_2012karlstad_valdsbrott_1975_2012

falun_valdsbrott_1975_2012 halmstad_valdsbrott_1975_2012

harnosand_valdsbrott_1975_2012 bollnas_valdsbrott_1975_2012

sundsvall_valdsbrott_1975_2012 linkoping_valdsbrott_1975_2012

helsingborg_valdsbrott_1975_2012 eskilstuna_valdsbrott_1975_2012

vasteras_valdsbrott_1975_2012 kalmar_valdsbrott_1975_2012

1. Perioden 1975-1995 (grått område) är en uppskattning utifrån länsstatistiken baserad på kommunens genomsnittliga andel av de anmälda brotten i länet 1996-2012. Posten ”Uppgift om kommun saknas” i Brå:s statistik är medräknad i denna framställning och baseras på kommunens andel av de anmälda brotten i länet det året.

2. Kommunomläggningar under perioden. Jag har valt att redovisa berörda kommuner separat trots att de officiellt inte existerade 1975. Exempelvis Nykvarn bröt sig ur Södertälje kommun 1999 och följaktligen finns ingen statistik för Nykvarn innan det året. Fördelning av folkmängd och brottsanmälningar för perioden innan 1999 har i detta fall uppskattats utifrån statistiken efter 1999. Kommuner som har ändrats under perioden är: Uppsala/Knivsta, Södertälje/Nykvarn, Borås/Bollebygd, Örebro/Lekeberg, Nyköping/Trosa/Gnesta. Med undantag av Nyköping/Trosa/Gnesta är utrbrytarkommunerna förhållandevis mycket små.

Källor

www.bra.se
www.scb.se
Befolkning Folkmangd 1984 3 efter kon alder civilstand
Födelseland och regioner (xls)

Polisens bemanning och våldsbrotten

Posted in Kriminalstatistik - Sverige by Affe on november 25, 2012

Idag publicerade DN en intressant artikel om polisens bemanning. ”Få poliser är i tjänst när brotten begås”. Granskningen visar att i många län har polisen idag sämre helgbemanning än på 90-talet. Det är en bra granskning, men jag tycker att DN glömde en sak: arbetsbelastningen. Har brottsanmälningarna ökat eller minskat? Om bemanningen har gått ned men brotten har minskat sedan 1998 är det ju inte så mycket att orda om.

Jag gjorde därför en kompletterande sammanställning och plockade även in ökning/minskning av våldsbrotten i respektive län.

Vad diagrammen visar

Den första och andra stapeln är från DN:s granskning. Hur många fler anställda poliser finns det i länet 2012 jämfört med 1998 (första stapeln)? Och hur ser helgbemanningen ut 2012 jämfört med 1998 (andra stapeln)? För mera detaljer om hur de gick tillväga, se DN:s granskning. Den tredje stapeln är mitt komplement och visar ökning/minskning av anmälda våldsbrott 2011 jämfört med 19981.

Exempel Värmland

För Värmlands del har andelen anställda poliser ökat med 9,8 procent sedan 1998. Helgbemanningen har minskat med 22,12 procent. Det vill säga, det är 22,12 procent färre poliser i tjänst under helgen. Våldsbrottsanmälningarna har ökat med 97,26 procent.

Nedan, alla län som var med i DN:s granskning.

Fem län ville inte lämna ut någon information till DN.

Stort tack till signaturen ”Rammstein” för idén till denna framställning.

Datakällor

Få poliser är i tjänst när brotten begås
Brå

1.Anledningen till att jag väljer att jämföra anmälda våldsbrott 1998 med 2011 istället för mars 2012 med mars 1998 är dels för att undvika risken med extrema värden. Mars månad kan ju för något av åren och för något av länen ha visat ovanligt låga eller höga siffror. Och dels för att 2011 års siffror är säkrare. Anmälningsstatistiken för 2012 är fortfarande preliminär.

Tagged with: ,

Våldsbrott 1975-2011

Posted in Kriminalstatistik - Sverige by Affe on januari 12, 2012

Inget nytt under solen. Som vanligt slår anmälda våldsbrott rekord. Jag noterar att det är 30 316 fler våldsbrottsanmälningar 2011 jämfört med 2004. Det är fler än det totala antalet anmälningar som gjordes 1975.

De svaga siffrorna till vänster är folkmängden som hade behövts för att matcha 1975 års siffror. Till exempel, om vi 2011 hade haft samma förhållande folkmängd/brott som vi hade 1975 så hade Sverige haft 35,2 miljoner invånare.

Bloggvänlig storlek

Tagged with:

Vakthundarna på våra bibliotek

Posted in Betraktelser, Medias mörkning by Affe on juni 29, 2011

Jag råkade snubbla över en diskussion på nätet mellan ett antal bibliotekarier angående boken Världsmästarna av Julia Caesar. Den visade sig vara mycket intressant och avslöjande. Inköpsansvariga bibliotekarier är ju en slags makthavare i samhället. Det är de som bestämmer vilka böcker allmänheten ska få tillgång till.

Vissa långa inlägg i diskussionen är avkortade. Länk till hela diskussionen finns längst ned. Den röda texten är mina kommentarer.

Värt att notera i all denna arrogans, maktfullkomlighet och tvärsäkerhet hos vakthundarna är att ingen av dem har läst boken.
————————————–
13 juni 08:23

Ragnar Eng

Hej!
I vintras fick vi ett inköpsförslag till Eskilstuna Stadsbibliotek på boken Världsmästarna av pseudonymen Julia Ceasar. Vi avslog boken med stöd i det andra lektörsomdömet boken fick i bibliotekstjänsts boklistor samt den enda recensionen jag hittills kunnat hitta, skriven av Pär Fagerström i Mora tidning…

…I Eskilstuna har vi ett nämndbeslut på att vi inte ska köpa in medier som underblåser främlingsfientlighet, vilket jag åberopat i mina svar till den användare som upprepade gånger i ganska hätska ordalag krävt att vi ska köpa in boken. Jag har blivit ombedd att hänvisa till specifika sidor och stycken som skulle göra att den här boken strider mot våra krav på saklighet, varför jag nu ser mig tvungen att läsa valda delar av boken.

Nu senast fick jag mig tillsänd en länk från sidan politisktinkorrekt.info där läsarna uppmanas att kräva att deras lokala bibliotek köper in boken:
http://politisktinkorrekt.info/2011/06/11/varldsmastarna-bojkottas-av-biblioteken/

Det pågår alltså en kampanj för att få folkbiblioteken att ta in dena bok. Mycket riktigt har jag nu också fått ett andra inköpsförslag där vi, Eskilstuna Stadsbibliotek, beskylls för att vara ”politiskt korrekta” som inte köpt in boken.

Så, nu undrar jag, blåser den här stormen även på andra håll, och hur tacklar ni andra situationen?

Nu ska jag fortsätta att läsa, och jag kan säga att för- och efterord inte har ändrat min uppfattning att lektören och recensenten gjorde rätt i att utfärda varningar för den här boken.

Mvh
Ragnar Eng
Bibliotekarie databaser, webb
Stadsbiblioteket Eskilstuna
(Jan Bärmarks lektörsomdöme samt det omdöme av Per-Åke Walton, som enligt Bibliotekstjänst tydligen inte dög, finns att läsa i inlägget på politisktinkorrekt.info som Ragnar Eng länkar till.)
———————————————————————–
13 juni 11:06

Jonas Aghed

Hej, kollega.
Den här diskussionen påminner om en som ägde rum för några år sedan, om boken ”Mångkultur eller välfärd” av Lars Jansson.

Jag tycker det borde vara ganska enkelt för det enskilda biblioteket att bemöta de som kräver att boken ska köpas in. De enda som har rätt att och förmåga att bedöma vad som ska köpas in är bibliotekarierna. De behöver inte köpa in en bok bara för att någon tycker att den ska köpas in; det måste alltid göras en bedömning om det är värt att lägga pengar, tid, utrymme och arbete på att inlemma en viss bok i beståndet. Det räcker alltså med att svara att man som inköpsansvarig bibliotekarie bedömer att boken inte är värd att införskaffas. Byråkratiskt men korrekt.

Å andra sidan kan man ju tycka det vore intressant att ha en del skitböcker i sitt bibliotek, också, om de fungerar som exempel på tendenser i tiden. Kanske dags att starta upp ”propaganda”-hyllor?

Å tredje sidan är väl den viktigaste slutsatsen att dra av detta att det är absolut nödvändigt att vi bibliotekarier behåller ansvaret för inköpen OCH är vaksamma på försök till manipulation av oss? Alltså, att vi bibehåller/ökar vår politiska medvetenhet?

Hälsningar
Jonas Aghed
bibliotekarie
Brännkyrka gymnasium
(Mer om Jonas Aghed hittar du i en artikel av Kjell Albin Abrahamson här: Bibliotekarierna som ljuger om kommunismens brott *host*)
———————————————————————–
13 juni 16:02

Anya Feltreuter

Det är upp till biblioteken att bedöma vad som ska köpas in, absolut. Dock tror jag vi måste lita lite mer på våra låntagare. Eskilstuna bibliotek vill inte köpa in boken, men Ragnar Eng läser den (varifrån fick han tag på boken?). Får vi bibliotekarier läsa vissa böcker som de vanliga låntagarna inte ska ha tillgång till (eftersom vi inte litar på att de kan skilja propaganda från fakta?)?

Ett underligt resonemang tycker jag. Främlingsfientlighet bekämpas inte genom bannlysning, snarare genom öppenhet och dialog.

Anya Feltreuter
Bibliotekschef
Boxholms bibliotek

————————————————————————
13 juni 14:08

Ragnar Eng

Jag glömde att skriva att jag läser ett exemplar som jag lånat kommer från Mälardalens högskola i Eskilstuna. Det biblioteket har alltså valt att köpa in boken, vilket jag respekterar. Vi har dock våra politiskt beslutade urvalskriterier att hålla oss till, vilket jag har gjort och därför inte köpt in boken.
Mvh
Ragnar Eng
Bibliotekarie databaser, webb
Stadsbiblioteket Eskilstuna
———————————————————————–
13juni 22:52

Miguel Benito

Jag håller absolut med Jonas Aghed och Ragnar Eng att sådana böcker inte hör hemma i ett folkbibliotek. Yttrande- och tryckfrihet innebär inte att våra gemensamma bibliotek ska finansiera främlingsfientliga alster genom inköp.

Ofta de låntagare som föreslår dessa böcker har redan dem hemma, men vill förstås att andra också ska läsa dem och förmås hysa främlingsfientliga åsikter.
Som Jonas Aghed påminner om var det för några år sedan en liknande diskussion om Lars Janssons bok. Jansson själv skriver någonstans att han är förgrymmad för att ”Benito” stal hans möjligheter till försälning till biblioteken. Visst är jag stolt över det, och det borde ala bibliotekarier se till att böckerna som köps in inte går över gränsen.

Just nu pågår en livlig debatt i Spanien om ett biografiskt lexikon som den spanska historiska akademin producerat (ca 50 volymer för ca 23000 kronor). Biblioteken har klagat på att man glorifierar en del personer som man nu vet inte alls var några helgon. Franco är inte längre den diktator vi trodde han var, etc. Kulturdepartementet har nu bett akademien att ändra texterna genom att se till att en kommitté som akademin bestämmer går igenom texterna.

Det är ett rimligt krav, eftersom det är skattepengar som anslås. Skulle det vara ett privat företag då skulle inte ministern kunna blanda sig i. Det är det som gör skillnad i vad vi kallar yttrande-och tryckfrihet. Återigen, ang. den aktuella boken Världsmästarna skulle det behövas att någon går igenom den och presenterar och vederlägger de värsta främlingsfientliga yttranden. Får jag en sådan recension av boken publicerar jag den gärna på Immigrant-institutets hemsida, liksom Lars Janssons recension, som fortfarande går att läsa på sidan om rasism, http://www.immi.se/rasism.

Hälsningar
Miguel Benito
(Benitos immi.se har en ”frågor och svar”-sida där man får lära sig bra svar på typiska rasistfrågor.
Fråga: Flyktingarna begår brott?
Svar: De brott nya flyktingar beskylls för är ofta bagatellartade och borde kunna klaras upp omgående.)

————————————————————————
14 juni 08:34

Jan Szczepanski

Röster har höjts om att kontroversiella böcker inte ska köpas in på biblioteken. Vissa röster, som inte är politiskt korrekta ska tystas i debatten. Vissa åsikter förhindras att bli bemötta. Mångfalden utarmas. Riktigt hur främlingsfientligheten skulle underblåsas av om biblioteket köpte in boken låter tveksamt. Våra politiska partier har ju övergivit den politiken att förbigå med tystnad utan istället övergått till att ”ta debatten”.

Det är inte bibliotekens roll att vara vakthundar. Bibliotekens roll är att spegla hela spektrat av åsikter så länge dessa inte är straffbara.

Det finns alldeles för mycket censur här i världen. Censur har inte gjort världen bättre.

Jag är chockad över att man i Eskilstuna har tagit politiska beslut om vad som ska köpas in till biblioteket. Men jag är inte chockad om biblioteken köper in kontroversiell debattlitteratur.

Miguel Benitos resonemang är besynnerligt. Han tycks mena att eftersom det handlar om skattepengar så ska majoriteten kunna bestämma vad som ingår i yttrande- och tryckfrihet.

Ska verkligen politiker bestämma vad som ska finnas på bibliotekens hyllor?

Jan Szczepanski
Förste bibliotekarie
Göteborgs universitetsbibliotek
————————————————————————
14 juni 10:34

Jonas Aghed

Jamen goddag, yxskaft!
Huvudfrågan var alltså om rasistiska kampanjmakare ska kunna tvinga eller manipulera in sina alster på folkbiblioteken? Hur bemöter vi dem?

Jonas Aghed
bibliotekarie
Brännkyrka gymnasium
————————————————————————
14 juni 13:27

Uno Nilsson

Öppenhet är ordet. Fattar inte varför det ska behöva påpekas. Folkbibliotek är per definition öppna.

Uno Nilsson
Bibliotekarie
Tjörn
————————————————————————

14 juni 14:03

Mikael Böök

Jag har inte något alldeles direkt och konkret svar på frågan. Men, Kära Bibliotekarie, jag ber dig för en liten stund anta, att du befinner dig ett stycke in i framtiden. Alla böcker, inklusive den kontroversiella boken ”Världsmästarna” av Julia Caesar, har nu blivit tillgängliga på internet…

..Men hur man än försökte utesluta vissa böcker så skulle de slinka in på nytt, om så bara genom WikiLeaks. Eller någonting i stil med WikiLeaks. För att förhindra misshagliga boklån så *måste* man stänga ner hela nätet. Detta kan vi som bibliotekarier väl ändå knappast tänka oss att vi vill? Hoppas jag i alla fall.

Med vänliga hälsningar, som vanligt från Finland,- Mikael

Mikael Böök
Biblioteksaktivist
————————————————————————
14 juni 14:00

Tobias Carlsson

Det är härligt att så många här predikar frihet – men vem tar ansvar? Att ”allt” finns att tillgå via nätet är en förenkling, för så är det inte och det är inte självklart att det kommer att vara så i framtiden. Inte ens ”Världsmästarna” vars budskap man nu så gärna vill ha ut till så många som möjligt.

Var går gränsen för vad folkbiblioteket ska ta in och kalla det kunskap (för att tala med Lanke)? Vad ska vi lära ut? Hur många böcker från extremhögern, extremvänstern eller diverse sekteriska kyrkor ska vi ha för att visa upp som något som är det motsatta till folkbiblioteket och det öppna och demokratiska samhället och allt det står för? För inte är det väl kunskap vi talar om i det här fallet!

Följande är saxat från http://snaphanen.dk/2010/09/16/julia-caesar-varldsmastarna-nar-sverige-blev-mangkulturellt/.

Det är pressmeddelandet inför lanseringen av boken:
”Den svenska invandringspolitiken är extrem. Sverige är ett land under kolonialisering.””Av dem som har kommit är bara 5 procent flyktingar. Majoriteten på 95 procent kommer i huvudsak för att ta del av Sveriges frikostiga välfärdssystem. 96 procent saknar pass eller andra ID-handlingar men beviljas ändå permanent uppehållstillstånd. Svenska myndigheter känner alltså inte till identiteten hos det absoluta flertalet som släpps in i landet.”

”Den ansvarslösa politiken medför stora och djupgående konsekvenser för landet och dess invånare. Statsskulden skenar, skolor och bilar bränns ned varje dag, våldsbrottsligheten ökar och blir alltmer brutal. Förorterna utvecklas allt snabbare till segregerade etniska enklaver befolkade av ett importerat bidragsproletariat. Sverige har EU-rekord och ligger som nummer 2 i världen i anmälda våldtäkter.”

Det är fegt att inte ta ställning till innehållet i ”Världsmästarna” av Julia Caesar.

Med vänliga hälsningar
Tobias Carlsson
(Nej Tobias. Det är omöjligt att ta ställning till innehållet i ”Världsmästarna” om man inte ges möjlighet att ta del av det.)
————————————————————————
14 juni 14:51

Thomas C Ericsson

Visst är biblioteken öppna kulturinstitutioner som ska värna uttrandefrihet och mångfald. Men frågan är om vi skall tillhandahålla rasistisk och främlingsfientlig litteratur bara för att låntagarna frågar efter det?

Hälsningar från

Thomas C Ericsson
bibliotekschef
Kinda Bibliotek

————————————————————————
14 juni 21:10

Mikael Böök

Tobias Carlsson anar kanske svaret på sin egen fråga:
”Hur många böcker från extremhögern, extremvänstern eller diverse sekteriska kyrkor ska vi ha?”

Svaret är, i princip: allihopa. Jag håller alltså med Uno Nilsson, som redan nämde nyckelordet öppenhet och väntar mig också att bibliotekarier har detta helt klart för sig. En annan sak är sedan, att bibliotekets samling av tryckta böcker bara kan vara ett urval av alla befintliga böcker och att det således gäller att välja. Då kan det nog vara skäl att välja bort ”Världsmästarna” för att få råd eller rum med någon annan bok.

Men jag skulle faktiskt vilja lägga ett ord för att ett och annat bibliotek ser till att ha ”Världsmästarna” på sin hylla. Det verkar ju vara en bok som har, eller kommer att få, ett visst inflytande på debatten och attityderna. Därmed är det viktigt att den politiskt intresserade medborgaren har möjlighet att skaffa sig kunskap om bokens innehåll. Hur ska han eller hon annars kunna ta ställning till dess innehåll?..

..Visst bör vi tala om kunskap också i fallet ”Världsmästarna” hellre än att säga som Tobias C: ”För inte är det väl kunskap vi talar om i det här fallet!”

För övrigt tror jag att ”Världsmästarnas” popularitet bara växer ju mer vi uteslutar boken ur biblioteket.

Mikael Böök
Biblioteksaktivist
————————————————————————
20 juni 16:40

Christian Forsell

Angående boken så kan man konstatera om man läser diskussionstrådarna att den kampanj som pågar nu närmast kan likställas med en reklamkampanj som tyvärr innehåller negativa omdömen om en del bibliotekarier som nekat inköp. Efterfrågan är också delvis konstruerad, enligt sidan ska en och samma person t.ex. ha skickat inköpsförslag till både Malmös, Lunds och Hässleholms stadsbibliotek och ett negativt svar från Landskrona publicerade de på sidan och avslutade med kommentaren:

” PS: Robin S: Du som är Landskronit kan väl också lägga in ett förslag till nyanskaffning. Hävda ett särskilt stort läsarintresse eller nåt annat lämpligt”

http://affes.wordpress.com/2011/06/11/finns-varldsmastarna-pa-ditt-bibliotek/#comment-2309
http://aktualia.wordpress.com/2011/06/12/varldsmastarna-bojkottas/
http://politisktinkorrekt.info/2011/06/11/varldsmastarna-bojkottas-av-biblioteken/#disqus_thread

Denna kampanj är intressant på flera sätt och ställer intressanta och svåra frågor om bibliotekens inköpsprinciper och urval. En annan reflektion är varför inte fler förlag eller intresseorganisationer börjar arbeta på detta sätt? Uppenbarligen har den fått effekt. Om det är någon som läser länkarna vill jag göra en juridisk påpekan. Flera som kommenterar hänvisar till möjligheten att begära fjärrlån om biblioteken avslår inköpet. Och att biblioteken inte kan neka till fjärrlån och att det därför i slutändan blir det billigare för dem att köpa boken. En som skrivit detta gör det under titeln bibliotekarie. Men senast 2002 slog JK fast att biblioteken har möjlighet att neka till fjärrlån. Fjärrlån är alltså en möjlighet inte en rättighet. JK avgjorde då (JK Dnr 2729-02-21) ett ärende som rörde Skellefteå stadsbibliotek och boken Mångfald eller välstånd där anmälaren menade att biblioteket hindrat spridningen av boken. JKs beslut var att ett bibliotek inom det allmänna biblioteksväsendet inte behöver köpa in eller på annat sätt införskaffa [dvs fjärrlån] ett enstaka exemplar av en redan utgiven skrift.

Vänliga Hälsningar
/Christian Forsell

Bibliotekarie
Helsingborgs Stadsbibliotek
(Jag mailade en fråga till 15 bibliotek i Sverige. Min fråga löd:
Hej.
Jag har en fråga angående inköpsförslag.
Jag har läst en bok som jag tyckte var väldigt bra.
Jag vill att fler ska få chansen att läsa den.
Kan jag föreslå att biblioteket köper in den
utan att jag själv har tänkt låna den?

Tio bibliotek har svarat och alla var förstås positiva. Det behöver alltså inte finnas en direkt efterfrågan för att ge inköpsförslag. Detta vet givetvis Christian Forsell.)
————————————————————————
21 juni 13:17

Miguel Benito

Tack Christian, det var intressanta klargörande, som jag även i mitt tidigare inlägg påpekade med ett par ord, nämligen att de som föreslog inköp möjligen hade redan tillgång till boken på något sätt. Det var uppenbart att deras enda intresse var att de svenska folkbiblioteken skulle finansiera den främlingsfientliga boken. Därmed också så småningom deras kampanj mot de bibliotekarier som står på sig.

Det är modigt att vägra inköp, även om det är kristalklart att så borde det vara för alla (med undantag, som vanligt, för specialbibliotek som har ett annat syfte än folkbiblioteken – t.ex. på Immigrant-institutet har vi haft Lars Janssons bok, liksom en biografiom Ceaucescu, Maos lilla röda och Khadaffis gröna bok).

Jag skulle inte bli glad om jag på ett folkbibliotek gick förbi en hylla där jag ser en bok där främlingsfientliga och rasistiska åsikter, som tangerar till hets mot folkgrupp, ventileras och rättfärdigas. Det kan hända att boken formellt inte kan fällas, delsför att ”invandrare” inte är ”en” folkgrupp utan många folkgrupper. Å andra sidan, som samhällsmedborgare, är det vår uppgift att inte uppmuntra till helts mot folkgrupp och rasism, vilket kommentarerna och recensionerna kring boken visar att boken gör.

Det är lätt att missförstå yttrande- och tryckfriheten, vilket har gjorts av flera av debattörerna. För mig står det klart: vi ska inte finansiera främlingsfientliga och rasistiska alster. Vi ska naturligtvis inte heller bränna upp dem på bål. De får självklart leva sitt eget liv, men utan vår medverkan.

Hälsningar
Miguel Benito
(Det kan ju vara på det sättet Miguel att folkbiblioteken inte i första hand är till för att göra dig glad.)
——————————————————

Så här låter det alltså när bibliotekarier fritt diskuterar om en viss bok ska finnas tillgänglig på folkbiblioteken. Trots att ingen av dem har läst boken vet de att den är ”rasistisk”, ”främlingsfientlig” och ”en skitbok”.

Nog borde Jan Szczepanskis ord ha räckt och gjort den här diskussionen överflödig?

”Det är inte bibliotekens roll att vara vakthundar. Bibliotekens roll är att spegla hela spektrat av åsikter så länge dessa inte är straffbara.”

Den ena dåliga ursäkten efter den andra levereras. Inte bara i denna diskussion utan även från andra vakthundar på olika bibliotek i deras motiveringar att inte köpa in boken.

”Boken har dålig bindning.”
”Boken är skriven under pseudonym.”

Det är en teater, och alla vet vad det egentligen handlar om. Det handlar om att en del personer anser att viss information ska vara svårtillgänglig för medborgaren eftersom medborgaren inte anses kapabel att själv bedöma informationen.

De självutnämnda vakthundarna vaktar vidare på ”sina” folkbibliotek.

http://segate.sunet.se/cgi-bin/wa?A1=ind1106&L=BIBLIST&O=T&H=0&D=1&T=0
Maktdjävulen i biblioteket (av Mikael Böök)
Läsarrecensioner på Adlibris
Världsmästarna

Som läkare fastslår bibliotekarierna att människor kommer att påverkas
på ett dåligt sätt, och det mår de inte bra av. De bör inte få läsa boken.
/Hans Rustad
(Norsk journalist på document.no)

Julia Cæsar til besvær for svenske bibliotekarer (document.no)
Ulf Nilsson skriver om Världsmästarna
Kompakt vänstervridning i biblioteken

Tagged with: ,

Södertäljeborna ska vara stolta

”Man ska känna sig stolt över Södertälje” står det i Länstidningen.

Det finns säkerligen saker att vara stolt över i Södertälje men även saker att vara mindre stolt över. Anders Lago satt i Gomorron Sverige nyligen och sa med eftertryck att brotten faktiskt hade gått ned kraftigt de senaste två åren.

Som synes var det rekord i både våldsbrotts- och hotbrotts-kategorin 2009. Förra året hade det i båda kategorierna gått ned till ”bara” den fjärde högsta noteringen någonsin. Jag kollade även siffrorna för första kvartalet i båda kategorierna, utifall Lago nu hade räknat med siffrorna för 2011. Men där såg det ännu värre ut. Hotbrotten slog rekord första kvartalet 2011 och våldsbrotten var bara några få brott ifrån att slå rekord. Kan tillägga att 2010 även var ett rekordår för anmälda våldtäkter i Södertälje.

Anders Lago ljuger inte. Men han vilseleder ordentligt genom att utelämna vissa fakta. Den totala brottsligheten har gått ned i Södertälje, och så vitt jag kan se verkar det vara i kategorierna Skadegörelse, Stöld och Snatteri som den största minskningen har skett. Skadegörelsen handlade framförallt om klotter.

Irriterande brott förvisso och bra att de har minskat. Men Lago vet förstås mycket väl att det inte är främst på grund av dessa brott som folk flyr från Södertälje. Han vet att det är våldet och hoten som skapar otrygghet och får människor att flytta.

Röster från Södertälje

Från kommentarsfälten under olika artiklar i lt.se.

”Jag flyttade för att barnen skulle ha en chans. Dottern gick i årskurs 7 och det var kaos i klassen. Lärarna kunde inte genomföra en enda lektion utan störningar och konflikter. Det var dagliga hot och slagsmål. Är övertygad att de flesta inte vill lämna Södertälje, som har varit en fin stad. Men som förälder har man ett ansvar att se till det bästa för sina barn. Och med tanke på hur det ser ut idag så är det inte ett svårt beslut.”
/Nina O

”Jag har bott i Tälje i 35 år och sett den fasansfulla utvecklingen där. Jo, jag har flyttat . Två år sedan nu, och jag har lärt mig att det finns platser, också större städer där man fortfarande stannar upp och pratar vänligt med varandra . Så var det i Tälje förr. Jag blev till och med tvungen att se till att mina gamla föräldrar, 85 år, flyttar, därför att man inte törs ha dom kvar.”
/Flytta från eländet nu

”Min familj går före mitt “samhällsansvar”. Mina barn skall inte behöva vara i frontlinjen för att stödja ert experiment med mångkultur.”
/Lasse

”Jag var stolt Södertäljebo för ca 20 år sedan. Men sedan hände något med våran stad!!!!!”
/Lilly

”Väldigt skönt att veta att man lämnar skiten bakom sig om några veckor då det är dags att flytta från den här staden. Uppväxt här men herre gud, det har ju verkligen gått åt helsike med Södertälje. Och det märks att det bara blir än värre.”
/Bengt

”Jag kom till Södertälje för 42 år då var det fantastisk liten stad,lugn och utan kriminalitet,men nu är alt åt skogen.Vanlig folk vågar ej gå ut så fort är mörkt.Det är Södertälje nu och blir bara värre i framtiden. ”
/Ivo

”Jag kan ärligt säga att den på senare tiden katastrofala utvecklingen av staden är den starkt bidragande orsak till en lägre livskvalitet för mig – vilket jag självklart inte kan utsätta mig för i långa loppet – men då jag inte ser några som helst likheter med dagens stad och den som fanns för 20 år sedan – så ämnar även jag lämna denna stad för gott – vemodigt nog. ”
/David

Södertälje växer

Kommer Södertälje att försvinna om nu så många väljer att fly? Nej inte alls. Tvärtom så har Södertälje växt med hela 6 633 personer mellan 2002 och 2010.

Tusentals flyr från Södertälje
Man ska känna sig stolt över Södertälje
Anders Lago i Gomorron Sverige
Politiskt inkorrekt
Julia Caesars krönika ”Flykten från mångkulturen”
SvD

Malmö våldsbrott och rån slår rekord

Posted in Kriminalstatistik -- Skåne län by Affe on mars 16, 2011

Både rånen och våldsbrotten totalt verkar slå rekord i Malmö 2010. Siffrorna för 2010 är än så länge preliminära. De brukar vara lite i underkant innan den definitiva statistiken kommer.

För våldsbrott gjorde jag även en uppskattning bakåt. Brå vill inte ta fram statistiken för kommunerna innan 1996. Det grå fältet är inte exakta siffror för våldsbrotten i Malmö utan en uppskattning baserad på Skåne län. Av alla våldsbrott i Skåne 1996-2010 har Malmö stått för i genomsnitt 34 procent.

Kurvan för 1975-1995 är alltså 34 procent av de anmälda våldsbrotten i Skåne län för respektive år.

Anmälda rån

År 2005 var ett rekordår för rån i Malmö. Det uppmärksammades en hel del, framför allt personrånen som utgör det stora flertalet rån. Sydsvenskan visade siffrorna för polischefen i Köpenhamn.
”Han skrattar först när Sydsvenskan presenterar Malmös personrånsstatistik för honom, ber att få siffrorna upprepade flera gånger.

– Jag är chockerad över antalet personrån som genomförs i Malmö. Det är otroligt höga siffror med tanke på invånarantalet. Detta måste sysselsätta Malmöpolisen något oerhört, säger han.

Polisen i Köpenhamn för inte någon specifik statistik över personrånen i den danska huvudstaden. Så litet är problemet, menar de.

Nu verkar det alltså bli ett nytt rekord. Kan mycket väl bli över tusen rån när de slutgiltiga siffrorna kommer.

Malmö är en strålande underbar stad.

Danskar chockas av Malmös rånsiffror
DN GP Skånskan

Våldsbrott 1975-2010

Posted in Kriminalstatistik - Sverige by Affe on mars 9, 2011

Bloggvänlig storlek

SvD DN DN DN DN

Tagged with:

Trygghetsundersökningen – opium för folket.

Posted in Betraktelser, Kriminalstatistik - Sverige, På begäran från läsare by Affe on februari 12, 2011

opium_1Det första jag ser när jag öppnar rapporten:

Brå – centrum för kunskap om brott och åtgärder mot brott. Brottsförebyggande rådet (Brå) verkar för att brottsligheten minskar och tryggheten ökar i samhället.
Det gör vi genom att ta fram fakta och sprida kunskap om brottslighet, brottsförebyggande arbete och rättsväsendets reaktioner på brott.
(min fetstil)

Ett märkligt sammanträffande, kan tyckas, att just Brå lyckas få fram statistik och rapporter som visar just detta. Att brottsligheten inte ökar och att tryggheten ökar. Märkligt…

Att Brå har fått uppdraget att både ”verka” för detta samt redovisa hur bra uppdraget går måste kännas bra. För Brå. Vem skulle inte vilja recensera sina egna verk?

Jag tittar i rapporterna. Både NTU 2010 (Nationella Trygghetsundersökningen) och den tekniska rapporten som förklarar hur undersökningen har gjorts. Mycket kraft har lagts på att bygga förtroende. Många ord blir det, men sammanfattningsvis kan man säga att bilden man får är att den statistik som visar att Brå inte klarar av sitt uppdrag (statistiken över anmälda brott) är ”problematisk” och inte tillförlitlig. Medan den statistik som visar att Brå klarar av sitt uppdrag (enkätundersökningar) verkar riktigt bra och tillförlitlig på grund av urval, viktningsförfaranden, översamplingar, referenser, signifikansprövningar, konfidensintervall, omsorg, ansträngningar, kalibreringar, hjälpvariabler och noggrannhet.

Allt ovan är förstås jättebra, men jag får ändå en känsla av att det handlar om att övertyga oss om att undersökningen är tillförlitlig, eftersom Brå så gärna vill att den ska vara det. Deras uppdragsgivare politikerna blir förstås väldigt glada om den är det.

Vilseledande

Det främsta vilseledandet är att läsarna tror att de kan bedöma brottsutvecklingen utifrån den här sortens undersökningar. Nu påstår Brå inte det utan säger att undersökningen ska ses som ”ett komplement” till statistiken över anmälda brott. Icke desto mindre brukar just NTU nämnas i samma andetag efter att Brå har beklagat sig över hur svårt det är att tolka kriminalstatistiken. Många tror att undersökningen mäter brottsutvecklingen, det kan man se på kommentarer och bloggar. Till exempel ”Svensson” som skriver:

Den nationella trygghetsundersökningen (NTU) har återigen presenterats av Brå och den visar som vanligt ingen ökning av brottsligheten i landet.

Nu är inte Svensson vem som helst. ”Jag är en av Sveriges kunnigaste på området” säger Svensson blygsamt innan han skäller ut en av sina läsare som ”monumentalt okunnig och inte påläst”.

Nej, man kan givetvis inte mäta brottsutvecklingen med en sån här undersökning. Nätet har för stora maskor. 14 000 intervjuade låter mycket och tillförlitligt men det är bara en liten del av befolkningen som har blivit utsatt för ett speciellt brott.

Ett exempel

För tydlighetens skull antar vi att Sverige har tio miljoner invånare och att vi 2005 hade 100 000 faktiska våldsbrottsoffer. En procent av befolkningen har alltså blivit utsatt för våldsbrott (röd tårtbit).

I undersökningen intervjuades 14 000 personer. En procent av det är 140 personer. Hur stor är sannolikheten att det slumpvisa urvalet har samma förhållande? Att 140 av de 14 000 som de ringer till är just våldsbrottsoffer.

Tänk dig cirkeln som ett roulettehjul numrerat 1-100 och där varje del representerar 140 personer. Den röda tårtbiten med våldsbrottsoffer är låt säga nummer 36. Man kastar kulan 14 000 gånger och räknar hur många gånger kulan hamnade på varje nummer. Om kulan hamnar 140 gånger på nummer 36 då har man lyckats fånga upp rätt antal våldsbrottsoffer.

Jag gjorde en datasimulering som 14 000 gånger slumpade fram en siffra mellan 1-100. Simuleringen får representera 2005.

131 gånger hamnade kulan på nummer 36.

Låt säga att året därpå 2006 så har vi av någon märklig anledning exakt samma antal våldsbrottsoffer som 2005. Varken mer eller mindre, 100 000 personer och befolkningen är även den på samma nivå. Jag kör en simulering som får representera 2006.

143 gånger på nummer 36.

och ytterligare tre simuleringar med exakt samma antal våldsbrottsoffer:
2007 = 148
2008 = 136
2009 = 121

Fem simuleringar med exakt på pricken samma underlag visar alltså väldigt olika.

En av Sveriges kunnigaste på området (Svensson) skulle nu kunna skriva ett blogginlägg om att våldsbrotten 2009 har minskat med hela 18 procent jämfört med 2007.

Och Beatrice Ask skulle även kunna säga om min simulering att resultatet är glädjande och visar att regeringens satsningar har gett resultat.

Undersökningen tyder också på att utsattheten för brott ligger stabilt. Tvärt emot utvecklingen av anmälda brott är det inte fler, utan snarast färre som uppger att de har blivit utsatta för brott de senaste åren.

Allt detta är glädjande resultat som stärker min övertygelse om att vi är på rätt väg. Att utvecklingen har varit positiv innebär dock inte att vi kan slå oss till ro. Det finns fortfarande oacceptabelt många människor som utsätts för brott, som känner sig otrygga och vars förtroende för rättsväsendet vacklar. Vi har alltså många utmaningar kvar.

PS: Notera hur ”tyder på” bara några rader ner har förvandlats till ett faktum. ”Att utvecklingen har varit positiv”.

Relaterat

Mer om trygghetsundersökningen

Datakällor och länkar

Rapporten DN Dagen Skånskan

Tagged with: , , ,

Sexualbrott 1975-2010

Posted in Kriminalstatistik - Sverige by Affe on januari 19, 2011

Brå nämner inte sexualbrotten mer än att våldtäkt ingår i kategorin våldsbrott. ”Viss ökning av anmälda våldsbrott” skriver Brå långt ned på sidan.
http://www.bra.se/extra/news/?module_instance=3&id=339

Siffrorna till vänster visar hur stor Sveriges befolkning hade behövt vara om antalet anmälda brott i förhållande till folkmängd hade varit detsamma som 1975. T ex. För att matcha 1975 års siffror hade Sverige behövt ca 52 miljoner invånare.

Bloggvänlig storlek
Alla bilder på bloggen är fria att använda. Vill du posta diagrammet på din blogg kan du använda den här mindre varianten om det övre diagrammet är för stort.

DN DN SvD SvD

Tagged with: ,

Kvartalsrapport Våldsbrott, Rån, Sexualbrott mm

Posted in Kriminalstatistik - Sverige by Affe on oktober 8, 2010

Nu finns siffror för tredje kvartalet. De är preliminära för 2010 och det brukar nästan alltid handla om underkant. Jag slog ihop de tre första kvartalen för några brottskategorier och ställde det mot tidigare år.

Våldsbrotten slår som synes rekord och den slutliga siffran för 2010 blir nog strax över 86 000.


Anmälda sexualbrott slår också rekord. Det har ju varit väldigt fint väder.


Här har vi material till gammelmedia. Rånen minskar! Att det är den tredje högsta siffran ”glömmer” de nog att informera om. Och att det preliminära antalet med största säkerhet kommer skrivas upp så att siffran för 2010 förmodligen blir den näst högsta någonsin lär du inte få höra från Jerzy.


Vi har varit ovanligt mordiska i år. Aldrig har vi försökt att slå ihjäl varandra så mycket som i år.

Tagged with: , ,

Svenskar i minoritet år 2050?

Posted in Betraktelser, Migration, Prognoser by Affe on september 5, 2010

Av alla inlägg som publicerats på bloggen sen den startades på våren 2009, är kanske detta det viktigaste. Det handlar om Sverige år 2050. Fyrtio år framåt i tiden kan kännas mycket avlägset men många som lever idag kommer att få uppleva det.

1997
Första diagrammet visar hur det såg ut för tretton år sedan. Längre tillbaka har jag inte hittat siffror på.

2009
Nästa diagram visar hur det såg ut 2009. Botkyrka kommun blev den första av de större kommunerna där svenskarna blev i minoritet. Det skedde 2007. Två andra kommuner sticker ut. Södertälje och Malmö.

I ett tidigare inlägg tittade jag på våldsbrott i alla Sveriges kommuner. Jag slog ihop antalet våldsbrott per kommun, för de år som finns dokumenterade 1996-2009, och slog ut det per capita utifrån invånarantalet 2009. Om man bortser från Stockholms kommun som säkerligen får lida av att det är ett populärt resmål, så hamnar just Botkyrka i topp. På andra och tredje plats hamnar Malmö och Södertälje.

Första prognosen för 2050
Här baserar jag beräkningen på utvecklingen i respektive kommun från 1997-2009. Jag räknade fram medelvärdet per år och använde det i framräkningen. Med andra ord, om utvecklingen fortsätter i samma takt som den gjort de senaste 13 åren så kommer det att se ut så här. Sju kommuner har passerat 50 procent och Haninge är mycket nära.

Andra prognosen för 2050
När jag tittade på utvecklingen 1997-2009 i de olika kommunerna noterade jag en märkbar ökning de senaste fyra åren.

Man kan utifrån retoriken lätt förledas att tro att de rödgröna är mer ivriga när det gäller att förändra Sverige. Men statistiken säger något annat.

Jag gjorde därför en till prognos där framräkningen istället baseras på åren 2006-2009. Om utvecklingen fortsätter som den har gjort under den borgerliga regeringen så kommer det att se ut som i diagrammet nedan.

I 13 av de 25 största kommunerna kommer svenskarna att vara i minoritet. Och bara några år senare har ytterligare tre kommuner Västerås, Örebro och Norrköping passerat 50 procent.

Några frågor man kan ställa sig
Det kanske är ett sammanträffande att Botkyrka, Södertälje och Malmö är så pass våldsamma. Det kanske även är ett sammanträffande att Botkyrka kommun har den lägsta graden av tillit mellan människor, som studien ”Tillitens geografi” från Ersta Sköndal Högskola visade.

Det kan vara sammanträffanden och allt kanske blir frid och fröjd i Sverige även om prognoserna stämmer.

Oavsett det, har vi inte ett ansvar för både senare och tidigare generationer svenskar? Är det inte så som Vilhelm Moberg skrev 1941 i boken ”Svensk strävan”?

Sverige är vårt, det är sex och en kvarts millioner levande svenskars land. Men det är även de dödas land, deras som byggt upp det åt oss från början och lämnat oss sitt verk att förvalta och förkovra. De döda är åtskilliga millioner flera än vi. De har mycket att säga oss nu, och vi är skyldiga att lyssna till dem. Vi lyssnar till dem genom att minnas vad de uträttat och genom att värdesätta deras strävan. De kan icke mera värja sitt verk. Det åligger oss.

Vad Sverige i dag är, det har döda och levande svenskar gjort det till, och ingen annan. Sverige är idag vårt genom svensk strävan. De levande svenskarnas uppgift är att bevara det och förkovra det genom att fortsätta denna strävan – på frihetens grund.

Missa inte Julia Caesars krönika ”Landet vi ärvde” som tar upp detta idag på snaphanens blogg.

Datakälla: http://www.scb.se – Statistikdatabasen – Allmän statistik

DN SvD HD GP

Tagged with:

Våldsbrott, vad Brå inte berättade.

Posted in Kriminalstatistik - Sverige by Affe on augusti 6, 2010

För en tid sedan kom Brå med ett pressmeddelande om brottsligheten i Sverige det första halvåret 2010. Ni har säkert läst någon artikel om det. Media har som vanligt svalt allting och rabblar glatt upp de positiva nyheterna. För positivt är det. Det är ju valår och det gäller att leverera ”rätt” information till svenska folket. Rubriken och ingressen tar nästan enbart upp positiva saker.


Något färre anmälda brott första halvåret

Under första halvåret 2010 anmäldes 2 procent färre brott jämfört med motsvarande period förra året. Anmälda skadegörelsebrott, bilbrott och cykelstölder bidrog med de största minskningarna medan bedrägerierna fortsatte att öka. Det visar statistiken över anmälda brott första halvåret 2010 som Brottsförebyggande rådet (Brå) publicerar i dag.

Sedan fortsätter artikeln med flera ”skräm upp” för att i nästa andetag förklara att ”det inte alls är så farligt”. Detta görs både med ”överträdelse av besöksförbud” och ”dödligt våld”

Angående butiksrån är faktiskt Brå ovanligt professionella och redovisar även bakåt.

Antalet anmälda bankrån minskade till 17 och antalet anmälda butiksrån till 430 under första halvåret 2010.

– Sett till en längre period är antalet anmälda butiksrån cirka 30 procent fler än för tio år sedan och nådde förra året den högsta noteringen sedan statistiken började föras.

De sätter butiksrån i ett sammanhang, och man får en klar bild av att det inte alls ser bra ut trots minskningen som skett i år.

”Högsta noteringen sedan statistiken började föras” anser alltså Brå vara värt att berätta om. T o m när det skedde förra året. Det är definitivt värt att berätta om, men hur är det med konsekvensen?

Jag kollade in statistiken för våldsbrott och mina misstankar bekräftades. Anmälda våldsbrott har alltså den högsta noteringen sedan statistiken började föras. Under den senaste tioårsperioden har de anmälda våldsbrotten ökat med 49 procent. Det anmäldes fler våldsbrott under första halvåret 2010 än under hela 1975 och 1976 tillsammans.

Nu står detta visserligen i den mer utförliga rapporten som man kan ta del av. Men ingen i media bryr sig om att läsa den. Detta vet naturligtvis Brå om. Det är pressmeddelandet som får exponering i media. Media litar på att den sammanfattningen innehåller de viktigaste delarna.

I den mer utförliga rapporten finns för övrigt en annan intressant detalj angående våldsbrott.

Större delen (drygt tre fjärdedelar) utgörs av misshandel, som tillsammans med andra våldsbrott tillhör de brottstyper där statistiken delvis har påverkats av förändringar i benägenheten att anmäla brott.

I sammanhanget (ökning av våldsbrott) får man intrycket av att förändringen i anmälningsbenägenheten innebär en ökning. Men är det verkligen så? Inte enligt Södersjukhusets undersökningar.

I en sjukhusstudie från 1988 i Stockholm uppgav 61 procent att de hade polisanmält misshandel. Några år senare sjönk den andelen till 55 procent. I dag (2008) är situationen helt omvänd. Av dem som kommit till Södersjukhuset uppger 61 procent att de inte tänker polisanmäla misshandeln, 30 procent vill anmäla det inträffade och 10 procent vet inte.

Få offer vill anmäla allt grövre våld på gatorna
Uppskattning av misshandelsbrott

Tagged with: ,

Våldsbrott i Botkyrka

”Ibland blir ändå våldsdåd uppmärksammade på ett särskilt sätt, just därför att det händer i socialt utsatta områden, inte sällan med en förvanskning och överdriven negativ spegling. I Botkyrka kommun är brotten färre än i riket, räknat per 100.000 invånare. Våldsbrotten är färre än genomsnittligt i länet.”

Detta skriver socialdemokraten Peter Andersson på sin blogg, med anledning av mordet i Alby häromdagen.

Förvanskning och överdriven negativ spegling, skriver alltså Peter. Sen ger han en kort beskrivning av Botkyrka kommun. Låter inte alls så tokigt. Brotten är alltså färre än i riket och våldsbrotten är färre än genomsnittet i länet. En idyll?

Då tittar vi lite närmare på Peters, som jag förmodar, oförvanskade och inte alls överdrivna, beskrivning.

”Brott”
Varje gång någon politiker eller expert pratar om ”brott” eller ”alla brott” så ska man bli misstänksam. Det är i de flesta fall helt oväsentligt och ointressant att bunta ihop alla brott. Det brukar göras när man vill få fram bra siffror och ge en vilseledande bild, vilket kan åskådliggöras med ett exempel.

Två kommuner i samma storlek.

  • 99 mord och 1 snatteribrott anmäls i kommun A.
  • 500 snatterier och 0 mord anmäls i kommun B.

I kommun B anmäls det alltså väldigt många fler ”brott” än i kommun A. Men det ger knappast en rättvis bild av situationen.

Våldsbrott
Våldsbrott skriver sen Peter om. Mycket mer intressant. Nu har han plötsligt valt att jämföra med de andra kommunerna i länet istället för hela Sverige. Direkt blir man misstänksam.

Jag kollade upp Botkyrka och 2009 såg det ut så här. Av 26 kommuner ligger Botkyrka på fjärde plats.

Jag vet inte hur Brå räknar (de kan vara ganska kreativa) men som jag ser det så ser det inte bra ut för Botkyrka kommun ens jämfört med de andra kommunerna i länet. Jag kollade även upp våldsbrott i alla 290 kommuner och bara 7 kommuner hade fler anmälda våldsbrott per 100 000 inv än Botkyrka.

Per Capita är ibland ganska otillförlitligt. I en mycket liten kommun kan det enstaka år bli väldigt hög per Capita om något ovanligt händer. Ett stort slagsmål på torget t ex. Bättre att slå ihop våldsbrotten under ett antal år för att minska betydelsen av såna eventuella händelser.

Jag slog ihop alla våldsbrott i kommunerna under 1996-2009 och slog ut det per Capita efter invånarantalet år 2009. Botkyrka hittas ganska långt ned i diagrammet.

Bara Stockholms kommun har alltså fler anmälda våldsbrott per Capita under den här perioden.

Peter Andersson, vem är det som förvanskar och överdriver?

Tillägg:
Upptäckte att Peter Andersson beskevs så här av SvDs ”expertpanel” när de rankade de vassaste politiska bloggarna. Grattis Peter!

Inte bara aktiv på nätet, utan har också i motsats till många andra en verkligen grundad mening i det han skriver om.

SvD DN

Sista spiken i Newsmills kista?

Posted in Betraktelser by Affe on april 12, 2010

Psykologen Maj Grandmo skrev en artikel på debattsidan Newsmill. Efter någon dag censurerades ett stycke och nu är artikeln helt borttagen. Den kan ”underblåsa rasistiska strömningar” förklarar newsmill. Det måste ha varit ängsliga dagar på redaktionen. Grandmos artikel toppade listan över mest lästa artikel på Newsmill i två dagar.

Maj Grandmos artikel i sin helhet kommer nu kunna läsas på många bloggar. Förmodligen kommer den nu nå ut till mångdubbelt fler personer. Sug på den, Newsmill.

Hela artikeln (diagrammet över misshandel lade jag till)

tillägg: Jag hittade en cachad sida med de första 50 kommentarerna till artikeln. Länken hittar du under artikeln.
——————————————————
Vurmen för mångkulturen och sanningen
av Maj Grandmo

Likt en enstämmig kör sjunger politiker och media mångkulturens lov. Dock får via aldrig reda på vad som är så bra med mångkulturen. Däremot måste man argumentera sig blå om man råkar ha lite reservationer när det gäller mångkulturens positiva effekt på demokratin, yttrandefriheten och öppenheten.Professor Robert Putnam, en sann förespråkare för invandring, har forskat på mångkulturens effekter på samhället. Hans resultat visar att mångkulturen för med sig en lång rad negativa konsekvenser, på såväl kort som på lång sikt.Vurmen hos den svenska makteliten för den tveksamma mångkulturen måste bottna i ett skuldkomplex där ett flertal försvarsmekanismer är aktiva.

På 1950-60-talen hade Sverige en sund invandring av arbetskraft. Tillsammans med folkhemmets kamp för assimilering av nyanlända och värdet av en homogen kultur med sann nationell identitet, blev Sverige det rikaste landet i världen. Samhället var tryggt, stabilt, brottsligheten låg, BNP högt och skatterna låga. Sverige var en attraktiv handelspartner och företagsvärlden blomstrade.

Men vad hände egentligen? Vi har fallit som en sten i välståndsligan, folket jobbar i ihjäl sig och mår dåligt, medan över en miljon människor går sysslolösa. Ungdomarna kommer inte in på arbetsmarknaden; fackens maffialiknande metoder, LAS och andra uteslutande regler och dogmer håller utvecklingen tillbaka. Våldsbrottsligheten är skyhög, våldtäktsligan i Europa toppas av Sverige med råge.

Något hände uppenbarligen i 1970-talets början. 1968 var året då 40-talisterna stod på barrikaderna och skrek ”ner med kapitalismen”. Man efterlyste ”solidaritet med världens folk” (Sverige = alliansfritt!!!), ”ner med USA”, ja i stort sett ”ner med allt”. Åter igen, vi bodde alltså i ett blomstrande välståndsland. Vad ville de egentligen? Man ville ha, inte socialdemokrati, inte ens socialism. Det var Marx som var Gud och Mao hans profet. Man kan verkligen undra hur en generation som så ivrigt proklamerade för öppenhet, medvetenhet och kampfronter, kunde beundra kommunistiska diktaturer.

Nåväl, 40-talisternas högt uppskruvade megafoner skapade det vi idag kallar för ”välfärdsamhället”. Ett system som har givit oss världens största offentliga sektor med världens högsta skatter, utarmande av företagskulturen, där alla måste jobba för att klara av att betala alla skatter och avgifter. Där makten över det egna livet har krympt till en valnöts storlek. När båda föräldrarna jobbar lämnas barnen in på dagis, ett slags förvaringsanstalt i Alva Myrdals anda. Barnen blir vilsna och otrygga över att splittras upp i så många ”uppfostrare”. Svenska barn mår i ett internationellt perspektiv ovanligt psykiskt dåligt. I andra länder varnar man för att ta efter det svenska exemplet.

Den egna ekonomin är otillräcklig och barnfamiljer är därför en stor massa bidragstagare. När inte den egna ekonomin räcker till, tar bidragssystemet vid. Man betalar sålunda först in 60% av all inkomst (kommunal, statlig skatt + arbetsgivarens utgifter för att ha folk anställda), för att sedan begära tillbaka en del av denna. Byråkratin är därför ofantlig, 5-600 myndigheter (inget vet, jag har kollat), kollossen på lerfötterna vet inte vad som är början och vad som är slutet, vad någon av händerna sysslar med.

Och så på detta: invandringen. Från sjuttiotalets början till idag, har Sverige tagit emot bortåt 1,5 miljon nya invånare. De senaste åren har invandringen legat på c:a 100.000, mestadels anhöriginvandrare. Den internationella solidariteten innebar alltså att vi har infört svängdörrar in i landet. Intressant nog så sammanfaller byggandet av bidragssamhället med denna extrema befolkningstillökning. Man kommer ofta från länder i Mellanöstern, majoriteten är muslimer. Asylskälen är ofta mer än tveksamma, man tar sig hit via människosmugglare och betalar bortåt 100.000 kr för en resa hit. Inga fattiglappar således.

En frapperande del av dessa människor kommer aldrig in i det svenska samhället. Mindre än 50% går och lär sig svenska på SFI. Man bildar egna enklaver där man lever i stort sett som man alltid har levt, bara lite mer strikt, eftersom man tenderar och bli mer fundamentalist än i hemlandet. I vissa grupper, t ex irakier och somalier är arbetslösheten 70-80%. Lärare på skolorna med mycket invandrarbarn hävdar att dessa inte har den minsta lust att bidra med en fena till det svenska samhället. Istället åtnjuter man frukterna av 40-talisternas idealsamhälle. Media frossar numera i hur ”frustrerade” invandrarna är på det svenska samhället och att man tar ut det hela genom att bränna ner förorterna. Invandrare i både första, andra och tredje generationen är för övrigt kraftigt överrepresenterade i brottsligheten, särskilt då vålds- och sexbrott. Att Sverige har så hög brottslighet nu mot förr är i mycket ett resultat av 40 års import av improduktiva multikulti.

Och det är alltså detta som är det mångkulturella samhället. Det största problem vi har i vårt land. Och ingen får prata om det. Gör man det är man rasist och kan bli av med jobbet.

Robert Putnam har publicerat flera rapporter som pekar på samma sak. Mångkultur medför ett allt tystare, otryggare, instabilare och normupplöst samhälle. I slutändan upphör samhället att kunna upprätthålla fasaden som demokrati. Han pekar på värdet av homogenitet och och en enad nationell identitet som grundvalar för att allt ska fungera.

Men i Sverige ryggar makteliten för sanningen. Jag är säker på att man ligger på kvällen och smygläser Robert Putnam och håller med i varje stavelse. Men här slår försvaret till; oönskade impulser måste omedelbart förpassas till sin mörka bakgård. I det öppna ljuset blir man därför en stark förespråkare för det man innerst inne känner är fel. Detta fenomen kallas reaktionsbildning på psykologspråk.

Och dessutom bär Sverige på gamla försyndelser. Neutralt och alliansfritt stod vi pall för Hitler. Men vad kostade detta? Vi höll tyskarna om ryggen, hade diplomatiska och idrottsliga förbindelser med dem och lät soldaterna passera genom landet för att de lättare skulle kunna anfalla våra grannländer. Grannar som vi för övrigt kastade ut när de kom och bad om vår hjälp. Den svenska solidariteten har uppenbarligen sina brister.

Men med krigsgenerationen, 40-talisterna kom så vår chans att lätta på skuldbördan. Och här står vi nu idag. Med skägget i brevlådan men utan att ha fått ut ändan ur vagnen. Vi är förnekelsens folk och likt alkoholistens envisa försvar för att få dricka, tror vi det gör oss goda att blunda, räkna till tio och prisa välfärdssamhällets lågvattenmärke: mångkulturen.

Newsmill
Censuren på Newsmill

Artikeln med 50 kommentarer från Google cache

Om länken ovan slutar fungera så finns kommentarerna sparade här.

Tagged with: , ,

Slutlig statistik för år 2009, våldsbrott, rån, mordförsök

Posted in Kriminalstatistik - Sverige by Affe on april 3, 2010

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 402 andra följare